Näktergalning

Jag är hes och hostig. Jag försöker vara tyst, för att spara på rösten, men det går inte så bra. Nu är jag hemma i ensamhet och då går det såklart bättre, men tidigare ikväll har jag varit på manskörskonsert. Lyckades nästan hela konserten med att hålla mig till att hosta i applåderna bara. Konserten spelades in, så jag såg dessutom till att inte sitta för nära mikrofonen. Efteråt gick vi ett gäng till en holländsk pub som bland annat serverade bitterballen. Jag åt laxfilé. Sa till mig själv, och andra, att jag skulle försöka vara tyst, men det fungerar ju inte så. Har försökt på jobbet också. Märker att man nästan pratar ännu mer då, åtminstone blir man mer medveten om allting man säger, vilket ofta accentueras av hostningar värdiga att tävla med den grövsta gubben. Heshet kanske kan vara sexigt ibland, men inte med hostningarna inkluderade.

Jag har en längtan inom mig. Jag vill göra massa saker, träffa massa människor... men tills vidare försöker jag bara vara tyst. Ensamheten hjälper mig i detta. Även fast jag inte vill vara ensam egentligen.