Vinterbastu.

Imorgon ska jag på bastukalas med kören.
Det känns som om det kommer bli intressant av flera anledningar.
Det är ju kallt! - Får se om jag vågar doppa mig i sjön.
Efter en stunds överhettning i bastun är det kanske mer lockande.


Det är skillnad när man är själv.
Hjärnan säger till munnen vad den borde säga, men kroppen gör något helt annat.
Tröskeln känns hög under mina fötter. Några tår på ena sidan, några på andra.
Ibland vet jag, ibland inte. Kanske känner jag inte mig själv tillräckligt.


Sov på min arm. Natten gömmer under sin vinge din blossande kind.

Fångas igen. Flämtar. Strider. Vill inte. Vill. Och blir åter kysst.

Slut är din strid. Månen lyser. Vårnattsvind svalkar dig. Sov på min arm.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0