Det är tråkigt att gå och lägga sig.

Jag tycker om min säng och jag är bra på att sova. På morgonen vill jag inte lämna den och kan lätt snooza en timme när jag motvilligt ställt klockan. När jag är ledig kan jag återvända till sängen efter morgontoaletten och spendera nästan en hel dag i den med bok och andra tidsfördriv. Men det är alltid tråkigt att gå och lägga sig. Till och med nu, när jag är trött, försöker jag skjuta på det.

Jag var ledig igår och bjöd hem några på middag, vilket gav en perfekt anledning att städa. Skurade till och med golven och kände mig duktig. Dammfönster och bajsbalkongen måste fortfarande städas men annars ser det för en gångs skull ganska bra ut här. Gick hem till Christine efteråt och på väg hem igen var klockan runt elva och jag gladde mig åt att kunna sova länge eftersom jag jobbade kväll. Trodde jag. Det var ingen glad upptäckt att inse att jag började åtta imorse och det känns som om jag har gäspat hela dagen, och ögonen har inte vaknat - omväxlande torra och rinnande, om än lite. Inatt får de sova i linsetuiet, och då menar jag inte ögonen.

Imorgon börjar jag åtta igen och sen ska jag hem till Christines mysiga lägenhet igen. Det glädjer mig att ha henne nära igen! Det har enorm potential för framtiden. Den närmsta framtiden är dock att jag ska gå och lägga mig nu ändå, motvilligt. Precis på samma sätt som jag kommer lämna sängen om några timmar igen - motvilligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0