Ömhet, kramar och vattensnö.

Jag lindar in mig i värmande kärlek från barnen. Den gör under för min själ. Jag som har lätt för känslor men svårt för kärlek får en försmak av framtiden genom barnen, de oförstörda. Ömhet. Och möten på morgonen av glädje och kramar. Kan man få en bättre start på dagen?

Idag fick jag en kram av en tjej så jag välte omkull. Det blev till en lek, att lägga sig på min mage, lyssna lite på hur det lät om man klappade lätt på ryggen som en trumma, och vi sjöng blinka lilla stjärna för att barnet skulle "vakna". Mycket populärt, "nu är det min tur!", så till slut fick det övergå till att jag och barnen  masserade varandra med massagebollar som rullas på mage och rygg. "Det killas."

De här två veckornas praktik kommer göra mig gott. I alla fall psykiskt, fysiskt är det inte helt omöjligt att man snappar upp några baciller, det finns en hel buffé med olika att välja på. Inser att det är dags för en ny kategori: Barn-anekdoter. Avdelningen på förskolan där jag praktiserar har ett tjugotal barn som snart fyller fyra år.

Igår snöade det, men det smälte direkt när det nuddade marken. Det bildades vattenpölar på gården. Jag och en liten tjej byggde i ett rum och jag pekade på fönstret.

- Har du sett, vad är det där?
Hon tittar ut och formulerar ett fantastiskt ord för fenomenet.
- Det är vattensnö!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0