Näktergalning

Inatt skulle en man göra ett nytt försök att sno en plansch från min vägg. Jag visste detta för det var årsdagen efter första försöket och eventuellt var det min födelsedag också. Jag försökte förbereda mig och vara beredd att ringa polisen när jag hörde honom. Låg på sidan i sängen och tittade ut genom fönstret, det var snö på uteplatsen som låg på bottenplan, så han hade två möjliga ingångar.

Jag måste ha slumrat till för jag hörde inte när han kom genom dörren utan reagerar först på ljudet av skor som närmar sig över hallgolvet. Jag hinner inte reagera innan han tar tag i min axel och jag utbrister: "Nej!" Situationen känns lugn, vi har träffats förut och vet var vi har varandra. Planschen sitter på väggen ovanför sängen men innan han kan ta ner den kommer min granne in genom dörren som måste ha lämnats öppen. "Hur går det här då?" och jag försöker bakom tjuvens rygg signalera att han ska ringa 112.

Vi har ett kort samtal och försöker låtsas som ingenting alla tre, samtidigt som jag försöker ringa 112 själv, men signalerna låter, och även tjejen som svarar. Vet inte hur tjuven ska reagera om han hör, så jag vågar inte annat än att lägga på igen. Tjuven går ut och jag skyndar mig att berätta för grannen hur det ligger till och ber honom ringa polisen när han strax går. Tjuven kommer dock inte tillbaka. Planschen är fortfarande kvar.

Mamma kommer på besök. Jag vågar inte berätta vad som hänt för henne men när vi ska gå och jag ska låsa dörren märker jag att nyckelhålet är uppborrat och alldeles stort. En annan granne påpekar beskäftigt: "Du borde nog laga det där hörru!" Det hela är fullt av visuella detaljer och en känsla av verklighet.