Den lilla vågen.

Nu blir jag faktiskt lite nedstämd. Jag hänger inte med i nyheter, kanske har det här redan uppmärksammats mycket. Antagligen. Liza Marklund har skrivit tre krönikor om den våldtagne, åttaårige pojken vars pappa dömdes till sex års fängelse av tingsrätten och sedan friades av en oenig hovrätt. Jag har precis läst mammans berättelse. Ibland finns det så mycket hemska saker i världen att man inte orkar med att ta till sig det, jag tror det är svårt att sätta sig in i hur det kan vara ens. Ibland dock, som nu, så grips man av något. Det är något i hennes beskrivning som griper mig. Hur hon ändå varit något på spåren men blivit rådd att inte göra något. Det är tragiskt. Hur ska mamman känna och må efter det här? Hur mår pojken?

        På Bup har personalen frågat vad han vill ska hända med hans pappa.
        Han sa: Jag vill att han ska åka till Thailand,
        och så ska det komma en våg och skölja bort honom.
        Sedan tänkte han en stund:
        - Men ingen annan ska bli skadad, så det är en liten våg som bara tar pappa.

Tänk att ha såna känslor och tankar mot en förälder.
Att bli sviken så.
Det känns.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0