Stalker - only one phonecall away.

En man med ett creepy leende anländer till busshållplatsen där jag står och väntar. Han ringer till någon med komplicerat namn från Irak. - Hej, minns du mig? Vi gick en kurs tillsammans 1995 när vi var 17. Kanske din farsa minns. Jo, läraren hette Lasse. Vi gick på en grej tillsammans. Jag tittade i telefonkatalogen och såg ditt namn och tänkte att det var länge sen vi sågs. Ja, det var 13 år sen! Jag hade inte haft nån aning. Inte han heller märktes. Tragiskt liv att leta vänner så desperat.

Kommentarer
Postat av: Pumlan

Hahaha... Det är ungefär lika creepy som de där som ringer "Hej, jag heter Rutger..." på skånska och några dagar senare "Hej, mitt namn är Konstantin..." på småländska eller vad det nu var och så ytterligare någon person med något lite ovanligare namn.. Tredje gången gillt (med Konstantin) så ber jag dem att dra åt pipsvängen och inte ringa mig igen. Svensk nog ber jag dem "kan ni vara snälla och inte ringa mig igen" men undermeningen tror jag är klar. Nästa gång ska jag be att få Konstantins hemnummer så att jag kan ringa lite senare, när det passar mig bättre. Rutger tror jag inte att jag skulle kunna prata med länge alls, tänk dig när han presenterar sig, på skånska...



Men apropå att höra av sig efter en massa år, det är ju bara att titta på vad Facebook har gjort med folk. Det händer ju var och varannan dag!

2008-10-22 @ 22:09:19
URL: http://pumlansvarld.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0