Näktergalning

Ja, som sagt: Hm. Jag måste tänka och det är svårt. Jag har fått erbjudande på en lägenhet. Och jag är så jäkla kluven just nu. Det kändes som det var omöjligt att få lägenhet via Boplats. Av någon anledning som jag inte till fullo kan motivera ens för mig själv har jag fortsatt söka lite lägenheter där ändå och igår fick jag mail med erbjudande om visning. Var där ikväll och det är en jättefin, stor etta, bra läge och 3147kr/månaden, jättefint område, balkong... jag blev lite kär i den faktiskt, särskilt så som hon hade inrett den. Innan jag var där trodde jag inte alls att jag skulle flytta. Jag var inte alls inställd på det. Jag hoppades att det skulle vara dålig. Men den är så fin och allt kändes så bra. Och det känns jobbigt. Det här inlägget blir förmodligen rörigt att läsa men jag måste försöka samla mina tankar lite.

Det är en jättebra lägenhet på massor med sätt, men timingen är kanske inte så bra. Jag kan inte riktigt släppa taget helt och hållet och brista ut i ett glädjevrål. Det finns så många saker som väger in. Den största och viktigaste är Petra. Jag vill inte svika henne och hon vill inte hindra mig. Men det är inte bara det. Det var inte länge sedan vi flyttade hit, inte ens ett halvår än. Man blir lite matt vid tanken på själva flyttproceduren, packa upp och ner och bära och kånka. Vi ska snart ha inflyttningsfest, hur konstigt blir inte det om jag sen flyttar en månad senare typ? 1 december blir det inflytt då isf nämligen. Jag har funderat på att börja plugga, förskolelärare känns ändå inte helt omöjligt och jag skulle nog må bra av att skaffa mig ett lite mer seriöst liv. Jag undrar hur det blir då isf. Men åas är det bara hundra kronor mer i hyra där jämfört med här, och jag kan nog alltid jobba extra på ICA om det skulle behövas. Jag känner på mig att jag skulle tycka om att bo i den här lägenheten, bara det inte blir för ensamt.

Det känns lite som att jag försöker komma på nåt skäl som är tillräckligt för att tacka nej för att det på nåt sätt skulle bli lättare då, men det känns också på ett sätt som jag vore dum om jag inte tackade ja. Jag har då alltid svårt med såna här stora beslut, även om jag vet att jag överdramatiserar mycket också. Det behöver inte vara så att jag måste besluta över hela mitt tveksamma liv på en gång. Ändå måste jag ta ställning. Svårt att låta bli att tänka på vad jag ska göra med mitt liv, och var. Ska jag satsa på Göteborg eller Stockholm? Om jag bor kvar här med Petra, hur länge blir det då isf och vad ska jag göra sen? Den här lägenheten har aldrig riktigt känts som något bestående, jag orkar inte ens riktigt engagera mig för att göra fint på väggarna med affischer jag köpt som fortf inte ens kommit ur sin förpackning. Den här lägenheten är fin och helt ok, men den är inte optimal. Den är inte för evigt, men frågan är hur länge den ska vara. Någonstans var vi ju dock tvungna att bo. Det är heller inte riktigt samma sak nu när hon har pojkvän. Jag har själv varit i lite samma situation som jag nu försatt Petra i, att plötsligt bli tvungen att leta efter någonstans att bo. Det är ingen kul sits att vara i där heller. Jag vill väl, som vanligt, äta kakan och ha kvar den också. Jag vet inte ens om jag får lägenheten ifall jag tackar ja heller.

Nackdelar:
Packa ner, bära, flytta, packa upp, osäkert hur länge jag blir kvar i göteborg, bo själv (ensam), lämnar Petra lite i sticket, kanske försvårar vårt krav på mer ersättning för det vi fått stå ut med under tiden med fuktskadan, måste skaffa fler saker när det blir eget hushåll: mikro, dammsugare, större tv, soffa...

Fördelar:
Egen lägenhet, bo själv (frihet), förstahandskontrakt, balkong, bra läge, fin, helt ok hyra, mer motivation att göra det som man vill ha det, bestämma själv hur länge man vill bo där och ev möjlighet att byta till annan lgh när/om det blir aktuellt, vet inte om något mer bra erbjudande dyker upp senare.

Skulle bli lite ensamt utan Petra, kanske både på gott och ont. Det är väl så livet är, det finns för- och nackdelar med allt.