Verklighetsfrämmande och långt bort.

Farmor är dålig. Hon har inte ätit på länge och nu har hon även slutat dricka. De säger att hon nog dör när som helst. Jag kan inte ta till mig det nu. De har sagt i minst ett halvår att hon kommer dö när som helst. Redan när farfar dog trodde de att hon skulle följa efter snart därpå, eller redan innan dess. Det känns med andra ord verklighetsfrämmande just nu. Jag får sörja när det är dags istället. Ibland har jag smygstartat. Luleå är långt bort och hon mår för dåligt för att besök ska kännas riktigt befogat. Det hade varit en annan sak om det vore närmre. Bättre att försöka minnas henne som hon var istället för den hon (knappt) är nu. Det känns dock ändå dumt. Jag kan inte låta bli att känna mig som ett dåligt barnbarn.

Sist jag var i Luleå var på farfars begravning och nästa gång lär bli farmors begravning. Efter det kommer det inte finnas någon naturlig anledning att åka dit längre. Det känns också konstigt. Fortfarande finns viss doft från deras hus kvar i en fleecetröja (om man anstränger sig) och i ett påslakanset. Sen är det borta.

Kommentarer
Postat av: Larsson

Beklagar, jobbigt sånt där. Jag tycker i alla fall att du gör rätt och väljer fina minnen, det är du som kommer minnas henne och inte tvärtom. Säker på att dom tycker du är ett underbart barnbarn! Kram!

2009-10-04 @ 19:51:38
Postat av: Therese

Hur många ggr man än tvättar kläder som de haft så är det som om de får den där speciella doften ändå, kanske är minnet som frammanar det men jag föredrar att tro att en liten del av dem fortfarande finns kvar. Det är tufft det du går igenom, ring om du behöver prata. Kram

2009-10-06 @ 21:03:54
URL: http://ekorren.de/therese

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0