Rumpan och plånboken nöjda med kvällen, men inte fötterna.

Jag har dansat och viftat rumpa tills fötterna värker. Man tänker inte på det förrän i slutet, men när det börjar kännas är varje steg hem en plåga. Det görs alldeles för dåligt med snygga och BEKVÄMA skor för tjejer. Alla har ju klack! Det är snyggt, men jag får ont i trampdynorna.

En annan uppfriskande idé vore ett uteställe som fokuserade på dans, utan att vara köttmarknad. Där man kunde få dansa ifred, omgiven av glada, studsiga människor, som lät bli att försöka klämma på en och inte vägrar förstå de mest grova pikar. Till och med hålla fast och fortsätta försöka prata, fast man försöker slita sig bort och hela tiden säger nej. Det var inte ikväll det hände, men så här i efterhand blir jag lite upprörd. Jag glömde bort att bli det då, men med vilken rätt försöker folk tränga sig på på ett sådant sätt?

Idag hittade jag pengar på golvet och blev rik. Jag tittar ofta ner, även när jag promenerar. Jag vill inte trampa på sniglar, hundbajs och annat utomhus och på dansgolvet försöker jag undvika de kladdigaste ställena och alla glasbitar som samlar sig. Om jag ser ett helt glas försöker jag plocka upp det och ställa på lämpligare ställe. Hittar jag ett kreditkort, smycke  eller annat så lämnar jag in det i baren eller hos DJ:n. Inte pengar dock, går ju inte direkt att återfå mot beskrivning.

Först hittade jag en krona. Tjoho!
Kollegan/grannen sa att det var en lyckopeng och att jag inte fick handla för den. Kanske hade hon rätt. Lite senare hittade jag nämligen en femhundralapp. Synd för den som tappade den, tur för mig. Grannkollegan sa att hon förväntar sig en stor, fet present nästa vecka, då hennes födelsedag ska firas, nu när jag gått 500 kronor plus på kvällen. Eller egentligen 481 kronor plus. Jag klagar inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0