Jag är som någon annanstans.

Känner mig felplacerad trots att jag vet det blir värre ju mer jag tänker på det. Men jag är inte alls bra på situationer som kräver ett forcerande socialiserande. Middagen var väldigt trevlig men nu vill jag mest gå hem, fast jag vet jag skulle ångra mig i så fall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0