Konsten att bli vuxen.
Att bli vuxen är att kunna ta sig fram i djungel efter djungel. Det är mycket att sätta sig in i för att inte fastna i allt kvistigt och snårigt. Innan man kliver in i djungeln känns den ogenomtränglig men när ögonen vant sig vid grönskan och det lummiga ljuset så upptäcker den stigarna att ta sig fram på.Försäkring, elavtal, tvättmaskin, bil, politiskt parti... Vad ska man välja? Det är bara att plocka fram macheten och börja rensa fram en stig att vandra på och att tolka tecknen när vägen delar sig för att veta vilket håll man ska gå åt.
Klättra upp i ett träd och skaffa överblick. Fråga personer längs vägen som vet mer än dig. Var inte rädd för att gå vilse, utforska!
Förut trodde jag att man var tvungen att försöka ta sig förbi varje växt så noggrant och omsorgsfullt som möjligt så att man inte skadade sig. Jag trodde att man var tvungen att göra sitt allra bästa för att hitta stigen och följa den.
Nu vet jag bättre. Nu vet jag att det är värt det att springa i full fart förbi alla träd man inte bryr sig om och få en del rivsår av grenar som slår emot en, för att sedan kunna stanna upp och spendera mer tid vid de buskar man gillar. Jag vet att man får ta genvägar tvärs igenom jungeln för att snabbare hitta dit man vill. Det är ändå ingen som är helt säker på vilken stig som är den rätta.
Huvudsaken är att man inte ger upp och att man ser till att undvika de riktigt farliga djuren. Man får inga pluspoäng för att ägna timmar åt att sätta sig in i elavtalet. Det enda man får är mindre tid till att kramas (och eventuellt kanske några öre billigare elräkning).
