Oj, så sportintresserad jag är. Verkligen.
Hade jag varit intresserad av fotboll och öl hade jag hängt på Avenyn.
Det är skön stämning, massor med folk.
Det verkar väldigt trevligt.
Men nu är jag ju faktiskt inte sportintresserad.
Därför ligger jag hemma i min säng och tittar på film.
Och överallt finns reklam "kom till oss och titta på fotboll".
Jag skulle vilja se ett ställe riktat till motsatt publik.
"Kom till oss, här finns garanterat ingen fotboll."
Dit hade jag kanske kunnat tänka mig att gå.
Jag är en av ungefär tre stycken som inte följde matcherna i fotbolls-vm i USA 1994.
Inte ens utklädd till svensk i Österrike, i öltält utanför arenan med massa supporters från båda lagen med storbildsskärm, inte ens då tyckte jag det var kul att titta på. Men inne på arenan, det var en helt annan sak. Jag såg några Sverigematcher i hockey-vm för tre år sedan. Och DET var riktigt roligt, underbar stämning. Jag hade tolk också. Såna som mig behöver det. "Nu var det icing, för han där gjorde så här..." Satt till och med framför nån gammal tränare, vilket min tolk tyckte var ganska coolt. Själv minns jag inte ens vad han hette, så coolt tyckte jag det var. Fast att höra honom kommentera matchen till en medföljande liten pojke, det var intressant. Det var lite trög publik bland vip-kostym-nissarna där, men vi gjorde vårt bästa, jag och Christine. Heja Sverige! Och Sverige vann. Alla matcherna jag var på: Finland, Schweiz och Kanada. Då är det gött att gå ut och fira efteråt. "Wiiiieee, jag är svensk, och Sverige har vunnit!" Man blir lite extra patriotisk utomlands också.
Tränaren Innsbruck flaggar vm Sverige-Finland 5-1!
Jo, jag kan sätta mig in i känslan.
För de som har den måste det kännas fantastiskt just nu.
Så om du gillar fotboll, ta dig till Avenyn nästa Sverigematch och titta med andra i en underbar gemenskap.
Om du inte gillar fotboll är det bara att sitta hemma och öppna fönstret.
Räkna grannarnas skrik, så vet du ändå hur det går i matchen.
Jag är lika nollad i sportvärlden. Kan nada. Kommer ihåg ett extrajobb jag hade och någon herre klev in där och alla tappa hakan och stelnade till....
Ungefär som den där ölreklamen där allt stannade upp. Det komiska i det hela var att jag bara strosade förbi som ingenting. Efteråt sade folk: "Såg du inte vem det var??". Nä, svarar jag lite undrande. Hallå, det var Kåmark. Typ Pontus Kåmark, fick jag som argt svar.
Tydligen nån sportkille. Såg han på TV häromdagen och sade till frugan: "Kolla, där är Pontus Kåmark." Min fru, som vet om hur kass jag är på sport, säger: "Hur f*n visste du att han hette så."
Jag sade aldrig hur jag visste. Jag låter henne tro att jag kan liiite sport i alla fall.
Jag ska ut och heja mig hes imorgon - kanske jag slår till och köper en Sverige-tröja också...
Jag ska ut och heja mig hes imorgon - kanske jag slår till och köper en Sverige-tröja också...
