Näktergalning

Jag gillar att prata med folk på internet, för där är så mycket lättare att hitta likasinnade personer med samma humor som mig. På vissa sätt är jag kanske lite konstig och att få hämta energi i personer som man inte behöver förklara sig inför är guld värt. Självklart finns inte dessa personer enbart på internet, vissa finns redan i mitt liv och vissa införlivas i mitt liv med hjälp av internet.

Olikheter måste också finnas, men är man för olik andra är det lätt att känna sig utanför, särskilt i gruppsammanhang. Det har gjort mig gott att få byta klasshalva nu tror jag. Träffar fortfarande de personer jag var med förut ibland i skolan. De är trevliga egentligen, men jag känner mig inte välkommen. Det är många små saker som växt så nu övertolkar jag antagligen dessutom.

Som när de planerar fest eller att träffas ihop och antingen inte bjuder med mig, eller gör det så halvdant att det märks att de inte menar det. Eller som när jag ställde en fråga om en bok och den personen ignorerar den och ställer en annan fråga om boken till en annan person.

De undrar ibland hur jag har det i den andra gruppen. Jag försöker svara ganska neutralt att visst har jag det bra. De känner varandra bättre än vad jag gör, men jag känner mig i alla fall välkommen där. De bryr sig om mig på ett helt annat sätt. Det är ganska segregerat mellan de olika halvklasserna, framförallt förut, därför tycker jag det är synd att inte fler tog chansen att byta grupp till denna terminen.

En grupp där alla är olika skapar en större gemenskap än om man känner sig som en katt bland hermeliner.

Det är klart att det finns undantag. En av tjejerna som de var hos i fredags frågade mig några gånger om jag inte skulle med och tyckte det var synd att jag inte kunde komma. Hon anade antagligen en del av vad jag tycker med sin fråga när de andra inte var kvar "kan du inte på riktigt eller vill du inte?" och det värmer. Nu kunde jag inte på riktigt, men jag vet inte om jag hade kunnat ge ett ärligt svar annars ändå.

Det värmer så mycket när man märker att någon ser en och bryr sig. Det finns några i nuvarande halvklassen som är lite extra duktiga på det, framförallt en, som dessutom är tillräckligt stark för att säga ifrån till andra att de får tänka sig för, så någon inte hamnar utanför.

Jag tänker mycket på andra och försöker sätta mig in i deras situation. För mig är det lättare att ta hand om andra än mig själv. Jag behöver nog jobba på min styrka. Dels för att stå upp för andra mer aktivt, istället för att lida med dem i det ganska tysta, men även för att stå upp mer för mig själv. Jag skulle även behöva jobba mer på min pondus, för att kunna hävda mig bättre i gruppsammanhang.