Näktergalning

Jag har haft några hyfsat lediga dagar den här veckan och inkluderat med helgen kändes tillvaron nästan lite slapp och härlig. Därför blev det något av en chock igår när jag insåg att den här dagen skulle vara 9-22. Föreläsning 9-12, Sjöfartsmuseet 13.30-16.30, jobba 17.30-22.15, kom hem 23.

På hemvägen är jag långt ifrån den mest alerta människan. På första spårvagnen kliver ett trettiotal festande ungdomar på, vilket får mig att känna mig gammal. Det var likadant förra veckan också, men idag inser jag till slut att det antagligen beror på Studentklubben på Valand.

Jag byter spårvagn och går mot hållplatsen. Noterar ett vägarbete och funderar på hur spårvagnen ska komma förbi det de lagt över rälsen. Det är två minuter kvar tills spårvagnen ska gå ser jag på tavlan. Härligt. Ser att en buss går från annan hållplats. Funderar på vilken hållplats de menar. Ser att en till buss också går därifrån och börjar fundera på varför bussarna går från en annan hållplats men inte spårvagnen. Ser två killar börja springa och undrar varför. Sen ser jag spårvagnen komma. Till en annan hållplats. Jaha, jag får väl också springa. Varför har de inte satt upp en skylt om detta, tänker jag, men sen ser jag skylten.

Det är så alert jag är. Imorgon börjar jag halv nio och går heldag. Inget jobb men jag behöver städa. På söndag kommer folk hit, så då måste det liksom vara färdigt. Ganska skönt annars, har gått och småplockat lite så det inte känts som jag städat, och ändå börjar man ana något synas nu. Om det inte vore för det dåliga samvetet som fortsätter plåga mig hade det nog varit en ideal form av städning - att få städat utan att märka att man städar.