Näktergalning

Igår var det körfest som sagt, väldigt trevligt.
Inatt blev det inte så mycket sömn, max fem timmar.

Idag träffades vi, tio tappra korister, vid Nya Varvet.
Efter fest och minimal sömn längtar man verkligen efter att slänga på sig balklänning och medverka på doktorspromovering, där man sitter längst fram i närmare två timmar och tittar ut på publiken och försöker att inte gäspa. Vi sjöng fyra sånger med massa tal och föreläsningar emellan. Och ceremonier.

- Mottag denna krans och diplom som bevis på lärdom och duglighet.

Det låter väl inte så svårt att säga? Ändå behövde hon en fusklapp som hon tittade på i princip varenda gång, och stakade sig ändå, och när hon inte tittade sa hon fel. Och det var verkligen ceremonier. Efter ett tiotal hade gått upp på scenen och fått sin lagerkrans och diplom med ett "Var hälsad doktor" innan och ett "Farväl hedersvärda hedersdoktor" efter, var det en man som försökte ta i hand innan han hade gått några steg på scenen, men det gick inte för sig.

Lyckades hålla mig ganska bra från att gäspa och se uttråkad ut. Jag hade hunnit glömma under sommaren hur sömnig jag blir av föreläsningar. På måndag börjar skolan igen...