Att vara vuxen.

Bloggämnen kan spridas, i det här fallet började jag fundera över hur det är att vara vuxen efter att ha hittat ett blogginlägg av Tinselflickan om detta, som i sin tur också verkar ha spånat vidare på en annans inlägg i ämnet.

Jag känner mig inte vuxen. Jag är 26. Ålder i år är inte lika relevant som ålder i mognad, men visst spelar det viss roll, mest pga att man hinner skaffa sig fler erfarenheter att växa genom när man hunnit med fler levnadsår. Jag tror man jämför sig med andra. Vissa stunder känner jag mig lite vuxen ändå, och det är oftast när jag har kontroll över en situation och/eller andra inte har det. Samtidigt så känns det extra avlägset när man jämför med andra jämnåriga som har karriär, man, barn, vovve, villa, volvo och allt vad det är. Allting är relativt. Jag tror man känner sig mer vuxen när man får barn, dels för att man måste för deras skull, och dels för att man per automatik är så mycket mer vuxen än barnet själv. Dock bör man aldrig helt tappa kontakten med barnet inom sig, man måste vara barnslig och löjlig ibland också.

Det är nog lätt att ge en rosaskimrande nostalgiram till hur det var förr, vilket säkert spelar roll i drömmar om att få sätta sig i sandlådan och leka igen. Gräset är alltid grönare på andra sidan, och när det känns trist med alla måsten som hör vuxenlivet till, som att betala räkningar, så är det lätt att fantisera om en motpol till det. Det finns för- och nackdelar med allt. Jag får vara vaken hur länge jag vill, men har ändå kvar skamkänslan när jag är vaken sent. Jag har ICA-kort, men kan ändå använda det till att köpa godis (trots att det inte är lördag) och på andra sätt bejaka livsnjutaren i mig. Med frihet kommer ansvar. Är det lätt att glömma bort att njuta av livet när man tyngs ner av detta vuxna ansvar? Kanske skulle det passa mig bra att ta mig tillbaka till förskola, en chans att få vara både vuxen och barnslig. Det är nog helt enkelt sådan jag är.


I en diskussion om huruvida jag skulle utbilda mig till förskollärare eller inte fick jag en kommentar som gjorde mig glad:


Cykelpump säger: Om jag gick på dagis skulle jag vilja ha dig som lärare =)


Personligen tror jag mig veta att jag kommer känna mig lite mer vuxen när jag skaffat lite fler vuxenpoäng. Materialistiska saker som körkort, stabilt jobb alternativt påbörjat en utbildning. Egen lägenhet har jag precis flyttat till, när den blir färdig kanske det också känns bättre. Att vara vuxen är inget som definieras av vad andra bestämmer, som att man måste titta på Bingolotto, ha bonuskort, tvättmaskin, med mera. Att vara vuxen är en känsla, och känslor är alltid något personligt och individuellt.

Känner du dig vuxen?


Kommentarer
Postat av: B

Mognad verkar vara ett hett samtalsämne.
Man skulle nästan kunna säga att det är 2007.

Jag känner dock inte större stress utan skjuter upp min vuxna bearbetning tills nästa år.

Så svaret på din fråga är: Nej.

2007-12-17 @ 15:17:51
URL: http://svartblogg.blogg.se
Postat av: Annchen

Jag känner mig inte så jättevuxen som sagt, och har heller ingen direkt brådska att bli det. Funderar till och med på att hoppa över, även fast det inte är så realistiskt. Ska man hinna bli vuxen innan 2007 är till ända så börjar tiden ändå bli knapp. Det får ta den tid det tar, men är ju ändå den man är, oavsett.

2007-12-17 @ 15:25:49
URL: http://naktergalning.blogg.se
Postat av: B

Du är sjukt trendig.
Fast att hänga på trender är inte moget.
Du ser inte på dig själv som jättevuxen.
Så där fann du den poängen! :)

Skämt och sido.
Du har helt rätt.
Vuxen eller mogen har ingen större betydelse.
Man är den man är.
Take it - or leave it!

2007-12-17 @ 19:59:55
URL: http://svartblogg.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0