Näktergalning

Kotteby fick mig att minnas en semesterresa i bil.

Under mitt år i Innsbruck åkte halva klassen till Kroatien (Pula, Porec) på semester. Hyrde två bilar och lägenhet och snorklade i klara vatten, med mera. Vi varierade oss genom att bo på två ställen. Jag åkte i en bil med fyra andra svenska tjejer och när vi var på väg till nästa ställe blev vi stoppade av polisen. Självklart blev vi väldigt nervösa. Den andra bilen stannade strax framför oss, tills de kom på att det kanske var någonting de också skulle bli stoppade för, så de körde en bit till för säkerhets skull.

Vid ratten satt Sarah, blond, söt, blåa ögon, trevlig, svensk. Hon gick ur bilen för att prata med poliserna och kopplade på charmen för säkerhets skull. De ville titta i bagageluckan, men när de såg hur fullproppad den var med alla våra pinaler viftade de bara lite och bad henne stänga den igen. De berättade att det fanns en ny lag i landet att man måste ha lyset på när man kör. Sarah förklarade att i Sverige är lyset på automatiskt, men den österrikiska bilen vi hyrt hade inte det.

Sarah: I'm so sorry.
Polis: How sorry are you?

Här försökte jag väldigt mycket att inte börja skratta åt den slemmiga kommentaren. Polisen gjorde detta ännu svårare för mig genom att bjuda oss på fest. "Var ska ni? Nej nej, ni ska till vår stad på fest." Sarah sa att vi skulle komma, eller i alla fall fundera på det, och sen åkte vi vidare. Utan böter. Skrattande som tusan.


                                            Tydligen kroatisk parkeringsplats och landsbygd.