Näktergalning

Den fjärde juni kommer jag skämmas.
Vi gör projektarbete, med powerpoint-presentation.
En av oss är fotograferad som utklädd superhjälte.
Och jag är den inspelade rösten som hör till.
Jag är lite stolt över vårt arbete, det känns bra.
Men jag kommer samtidigt tycka det är jobbigt att höra min egen röst.

Varför ska det vara så svårt?

Det låter ju aldrig riktigt som man tror att det ska göra.
Vissa repliker blev ganska göteborgska dessutom.
Om vår grupps arbete blir utvalt att representera gruppen
så kommer jag få en till chans att skämmas den femte juni också.

Sen är det klassfester och sommarlov.
Are we there yet?
          (...jo, kanske lite kissnödig också)