Näktergalning

Jag gillar att blogga, man ska göra det för att man vill. Men ju mer jag hänger på tjuvlyssnat/tjuvtittat desto högre besöksstatistik får jag, och med den kommer prestationsångesten. Vilka är dessa personer? Vem är du? Kan de verkligen vara intresserade av att läsa det jag skriver? Men det är just en av de största sakerna jag gillar med bloggar, man får välja precis vad man vill läsa, när och hur mycket. På ett sätt gillar jag uppmärksamheten, på ett annat sätt gör den mig lite fundersam.

Men, jag fortsätter skriva om det jag vill. Som sagt, det är valfritt att läsa eller inte.

Ibland gör det att jag känner mig som en pensionär. Mina tankar, mina meningar, mina val. Jag kan vara barnslig, känner mig inte vuxen, förutom ibland när jag kommer till insikt, eller när jag tar hand om andra så mycket att jag känner mig mammig eller tjatig. Mina växter gör att jag känner mig lite som en pensionär med sina pelargoner. Särskilt ihop med det faktum att jag insett att jag vill skaffa spislock.

Spislock!

Hur mycket tant är inte det? Jag är nog lite smygpensionär. Det vore ganska praktiskt. Gå direkt till pension, utan att passera Gå och inkassera lön. Eller, kan man få lönen ändå? Tack. Då slipper jag fundera över karriärsval och försöka komma fram till om man valt rätt. Jag tror jag går direkt till pension och barnbarn att ta hand om. Med mina spislock. Jag får väl lov att skaffa pelargoner också.