Näktergalning

Nu är det inte många kvar på tåget, Christine har också gått av. Många av de som är kvar verkar vara på väg till Stockholm för att festa. Det känns väldigt avlägset för mig just nu. Pendeltågsstationer börjar dyka upp, jag anar slutet. Skönt, för nu börjar jag tröttna. Jag är nog för mätt, det är inte lika kul att åka tåg utan att äta ju. Får se till att svälta mig själv lite till på söndag och portionera maten bättre. Undrar var jag är, det är så mörkt.