Man borde inte sova när natten faller på.

Jag drömmer. Antagligen ska det föreställa studenthemmet i Österrike, det har flera liknelser med det i alla fall. Jag upptäcker precis att det är en ny person som har städat åt mig, men som har gjort det innan också, för det är en lapp kvarlämnad som önskar en trevlig helg från Joseph, med snirklig skrivstil. Han har varit mycket noggrann och ställt allting i ordning och till och med dragit för duschdraperiet som jag beundrar lite, en fin bild med blå himmel och säd. Det ringer på dörren, det är C som precis råkat träffa en person i korridoren som hon vill prata om, hur han har förändrats. O kommer också förbi, och vi sitter vid köksbordet och pratar om C's möte. Jag måste gå på toaletten och de ropar till mig en fråga om vad vi ska äta. Jag har en matlåda jag hade tänkt äta men det räcker inte till oss alla.

Det ringer. På riktigt. Det är C's mamma. På riktigt. Lite lustigt.


Det var uppenbarligen inte meningen att jag skulle få en god natts sömn inatt.

Det var en lång dag igår, vi övade våra sånger och ställde i ordning lokalen och pyntade, vi hade konsert och sedan sittning, det var väldigt trevligt. Vi städade och några följde med på efterfest som antagligen var väldigt trevlig, men jag var alldeles för trött. Jag åkte hem och såg fram emot att få sova efter en aktiv dag och fyra glas vin som gav mig hicka på hemvägen. Klockan var nog ungefär två när jag kom i säng, jag somnade nästan direkt.

06.20 ljuder det högljudda larmet och väcker mig. Jag somnar om efter ett tag, när jag konstaterat att det inte verkar vara ett larm jag behöver bry mig om, och jag är fortfarande väldigt trött, antagligen mer än när jag somnade första gången. Klockan elva är det dags igen, då ringer hemtelefonen. Det är inte så många som ringer till den, oftast är det mamma, men jag tror inte det är hon som ringer vid den tiden, och om det är det så ringer hon antagligen mobilen istället efteråt, och då slipper jag resa på mig för att svara. Om det är en försäljare vill jag ändå inte prata med dem, men kanske har DN förstått att jag inte vill ha någon tidning nu. Funderar på om det är kvinnan från IKEA's kundservice som ringer igen om soffan, men det är inte läge att prata med henne då och jag tror inte hon har mitt hemtelefonnummer heller.

Jag ligger kvar och struntar i att svara, jag är fortfarande fruktansvärt trött, så jag somnar om igen. Den här gången får jag sova till kvart i två, då telefonen ringer igen. Den här gången svarar jag. Det är inte min mamma, utan C's. Det var länge sedan hon hade det här numret, över ett år sedan, men C's pappa hade tydligen kvar det på sin mobil. Antagligen var det hon som ringde vid elva också, så då slipper jag vara nyfiken på vem det kan ha varit, jag har ingen nummerpresentatör.

Inatt hoppas jag att jag får sova mer ostört. Att drömma är ingen fara, det gör jag gärna. Nattens dröm kändes väldigt detaljerad och verklighetstrogen, även om jag ändå förstod att det var en dröm. Ibland har jag haft drömmar som är precis som verkliga händelser, till exempel en situation i skolan, som sedan förvirrade mig till att vara osäker på om det hänt på riktigt eller inte, om det var ett minne eller en dröm.

Klockan är två, och jag är fortfarande ganska trött, men nu känns det ändå ok att vakna. Jag har ingen smälla där bak, jag är bara trött. Det kommer bli en slapp dag, kanske se en film, trots det fina vädret ute.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0