Bianolärare sökes.
Ja, vad kan man säga. Folk verkar i alla fall vara intresserade av att hjälpa de här personerna, kanske för att det syns att de har en hel del kvar att lära sig. Det bådar gott om mänskligheten och det är bara att önska dem lycka till.
Haha, skön både felskrivning och särskrivning ;)
Tack för din kommentar och jag ber om ursäkt att svaret har dröjt, men att svara på vissa saker som har med mig själv att göra och ibland kan vara lite.. hmm.. tunga.. kan kräva en del gruvande först.
Förvisso vet man aldrig vad man gör för intryck på folk, men.. jag tror inte man ens ska börja jämföra det eventuella intryck jag gör på nätet med det jag gör (eller snarare inte gör..) IRL. Jag tar inte särskilt stor plats på nätet men i verkliga livet tar jag betydligt mindre plats.
Precis! "Om bara X händer..." Något som man ser som en trolig lösning. Jag tror inte nödvändigtvis att det har att göra med att man "inte vet vad man vill" utan snarare att man inte vet hur man ska ta sig dit. Man vet målet, man vet vad man vill eller vart man vill.. men man vet inte hur man ska ta sig dit, man har ingen färdkarta.
Visst, ibland handlar det om att man faktiskt inte ens vet vad man vill, jag är inget undantag där, men ofta känns det snarare som att.. jag vet vad jag vill, men hur tar jag mig dit?
Det du skriver om bloggande stämmer ganska bra, dessutom, till slut så harvade jag omkring och skrev mer eller mindre samma saker, fick samma svar... folk svarade nästan oberoende av vad som stod i inlägget. Vissa lärde känna mig lite för väl helt enkelt, efter ett tag så brydde de sig om mig istället för om min situation. Det betydde mycket att få små korta kommentarer som stöttade och brydde sig om.. men det blev inte så mycket bollplank av det.. och helt plötsligt så smög sig den där prestationsångesten på.. jag var tvungen att må bra mitt i allt.. för alla andras skull :S
Jag vet egentligen inte om jag blir så sedd.. delvis p.g.a omgivningen, men självklart också p.g.a mig själv.
Det är inte lätt när det är svårt..
