Näktergalning

- Jag har varit och hjälpt till att flytta i närheten av dig och sen på systemet och nu är jag på väg hem. Det var så länge sedan vi sågs, så jag tänkte vi kunde ses imorgon om du har tid?
...
- Nej men jag var hemma på middag hos hennes ex Jonnie förut med några till, det var jättetrevligt. Robert skulle bara stanna fem minuter, men han hade så trevligt att han blev kvar han också.
...
- Vi bråkar ju så mycket annars, men när vi är med andra glömmer vi bort det, då bråkar vi inte.
...
- Han stack och jag packade ihop hans saker, så skulle han bo hos en kompis, men det funkade inte, så han bor ju hos mig igen. Det fungerar ju inte, vi bara bråkar. Han borde bo i sin lägenhet och jag i min lägenhet, så kunde vi ses ibland och se om det funkar. Jag kan ju inte sluta älska honom när jag är med honom hela dygnet.
...
- Men det vore kul att ses, gärna hemma, så du får träffa Robert också!


Alltså, finns det ingen gräns för hur personlig man är när främlingar lyssnar? Vad är det för poäng med att lätta sitt hjärta på telefon när man snart ska träffas öga mot öga? Men framförallt: Varför, VARFÖR?!, ett pluttenuttigt "jag vill så gärna att du träffar Robert" med en mening att både han och kompisen är så viktiga att hon vill att de ska träffas. Varför? Förhållandet verkar ju ändå inte vara särskilt bra, med bråk och flytt. Det räcker inte med att älska någon ibland.

Dumpa Robert.

Och tänk på vad ni säger på spårvagn och liknande, både i mobil och om ni sitter bredvid varandra. Hur vissa kan sitta så offentligt och diskutera grova problem i förhållandet är mer än jag förstår.