Näktergalning

Skrev kontrakt på lägenheten imorse så jag behövde arbetsgivarintyg och var därför tvungen att ta mig till jobbet i vilket fall som helst igår. Annars hade jag kanske känt efter lite extra och stannat hemma, för jag var ju sjuk. Fick efter lite "aaah, jag vill inte!"-tankar inse att jag inte kunde nyttja min massagetid och ringde jobbet, men pga missförstånd så blev det ändå en tid som ingen använde. Man kan låta kranen rinna och slösa vatten, man kan använda massa papper och slösa träd... och igår slösades det massör. Attans bananer! Så det första jag får på jobbet när jag kommer är en utskällning för detta. Hoppas det framgick att det var ett missförstånd, men det var inget bra sätt att börja passet på. Det är lite svårt att vara trevlig efter en utskällning, speciellt när man är sjuk. Men! ...nu ska jag sluta fiska medlidande, för jag känner mig redan mycket bättre! Jag tror jag fintade bort sjukdomen. Stolpe ut. Jag kunde inte unna mig lyxen att känna efter hur sjuk jag egentligen var, så jag gick och jobbade iaf. Växelvis kände jag mig rätt kass ändå, men av och till glömdes det bort. Inbillningssjuk var jag inte, men kanske jag blivit inbillningsfrisk.

På lördag är det en examensceremoni med ena kören och vi ska ha långklänning på oss. Jag har två stycken här, men den ena får egentligen inte brösten plats i och den andra är det egentligen alldeles för mycket hud som sticker ut, den är farlig. Förutom om man frågar en pojke vad han tycker. Det är ingen slump att jag köpte den med dåvarandra pojkvän som smakråd. Jag skulle behöva en ny. Efter tre timmar på stan idag (aj, mina fötter!) kände jag mig besegrad och gav upp. Det är inte bara så att jag inte hittat en klänning som passar, jag har inte ens hittat en affär som har långklänningar alls. Var gömmer de sig? I Stockholm hade det varit lättare, där vet jag åtminstonde var jag ska leta. Nu har jag ingen aning. Det får antagligen bli en nödlösning på lördag istället.