Näktergalning

Jo, jag lever.
Men jag har en töntig kropp.

I juni missade jag ett trappsteg i Nürnberg och även fast det inte gjorde så ont i själva fallet så har jag fortfarande ont i stortåleden av och till. Gjorde akrobatiska övningar och försökte gå ner i spagat i en hal trappa för ett tag sedan utan att känna något. Glädjen över detta avtog dock någon dag efteråt då jag hade mer ont igen. Det gör inte så mycket ont, men det känns och det är jobbigt att det är så långvarigt, men läkare skulle ändå inte kunna göra så mycket åt saken.

När den första snön kom halkade jag på vinterns första isfläck och skrapade upp leggings och knän. Det syns fortfarande.

Innan julen, vid två olika tillfällen, skar jag mig i olyckor kring armbågen. Det senare var så djupt att sårskorpan bucklade sig, vilket gjorde ont i sig. Det syns fortfarande.

För någon vecka sedan rev jag tummen på rivjärnet. Ännu en töntig skada, fast den här verkar faktiskt läka riktigt fint. Det kan till och med vara så att den bit som verkade vara lös faktiskt bestämt sig för att stanna. Konstigt, då jag kan få sårskorpor och svårläkta sår av att skrapa upp yttersta hudlagret utan att det ens kommer blod. Stämplar, pennmärken, osv sitter också kvar länge, så den som ger mig ett sugmärke riskerar en käftsmäll.

[X] duscha
[X] dammsuga
[X] sortera tvätt
[  ] tvätta
[  ] skriva paper på enkätuppgift
[X] bestämma mellan lördagens alternativ
[X] bädda sängen med rena lakan
[  ] läsa kurslitteratur
[X] städa
[  ] plantera litchie
[  ] vårda blommor

Det var tjäle i jorden.
Den har nu kommit in från balkongen för att tina.

Det är mycket jag vill och borde göra.
Det är flera saker jag vill göra.
Egentligen.
Ändå känner jag mig motsträvig.
Vet liksom inte i vilken ände jag ska börja.

Jag har ringt till CSN och fått klargjort att jag inte alls ska betala tillbaka i år, fast det ser ut som det. Det är bara för att de inte vet än att jag ska plugga till hösten också.

Jag har bestämt mig nu för att åka till St. Petersburg med kören i sommar och därför behöver jag ett Rysslandsbrev från försäkringsbolaget. Javisst, måste bara komma på var jag är försäkrad också. Ringde Lärarförsäkringar, som Folksam har hand om, men det är personförsäkring jag har där, så jag fick ringa till TryggHansa där jag har hemförsäkring. Intressant i frågan är att Folksam behövde veta exakt datum, annars skulle de behöva göra om det, men TryggHansa skickar bara ett intyg som gäller till 1 december, så länge min försäkring är betald just nu. Det här stärker min uppfattning om försäkringar som en djungel. Jag vet inte ens vad det är jag har beställt, bara att det är något jag behöver. Tydligen är det lite krångligt administrativt att ta sig in i Ryssland. Jag får väl se till att deklarera att jag inte ska köpa mig en fru.

So far so good.

Saker som står kvar på min att-göra-lista är till exempel:

[  ] duscha
[  ] dammsuga
[  ] tvätta
[  ] skriva paper på enkätuppgift
[  ] bestämma mellan lördagens alternativ
[  ] bädda sängen med rena lakan
[  ] läsa kurslitteratur
[  ] städa
[  ] plantera litchie
[  ] vårda blommor

...så det är väl bäst jag sätter igång nu då.

Jag trivs i mitt kök. Det har fått sig en ansiktslyftning på flera olika sätt. Nya tapeter, nytt kakel och ny diskbänk. Med körsbärsblomslamporna KNUBBIG från IKEA var det kärlek vid första ögonkastet, de har prytt mitt köksfönster ett tag nu. Nytillskottet är den svarta julstjärnan på fot som jag köpte spontant på jobbet häromdagen.

"Vet du inte att julen är slut?" fick jag en kommentar av kollega då.
"Jo, det är därför det är halva priset ju" tyckte jag.

Nu pryder den mitt köksbord och jag känner mig inte säker på att jag ska räkna den som julpynt och ta ner snart igen, det kan hända att den får stå kvar. Det jag egentligen skulle köpa på IKEA, när jag åkte förbi där spontant i förra veckan, var taklampa. Jag köpte två. Ska nog göra ett nytt försök att måla på en risboll, denna gång dock mindre, men annars köpte jag även lampan KNAPPA som återstår att se om den får komma upp eller lämnas tillbaka inom tre månader. Trillingbilderna på blommor fick också följa med hem från IKEA och pryder nu mina köksluckor.



Jag trivs där. Jag tycker om mitt kök och dess ansiktslyftning. Jag tycker om IKEA också, märks det?

Jag har haft tre flyttkartonger under soffbordet.
Nu är där bara en kvar.
Där finns alltså ett utrymme som inte fanns där tidigare.
Jag har sån lust att krypa in under bordet och ha det som koja.
Jag gillar kojor. Mmm...

Jag tänkte ställa klockan på 11 idag.
Jag glömde det.
Jag vaknade istället.... 10.59.

Heja kroppen!

I min första lägenhet i Göteborg hade vi badkar. De andra som jag bodde med ville ha mer plats, så vi bar upp det på vinden, för det var ändå ingen som badade i det. Psykologiskt nog så har jag allt sedan dess haft ett sug efter att bada, bara för att jag inte kan.

Spelade "Helt hysteriskt" häromdagen och Stefan fick ett tvång att han inte fick röra ansiktet med händerna. Typiskt nog kliade det såklart väldigt mycket i ansiktet på honom då, eftersom han inte fick använda händerna och tänkte på detta hela tiden. Han fick klia sig med armarna istället.

Mamma och pappa har alltid haft badkar, men jag har ändå inte badat när jag varit hemma. Nu har de flyttat till Trosa och det är kallt här i källaren där jag sover, jag har massor av lager på mig för att inte frysa. Det finns både badkar och bastu här. Jag bestämde mig för att nu skulle äntligen det där badet äga rum! Jag åker vidare imorgon så det var dags idag, tog ett bad istället för att duscha.

Det är inte så fantastiskt ändå. Jag får ofta en tryckande känsla när jag ligger där. Det blir jobbigt att luften är så varm. Låg i ett tag och försökte undvika att få russinfingrar, sedan fick jag skynda mig upp för det kändes som om jag höll på att storkna. Jag fick nog för lite luft och vätskebrist och blev för varm. Frukostenergin hade inte hunnit sätta in och att vakna av väckarklocka är aldrig trevligt, men fick gå upp tidigare för att hinna träffa kusin med man innan de åkte igen. Nu har jag legat och vilat och svalkat mig, nu känns det bättre igen. Det är nog inte meningen att man ska bada på morgonen...

Jag är i Trosa. Det var dock inte helt lätt att komma hit. Jag köpte mina biljetter i oktober och kollade lite olika X2000. Insåg att det kostade lika mycket till Södertälje som till Stockholm och då visste jag inte vart jag skulle åka först, så jag köpte hela vägen till Stockholm. 17.42 från Göteborg, 20.50 i Stockholm. Kom till slut fram till att jag skulle till Trosa och därför hoppa av i Södertälje. Avfärdsdagen kollar mamma när tåget skulle vara där för att veta när hon skulle hämta mig. Typiskt - tåget stannar inte i Södertälje. Jag får fråga på tåget hur jag ska ta mig dit på bästa sätt. Är på perrongen 17.20, det är inte tåget. Vi lämnar Göteborg kl 18 istället, då fryser jag. Jag telefonerar med mamma som assisterar på internet att kolla förbindelser mellan Flemingsberg och Södertälje. Vi hamnar bakom ett pendeltåg till Alingsås och blir ännu mer försenade. Det finns lite olika sätt att komma till Södertälje. Att hoppa av i Hallsberg t.ex. märkte jag, fast för sent. Jag har sovit tre timmar natten innan, varit i skolan på dagen och ätit dåligt - jag blir mer och mer uppgiven när flera förbindelser sumpas pga förseningen. Jag är i det stadiet att minsta motgång får en att vilja gråta. Jag vill sova men tiden är osäker så kan inte ställa klocka och känns läskigt när det inte är ändhållplatsen jag ska av på. Klockan är över nio när jag kliver av i Flemingsberg, en halvtimme försenad. Jag har suttit bredvid ett skållhett element som nästan brände på benen. I jackfickan ligger mitt bankkort och när jag sätter på mig ryggsäcken för att gå av blir det böjt, värmeskada på plasten, typiskt. Jag missar ett pendeltåg, även om det inte var det jag skulle ha tagit efter mammas beräkningar. "Förseningar pga väderrelaterade fordonsproblem" känns extra typiskt, men det är bara två minuter. Byter pendeltåg i Södertälje hamn för att komma till Södertälje syd, som jag redan åkt förbi med tåget som inte ville stanna där. I hamnen är det också lite förseningar. Möter mamma som kör hem mig till dem, vilket tar nån halvtimme. De har flyttat så otillgängligt tycker jag.

Försening. Mer försening pga pendeltåg till Alingsås. Mer försening pga pendeltåg innan Södertälje, som tåget inte stannar i. Försening på pendeltåg, försening på pendeltåget jag byter till. Skadat bankkort. Det är inte min dag.

Det positiva är att bankkortet fortfarande går att använda (men jag ska ändå skaffa nytt) och att jag fick en tom plats bredvid mig på tåget hela resan. Det brukar vara så, även när tåget är i princip fullbokat så har jag ingen bredvid mig. Jag gillar att lyfta upp fötter och ben från golvet, så det passar mig bra. Kanske tycker SJ att jag luktar illa och vill bespara andra det, eller så är SJ hemligt kär i mig och vill lyxa till det för mig.

Först sov jag för lite de flesta kvällar i veckan. Sedan jobbade jag stängning och hann bara sova tre timmar innan luciasång igår. Kom i säng runt ett inatt och såg fram emot att få sova läääänge, länge.

08:37, kroppen bara: Är du vaken snart? Jag är kissnödig!
Jag: Men käften, vi behöver sova!
Kroppen: Men jag är pigg!
Jag: Ok, vi stannar sömntåget för kisspaus, men sen ska vi sova vidare! Skärp dig!

14:19, kroppen och jag kan vakna gemensamt. Och det snöar!

Sov. Vaknade. Låg i sängen. Blev trött. Powernap. Snooze. Snart måste jag gå. Jäkligt produktiv dag det här alltså! Gissar att det är den där sömnbristen från igår som kommit ifatt mig. Gäsp.

Andra känslor som växer, förutom spindeln, är de om tandläkaren. Jag var där i maj och fick höra att jag har ett hål som behöver lagas. Det börjar bli dags. Jag har inga större problem, men känner att det är något där ibland. Det där med att borra i tanden är dock något som växer i mitt huvud. Jag brukar ju inte vara tandläkarrädd?

Tankarna går ungefär:
- Där känns tanden. Borde ringa tandläkaren. När har de öppettider? Jag måste ta reda på telefonnumret till min gamla tandläkare också. Lika bra att få det lagat nu innan det blir värre. Jag äter flour, jo men antagligen inte tillräckligt. Borra lite bara. Ska man ha bedövning eller inte? Skönt att slippa dregla efteråt och det blir ju billigare, nu måste man tänka på pengarna också. Men tänk om jag ångrar mig mitt i, som jag gjorde förut? ...då det inte var någon idé längre sa han. Åh, det kommer säkert göra ont. Och så låter det så äckligt. Usch, jag vill inte borra.

Och sen ringer jag aldrig tandläkaren. För jag kommer aldrig fram till det där aktiva beslutet. Ett återkommande problem när det gäller mig. Därför jag inte vaccinerat mig mot svininfluensan än heller. Men det funkar inte att vänta till sista stund, som med plugg. Just nu verkar det som att jag kommer fortsätta leva i förnekelse tills tanden börjar göra ont och lagningen blir mer komplicerad.

Om jag klär mig i lite Nike-prylar kanske det går bättre?

Idag påminde min mobil mig om att ringa tandläkaren 29 juli 2009. Tack, men lite sent kanske? Att jag fortfarande inte gjort det är en annan sak. Jag var där i maj och konstaterade att jag har ett hål som behöver lagas och ett annat som behöver flour. Jag är inte motiverad att boka tid för att få ont och bli av med massa pengar.

Nå, tack mobilen. Bättre sent än aldrig?

Det kan bero på att jag inte var särskilt motiverad till att börja med, men den här examinationen var nog den värsta på länge. Jag har lämnat in saker med enbart minuter till godo tidigare, men då var jag lugnare och hade bättre överblick. Vet inte om det jag presterat räcker för att bli godkänd, men det visar sig. Just nu är det dock frihet att ha lämnat ifrån sig det och slippa tänka på det temporärt. Jag har förvisso bara lämnat in de examinerande delarna än så länge, så den behöver fortfarande kompletteras. Examinering och opponering på måndag, håll tummarna! Känner mig inte riktigt värd godkänd men hoppas på det ändå. Får jag väl godkänt ska jag försöka undvika hånskratt tills läraren inte kan höra, men det känns ju mindre troligt.

Varje gång säger man till sig själv att man ska börja i tid nästa gång, men det blir ju sällan så. Den här gången var ganska ångestladdad, som producerade mer lamslagning än effektivitet. Tentaflyktandet har slagit nya rekord.

Firade inlämningen med att stressa ner till Centralen för att få påskrift på ett protokoll på vägen till jobbet, som jag inte ens blev sen till. Nu är jag hemkommen sedan tre timmar tillbaka och känner frihetens ljuva sötma. Imorgon är en annan dag.

Jodå, tentaflyktandet går bra. Jag har inte skrivit någonting alls överhuvudtaget än. Idag är det dock dags att sätta igång, på tisdag ska det lämnas in och en hel del tid försvinner innan dess till annat. Det är säkert jättebra att inleda en sådan här dag med att gå ut och dansa i fem timmar om natten och sen sova två-tre timmar för lite. Det här känns bra. Nå, jag är ändå som mest effektiv när jag arbetar under tidspress. Önska mig gärna lycka till!

Jag vet att man måste ta egna initiativ. Om man bara sitter hemma och rullar tummarna händer det inte så mycket. Jag tänker på inget sätt sluta ta initiativ. Hur ska andra annars veta vad jag vill göra? Men det vore trevligt om fler tog initiativ till att hitta på saker. Det känns som att när andra tar initiativ involverar det oftast andra än mig. Varför är det så? Jag vill ha spelkväll och har nämnt detta för några, men det känns inte som det fått särskilt entusiastiskt mottagande, vilket gör att jag inte är så motiverad att göra det konkret och bestämma datum. Jag vill sjunga karaoke igen och har nämnt det för några och försökt fråga när vi ska göra det, men ingenting blir bestämt och om jag inte tar tag i saker kommer det antagligen bara rinna ut i sanden. Stockholmare har pratat om att komma hit och hälsa på, men inget datum blir bestämt.

Jag vill bli ihågkommen. Jag vill att folk involverar mig i sina planer. Jag vill umgås och ha trevligt. Jag vill slippa dra hela lasset själv. Nej, jag måste inte bjudas in till allting. Men oftare skulle uppskattas.

Kändes som om jag skulle glömma att ta med mig fruktsalladen till kören. För säkerhets skull ställde jag den bredvid sångboken för att inte glömma. Jag fick med mig fruktsalladen. Men sångboken glömde jag. Typiskt.

Fick höra att jag har en stark röst. Det var överraskande, hade reagerat betydligt mindre på tyst, snabb och otydlig, för det är så de flesta upplever mig. För att förtydliga kom även en teknisk jämförelse mellan en lastbil och en östeuropeisk skruttbil som kör lika snabbt. Jag är en lastbil.

Jag kom dit klockan fem. Väntade ett tag och blev sedan sminkad. Väntade ett tag till. Och ett tag till. Och så lite mer. Gick in till fotografen som lyckades ta 158 kort på ungefär en halvtimme. Klockan åtta var jag färdig. Dessa två kort fick jag med mig.

Det var lång väntan och det kändes lite som löpande band-princip. Tjoff, tjoff, vänta här, klick klick, hejdå. Det är en kul upplevelse egentligen, men jag var inte särskilt motiverad idag. Har gjort det en gång förut, då på The Studio, ikväll var det på Modelhouse. Förra gången var jag mer upprymd när jag gick dit, nu brydde jag mig inte så mycket. Kände mig ganska stel och onaturlig. "Sätt dig här, benen över armstödet, ena armen där, andra handen över ryggen, titta hit, se ut så här." Det är inte varje dag man är i en studio. Petra följde med som sällskap och satt i en läppfåtölj. Passande för en tandläkargonnabe! Sedan tog jag med mig en kollega ut och dansade ikväll. Var tvungen att passa på med allt det här spacklet jag fick på mig, även om det är tur att det var mörkt på dansgolvet.

För övrigt är det svårt att inte le när man får kommentar: "sura minen nu!".

16 stycken påslakan. 8 stora handdukar, 12 små, 5 kökshanddukar. 8 stycken underlakan. Och som kronan på verket: 39 stycken örngott. Vad är det för ord egentligen? Smaskiga saker för rovfåglar?

Man kan ju tro att jag försöker bygga bo. Nu har jag i alla fall äntligen sorterat mina textilier och gjort snyggt i hyllan. Nu är det bara sjuttioelva saker kvar att göra detsamma med. Någon annan gång.

Ironiskt att bada bastu och sen ligga och frysa hela natten för att man glömt sätta på elementen. Typiskt. Men om det finns någon kyla kvar i min kropp åker den strax ut, för nu åker jag till Alingsås... för att bada bastu. Igen.