Näktergalning

En Galenskapare handlade av mig idag.
Egentligen hade jag velat fråga om en av deras sånger som jag ska gyckla med på lördag.
Jag undrar var man ska ha tid att andas någonstans.
De kanske är såpass rutinerade.
Andning och luft är världsliga saker.
Eller så har de bara mer vältränade lungor och bättre andningsteknik.
Det kan ju vara så.
Kanske.

Det är just min stämma han sjunger också, var tvungen att titta på det igen på youtube.
Det hade verkligen varit experthjälp alltså.
Fast de sjunger lite snabbare än vad vi gör också.
Vi får dra ner på tempot lite så att texten verkligen går fram.
Ar-ti-ku-le-ra!

Jag sa ingenting dock.
Jag visade inte att jag kände igen honom.
Han såg ganska trött ut.

Det måste vara jobbigt att vara kändis.
Aldrig går man säker.
Alltid är det någon som känner igen en.
Snäser man ifrån eller säger att man inte har tid,
då kommer det väl på löpsedlarna dagen efter.
Eller så är det någon som bloggar om det.
Ehum. Eh. Ja.

Jag lät honom handla ifred.
Fast lite sugen var jag allt.
Men vad skulle man säga liksom?

"Hej, är du kändis?
Kan jag få din autograf?"

Nej.
Jag är nog lite äldre än så trots allt tror jag.
I alla fall idag.