Från dop till begravning.

Från dop till begravning på fyra dagar. Det är verkligen att gå från olika extremer.

Jag insåg inte innan hur få vi skulle vara. Fem från min familj, tre från min fasters, farmor och en assistent, två kusiner till pappa och faster, samt en systerdotter till farfar. That's it. Tretton stycken. Hur många som var på morfars begravning 1999 minns jag inte, men det var fler. På Kajsas var det 130 stycken. Det är mina enda tidigare erfarenheter. Jag var förberedd på sorg, men blev lite förskräckt när jag insåg att vi var så få. Då blir man inte lika anonym i sin sorg.

Begravningsbyrån suckade när de hörde namnet på prästen och frågade om vi inte ville byta. Så här i efterhand så hade det nog varit klokt. Det började med att han var försenad. Pappa och faster hade satsat mycket på ett möte med prästen innan och förklarat att farmor är dement och hör dåligt, samt att det skulle vara på hennes villkor. I en timme träffades de och pratade om farfar. Ändå verkar det inte ha varit mycket som fastnade.

Orgeln började spela först och då var det sorgligt. Sedan kom jag av mig lite i min sorg när jag störde mig på prästen. Han pratade ganska mycket, men det kändes inte riktigt relevant. Han hade mikrofon men pratade ändå såpass lågt att farmor inte hörde någonting, så hon pratade själv och började gång på gång sjunga framförallt "han har öppnat pärleporten". Han låtsades som om han inte hörde henne. Farmor började be en bön, han började på en annan bön, istället för att hänga på. Ibland behöver man vara lite flexibel.

Det var svårt att komma dit och träffa farmor igen. Första gången var just på begravningen. Hon är gammal och förvirrad och även om man ler åt saker hon säger är det svårt. Hon har förändrats lite positivt också, unnar sig själv mer saker, har till och med bett faster köpa läppstift till henne. Vad hon frågar mycket nu är t.ex.:

- Har du gift dig?
- Har du barn?
- Har du försökt skaffa barn?

Tydligen påpekar hon även ofta "Vad vacker du är" till många, även främlingar och kvinnor med slöjor. Hon pratar en del om farfar nu, särskilt i samband med begravningen. Hur de dansat wienervals och hur lång han var så de fick kapa benen på honom flera gånger. Mitt i allt på begravningen kunde man inte låta bli att le åt vad hon sa. Samtidigt fick framförallt min faster svårt att fokusera på ett avsked, hon fick lägga sin fokus på farmor.

Begravningsceremonin blev försenad pga prästen. Färdtjänsten som skulle hämta farmor var försenade. Kaffe och te var beställt efteråt på servicehemmet men det hade de glömt bort. Tårta och smörgåstårta var beställt från ett konditori men det kom också senare än tänkt. Det var mycket som hade kunnat gå bättre.

Jag kunde inte sörja så mycket som jag trodde jag skulle göra. Jag vet inte om jag sörjt tillräckligt, men det märks nog till slut. Trots allt har det varit trevligt att träffa lite släkt, särskilt min kusin. Fast både hon och min bror blev riktigt sjuka och hade feber när de åkte hem. Det var knappt någon som var helt frisk.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0