Kroppsligt samarbete.

Först sov jag för lite de flesta kvällar i veckan. Sedan jobbade jag stängning och hann bara sova tre timmar innan luciasång igår. Kom i säng runt ett inatt och såg fram emot att få sova läääänge, länge.

08:37, kroppen bara: Är du vaken snart? Jag är kissnödig!
Jag: Men käften, vi behöver sova!
Kroppen: Men jag är pigg!
Jag: Ok, vi stannar sömntåget för kisspaus, men sen ska vi sova vidare! Skärp dig!

14:19, kroppen och jag kan vakna gemensamt. Och det snöar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0