Näktergalning

Är det en verklighet eller fantasibild vi vill avbilda med fotograferande? Varför plockas kameran oftast fram vid speciella tillfällen som födelsedagar och liknande? Största delen av vår tid spenderas i vanlig vardag med stökiga bostäder, jobb eller skola, vi äter och sover och stora evenemang är oftast inte särskilt frekvent förekommande. Vi tar vår vardag för givet och tänker inte på att den finns där, men om den bevaras för framtiden genom fotografier, bilder eller på annat sätt, så minns vi den oftast med glädje och värme. Jag hyllar kameramobilens uppfinnelse, ty den ger möjligheter att ta kort vid alla möjliga olika sorters tillfällen eftersom den i princip alltid är med.

Jag vill slå ett slag för smygfotografering av vardagen och tycker digitalkameran bidrar till att man kan ta i princip hur många kort man vill, på både ditt och datt. Små detaljer av en stor del av ens liv. När man väl börjar så har man dessutom lättare överlag att få upp ögonen för dessa detaljer och njuta av dem, både i nutiden och framtiden. Nackdelen med digitala kort är dock att de lätt stannar på datorn och så smått glöms bort. Men en vacker dag ska jag framkalla mina kort och se till att använda mig av dem mer.



Mitt pusslande på Facebook har också hjälpt till. Eftersom man kan göra egna pussel med sina bilder så ser jag pussel i min omgivning, vilket såklart även blir fotografier ur vardagen.

Det som startade mina tankar ikväll var fotografier på sömn. Den delen av sig själv får man sällan ta del av, så jag vill ge en eloge till den flickvännen som tog tillfället i akt. Vad mamma tycker om att jag filmade henne när hon snarkade förut framgår dock inte av historien.