Paket under granen?
Julafton. Julklappar under granen. Det är jul för mig. Återigen, jag tycker om paket, både att få och att ge. Men visst kan det bli en stress i att skaffa fram något bra. För två år sedan gjorde vi så att alla köpte ett paket var, för ungefär femtio kronor, och sedan fick man välja ett paket utan att veta vad det var i det. Det betydde att man skulle köpa något som skulle kunna passa alla, från vuxna 50+ och lillkusinen som var nio år då. För min del kändes det rätt misslyckat. Har gjort så några år med tjejkompisarna, där passar det bättre. För två år sedan fick jag ingen julklapp alls som jag var nöjd med, tog inte ens med mig tillbaka till Göteborg. Kalla mig barnslig eller vad som helst, men för mig tar det bort en stor del av julkänslan.
Förra året protesterade jag mot det systemet och jag fick min vilja igenom. Till alla andras förtret, för alla andra tyckte det var jätteskönt att slippa komma på vad man skulle ge bort. Särskilt min mor, för det är hon som får komma på vad alla andra ska ge bort också. Mina bröder, pappa och moster frågar alla mamma om förslag. Klart det är svårt. I år har jag motvilligt gått med på att återta något liknande, jag inser att jag måste släppa taget om barndomen. Jag blir snart 26, det är nog dags nu. I år är dock tanken att man ska lägga ner lite mer på paketet som ska ges bort. Det får kosta lite mer, och om någon (mamma) styr upp det hela så får varje person en särskild person att ge julklapp till, så det blir mer personligt. Jag hoppas att det blir mer lyckat än för två år sedan.
:-)
Har du skrivit klart önskelistan än - det börjar närma sig för oss födelsedagsgrannar och skyttar!
Som presentälskare skulle jag också ha lite svårt att vänja mig vid att få och ge slumpjulklappar. Eller som en kompis berättade, att en julafton fick alla i hennes familje ett träd planterat i Afrika...
Däremot är det trevligt att leka klappleken efter jul som vi brukar göra här på jobbet, då alla tar med sig grejor hemifrån som man vill bli av med och spelar tärning om dem.
Hm, grejer eller julklappar? För ibland är det lite lockande att ge vidare saker man fått som man egentligen inte vill ha. Men... det är ju inte så... snällt. Iaf inte samma år. Och sen gäller det ju isf att komma ihåg vem man fick det av så man inte ger det till samma person igen. Det är där jag brukar misslyckas med mitt dåliga minne... så jag låter bli, för säkerhets skull.
Vet inte om det blir någon önskelista i år. Nöjer mig nog med en lista på saker jag behöver skaffa. Om någon efterlyser något jag önskar mig får jag väl hänvisa till den samt kanske min mor för att kolla så hon inte redan köpt det. Visst kan man byta, men det är ju inte lika kul. Då blir det nästan som pengar... och återigen, det tjänar jag själv redan.
Har du kommit på nåt mer än kaffebryggaren att önska dig då? Kanske är det lättare ju äldre man blir och ju fler saker man har, att man känner sig nöjd med det man redan har och kan önska sig såna saker som pengar till välgörenhet eller forskning osv.
Men usch, de där hemska julklapparna man fått men inte haft hjärta att säga ifrån att de inte passade. Ainbusk Singers julskiva från dåvarande pojkvän (förhållandet var rätt nytt då) hur ofta har jag väl lyssnat på den? Eller presentkort på en affär med smycken, pärlor och rökelse som jag slängde in en vit lögn att "visst, det var en jättetrevlig affär!" och fick ett till presentkort där nästa år.
