En historia om hantverkare och ett kök.

11 augusti felanmälde jag min diskbänk som fått ett litet, litet hål i diskhon. En sommarvikarie kom förbi för att titta och tätade hålet temporärt med silikon och gaffatejp. Sedan följde en lång väntan. Först glömde de bort mig och vikarien beställde inte alls en ny diskbänk som han sa. När jag ringde för att se hur det gick för dem så kom en ordinarie fastighetsskötare förbi för att titta på diskbänken igen. Han pratade om att det skulle räcka med att byta ut halva diskbänken bara. Efter mer väntan ringde rörläggaren till slut, för några veckor sedan. "Är du hemma imorgon?" Det är framförhållning det. Han skulle komma veckan därpå. Och sedan veckan efter det. Idag kom han dock till slut. "Jag kommer vid halv åtta-åtta." Och det gjorde han, men jag tycker inte om cirkatider så tidigt på morgonen, jag vill ju sova så länge som möjligt.



- Jag måste nog ta bort allt kakel, men det kanske inte gör dig så mycket?
- Nä, det är helt ok att bli av med de bruna blommorna. Faktiskt.


Rörläggaren och plattläggaren kom vid åtta. Han har tagit min gamla diskbänk med hål i och ersatt den med en med blå skyddsplast. Plattläggaren har börjat ta bort kaklet. Ena väggen är gips, så den kommer antagligen gå sönder så han får laga den. Det hela känns skrattretande egentligen, hur mycket som ska göras för att ett litet, litet hål mystiskt uppkommit i diskhon. Det ser ungefär ut som om någon slagit en spik igenom, eller något ännu mindre. På grund av detta får jag i princip ett helt nytt kök känns det som. Jag ska tapetsera om också. Tapetseraren verkar vara en rekorderlig karl, som förhoppningsvis inte är som andra hantverkare utan gör saker direkt. Han har försökt flera gånger men det kändes bäst att vänta på att diskbänken blev färdig först. Ska se om jag kan boka in honom snart också så det blir helt färdigt snart. Förhoppningsvis sker detta inom två veckor.

Varför är hantverkare så tröga generellt?

Kiss me, baby.

Josefin hade väldigt röda läppar igår. Jag tyckte jag kunde få en puss ändå och strax innan hon gick hem så fick jag det. Utan spegel ser man inte sidan av sin egen hals och det var ingen som kommenterade, och därmed påminde mig om det, så jag glömde bort pussmärket. Tills jag kom hem och förberedde mig för sängen, framför spegeln. Det fick mig att le. Tack, Josefin!

För övrigt var festens tema Kloster & Plåster och det är också därför jag har Lady&Lufsen-plåster på mig, samt försökte efterlikna en slags nunna. Jobbade på förskolan igår och försökte få extra information om plåster från barnen, de måste ju ändå räknas som experter i ämnet. Vi kom dock inte särskilt långt i frågan tyvärr, förutom att jag mer konkret insåg hur många olika sorters motiv det finns att få på plåster.

Ikväll är det dags för fest igen. Är jag inte lite för gammal för sånt här?

Du vet att du inte är barn längre.

För tre år sedan idag var jag på en kompis bröllop. Två barn senare är de nu på väg att skilja sig. Förutom att jag självklart tycker det är hemskt så får det mig att tänka. Jag inser sällan hur gammal jag är, snart 28. När jämnåriga gör vuxna saker som att flytta ihop, gifta sig och skaffa barn kommer korta insikter om min ålder. Mamma var 29 när hon fick mig. Det här är min första skilsmässa. Det kommer liksom snäppet högre upp i åldersinsikten, även om jag inte kan ta till mig det. Jag kan inte sätta mig in i hur det kan vara, jag kan inte förstå. Det går inte heller att föreställa sig att mina föräldrar skulle skilja sig. Jag antar att jag levt tryggt och skyddat.

Parallella världar.

Det finns en skolvärld, där skulle jag först lämna in en examinerande portfolio (dvs strukturerat ordbajs) i tisdags och komplettera samt opponera till idag, då det var examinering. Jag kom aldrig riktigt in i den världen, så jag satt i sista stund både i måndags natt och natten som gick. Fyra timmar har jag sovit inatt, ändå är jag inte överdrivet trött.

Det finns en körvärld, där vi hade konsert ikväll och allt sjöngs utantill. Jag borde ha pluggat mer på text och vissa kniviga toner, men det gick jag igenom lite snabbt på bussen på vägen dit. Trots att jag mest nosade på kanten av skolvärlden stod den lite i vägen för körvärlden. Det var ändå en jäkligt kul konsert som verkade uppskattad och var välbesökt.

Jag vet inte vad det är för värld jag befunnit mig i istället.
Idag kom jag dock hem motiverad och inspirerad och började komplettera min portfolio direkt. Jag är lite imponerad av mig själv faktiskt. Hoppas att det håller i sig till imorgon.

Så nu har jag typ höstlov. I en hel dag. Tills nästa kurs börjar på onsdag om matematikinlärning.


Ta wa la no nezu miga kome kutte chu! Chu, chu, chu-chu!
Tydligen en knepig rad att minnas i den japanska sången Zui, zui, så på stämrepet i veckan kom vi fram till följande sätt att minnas. Ta wala no (du får inte ta wala), nezu miga (näsan min), kome kutte (kommer kotte) chu (atjo!) Vi tror det är ett bra sätt att få ut kottar som kommer i näsan, genom att nysa.

Öppet brev till min ångest.

Hej Ångest.

Du är tillbaka. Jag visste att du skulle komma. Det är inte välkommet alls, även om jag inser att du nog kan tro det. När jag skjuter på saker så här är det väl att vända andra kinden till, "kom igen, slå mig!". Du är tillbaka. Vad vill du mig? Varför får du mig att må dåligt istället för att göra mig produktiv? Vi behöver kommunikation i det här förhållandet. Vår relation fungerar inte på det här sättet.

Jag försöker ignorera dig när du gör så här mot mig. Jag skruvar på Molger. Jag sätter upp blommor i hallen. Jag går till ICA och jobbar. Jag umgås med andra människor. Jag går på körmöte i sex timmar. Jag talar med min mor i telefon. Jag hämtar mat. Jag bloggar, tydligen. Jag pratar med Christine. Hon är också här, på Chalmers. Men inte ens hennes närvaro kan få dig att hålla dig undan. Du är tillbaka.

Om vi ska fortsätta umgås måste det ske en förändring. Nu tycker jag du får ta och göra mig produktiv istället, okej? På tisdag klockan fyra kommer jag dumpa dig. Du kanske blir lite ledsen då, men jag kan trösta dig med detta: du kommer fortsätta att komma tillbaka.

Så Ångest, kom igen. Ge mig lite kärlek nu så lovar jag att återgälda tjänsten!
Suckande hälsningar från ditt offer Anna

Kamp mot SJ, besök på IKEA och vackert vemod.

Nu har jag linser så ofta att jag hunnit glömma bort hur dåligt jag ser när jag tar av mig glasögonen. Spännande.

Började titta på tågbiljetter till jul, en månad för sent egentligen, trots att det är två månader kvar. Köpte en biljett för 295 kronor i första klass som var billigare. Under köpet av den andra biljetten blev det något fel, så jag började om - och då var biljetten dyrare! Då blev jag lite sur och slutade med köpet. För det lär ju verkligen SJ en läxa! De får akta sig för mig, kan bara fly framåt - så går det när man åker på räls, ingenstans att svänga av. Mwuhahaha.

Meningslös hämndaktion, som att försöka hämnas på varubergskunder genom att inte lägga deras korvbröd åt sidan, för de märker ju ändå ingenting. Att vänta gör bara biljetten dyrare. Irriterande. Hände i somras också, men då ringde jag och så fick jag originalbiljetten.

Aha! Mitt i skrivande stund resignerade jag och tänkte köpa biljetten, trots att den blivit dyrare, men då hade priset sjunkit igen till originalpriset på 387 kronor. In your face, SJ! Jag vann! ...eller nåt.

Detta betyder att jag är i typ Trosa/Stockholm/Uppsala 21 till 30 december, minst julafton och juldagen i Trosa med familj och släkt. Börjar kanske snart se fram emot julen, men först måste jag fylla år - även om många affärer inte bryr sig om det. IKEA har ju redan börjat.

Var på IKEA idag och skaffade mig en MOLGER bänk, samt väggdekorationer i svart blomform som jag tänkte sätta på garderobsdörrarna i hallen. Bänken ska stå på balkongen. När jag monterat den ska jag fundera på om det räcker med en bänk eller om jag ska komplettera med en till, så rumpa och ben kan bre ut sig ordentligt, även med sällskap, eller om det blir en matchande hylla till. Funderar i övrigt på en hylla i rummet, en EXPEDIT att dela av rummet med lite, samt förvara massa grejer. Jag har verkligen MASSA saker.

Och apropå ingenting så hittade jag av en slump den här sången, När som jag var på mitt adertonde år. Jag blev lite kär, vackert vemodig. Känner mig samtidigt lite körskadad, för jag började genast tänka hur fin den vore med lite stämmor till. Skulle kunna göras ett riktigt schysst arr på den.

Intressesmurfen uppdateras.

  • Jag har klarat mig frisk under mina två veckor praktik med barnen för en gångs skull, men nu snubblar jag på målsnöret och blir förkyld. Typiskt.
  • Jag har rivmärke på låret som jag inte har en aning om var det kommer ifrån.
  • Drömde om att kissa "imorse" eftersom kroppen ville vakna och lätta på trycket. Det var på buss med damkören och toaletten var på utstickande golv som började vid trappans slut, där det normalt inte finns någon buss. Bredvid stod en barnvagn med sovande bebis. Halva golvet på toaletten var ett hål och då kunde jag inte ta stöd med fötterna. Förstod inte konstruktionen och beslutade att smita av, eftersom bussen körde så långsamt. Då tog den fart och körde så jag fick springa, men hann ifatt till slut.
  • Spindeln ligger fortfarande kvar i skålen under sängen. Jag tror den borde vara död nu, men får väl se hur länge det dröjer innan jag tar tag i det hela.
  • Jag tänkte på något mer, men nu har hjärnan lagt sig, så det gör jag också.

Rumpan och plånboken nöjda med kvällen, men inte fötterna.

Jag har dansat och viftat rumpa tills fötterna värker. Man tänker inte på det förrän i slutet, men när det börjar kännas är varje steg hem en plåga. Det görs alldeles för dåligt med snygga och BEKVÄMA skor för tjejer. Alla har ju klack! Det är snyggt, men jag får ont i trampdynorna.

En annan uppfriskande idé vore ett uteställe som fokuserade på dans, utan att vara köttmarknad. Där man kunde få dansa ifred, omgiven av glada, studsiga människor, som lät bli att försöka klämma på en och inte vägrar förstå de mest grova pikar. Till och med hålla fast och fortsätta försöka prata, fast man försöker slita sig bort och hela tiden säger nej. Det var inte ikväll det hände, men så här i efterhand blir jag lite upprörd. Jag glömde bort att bli det då, men med vilken rätt försöker folk tränga sig på på ett sådant sätt?

Idag hittade jag pengar på golvet och blev rik. Jag tittar ofta ner, även när jag promenerar. Jag vill inte trampa på sniglar, hundbajs och annat utomhus och på dansgolvet försöker jag undvika de kladdigaste ställena och alla glasbitar som samlar sig. Om jag ser ett helt glas försöker jag plocka upp det och ställa på lämpligare ställe. Hittar jag ett kreditkort, smycke  eller annat så lämnar jag in det i baren eller hos DJ:n. Inte pengar dock, går ju inte direkt att återfå mot beskrivning.

Först hittade jag en krona. Tjoho!
Kollegan/grannen sa att det var en lyckopeng och att jag inte fick handla för den. Kanske hade hon rätt. Lite senare hittade jag nämligen en femhundralapp. Synd för den som tappade den, tur för mig. Grannkollegan sa att hon förväntar sig en stor, fet present nästa vecka, då hennes födelsedag ska firas, nu när jag gått 500 kronor plus på kvällen. Eller egentligen 481 kronor plus. Jag klagar inte.

Do re mi fa so la ti heeeelg!

Nyligen hemkommen från denna praktikvecka, känner mest för att krypa ner under täcket och sova länge, länge. Det jag istället ska göra är att duscha, äta något, packa det sista och ta mig iväg på rephelg med kören. Vi ska fika, leka lekar, sova lite, repa, fika, sjunga, festa, gyckla, sova ännu mindre, fika, städa och sedan komma tillbaka i ett antagligen ganska trött men uppsjunget tillstånd. Alternativt hes och med mörk röst efter fest och sömnbrist. Har redan varnat för att jag kommer komma och gäspa på måndag sedan. Men kul kommer det att bli! Eller ROLIK som barnen kan skriva. Nu ska vi börja sjunga julkonsertslåtarna! Konserter 4 och 5 december. Hojta om ni är intresserade att gå så berättar jag mer!

Verklighetsfrämmande och långt bort.

Farmor är dålig. Hon har inte ätit på länge och nu har hon även slutat dricka. De säger att hon nog dör när som helst. Jag kan inte ta till mig det nu. De har sagt i minst ett halvår att hon kommer dö när som helst. Redan när farfar dog trodde de att hon skulle följa efter snart därpå, eller redan innan dess. Det känns med andra ord verklighetsfrämmande just nu. Jag får sörja när det är dags istället. Ibland har jag smygstartat. Luleå är långt bort och hon mår för dåligt för att besök ska kännas riktigt befogat. Det hade varit en annan sak om det vore närmre. Bättre att försöka minnas henne som hon var istället för den hon (knappt) är nu. Det känns dock ändå dumt. Jag kan inte låta bli att känna mig som ett dåligt barnbarn.

Sist jag var i Luleå var på farfars begravning och nästa gång lär bli farmors begravning. Efter det kommer det inte finnas någon naturlig anledning att åka dit längre. Det känns också konstigt. Fortfarande finns viss doft från deras hus kvar i en fleecetröja (om man anstränger sig) och i ett påslakanset. Sen är det borta.

Tapetfunderingar.

Jag ska tapetsera om i köket, så igår gick jag till Engelska Tapetmagasinet för att välja ut vilken tapet som ska bli den lyckliga vinnaren. En feltolkning av rekvisitionen gjorde att jag trodde jag var tvungen att välja något enfärgat, därför blev jag väldigt glad när jag såg vad jag hade att välja på. Massa mönster! Blev riktigt sugen på flera, som fondvägg, men det får jag inte ha.

Jag håller nu på att välja mellan framförallt två stycken, som jag fått med mig prover av hem för att fundera vidare på. Jag känner mig lite ambivalent, det är verkligen två helt olika tapeter.



Det är tre väggar som ska tapetseras, ena halvan av köket är skåp och kakel och ganska vitt, med vissa gråa nyanser i sig möjligtvis. En kakelrand har bruna blommor på sig, som påminner om penisar. En tapetvägg har dörr, en har fönster och det är framförallt den tredje väggen som kommer få mest tapet. Den ena tapeten är brun med guldmönster. Färgen på bilden är inte alls som på riktigt. Jag tror det funkar utan att bli för mörkt, eftersom dörr och fönster är där, samt skåpdelen är så ljus. Funderar på om det blir för stark kontrast dock.

Egentligen gillar jag inte vita vägger, det är så menlöst. Går att piffa till med färgdetaljer i möbler och kuddar, men i köket är det inte så mycket att lägga till. Annars gillade jag en vit tapet, men den kan det få bli om jag orkar tapetsera om vardagsrummet senare, jag gillar mönstret (se nedan). Den vita tapeten jag funderar på till köket har mönster och det silvriga gör att kontrasten mellan vitt och svart inte blir lika markant.

Jag har preliminärbokat in målerifirman redan på tisdag, så jag får bestämma mig snart, eller boka om tiden. Det vore kanske bra om diskbänken byts ut innan de tapetserar, men det har jag ingen aning om när det blir. Ska se om jag kan få reda på det.

Har ni några åsikter eller kommentarer?



Svårt att föreställa sig ett helt rum med tapeten, den smarta spegeln hjälpte något.


Labyrinthliknande mönster, blivande vardagsrum?

Nästan bajsfri balkong nu.

Ikväll har jag äntligen fräschat upp balkongen. Duvorna började försöka bygga bo igen så jag slängde pinnarna de tagit dit, skrapade bajs och skrubbade golvet. Har väntat länge på en natt med ork så jag passade på när initiativet kom, även om det i efterhand antagligen inte var så smart på en festnatt när mer människor är i rörelse. Hoppas de inte fick bajsvatten på sig. I så fall trodde de kanske det var regn.

Jag fnissade rejält åt konversationen som följde på min Facebook-status.

Anna Jakobsson Anna skrapar bajs.
Marcus: Samla det i en skål, strö över lite socker och värm i micron! Gott gott!
Joacim: det skär sig lite med mjölk, så ha ingen mjölk i.
Anna: Jag gissar att jag har en liter bajs nu i en påse på balkongen, ges till högstbjudande!
Johan: Jag är INTE intresserad. Joacim och Marcus får den!
Joacim: Du får 10kr ifall Marcus får en liter bajs i påse. Jag vill att Marcus ska ha en liter bajs i påse.
Marcus: Jag har sett bajs nog under delar av mitt yrkesverksamma liv, och bra mycket värre saker för den delen under min studietid. Därför får du, Joacim, äran att nyttja en påse bajs för eget bruk.
Joacim: Ah, men jag har svurit ed på att endast ta emot påsar med bajs ifall de skall användas till projekt som är kopplade till samhällstjänst. Eftersom jag ej har några sådana projet i nuläget så måste jag dessvärre artigt tacka nej till denna eminenta påse bajs. Jag hoppas att du, Marcus, kan bruka bajset med den vördnad och respekt som det förtjänar!
Marcus: Min sjukdomsbild tillåter mig inte den kraft och energi som en påsebajs förtjänar att brukas med och den måste således eftersändas till avsändare.
Joacim: Jag har hört att påsar med bajs anses vara mirakelkurer i vissa kulturer. Jag menar därmed att påsen istället återsänds till eftersändaren.
Marcus: Som medicine-studerande motsätter jag mig mirakelkurer och kvacksalvare, återsänder åter.
Joacim: Som öppensinnad individ ifrågasätter jag ditt tunnelseende och ditt motstånd för alternativa synsätt. Påsen är på väg tillbaka till eder.
Marcus: Påsen på väg till destruering sedan misstanke om bajsbomb uppdagats av pressen.
Joacim: Jahapp, då var det tillbaka till buren med min kompanjon för att smida min nästa plan för att ta över världen. Nästa natt, nästa natt...

Kadloff!

Idag invigde jag ett par skor jag köpte i Stockholm. Efter att ha gått runt i tunna ballerinaskor hela sommaren kändes det lite som att gå runt med tegelstenar på fötterna. Stövlade fram med kadloff-ljud och kände mig allmänt klumpig. Tänk vad man kan vänja sig. Ändå vet man redan från när man åker skridskor att man efteråt känner sig som om man svävar runt.

Åh, skridskor! Det var länge sen...

Joel är här på ett hej-snart-lämnar-jag-Sverige-och-kommer-kanske-aldrig-mer-tillbaka-besök. Det känns lite konstigt. Många vänner träffar man inte så ofta, men de finns ju ändå där. Inte i Mongoliet. Det är så svårt att svänga förbi på en fika där.

Att fylla ett hål.

Igår skickade jag en elektrisk felanmälan för porttelefon och diskho, samt erbjöd en överbliven kylskåpsskiva i felstorlek. Jag skulle kunna ha ringt, men telefontiden är en halvtimme på morgonen då jag tänkte sova. Det gjorde jag också. Tills de ringde och väckte mig. Först på mobilen som jag ignorerade och sedan på hemtelefonen där jag gav upp. När jag hade vaknat lite mer insåg jag att det låg i mitt eget intresse att svara.

- Väckte jag dig?
- Ja, men det är lugnt.
(Osäker om man ska tro på det, kan väl kläcka ur sig vad som helst som nyvaken.)
- Kan jag komma och kolla på det nu?
- Eh...
- Ja, alltså om tio minuter.
- Eh... ja, men ok.


Jag hinner klä på mig och göra ett försök till att få bort sovlukten, även om sömnstrecken i ansiktet sitter kvar. Öppnar balkongdörren rejält innan jag börjar fundera på vad han skulle säga om allt bajset på det och ändrar det till en liten glipa istället. Han får demonstrerat porttelefonen "Jaha, sa du någonting i den?" när han kommer, "Eh, JA!". Men det är aldrig någon som hör mig i den. Han tätar hålet i diskhon temporärt med gegga och tejp och säger att de lär få beställa en ny diskbänk. Det ante mig. Jag nämnde mina funderingar på att tapetsera om samtidigt, om man ändå ska hålla på att böka. Han trodde det skulle gå fort med diskbänken och eventuellt en rad med kakel. Två rader hade känts bättre, då hade jag kunnat bli av med det bruna mönstret som påminner om penis-blommor. Kanske borde jag vara lite påstridig med tapet, i alla fall i köket, men frågan är om jag orkar. Jag har lyckats dölja de flesta hålen och kommit i ordning ganska bra. Bananflugorna, om de nu fortfarande finns kvar då, lär inte överleva byte av diskbänk i alla fall. Det gäller att se det positivt.


Två nya meddelanden i mobilsvar, vilket känns som ett för mycket så jag ringer upp. Dagens meddelande är "klick" från fastighetsskötaren men sedan finns där även ett från 17 juli: "Är det Anna som ringer dig nu? Men JAG ringer ju henne!" Man hör nästan hur dumt mamma tycker att det är. Det sätter ett leende på mina läppar i alla fall.

Ketchup.

Jag vet att det är en hel del av ketchupeffekten här just nu. Ingenting, ingenting och sedan massor. Typ.

Nu ska jag stänga av datorn och gå och lägga mig. Jag kommer att tänka på saker att skriva när jag borstar tänderna och ligger i min säng, men det är så dags då. Jag har glömt det igen till imorgon.

Jag vet inte riktigt vad jag är inställd på just nu. Livet mest flyter på antar jag. Engagerar mig inte särskilt mycket. Slänger ut små trådar ibland men det nappar inte särskilt bra. Så jag jobbar och hänger i min soffa där jag samlar energi. Ute har det blivit mörkt, när hände det egentligen? Hösten är nära. Jag antar att skolan börjar 1 september men saknar information och hittade ingen i den djungel som ska föreställa kursportal.

Leker med tanken att sätta upp en lapp i trappuppgången till min nya festande granne: "Sov mer, festa mindre, sänk volymen och skaffa bättre musiksmak." Christine föreslog att jag skulle tipsa om bättre musik att lyssna på, det är ett subtilt sätt, jag gillar det. Lyssnar dock inte särskilt mycket på egen musik just nu, så jag är lite tom på tips. Det mesta kommer antagligen fortsätta vara en lek med tanken.

Jag ska jobba på min inställning. Jag vill träffa nya människor som kan berika mitt liv. Först ska jag dock träffa en gammal vän, som verkar hitlockad av Madonna, som jag först ikväll förstod hördes ända hit igår också. Grannarna låter, men Madonna var också skyldig denna gången.

Godnatt!

Var har Britney-grannen tagit vägen?

Om man hade kunnat söka upp MSN-användare geografiskt hade jag siktat på den i lägenheten över min och påpekat att han har dålig musiksmak. Jag får nämligen ta del av både den och hans MSN-ljud. Det säger emot sig självt dock, jag vet. Jag kan lika gärna stoppa en lapp i brevlådan eller ringa på dörren personligen för om man kunde söka geografiskt skulle han ju lika gärna kunna söka tillbaka och ta reda på vem jag är.

Sista dagen på semestern.

Idag är sista dagen på semestern. Än så länge ser det förvisso ut som om jag kommer få fler lediga dagar innan skolan börjar, men det är inte säkert att det förblir så. Jag har ingen aning om hur mycket pengar jag har. Jag vet  hur mycket det är just nu, men jag vet inte hur mycket som kommer komma in och hur länge de kommer räcka. Kanske har jag slappat för mycket i sommar, kanske borde jag ha satsat mer på att tjäna pengar. Det har dock varit skönt att kunna strunta i att tänka på sådant ett tag. Vi får se om det kommer tillbaka för att bita mig i röven senare.

Jag har tagit med kusinen på Liseberg. Kände mig väldigt mammig där jag stod på marken och tittade på åken istället för att delta. Försökte ta många kort och hade dessutom med mig matsäck i väskan. Jag lämnade marken två gånger för att bli blöt, i Kållerado och Flume Ride. Jag har en åkkupong kvar, så jag borde väl ta mig dit någon mer gång. Kanske ska göra ett nytt försök på Lotta på Liseberg på måndag? Trots bingo och reklamer...

Jag vill sjunga mer karaoke, men samtidigt känns det lite trögt att försöka dra ihop folk igen. Kanske väntar jag lite, eller så blir det snart igen ändå.

Det var överlämningshelg i helgen i Alingsås. Vi i gamla styret ordnade för nya styret så att de får en bra start på sitt verksamhetsår. För att komma till Alingsås tog de sig i fredags från Chalmers, till Vasaplatsen, till 7-11, till Hemköp, till Kålltorp, till fd ordförandens lägenhet, till Korsvägen, till Landvetter, till Härryda, inte till Chalmersbastun, men väl till Alingsås, via Korsvägen och Kålltorp igen typ. De fick ta en till promenad och ledtrådsjakt på lördagen, som ledde till vinflaskor i ett skåp på ICA. En väldigt trevlig helg med god mat och trevliga människor. Jag tror de kommer få ett bra verksamhetsår och vara ett bra styre.

Sista dagen på semestern och jag har flera tråkiga saker som behöver göras. Ska skriva ihop en lista med information om hemsidan till de som gör ny hemsida åt kören, ska betala räkningar och svara på antagningsbeskedet från skolan. Jag borde ta mig in till stan och fixa nytt ID-kort eftersom mitt gamla gått ut och passet känns krångligt att ta med sig. En annan sak jag verkligen borde göra också är att attackera bajset på balkongen. Varje gång jag tänkt göra det går jag till balkongdörren, titar på bajset, suckar och går därifrån igen. Har eventuellt hittat en kandidat till sofflåda (MALM förvaringsmöbel) på balkongen nu dock, så kanske är jag lite mer motiverad nu till att få ordning på det, innan sommaren helt försvinner igen.


Jag behövde kanske en bön.

Jag brukar jobba torsdagar och när jag var i Stockholm/Trosa var det lite svårt att sjunga karaoke i Göteborg. Jag hade alltså sett fram emot gårdagen i flera veckor. Jag hade antagligen bytt dag om det inte var det här med jobbet. Det var inte så många som dök upp. Hade dock trevligt ändå. Först såg det ut som det bara skulle vara ett tiotal personer och karaokevärden var nog lite sen också. Sen blev det dock jättemycket människor, så man fick vänta två timmar på att få sjunga när man väl skrev upp sig på listan. Say a little prayer for you tänkte jag sjunga och det gjorde jag också, men vilken katastrof. Det var knappt någon text i refrängen och jag kunde den inte tillräckligt bra för att hitta på en egen version, så det kändes som jag inte sjöng så mycket alls.

Blev revansch-sugen och skrev upp mig på Black Velvet istället, men efter ett tag var det en annan tjej som hade bytt låt och sjöng den. Till slut strök jag mig helt, mitt sällskap blev trött och det var fortfarande lång väntan. Synd. Nästa gång blir det nog Penang istället i alla fall, man får fler chanser att sjunga där, så då kan man hinna sjunga både dåligt och bättre.

Nu ska jag packa och bege mig på överlämningshelg till på söndag. Är inte så laddad än så länge, men tror det kommer bli kul ändå. Jag ska dessutom få åka lastbil.

Trevlig helg!

Att frysa i värmebölja.

Det går faktiskt. Man åker till sina föräldrars nya hus där det är så svalt i källarvåningen att man önskar det fanns en filt att tillgå framför tv:n och sover med dubbla täcken plus ett tunt överkast för att inte bli kall. Igår åkte jag luftkonditionerat tåg och bil. Det är lite surrealistiskt att gå upp till övervåningen och bli påmind om hur varmt det egentligen är.

Sydde kuddarna på övervåningen och då var det vart minsann, men då hämtade mamma en fläkt till mig och nu är kuddarna färdiga, hurra! Hoppas kusinen och hennes make kommer uppskatta dem.

Godnatt!

There and back again.

Vi åkte från Göteborg kl 13 i onsdags och kom tillbaka kl 05 imorse. Lübeck, Nürnberg och Erlangen har fått träffa 48 korister och en trevlig dirigent. Jag har haft en härlig resa. Nu känns det lite konstigt att vara hemma igen, ensam och utan inplanerade aktiviteter. Här kommer en liten reseskildring.



Det är inte särskilt bekvämt att åka buss i 18 timmar,
tur att det inkluderade två timmars sightseeing i Lübeck.



När vi kom fram sju på morgonen åt vi frukost utanför bussen, nedanför borgen som var vårt Youth Hostel. Förutom rummen där vi sov 4-6 stycken per rum förvaltade vi även Albrecht Dürer-rummet där vi övade inför konserterna. På bilden avnjuter trötta manskorister damernas Salve Regina. Det påminner dock om en samling lik.



En karta över Nürnberg för synskadade, gulligt med blindskrift och allt. Fredagens konsert blev utomhus i Nürnberg eftersom Frauenkirche (i bakgrunden) blivit dubbelbokad. På torget utanför samlades dock ganska många människor för att lyssna på oss, solen sken och de såg ut att njuta, liksom vi.



Vi skulle bada, men det var "Baden verboten" eftersom algerna gav utslag. Till och med vattnet i staden såg fräschare ut. Vi stannade ungefär två timmar på strandens gräs och i solen var det flera som blev rosa, inklusive jag själv. På konserten blev det en fin kontrast till tjejernas vita klädsel.



Vi besökte ett slags ölmuseum. Under marken hade flera källarutrymmen kombinerats under andra världskriget och vi fick gå runt i dem, maffigt. Öl var viktigt, särskilt eftersom vattnet förorenades genom avlopp, så de flesta användes för tillverkning av öl, men det fanns även gurknedkast där. Vi hittade även en övergiven rullator, oklart var ägaren var eller varför den övergetts. Även vi övergav den och åter ovan markytan festade vi vidare med ölprovning och bland annat serenader. Dirigenten fick en av alla killar samtidigt.


I Erlangen där vi hade konsert och fest på lördagen fanns den här skylten.
It's not over till the fat lady sings sägs det ju, så jag antar att det är över nu då.


Strax utanför Nürnberg fanns något slags monument från nazisterna.
Här har Führern stått och sett sina marscherande trupper.
Det var mest grå asfalt och betong, så det kändes inte som särskilt mycket att se.


På vägen hem kom en överraskning: det finns berg i Tyskland!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0