Näktergalning

Lördagen var en dag utöver den vanliga. Nio finklädda feminina varelser från kören begav oss till Frimurarna för att underhålla under middag. Vi var till och med så feminina av oss att vi målade naglarna röda när vi satt och väntade på att gå in. Varje gång det kom in någon gömde jag flaskan.* Det blev ganska många gånger. Kanske bidrog naglarna till att vi blev väldigt uppskattade, det blev stående ovationer och vi fick komma in igen. Det kan också ha varit repertoaren, t.ex. den skämtsamma texten i masochistisk tango.

Med så mansdominerad grupp så är det nog inte alltför ofta det blir kö till damernas, men vi lyckades. Kanske var det för att vi var den enda kvinnliga fägringen under kvällen som gjorde att han som bjöd in oss gav oss varsin ros, eventuellt som ett knep för att få kramar. Vi sjöng en serenad och gick ner på knä framför varsin karl modell äldre. Det fanns en lite yngre och snyggare, hon som siktade in sig på honom passade på att sätta sig i hans knä istället. Texten gick bland annat "Du är varm, som jag" vilket följdes av en nickning och ett ja-mimande av min man, "du är ung, som jag" fick ett "nej, där har du fel" till svar till J bredvid mig. Men kvällens citat fick S som bar en klänning utan axelband. "Öh... Jag är byggmästare... hur får du den där att sitta?", med blicken någon decimeter nedanför hakan.

---