Min bror, konstnären.
Sitter och tittar på några av min brors bilder och tänker på hur han har utvecklats. Tänk att jag följt honom sedan streckgubbarnas tid. Nu gör han bilder som den här ovanför, som är från en cirka tio minuter lång tecknad film han gjort. Han jobbar till och med som digital 2D-painter. Streckgubbarna känns avlägsna.
Ketchupeffekten.
Ketchupeffekten stämmer rätt väl in på mig. Först kommer liksom ingenting, ingenting, ingenting eller på sin höjd lite grann, som de pruttande ljudeffekterna ketchupflaskan ger ifrån sig, eller en liten skvätt som inte räcker långt. Det är då jag går och duttar lite här och där, med saker som inte alls behöver vara relevanta i sammanhanget. Därför diskade jag precis och planterade några växter som stått i blöt för att få rötter. Fyra på morgonen.
För dessförinnan försökte jag först smita ifrån packandet genom att spana in ett par hjul jag kan få låna från kören samt öva lite extra, innan det kom massa andra korister så jag inte hörde pianot längre. Stannade kvar ett tag ändå. Alternativet att åka hem och packa kändes inte så lockande. Väl hemma tillät jag mig själv dock att ta en paus från flyttstök. Och nu precis innan sömnen, när jag börjar tänka på att jag kanske får besök imorgon, då sätter jag igång. Det kom en skvätt ketchup. Plötsligt så kommer allting komma på en gång. Det sker antagligen på söndag, jag vet redan nu att jag kommer vara fruktansvärt effektiv då. För då är jag verkligen tvungen.
Det är samma sak med att plugga innan prov, jag fäller upp boken ibland men får inte så mycket gjort förrän precis innan provet då jag är flitig som få. Jag kom alltid undan med det också. Ketchupen räckte till godkänt eller mer alla gånger utom en: fick IG på grammatiktentan i Österrike första gången. Fick ta fram en ny flaska, och den räckte nästan till VG den gången. Imorgon fortsätter jag klämma på min flyttketchupflaska. Prutt. På söndag kommer det mycket ketchup.
Har du tvättat händerna?
Det har dykt upp ett antal skyltar på jobbet där personalen påminns om att tvätta händerna. Känslan påminner om dagisbarn. Nästa steg blir väl att påminna oss om att gå på toaletten. "Har ni kissat nu, det kan dröja länge innan köerna försvinner igen vet ni!" Att tvätta händerna borde vara en självklarhet. Det är väl ingen som har missat hur smutsiga pengar är, eller hur man blir efter att ha plockat varor. För säkerhets skull illustreras det hela av en pedagogiskt bild med rinnande vatten och en hand, ifall någon ändå inte skulle förstå. Jag lovar, vi kan själv.
I lunchrummet finns ytterligare en lapp, formulerad något i stil med att man inte ska ta med vassa föremål som sax, konservburksöppnare eller vinöppnare ut i butiken. Den förstår jag ännu mindre meningen med. Antar att det måste vara efter förekommen anledning. Vad har hänt? Har någon i personalen blivit tillfälligt sinnesförvirrad och sprungit ut i butiken med konservburksöppnare i högsta hugg och hotat en stackars kund som bara ville fråga var ströbrödet finns någonstans? Eller är det ytterligare en lapp i hönsmammastil á la förskola?
Vad tror de om oss egentligen?
Fågelhajk.
Tjipp. Hittade en video på Hajk. Inser att de "spontant" lekande barnen i bakgrunden får en uppstoppad fågel kastad till sig (cirka 1.45 in i klippet). Varför har jag inte sett det förut? Vad har man för fokus som barn? För övrigt känner jag mig bara glad att jag var tillräckligt ung på den tiden för att inte skämmas alltför mycket över hur jag såg ut och vad jag satte på mig. Jag minns när jag också såg ut så där som barnen i videon.
Har nu fått lära mig att fågeln är en and, som får vara med och titta på när det görs en u-båt.
Elektronikdjungel utan nödproviant.
Mikrovågsugnen har flyttat ifrån mig. Brödrosten också, men det fick jag en ny i födelsedagspresent. Känner mig så insnöad i tankarna, lite smått handikappad. Jag är ofta dålig på att komma ihåg att äta. Tyvärr är sömn och mat något jag prioriterar bort ibland, om tidsbrist infinnes. Nu cirkulerar de flesta av mina mattankar kring mikrovågsugnen som jag inte har. Jag känner mig handfallen. Självklart klarar man sig utan mikro, det går alldeles utmärkt att laga mat på spis och i ugn. Det är bara det att jag kommer av mig när jag går till köket för att hitta något att äta. Jag tänker på mikron och blir helt inkompetent vad gäller matlagning och fantasi. Kanske är mikron min matmusa? Även om jag inte använder den så står den där, trygg och stabil och viskar uppmuntrande saker i mitt öra "det där ser jättegott ut, du är så duktig, kan inte jag få värma lite av det där sen?". Jag äter, men dåligt. För att blidka magen har jag nu köpt på mig drickyoghurt och bananer, det är trots allt en start.
Det är samma sak när man ska laga mat till vegetarianer och liknande. "Ok, jag ska laga någonting utan kött. Vad kan jag laga? Hm.... kött..... kött..... kött..... kött....." Det är som att säga åt någon att inte tänka på morötter. Vad tänker man på då? Jo, morötter. Lägg till en morotsviftande galning framför ögonen och den hjärngymnastiken blir inte att leka med. Jag brukar nöja mig med Sudoku för att träna hjärnan ibland.
Faktum kvarstår. Jag behöver en mikrovågsugn. Dammsugare är också en nödvändig, viktig sak jag måste införskaffa. Är det någon som har tips på vad man ska köpa? Elektronik känns som en stor djungel. Skulle vilja ha en infödd guide till navigeringshjälp. Hur hittar man rätt?
Det är samma sak när man ska laga mat till vegetarianer och liknande. "Ok, jag ska laga någonting utan kött. Vad kan jag laga? Hm.... kött..... kött..... kött..... kött....." Det är som att säga åt någon att inte tänka på morötter. Vad tänker man på då? Jo, morötter. Lägg till en morotsviftande galning framför ögonen och den hjärngymnastiken blir inte att leka med. Jag brukar nöja mig med Sudoku för att träna hjärnan ibland.
Faktum kvarstår. Jag behöver en mikrovågsugn. Dammsugare är också en nödvändig, viktig sak jag måste införskaffa. Är det någon som har tips på vad man ska köpa? Elektronik känns som en stor djungel. Skulle vilja ha en infödd guide till navigeringshjälp. Hur hittar man rätt?
Fel sida.
- Vilken sida av sängen gick du upp på idag egentligen?
- Papperskorgen.
- Papperskorgen.
Jo. Så är det. Satte ner båda fötterna i papperskorgen när jag skulle gå upp ur sängen idag. Jag har saker överallt. Det ska bli skönt när jag är färdigflyttad. Det är mycket nu. Mycket med flytt, kör, jobb, osv. Mina tankar just nu kretsar mest om vissa saker, som jag inte vill ventilera här, samt flytt, som jag börjar tycka att jag ventilerat tillräckligt. Att skriva om vad jag gör om dagarna är något jag försöker undvika, det känns inte som det är intressant att läsa om, eller skriva om heller för den delen. Bli inte förvånade om det blir lite sporadiskt här ett tag framöver.
Saker man inte visste.
Uti vår hage handlar om preventivmedel. Växterna som räknas upp skulle vara medicinalväxter som antingen fungerar som preventivmedel eller abortframkallande. Det fick jag lära mig för ett tag sedan när vi sjöng det med kören och någon tog upp detta. Nu får jag istället ta upp det som ännu en sak jag inte visste, att det antagligen är en modern omtolkning. Det stämmer alltså troligen inte enligt Bengt af Klintberg.
Skratten i rajrajrajrajrajrajrajrajraj, även känd som Turistens klagan av Cornelis Vreeswijk, är från barn som löper kalabalik under inspelningen och var inte tänkt att vara med från början men är antagligen en stor anledning till att sången blivit så populär. Det är ju så charmigt med barnskratt.
Jag hittade dessutom den här piffiga lilla snapsvisan, borde inte vara så svår att lära sig:
Skratten i rajrajrajrajrajrajrajrajraj, även känd som Turistens klagan av Cornelis Vreeswijk, är från barn som löper kalabalik under inspelningen och var inte tänkt att vara med från början men är antagligen en stor anledning till att sången blivit så populär. Det är ju så charmigt med barnskratt.
Jag hittade dessutom den här piffiga lilla snapsvisan, borde inte vara så svår att lära sig:
RAJ RAJ
Mel: Cornelis Vreeswijk
Raj raj raj raj raj raj Segel
Raj raj raj raj raj raj Brygga
Raj raj raj raj raj raj Sjöman
Raj raj raj raj raj raj Ankarkätting
Mel: Cornelis Vreeswijk
Raj raj raj raj raj raj Segel
Raj raj raj raj raj raj Brygga
Raj raj raj raj raj raj Sjöman
Raj raj raj raj raj raj Ankarkätting
Är Alfons romantisk?
Nattens dröm handlade på något sätt om Alfons Åberg, jag minns inte hur, och att någon (inte Alfons) försökte kyssa mig framför en öppen spis. Vilken klyscha. Misstänker att det är ett tecken på att jag behöver lite mer romantik i mitt liv. Men... Alfons?
Fröken Virrpanna Nattuggla.
Precis när jag börjar känna mig lite duktig så tar flyttkartongerna slut. Jag har läst hos Michanek hur hon virrar runt i sina försök till städning och tänkt att så virrig är ändå inte jag. Därför beslutar jag mig för att hämta fler kartonger och fortsätta packa innan handlingskraften försvinner. Jag kommer på att jag kan ta med soporna också och går för att samla ihop dem. Sen kommer jag på att jag har räkningar att betala och sätter mig vid datorn igen för att göra det. Går tillbaka till köket för att hämta nyckeln till källaren. Går tillbaka till sovrummet och funderar på vad det var jag skulle göra. Kommer till slut iväg ner till soprummet. Känner mig duktig igen. Slänger kartongerna i det vanliga hålet. Slänger lite annat. Det luktar inte direkt nyponrosor. Ska slänga lite metall. Upptäcker att det numera står kartong där. Tittar där kartonghålet är. Det står metall där. Jag slängde ju precis kartong däri! Känner mig inte så duktig längre. Så får man väl inte göra? Ändra så där? Är det därför normala människor inte källsorterar klockan ett på natten? Tur att jag ska flytta. Det är bäst att jag fortsätter packa lite.
Ett bra skjut?
Jag är lite väl bra på att skjuta på saker. Det går extra bra när man passar på att göra något av allt det där andra som man också borde göra istället. Det kan vara nyttiga saker det också, som att städa, diska eller liknande. Just nu packar jag istället för att städa, men jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är bra eller dåligt. En fördel skulle kunna vara att man kan skylla på flyttstöket om någon skulle se hur stökigt det ser ut här. Jag nyser. Det kan ju aldrig bero på att det är dammigt, jag som är så bra på att städa! Och hyllorna börjar bli tomma...
Bokat lastbil till flytten idag. Det närmar sig. Fem dagar kvar.
En riktig tavla.
Om jag vore en tavla skulle jag kanske se ut så här...
eller så här...
Click here to create your own painting.
Gå och lägg mig!
Känner mig feg och förvirrad. Det vore lätt att ge efter. Varför ska det vara så svårt att veta vad man vill? Och varför är det så svårt att gå och lägga sig, morgondagen är lång och börjar redan om åtta timmar.
En speciell dag.
Ett kvarts sekel plus moms. Paket. Ingen tårta. Snart blir det maffig sång av hundratalet duktiga korister. Det är nog bäst att jag ser till att lukta gott när jag antagligen hamnar i sådan fokus. Här hemma är fortfarande tomt och ekande. Kan stryka över fler saker på flyttlistan nu. En vecka kvar.
Att drömma en film.
Charlotte tyckte mina drömmar kunde bli film. Nattens dröm kändes som en film. En slags blandning av action, sci/fi och romantik. En man som kunde stanna till tiden så den gick långsammare. Eller om det bara var han som kunde röra sig väldigt fort. Hoppade högt och långt. Tog sats på en flaggstång som böjdes och gav extra kraft i hoppet. Blev jagad av olika personer, en som sköt och kulan kom susande i luften i slow motion, men var ändå nära att träffa. En kvinna att lägga till det romantiska draget med. Så mannen kunde explodera i små röda bollar och täcka marken med rosor i olika färger och sedan bli sig själv igen. Kvinnan hjälplöst feminina kommentar på bonnig amerikanska: "Ma ajngel"...min ängel. Ansiktet kunde bli helt slätt, och eftersom en fotograf lyckades fånga mannen på bild, så blev det årets Halloween-kostym, vilket han tyckte var kul bara. Kvinnan oroade sig för upptäckt och infångande.
Boing.
Guide till korrekt beteende i kassan.
- Kundpinnarna som läggs mellan olika kunders varor är till för att användas, förutom när bandet redan är tomt, då det bara är onödigt att lägga upp en pinne.
- Om du ångrar dig på någon vara du plockat med dig men inser att du inte vill ha längre, ställ tillbaks där du tog den eller ge till personal, istället för att ställa ifrån dig lite var som helst. Man kan tycka att det är en självklarhet att inte ställa en mjölk i brödhyllan, men det är det tydligen inte. Det räknas dessutom som snatteri egentligen, då varan blir förstörd. Eftersom det kan bli oförutsedda problem vid betalningen får man egentligen inte konsumera en vara innan den är betald.
- Antagligen söker kassörskan kontakt i början när de första varorna börjar scannas, ta gärna ögonkontakt och hälsa, för det försöker jag göra. Om du pratar i mobiltelefon, var uppmärksam på om kassörskan försöker ta kontakt, för att hälsa eller fråga om någon vara. Särskilt på slutet vid betalningen.
- Tunga varor först, annars mosas varorna och förstörs. Börja med stora, tunga saker som stora flerpack, flaskor och konserver och låt bröd, chips, ägg osv vänta till sist. Plasten i förpackningar med t.ex. köttfärs är mjukare än man tror och bör inte ha alltför tunga varor efter sig, böjs den för mycket går den också sönder. Det är svårt ibland när man vill ha de lätta sakerna överst i vagnen också, men om man inte vill lägga brödet längst ner i påsen när man packar borde man inte vilja lägga upp det först på bandet heller.
- Streckkoden mot scannern, dvs mot dig. Hinner du inte med alla varor, så koncentrera dig på de stora och tunga. Vissa lägger varorna (t.ex. mjölkpaket) ner med streckkoden uppåt och tror att det hjälper, men då måste man lyfta på varan för att vinkla streckkoden mer mot scannern.
- Bygg inga varuberg. Jag har förståelse för att man vill bli färdig med köpet och komma hem snabbt, men det tar längre tid för mig att scanna igenom varorna om de kommer i ordning istället för i en stor hög. Stapla inte på höjden, vi vill helst undvika lyft. Det är dock ok att ställa i fler än en rad, särskilt när streckkoderna är rätt placerade.
- Ställ inte varorna för brett, de kan fastna på vägen, särskilt i våra kassor där bandet blir lite smalare innan scannern. Det är också ett moment där något kan mosas.
- Flaskor och andra vingliga saker bör läggas ner på bandet, annars ramlar de oftast eftersom bandet går ganska ryckigt med automatiken. De kan ramla på en annan ömtålig vara på bandet, ner på golvet och skummas ordentligt, ner bakom kassan så jag måste resa på mig och hämta upp den igen eller ramla på mig.
- Påsar behöver inte ligga på bandet utan kan tas direkt i vagn eller hand. Berätta för kassörskan hur många påsar du tagit och vilken sort. Om du ändå vill lägga påsarna på bandet, så lägg inga varor ovanpå, det blir slitigt eftersom man får flytta varorna en längre bit på bandet.
- Har man flera varor av samma sort och smak är det antagligen ok att bara ta upp en av dem och berätta hur många det är, särskilt om det är stora, tunga saker. Fråga kassörskan hur hon vill göra. Tänk på att det inte bara är priset som spelar roll, ta upp en vara av varje smak. De flesta butiker har nog AOB, automatisk order i butik, och beställer in till butiken det som går ut genom kassan. Är det små saker, som tre stycken tonfiskburkar eller liknande, kan man gärna ställa dem ihop, och då är det ok att stapla på höjden. Är det många kan man gärna berätta hur många det är.
- Om kassörskan börjar bläddra i en lista, särskilt när det är en viktvara det handlar om, så är det för att hitta en kod (PLU) som behövs för att slå in varan, och att säga hur mycket den kostar kommer antagligen inte hjälpa. Om hon frågar vilken sort det är, är det snarare namnet än priset hon vill ha.
- I butiker med självscanning finns vågar i frukt&grönt-avdelningen. I vissa andra länder måste man alltid väga sina saker själv, men så är det inte här ännu. Det är bara om man självscannar som man måste väga sina varor själv. Ibland kan det underlätta om man gör det ändå, och ibland försvårar det. När man köper något som kan vara svårt att avgöra vad det är (bananer: krav eller vanliga samt tomater: kvist eller vanliga) eller något som inte är så vanligt (tamarillo, maracuja, guava osv) där man inte alltid vet direkt vad det är för PLU man ska knappa in det på, så kan det underlätta att sätta på en etikett. Se till att etiketten sitter rakt så den är lätt att scanna och sitter lågt ner på en välfylld påse potatis, så att scannern kommer åt den. Är man osäker på vad något är, är det bättre att låta bli att väga.
- Det är ingen lottodragning där det finns en chans att du slipper betala, det borde inte komma som en överraskning och därför är det bra om plånbok och betalkort tas fram i god tid.
- Handlar man specifika varor med tillhörande rabattkupong underlättar det oftast om de visas upp samtidigt istället för på slutet. Vi ska kontrollera att det är rätt vara och kan behöva veta vad den kostar. Se till att kuponger är påskrivna i tid till betalningen.
- Visa gärna legitimation när du köper öl och liknande, det är väldigt svårt att se hur gammal någon är.
- Visa gärna upp medhavd väska och kassar. Jag tror inte att någon tar någonting, men jag vet ju att de gör det. Varje väska som passerar grubblar man på om man borde fråga om man får titta i den och på vad som skulle kunna ha hamnat i den, särskilt större väskor. Ta aldrig in varor i butiken, inte ens med kvitto. Om man vill reklamera eller lämna tillbaka något, så gör det innan du går in.
- Det är lite olika i olika butiker, men på ICA kan man dra sitt kort (både ICA-kort och betalkort) under tiden som varorna registreras. Det sparar tid. Kassörskan kan godkänna beloppet från kassan om godkännande till detta ges. Man får gärna packa ner sina varor under tiden.
- Var tydlig med om du vill ha kvittot eller inte, och hur du vill ha det. Att ta emot det och sedan lägga det ifrån sig precis intill är bara onödigt, då slänger jag det hellre på en gång. Det finns oftast små papperskorgar där man packar som man kan slänga det i istället. Vill du ha det i handen så ta det inte över skärmen eller någon annanstans högt upp eller långt bort. Det är slitigt i kassan med samma rörelser hela tiden och en arm väger mer än man tror.
- Rabatter och liknande ska oftast dras automatiskt men även med teknikens under händer det ibland att något blir fel och det kan vara bra att kontrollera kvittot. Det får du gärna göra, men packa ner dina varor först så det blir plats fri till nästa kunds varor.
- Om något pris inte stämmer eller du vill klaga på någonting, räcker det med att prata istället för att skälla. Är ett pris felinlagt i kassans datasystem är det inte kassörskan fel och man förstår ändå vad kunden vill, utan att behöva skrika.
Visst finns det ordningsregler för personalen i kassan också som borde komma naturligt när man är lite service-minded som man borde vara när man jobbar i butik. Vi borde t.ex. ta kontakt och hälsa, det är det inte alla som gör. Vissa klarar inte av att göra flera saker samtidigt och borde därför inte prata med andra (kollegor) samtidigt. Konsumbloggen har skrivit en guide för både kund och personal.
Befriande.
Har precis klickat på "ignore" till alla Causes på Facebook som har legat och gnagt på mitt samvete. Ignorerade även några nya applications, samt rensade bort några som inte gav nånting ändå. Så befriande! Rensade även lite gamla sms tidigare, och konversationer. En del som jag inte kunnat släppa tidigare. Fast de ändå bara gör ont. Varför man utsätter sig så. En gåta. Nu är flera borta, och när jag orkar fortsätta (det gick väääääldigt trögt) ska fler bort. Alla som gör ont ska bort. Jag måste låta mina ömma tår läka någon gång. Måste sluta peta på sårskorpan om och om igen så såret går upp. Ibland går det inte att styra bara. Nej, bort med det! Det är befriande. Jag KAN flyga! Jag Är inte rädd! Nostalgi är inte alltid trevligt.
Tänk vad mycket nyttigt man får gjort av allt sådant man borde göra som man skjutit upp när man använder det som svepskäl att skjuta upp något annat. Städa och packa är det jag borde göra istället. Efteråt kommer det också kännas befriande.
Tänk vad mycket nyttigt man får gjort av allt sådant man borde göra som man skjutit upp när man använder det som svepskäl att skjuta upp något annat. Städa och packa är det jag borde göra istället. Efteråt kommer det också kännas befriande.
Och i Dubai är det måndag nu.
Det lyssnas på: Maria Mena - Bye Bye
Sista dagen.
Min sista dag som sambo är också slutet på min ungdom. Det är en samlad konspiration av bland annat Adressändring, SJ och Västtrafik som har gaddat ihop sig och försöker slänga ut mig i den verkliga världen. Det finns en viss risk att de lyckas dessutom, examensprovet kommer nästa vecka. Flytta utan hjälp av vuxen som organiserar. Hur ska det gå? Det känns verkligen som om jag glömmer något viktigt.
The sambo-end.
En känsla av slutet kommer smygande. Om några timmar är jag inte "sambo" längre. Det kommer bli en tom och konstig vecka fram till att jag också flyttar. Jag blir lite våt i ögat. Vi kommer inte sluta träffas, men jag blir lite nostalgisk ändå. Vi har haft så mycket roligt ihop. Petra, jag kommer sakna dig. Du har en stående inbjudan. Don't be a stranger. Du är så söt.
I huvudet på John Mjauovitch.
Man kan undra vad de pratar om. Det är sådant man kan fundera på och göra försök till att översätta själv. För jag tror inte textöversättningsverktyget fungerar i ett sådant här läge.
- Du...
- Mm?
- Vet du en sak?
- Vad?!
- Jag tror vi blir filmade.
- Tror du?
- Den röda lampan lyser.
- Vänta jag ska kolla närmre....
- Finta med en skenmanöver!
-Ja, du har rätt. Vi blir filmade. Vad ska vi göra?
- Häng med mig. Vi måste agera.
- Ok, jag slickar lite på dig då.
-Bra idé!
- Du...
- Mm?
- Vet du en sak?
- Vad?!
- Jag tror vi blir filmade.
- Tror du?
- Den röda lampan lyser.
- Vänta jag ska kolla närmre....
- Finta med en skenmanöver!
-Ja, du har rätt. Vi blir filmade. Vad ska vi göra?
- Häng med mig. Vi måste agera.
- Ok, jag slickar lite på dig då.
-Bra idé!
Outforskad hud.
Hud. Det är ju egentligen bara hud. Så vad är egentligen så speciellt med rumpor och bröst? Varför är det så stor skillnad i känsla på stringtrosor och varianter med mer tyg på? Varför är bröst så sexuellt laddade? Alla ammar från bröst när de är små, i vissa kulturer går kvinnorna alltid runt barbröstade. Det borde vara något naturligt. Det är två fettklumpar hud. Visst kan det vara en erogen zon, men det kan ju hela kroppen vara. Vissa män har till och med större bröst än vissa kvinnor. Varför är inte deras bröst sexuellt laddade på samma sätt? Är det storleken som har betydelse? Ska jag behöva tåla kommentarer om mina bröst bara för att de är av en större storlek? Ska det verkligen tolkas som att det borde vara ok att röra vid dem då? Hur kan någon tro att det är ett bra sätt att ragga på att fråga om man får ta någon på brösten? Tror man verkligen på allvar att de kommer få ett ja på den frågan? Är det springorna/klyftorna som gör det mystiskt och spännande, att det fortsätter in i ett outforskat mörker? En vilja att gå på upptäcksfärd? Jag tycker hud generellt är underskattat, men det är en annan historia.
Har storleken betydelse?
Rumpnissar.
Har varit så koncentrerad på rump-biten så kläderna kom liksom lite i skymundan. Visste inte riktigt hur jag skulle anpassa kläderna till Monty Python så jag försökte mig på en galen frisyr istället, med konstiga tofsar, hårbollar, färgglada hårklämmor och en glad smiley på en hårnål. Såg till att ha kjol på mig så jag kunde dra upp den till valfri höjd beroende på hur vågad jag kände mig till mooningen. Det gick bra. Själva rumpvisandet var rätt kort. Men pulsen slog lite snabbare än vanligt när vi sjöng vår "Moon River" för jag visste ju att snart kommer massa personer jag inte ens känner egentligen få se min rumpa. Men det blev uppskattat, och som sagt, idén är ju bra. Antagligen blev man rätt anonym i rumpmängden, var väl cirka arton rumpor på scen. Det var lite kul att någon i publiken efterfrågade rumpor på gycklet innan vi gick upp på scenen. Han fick nog sin dos, och damkören har antagligen gått till historien nu. Kan fortfarande inte riktigt förstå att vi verkligen gjorde det.Ikväll fick jag se en till rumpa. Först tog jag mig till L som fyller år idag, för att främst hälsa på hennes föräldrar och bror som är här för att hjälpa henne att flytta. Det var tretton år sedan jag träffade dem senast. Hennes bror är sjutton år nu, så honom kände jag verkligen inte igen. Kvällens trend var att känna sig gammal, så en passande kommentar då blev ju "sist jag såg dig var du ju så här liten" och visa med handen långt ner. Det var svårt att komma därifrån. "Jag ska väl gå nu" "Men du måste ju ha lite paj först!" "Jag har redan ätit och det finns lite mat där." Men det var bara att snällt äta lite paj. Gudomligt god förvisso, så det var det väl värt. Dessutom visade det sig att de flesta på den andra festen var så små. Vissa var till och med femton tydligen fick jag höra. Födelsedagsbarnet fyllde 20 år. Jag och A var äldst. Det var några ännu yngre personer som ville komma in. Jag vet inte om någon annan såg det, men det var en av dem som öppnade dörren och moonade och sen sprang iväg. Det är mycket rumpor nu.
Om tio timmar börjar P och hennes rumpa flytta härifrån.
Det kommer bli en konstigt tom vecka.
Jag får ta och lägga min rumpa i sängen nu.
Det kommer bli en konstigt tom vecka.
Jag får ta och lägga min rumpa i sängen nu.
Musiken: Hårt.
Det är hård musik för vissa och alldeles för mainstream för vissa. Faktum kvarstår dock att efter att ha varit ihop med en pojkvän som gillar hårdrock lyssnar även jag på hårdare musik än jag gjorde från början. Särskilt om man är ledsen eller arg kan det vara skönt att få lite vråla ut lite känslor till musik som den här:
- Trapt - Headstrong.
- Evanescence - Lithium. Call me when you're sober.
- Hoobastank - Never there.
- Chris Cornell - You know my name.
- Metallica - Sad but true.
- Hanna Pakarinen - Leave me alone. Finlands bidrag i Eurovision (2007).
- Fall out boy - Thanks fr th mmrs.
- Nickelback - If everyone cared.
- Eminem - My name is (Rammstein, South park remix).
- Slayer - Bloodline.
- Foo fighters - Lonely as you.
- Anouk - Nobody's wife.
- Live - The Dolphin's cry.
- Lostprophets - Five is a four letter word.
- Skunk Anansie - Charlie Big Potatoe.
- Disturbed - Down with the sickness.
- Linkin Park - Easier to run.
- P.O.D. - Boom.
- Papa Roach - Last Resort.
- Silverchair - Freak.
- System of a Down - Aerials.
Från Lucia till ballonger.
Relaterade videofilmer på YouTube kan föra en väldigt långt från där man startade. Det kan vara intressant att klicka sig runt. Allt som oftast slutar det på något sätt nästan alltid med porr, oavsett hur man klickar, varför är det så?
På något sätt gick jag från Lucia till ballonger idag. Hittade en härlig video på en "balloon bowl" där en kille åker skateboard genom 8000 ballonger. Det ser riktigt häftigt ut! Men när jag klickade vidare så förstod jag att det finns en fetish för folk som smäller ballonger. Världen känns lite konstig ibland. Det finns visst folk som tänder på vad som helst.
På något sätt gick jag från Lucia till ballonger idag. Hittade en härlig video på en "balloon bowl" där en kille åker skateboard genom 8000 ballonger. Det ser riktigt häftigt ut! Men när jag klickade vidare så förstod jag att det finns en fetish för folk som smäller ballonger. Världen känns lite konstig ibland. Det finns visst folk som tänder på vad som helst.
Har du leg?
Det är jättesvårt att se hur gammal någon är. Minns ni Systembolagets kampanj för några år sedan med bilder på personer i olika åldrar där man skulle gissa hur gamla de var? Den blev extra påtaglig för mig när jag började jobba i kassan och det satt en sådan affisch inne på kontoret. Det går bara inte att se på vissa hur gamla de är. Det går inte ens att gissa.
Hade en kille i kassan för några dagar sedan som köpte öl. Han såg inte särskilt ung ut, kanske pga mustaschen? Han såg definitivt ut att vara över 18. ICA's policy är dock att man ska kolla leg på alla under 30. Han såg förvisso inte ut att vara över 30. Satt och tittade lite på honom för att försöka besluta mig om ifall jag skulle fråga eller inte, förstod att han kom från ett annat land och att både svenska och engelska antagligen skulle bli ett problem. Han tog, vid min granskande blick, fram legitimation självmant. Tack! Det är en stor lättnad när man får det utan att fråga. Han var född i april 1989! Där blev jag lite skraj. Jag var nära att inte fråga alls. Läskigt.
Visst känns det lite dumt att fråga en person strax under 30 år med vigselring och bebis samt vagnen full med varor om legitimation vid köp av en 2,25% cider. Jag kan dock ändå sympatisera med det femtiotalet norrländska ICA-butiker som infört krav på legitimation för alla, även om det är lite av en extrem åtgärd. Det är svårt. Mycket svårt. Vifta med bilnycklar är inte ett bevis på att man är över 18 och kör man bil ska man ändå ha körkort.
Hade en kille i kassan för några dagar sedan som köpte öl. Han såg inte särskilt ung ut, kanske pga mustaschen? Han såg definitivt ut att vara över 18. ICA's policy är dock att man ska kolla leg på alla under 30. Han såg förvisso inte ut att vara över 30. Satt och tittade lite på honom för att försöka besluta mig om ifall jag skulle fråga eller inte, förstod att han kom från ett annat land och att både svenska och engelska antagligen skulle bli ett problem. Han tog, vid min granskande blick, fram legitimation självmant. Tack! Det är en stor lättnad när man får det utan att fråga. Han var född i april 1989! Där blev jag lite skraj. Jag var nära att inte fråga alls. Läskigt.
Visst känns det lite dumt att fråga en person strax under 30 år med vigselring och bebis samt vagnen full med varor om legitimation vid köp av en 2,25% cider. Jag kan dock ändå sympatisera med det femtiotalet norrländska ICA-butiker som infört krav på legitimation för alla, även om det är lite av en extrem åtgärd. Det är svårt. Mycket svårt. Vifta med bilnycklar är inte ett bevis på att man är över 18 och kör man bil ska man ändå ha körkort.
Gör kassapersonalen en tjänst, visa gärna legitimation!
Jag hade i alla fall tur med adressändringen.
Jag är ännu inte tillräckligt vuxen för att fira jul utan mina föräldrar. Det krävs en egenbildad familj innan man kan slita sig från sin första på jul antar jag. Därför ska jag hursomhelst åka hem till Stockholm över jul. Letar biljetter nu. Jag är inte begränsad till en särskilt tid, eller ens en särskild dag, och har därför många olika resor att välja mellan. Det kan vara både bra och dåligt. Den inneboende snåljåpen får en chans att kika fram och göra sig hörd. Den är sugen på att köpa 95-kronors-biljetten till tåget som avgår fem på morgonen. Den överväger allvarligt på att åka InterCity (fem-sex timmar) istället för x2000 (tre timmar).
Min första höst i Göteborg, innan jag fått jobb, var jag fattig. Jag bokade en resa till Stockholm lååångt i förväg, men snålade till det ännu mer och skaffade en InterCity-biljett, för den var ju så billig. När jag kommit ungefär halvvägs var jag uttråkad, frustrerad och ville bara gå av tåget. Jag orkade inte mer. Men jag var tvungen. Då var det extra surt att veta att jag redan köpt biljett för tillbakavägen också, en likadan. En lång. Jag bestämde mig för att åka x2000 i fortsättningen. Jag tycker i princip om att åka tåg, men när man åker samma sträcka tillräckligt ofta, alltid utan sällskap, då är det inte lika kul längre. Ibland är man heller inte på humör för boken, mp3-spelaren eller titta ut genom fönstret. Det har dock hänt också att jag kommit fram och inte haft någon lust att kliva av.
Tillät mig först efteråt att titta efter vad ungdomspriserna låg på. Har bara behövt visa leg en gång på tåget. Det var inte så stor prisskillnad nu dock. Jag har i alla fall tur med adressändringen. När jag beställde häromdagen var jag fortfarande under 26 och fick betala ungdomspris, men när jag flyttar är jag ingen ungdom längre. Man ska väl ha lite tur ibland också.
Min första höst i Göteborg, innan jag fått jobb, var jag fattig. Jag bokade en resa till Stockholm lååångt i förväg, men snålade till det ännu mer och skaffade en InterCity-biljett, för den var ju så billig. När jag kommit ungefär halvvägs var jag uttråkad, frustrerad och ville bara gå av tåget. Jag orkade inte mer. Men jag var tvungen. Då var det extra surt att veta att jag redan köpt biljett för tillbakavägen också, en likadan. En lång. Jag bestämde mig för att åka x2000 i fortsättningen. Jag tycker i princip om att åka tåg, men när man åker samma sträcka tillräckligt ofta, alltid utan sällskap, då är det inte lika kul längre. Ibland är man heller inte på humör för boken, mp3-spelaren eller titta ut genom fönstret. Det har dock hänt också att jag kommit fram och inte haft någon lust att kliva av.
Nu har jag till slut bestämt mig för att åka x2000 på förmiddagen för 455 kronor.
Tillät mig först efteråt att titta efter vad ungdomspriserna låg på. Har bara behövt visa leg en gång på tåget. Det var inte så stor prisskillnad nu dock. Jag har i alla fall tur med adressändringen. När jag beställde häromdagen var jag fortfarande under 26 och fick betala ungdomspris, men när jag flyttar är jag ingen ungdom längre. Man ska väl ha lite tur ibland också.
Likt sand i ett timglas, så är dagarna i våra kalendrar.
Det verkar finnas många dagar nu. Köpfri dag på lördag - en aktion för att få oss att minska vår konsumtion, för världens skull. Hello-dagen idag (igår) där man ska hälsa och le mot tio personer man inte känner om jag förstått det hela rätt.. Jag hälsar konstant på folk om dagarna när jag jobbar, så det är inte så svårt. Kanelbullens dag 4 oktober instiftades 1999. Ostkakans dag 14 november firas sen 2004. En dag att bära röda tröjor för att visa stöd för munkarna i Burma - troligen en engångsföreteelse dock. Internationella toalettdagen 31 oktober. Hela oktober tillägnas Rosa bandet och bröstcancer. Alla hjärtans dag.
Det dyker upp nya dagar hela tiden och frågan är hur man ska hålla reda på alla. Eller egentligen kanske man ska fråga sig om man verkligen vill hålla reda på alla dessa dagar. Vilka dagar behöver vi och vilka dagar saknar vi? Egentligen borde man ju hedra det goda dessa dagar står för konstant. Eller äta bullar när man känner för det. Spontana ömhetsbetygelser blir så mycket mer betydelsefulla än påtvingade "jag-måste-spendera-pengar-på-något-så-jag-köper-första-bästa-pryl-jag-hittar".
Det dyker upp nya dagar hela tiden och frågan är hur man ska hålla reda på alla. Eller egentligen kanske man ska fråga sig om man verkligen vill hålla reda på alla dessa dagar. Vilka dagar behöver vi och vilka dagar saknar vi? Egentligen borde man ju hedra det goda dessa dagar står för konstant. Eller äta bullar när man känner för det. Spontana ömhetsbetygelser blir så mycket mer betydelsefulla än påtvingade "jag-måste-spendera-pengar-på-något-så-jag-köper-första-bästa-pryl-jag-hittar".
När gav du någon någonting sist?
Okända byråkratiska kontrakt.
Pratade precis med SGS som vi bor hos nu. Antagligen flyttar nästa hyresgäster in 4 december, men nu fick vi reda på att besiktning sker först 21 december och om något skulle ske med lägenheten innan dess, efter vi har flyttat, så är det fortfarande vi som får stå för det. Det känns inte så kul. Vi känner ju inte de här personerna. Ska försöka se om vi kan skriva något slags kontrakt med dem som gör oss mindre ansvariga, men vet inte om det skulle hjälpa oss mycket om något skulle hända ändå. Kanske bara invaggar oss i en falsk trygghet. Tycker SGS kan vara lite mer flexibla och ändra datum för besiktning, kontraktsskrivning och utkvittering av nycklar. Usch, byråkrater!
Petra flyttar på söndag! Iiiih!
Känner jag dig?
Jag är van vid att folk försöker ta kontakt på de allra konstigaste sätt på olika ställen på internet: communities, ICQ och Skype framförallt. Eller vad sägs om "Hej. Ska vi diskutera något? Hur lång är du?" för att söka kontakt? Där vet jag vad det handlar om, personer jag inte känner som av olika anledningar, men främst för att ragga, skriver och hoppas på svar. Oftast är det rätt ointressant eller framkrystat och känns helt enkelt inte äkta och därför lätt att ignorera. "Tja! Your smiling, your eays, your hair. Jesus you looking wonderfool. Give me please a chanse to talk with you in msn."
Men så har vi nu då Facebook. Jag vet inte om det är för att man använder sitt riktiga namn som man på ett sätt luras att glömma bort att det fortfarande är internet och att samma människor även finns där. Jag har nu råkat ut för min andra främling som begär att få bli min vän. Jag tror i alla fall inte att jag känner honom. Men det gnager ordentligt och sprakar av hjärnaktivitet. Tänk om det ändå är en person jag borde känna (igen) men inte kan placera eller har glömt bort? Jag fortsätter att ignorera vänförfrågan tills det kommer ett mer personligt meddelande. Kanske är det som den första främlingen som helt enkelt letade efter en annan Anna, som det visade sig när han till slut skrev.
Det är såklart inte bara på Facebook man tror sig känna igen människor, det händer mig konstant. Men det är skillnad på att känna igen och att känna någon. Det är också skillnad på att känna igen någon och faktiskt också kunna placera vem personen i fråga är. Det kan bli lite konstigt annars. Ett möjligt scenario skulle kunna bli något i stil med: - "Hej, hur har du haft det sen sist?" - "Jo, tack, mjölken jag köpte av dig var väldigt god faktiskt." Och ändå så vet jag att jag kan om jag vill och verkligen anstränger mig. När jag jobbade på dagis lärde jag mig cirka sjuttio barns namn på två dagar, för att jag var tvungen. Men när det kommer till övriga livet så glömmer jag ofta namnet på personen jag hälsar på redan innan våra händer släppt taget om hälsningen.
Jag heter Anna. Tror jag.
En ångest om en rumpa.
Jag har en ångest. Den handlar om min rumpa.
På fredag är det julkalas med kören. Den här gången är alla tre delkörer inbjudna och temat för kvällen är Monty Python. Antagligen började det som ett galet infall, som dessutom troligen härstammade från en kommentar jag slängde ur mig innan jag gick iväg för att hämta en sak. Vi ska nämligen gyckla för de andra delkörerna, det hör liksom till. Det var lite ont om idéer men det som beslutades var att vi ska sjunga Moon River. Vi ska vara iklädda förkläden. Och vi ska, precis som Monty Python i "Sit on my face and tell me that you love me" ha nakna rumpor där bak. Moona till Moon River, snurra ett varv på slutet och visa rumpan. Idén är bra, den är väldigt Pythonesk, men jag känner mig inte riktigt helt tillfreds med att visa rumpan. Det var några få som var kvar efter kören i måndags och kom fram till detta. Jag hade hoppats att det skulle komma protester och att det skulle rinna ut i sanden, men till min förvåning är responsen hittills väldigt positiv. Jag är sällan naken. Helt naken, dvs även utan trosor, är jag bara när jag duschar eller när någon annan tar av mig dem. Nu får jag försöka komma på hur jag ska kunna dölja så mycket som möjligt, samtidigt som man visar upp sig. Less is more, den teorin tänkte jag nog nyttja. Stringtrosor eller något beige/hudfärgat är också alternativ. Vi får se hur det här går. Damkören kommer bli beryktade i alla fall. Fotograferande och filmande av det här gycklet bör förbjudas.
I skuggan av allt det här är det lätt att glömma bort att jag också ska komma på hur jag ska klä mig resten av festen, enligt temat: Monty Python. En riddare som säger "nee! nee!"? "You must cut down the mightiest tree in the forest... wiiiith.... a herring!" På lördag är nästa fest, med anknytning till jobb och inte kör den här gången. Temat för lördagens fest är "något prickigt, randigt, guldigt och något lånat från det motsatta könet". Det är kul med tema, men min fantasi känns något begränsad just nu. Om det är någon som har förslag så tar jag gärna emot det.
På fredag är det julkalas med kören. Den här gången är alla tre delkörer inbjudna och temat för kvällen är Monty Python. Antagligen började det som ett galet infall, som dessutom troligen härstammade från en kommentar jag slängde ur mig innan jag gick iväg för att hämta en sak. Vi ska nämligen gyckla för de andra delkörerna, det hör liksom till. Det var lite ont om idéer men det som beslutades var att vi ska sjunga Moon River. Vi ska vara iklädda förkläden. Och vi ska, precis som Monty Python i "Sit on my face and tell me that you love me" ha nakna rumpor där bak. Moona till Moon River, snurra ett varv på slutet och visa rumpan. Idén är bra, den är väldigt Pythonesk, men jag känner mig inte riktigt helt tillfreds med att visa rumpan. Det var några få som var kvar efter kören i måndags och kom fram till detta. Jag hade hoppats att det skulle komma protester och att det skulle rinna ut i sanden, men till min förvåning är responsen hittills väldigt positiv. Jag är sällan naken. Helt naken, dvs även utan trosor, är jag bara när jag duschar eller när någon annan tar av mig dem. Nu får jag försöka komma på hur jag ska kunna dölja så mycket som möjligt, samtidigt som man visar upp sig. Less is more, den teorin tänkte jag nog nyttja. Stringtrosor eller något beige/hudfärgat är också alternativ. Vi får se hur det här går. Damkören kommer bli beryktade i alla fall. Fotograferande och filmande av det här gycklet bör förbjudas.
I skuggan av allt det här är det lätt att glömma bort att jag också ska komma på hur jag ska klä mig resten av festen, enligt temat: Monty Python. En riddare som säger "nee! nee!"? "You must cut down the mightiest tree in the forest... wiiiith.... a herring!" På lördag är nästa fest, med anknytning till jobb och inte kör den här gången. Temat för lördagens fest är "något prickigt, randigt, guldigt och något lånat från det motsatta könet". Det är kul med tema, men min fantasi känns något begränsad just nu. Om det är någon som har förslag så tar jag gärna emot det.
Hamstrande hjärna till specialpris.
Jag borde inte jobba i butik.
- Åh, vilka sköna tofflor. Billigt! 59 kronor, jag måste också köpa.
- Filmer... trepack 69 kronor, de här verkade ju bra... och de här också, 2 för 99, det tar vi också.
- Va många det är som köper såna här stekpannor, de måste jag spana in.
69 kronor, har kostat 269. Det låter ju bra. Den tar vi.
Det är som att min hjärna inte riktigt förstår att jag ska flytta och borde göra mig av med saker, utan jag fortsätter att hamstra på mig. Tänker att det kan bli bra som julklappar om inte annat. Ständigt frestas jag av erbjudanden och ofta blir jag lockad av saker som andra handlar, som jag aldrig hade kommit på själv att köpa. Det kan vara både bra och dåligt. Man kan fynda jättebra saker, men så här innan flytt särskilt så borde jag inte samla på mig mer saker. Den där strandmattan med tillhörande flipfloptofflor, visst var den billig, men jag har aldrig använt den. Picnicryggsäcken var jättesmart, men den har jag bara använt en gång. Engångsgrillarna var det jättebra pris på om man köpte fem stycken. Jag köpte dem förra sommaren och har fortfarande minst tre stycken kvar.
Hur ofta har jag inte behövt slänga mat som blivit för gammal för att jag köpt den bara för att "den är ju så billig". Hur ska jag klara mig nu när jag måste äta upp allting själv, när jag inte har Petra att ge bort det till? Det känns inte bra att slänga mat. Vad var det jag hörde, det är tio procent av alla våra inköpta livsmedel som vi slänger, eller hur mycket var det? Mycket var det i alla fall. Är det för att det inte tjatas lika ofta om de svältande barnen i Afrika längre? Eller upplever jag bara att man inte gör det lika mycket nu för att jag inte är barn längre och vid det här laget borde ha lärt mig att inte ta för mycket mat. Man kan tro att jag skulle ha gjort det nu. Men jag tror ändå inte jag kan stå emot "köp två till specialpris" fast jag bara behöver en. Det blir ju billigare så. Tänk vad man kan lura hjärnan ibland. Nu ska jag fortsätta packa lite, och rensa ut kläder jag ändå aldrig använder. Det blir nyttig övning för min hjärna!
- Åh, vilka sköna tofflor. Billigt! 59 kronor, jag måste också köpa.
- Filmer... trepack 69 kronor, de här verkade ju bra... och de här också, 2 för 99, det tar vi också.
- Va många det är som köper såna här stekpannor, de måste jag spana in.
69 kronor, har kostat 269. Det låter ju bra. Den tar vi.
Det är som att min hjärna inte riktigt förstår att jag ska flytta och borde göra mig av med saker, utan jag fortsätter att hamstra på mig. Tänker att det kan bli bra som julklappar om inte annat. Ständigt frestas jag av erbjudanden och ofta blir jag lockad av saker som andra handlar, som jag aldrig hade kommit på själv att köpa. Det kan vara både bra och dåligt. Man kan fynda jättebra saker, men så här innan flytt särskilt så borde jag inte samla på mig mer saker. Den där strandmattan med tillhörande flipfloptofflor, visst var den billig, men jag har aldrig använt den. Picnicryggsäcken var jättesmart, men den har jag bara använt en gång. Engångsgrillarna var det jättebra pris på om man köpte fem stycken. Jag köpte dem förra sommaren och har fortfarande minst tre stycken kvar.
Hur ofta har jag inte behövt slänga mat som blivit för gammal för att jag köpt den bara för att "den är ju så billig". Hur ska jag klara mig nu när jag måste äta upp allting själv, när jag inte har Petra att ge bort det till? Det känns inte bra att slänga mat. Vad var det jag hörde, det är tio procent av alla våra inköpta livsmedel som vi slänger, eller hur mycket var det? Mycket var det i alla fall. Är det för att det inte tjatas lika ofta om de svältande barnen i Afrika längre? Eller upplever jag bara att man inte gör det lika mycket nu för att jag inte är barn längre och vid det här laget borde ha lärt mig att inte ta för mycket mat. Man kan tro att jag skulle ha gjort det nu. Men jag tror ändå inte jag kan stå emot "köp två till specialpris" fast jag bara behöver en. Det blir ju billigare så. Tänk vad man kan lura hjärnan ibland. Nu ska jag fortsätta packa lite, och rensa ut kläder jag ändå aldrig använder. Det blir nyttig övning för min hjärna!
80-talist, javisst.
Malin började, och jag kan inte riktigt låta bli, det är så kul, och nostalgiskt.
Jag föddes i början på åttiotalet. Med hjälp av Malin och en 80-talist-grupp på Facebook har jag blivit påmind om barndomen. Det finns så mycket att säga och lista märker jag, men gör ändå ett försök.
"När du hör den här signalen... *pling* ...när du hör den signalen,
då vet du att det är dags att vända blad. Då börjar vi..."
då vet du att det är dags att vända blad. Då börjar vi..."
- Vi samlade på massa olika saker, kapsyler var särskilt populärt. Jag samlade på fruktmärken, fruktpapper, tablettaskar, godispapper, suddigummin, kulor, studsbollar, brevpapper, bokmärken, klistermärken.
- Vi spelade en egen musik och film/program från tv och radio på VHS och kassettband.
- På skolgården ägnade vi oss bland annat med att spela kula, hoppa twist och leka negerruta, vilket inte alls kändes rasistiskt, inte heller att kalla den ätbara saken för negerboll.
- Betygssystemet gjordes om och jag gick från att ha sifferbetyg på högstadiet (1-5) till G, VG och MVG på gymnasiet.
- Tekniken har förändrats. Vi lärde oss enkla kommandon i MS Dos för att kunna spela PC-spel som Pacman och Snake. Windows fanns inte och att navigera sig fram med hjälp av lätta musklick var inte att tänka på. Vi spelade Nintendo 8-bitars tills vi fick ont i tummarna. Vi stämde träff i förväg och hittade varandra utan mobiltelefoner. Telefonkort och personsökare var vanligare. Delade en mobiltelefon med våra sommargrannar, och den var så stor och tung och jag så liten att när man skulle gå över med telefonen till grannarna för att de hade samtal fick jag ta en paus längs vägen för att jag inte orkade. Popcorn gjordes i kastrull på spisen som standard. Minns när pappa kom hem med en mikrovågsugn, på eget initiativ, mamma hade nog sagt nej om han hade frågat om lov först.
- Modet innebar bland annat en kombination av USA-sockor (stickade, långa och rynkigt skulle de sitta), tights och stora långa t-shirts ihop. Håret skulle gärna flätas eller krusas så det inte var rakt. Cykelbyxor, magväska, snowjoggers och sockiplast var också saker vi hade på oss. T-shirts fick gärna ha batiktryck eller ändra färg när man blev varm eller andades på dem. Plastnappar var populärt, det hade man på halsband eller hårtofsar och liknande, ju fler desto bättre. Små håriga troll var också populära.
- Vi drack Sunkist ur pyramidformade tetra-pack. Vi åt hamburgare på Clock och saknade det när det försvann. Vi hade bänkar med lock i skolan och det fanns inga whiteboards från början. Vi minns när Telia var Televerket och Calippo-glassen hette Pop Up.
- Vi tittade på Disney-klassiker som Lilla Sjöjungfrun, Lejonkungen och Skönheten och Odjuret. Vi såg också på Disneydags/Disneyklubben, Hajk, Björnes Magasin (där vi lärde känna Robert Gustavsson), Trolltyg i Tomteskogen, En cellsam historia, Söndagsöppet, Det kommer mera och 24 karat.
- Vi kan fortfarande inte se Ingvar Carlssons ansikte utan att tänka på dojan. Vi var de första med snowboard och inlines. Jag köpte snus till pappa utan problem. Vi blev influerade av "Berts Dagbok" och använde gärna själva uttryck därifrån i våra egna dagböcker, som inte var bloggar.
Tack och hej - leverpastej.
*pling*
*pling*
Den lilla vågen.
Nu blir jag faktiskt lite nedstämd. Jag hänger inte med i nyheter, kanske har det här redan uppmärksammats mycket. Antagligen. Liza Marklund har skrivit tre krönikor om den våldtagne, åttaårige pojken vars pappa dömdes till sex års fängelse av tingsrätten och sedan friades av en oenig hovrätt. Jag har precis läst mammans berättelse. Ibland finns det så mycket hemska saker i världen att man inte orkar med att ta till sig det, jag tror det är svårt att sätta sig in i hur det kan vara ens. Ibland dock, som nu, så grips man av något. Det är något i hennes beskrivning som griper mig. Hur hon ändå varit något på spåren men blivit rådd att inte göra något. Det är tragiskt. Hur ska mamman känna och må efter det här? Hur mår pojken?
På Bup har personalen frågat vad han vill ska hända med hans pappa.
Han sa: Jag vill att han ska åka till Thailand,
och så ska det komma en våg och skölja bort honom.
Sedan tänkte han en stund:
- Men ingen annan ska bli skadad, så det är en liten våg som bara tar pappa.
På Bup har personalen frågat vad han vill ska hända med hans pappa.
Han sa: Jag vill att han ska åka till Thailand,
och så ska det komma en våg och skölja bort honom.
Sedan tänkte han en stund:
- Men ingen annan ska bli skadad, så det är en liten våg som bara tar pappa.
Tänk att ha såna känslor och tankar mot en förälder.
Att bli sviken så.
Det känns.
Att bli sviken så.
Det känns.
Dröm 15 juli 2007
Drömde att jag satt och väntade med några kompisar i en trappa i Gullmarsplan i Stockholm. Vi väntade på några andra kompisar. Alex Schulman kom förbi och ville vara med, Anna viskade att han känner hennes mammas kusin eller något åt det hållet. Tre bimbotjejer gick förbi med långt, plattat hår och korta kjolar. Jag såg att de hade snörning därbak, likt en korsett, och det var en stor glipa så att man såg en stor del av rumpan, inklusive klyftan. Tittade lite chockat på. Så tog de fram något slags skum och smörjde in rumpan med så den inte syntes lika mycket, för trosor var det ingen av dem som hade. Den ena tjejen ställde sig dessutom mot en vägg och kissade som en kille så att det skvätte en hel del. Det såg blött och äckligt ut. Ungefär då jag vaknar av att klockan ringer.
Skumma klädesplagg är en sak, men skumklädesplagg??
Pling, pling!
Om ni inte redan har upptäckt tjuvlyssnat.se så tycker jag det är dags nu. Där kan man bland annat hitta den här tjuvlyssningen:
När beep blev till pling
Vasastan, Göteborg
En far kommer cyklande. Sonen ~ 4 befinner sig några meter längre bak, också på cykel.
Sonen: Vad långsamt du cyklar pappa!
Pappan: Mm.
Sonen: Flytta på dig för i helvete så att jag kan cykla förbi.
Pappan (argt och chockat): Vad sa du?!
Sonen (tveksamt): ... pling, pling.
I Österrike verkade de vara motvilliga till att använda ringklockan på cykeln när de ville komma förbi. Kanske en gammal artighetskvarleva. En son och far kom cyklande, och när sonen ville komma förbi oss på trottoaren kom en spröd, försiktig, ljus pojkröst: "Entschuldigung! Entschuldigung!" Han kom förbi i alla fall.
När beep blev till pling
Vasastan, Göteborg
En far kommer cyklande. Sonen ~ 4 befinner sig några meter längre bak, också på cykel.
Sonen: Vad långsamt du cyklar pappa!
Pappan: Mm.
Sonen: Flytta på dig för i helvete så att jag kan cykla förbi.
Pappan (argt och chockat): Vad sa du?!
Sonen (tveksamt): ... pling, pling.
I Österrike verkade de vara motvilliga till att använda ringklockan på cykeln när de ville komma förbi. Kanske en gammal artighetskvarleva. En son och far kom cyklande, och när sonen ville komma förbi oss på trottoaren kom en spröd, försiktig, ljus pojkröst: "Entschuldigung! Entschuldigung!" Han kom förbi i alla fall.
"Ho, ho! Pling, pling!" - Picassos äventyr.
What's in a name?
Det finns 310906 personer i Sverige som har mitt förnamn.
Det finns 448449 som har mitt mellannamn.
Det finns 21717 som har mitt efternamn.
Personer som var folkbokförda i Sverige den 31 december 2006 ingår i sökningen på SCB's sida. Mina förnamn är de två vanligaste kvinnonamnen i Sverige. Måste vara fler än jag som tycker det är fina namn alltså. Det är inte alltid jag reagerar på mitt namn när någon ropar. Det finns så många Anna, Hanna, Johanna, Mamma, Anja, Emma och allt vad det kan vara som låter likadant.
Det finns 448449 som har mitt mellannamn.
Det finns 21717 som har mitt efternamn.
Jag känner mig så unik.
Personer som var folkbokförda i Sverige den 31 december 2006 ingår i sökningen på SCB's sida. Mina förnamn är de två vanligaste kvinnonamnen i Sverige. Måste vara fler än jag som tycker det är fina namn alltså. Det är inte alltid jag reagerar på mitt namn när någon ropar. Det finns så många Anna, Hanna, Johanna, Mamma, Anja, Emma och allt vad det kan vara som låter likadant.
Inköpslista, del 4.
Var tar tiden vägen?
Och så var den här dagen förbi. Vad har jag gjort idag? Vaknade. Stannade kvar i sängen länge som vanligt. Fick sms från jobbet och ringde några gånger för att försöka erbjuda mina tjänster, men de hade fullt upp så när vi lyckades få till ett vettigt samtal var jag inte så sugen på att jobba längre idag. Tog lite fler tider framöver istället, för det är inte många timmar jag har jobbat hittills den här månaden. Ungefär lika många timmar på hela månaden som T har i övertid den här veckan. Vet inte vilket som är värst. Jag har tittat på bloggar, det verkar ha blivit min nya grej. Det var inte många som blivit uppdaterade, men jag tittade ändå. Jag har duschat och klätt på mig. Ätit frukost och gjort hamburgare med klyftpotatis. Jag har gått igenom musik för att lista för min egen skull och för att skicka till M som ska på fest med afterski-tema imorgon. Jag har telefonerat om nya lägenheten. Vattnade blommorna i köket. Jag har äntligen gått ner med sopor och kompost till återvinningsrummet samt hämtat flyttkartonger från källaren. Jag har också diskat. Har funderat på gyckel-material för kören till julkalas med Monty Python-tema. Jag har också klickat på Facebook några gånger under dagen, har inte hänt så mycket där heller idag.
Jag har inte städat, dammsugit, packat, jobbat, tittat på tv, läst en bok, sett en film, vikt tvätt, förberett praktiska saker inför flytten, vattnat blommorna i mitt rum, försökt sanera ohyran som dykt upp på några växter, organiserat in mina körnoter i pärm eller något annat mer nyttigt av alla de saker jag egentligen skulle behöva göra istället. Dagen är förbi, men jag förstår inte riktigt hur. Hur kan det lilla jag har presterat idag fylla en hel dag? Har inte ens klarat av att gå och lägga mig i tid. Jag börjar jobba om sju timmar. Jag är förbryllad.
Jag har inte städat, dammsugit, packat, jobbat, tittat på tv, läst en bok, sett en film, vikt tvätt, förberett praktiska saker inför flytten, vattnat blommorna i mitt rum, försökt sanera ohyran som dykt upp på några växter, organiserat in mina körnoter i pärm eller något annat mer nyttigt av alla de saker jag egentligen skulle behöva göra istället. Dagen är förbi, men jag förstår inte riktigt hur. Hur kan det lilla jag har presterat idag fylla en hel dag? Har inte ens klarat av att gå och lägga mig i tid. Jag börjar jobba om sju timmar. Jag är förbryllad.
Godnatt.
Flyttdatum och planlösning.
- Det är så skönt att det är en vettig människa som ska flytta in.
Det är väl ett rätt bra betyg ändå? Även om hon inte känner mig. Pratade med tjejen som bor i lägenheten jag ska flytta till idag. Det känns skönt att hon verkar vara en vettig människa hon också. Hon undrade om jag ville att hon skulle ta bort kakeldekoren (recept) i köket och jag undrade om det var möjligt att flytta in tidigare än måndagen den tredje. Recepten får sitta kvar och flyttdatumet består, det är fortfarande den tredje som gäller. Hon har som tur är hittat en ny lägenhet, femtio meter från den här, men får inte flytta in förrän 1 januari. Det blir till att flytta hem till föräldrarna under tiden för henne. Om det inte går att matcha datumet exakt så tar jag hellre dubbelhyra än att tvingas flytta fram och tillbaka. Har några som hjälper till den tredje, inklusive chaufför. Det känns bra.
Tog första steget idag och hämtade kartonger att packa i från källaren. Nu är det bara att sätta igång. Jag har fått planlösning till lägenheten också. Vad tycks? Min blivande lilla etta på trettiosju kvadrat. Jag hoppas att jag kommer trivas. :-)
Det är väl ett rätt bra betyg ändå? Även om hon inte känner mig. Pratade med tjejen som bor i lägenheten jag ska flytta till idag. Det känns skönt att hon verkar vara en vettig människa hon också. Hon undrade om jag ville att hon skulle ta bort kakeldekoren (recept) i köket och jag undrade om det var möjligt att flytta in tidigare än måndagen den tredje. Recepten får sitta kvar och flyttdatumet består, det är fortfarande den tredje som gäller. Hon har som tur är hittat en ny lägenhet, femtio meter från den här, men får inte flytta in förrän 1 januari. Det blir till att flytta hem till föräldrarna under tiden för henne. Om det inte går att matcha datumet exakt så tar jag hellre dubbelhyra än att tvingas flytta fram och tillbaka. Har några som hjälper till den tredje, inklusive chaufför. Det känns bra.
Tog första steget idag och hämtade kartonger att packa i från källaren. Nu är det bara att sätta igång. Jag har fått planlösning till lägenheten också. Vad tycks? Min blivande lilla etta på trettiosju kvadrat. Jag hoppas att jag kommer trivas. :-)
Kuriosa/fakta om mig.
- Jag vann överlägset varje gång jag och mina bröder som små tävlade om vem som kunde kissa längst.
- Jag har aldrig tappat bort en strumpa i tvätten.
- Jag har delat paraply med en isbjörn som ville bjuda på glass.
- Jag räddade en fluga från ett spindelnät som liten, men slog sedan ihjäl den för att den inte såg ut att må så bra där den låg på den rosa bomullen. Jag trodde att det var för att den ätit upp alla fyra geléhallon jag lämnade åt den när jag sprang iväg för att leka och lämnade flugan (och geléhallonen) i mammas vård.
- Jag har bott i Stockholm, Brighton, Uppsala, Innsbruck och Göteborg. Flyttar snart till mitt elfte boende.
- Jag äger tjugoåtta krukväxter.
- Mina smeknamn är och har varit: Lilla Anna, Annchen, Fröken Näktergalning Hårboll.
- Jag har sjungit för kungen och fått diplom med idolbild av honom som tack.
- Jag har körlegenden Eric Ericssons autograf. Det var han som dirigerade när vi sjöng för kungen.
- Jag har aldrig rökt eller kört bil.
- Jag har aldrig tyckt om choklad.
- Jag har en gång fiskat upp en ål på metspö.
- Första filmen jag köpte själv var en VHS med Råttis, en tecknad film med råttor, falsksång, fula ord, kärlek och dammtussar.
Musiken: Lugn och vemodig.
Vet inte om det är någon annan som är intresserad av att få veta vad jag lyssnar på, men tänkte ändå lista lite musik som jag tycker om just nu. Jag hade tänkt att listan inte skulle bli alltför lång, men upptäckte att det var alldeles för mycket musik jag tyckte om. Därför begränsar jag mig dels till en låt per artist, och delar dels upp det i olika genrer. Först ut blir, vad som nog är min favorit, lugn musik, med viss vemodighet. Det är oftast en ensam tjej som sjunger och jag sjunger gärna med till den här musiken. Trots det sorgliga blir jag ändå glad av att sjunga med i bra, fin musik.
Det kan tyckas vara lite konstigt att bli glad av en sån text, men det var ju låten i sig jag blev glad av, inte texten. Har i allmänhet väldigt svårt att ta till mig texter i musik, till och med med texten framför mig på papper och intention att verkligen lyssna och hänga med i texten kan jag misslyckas och försvinna in i melodin och harmonierna. Men det är inte bara musik det gäller. Kan man vara textblind? Jag har jättesvårt att ta till mig någonting över huvud taget från faktatext som läses upp för mig, eller liknande. Kanske ger jag upp innan jag ens börjat försöka. Samtidigt har jag lätt för att lära och behövde inte plugga så mycket, att lyssna på lektionerna kunde oftast räcka. Det går inte riktigt ihop.
- Maria Mena - Crowded train. Norsk tjej med flera bra låtar.
- Fergie - Big girls don't cry.
- Sarah Dawn Finer - Stay. Gick i min parallellklass, extra kul då att det går så bra för henne! Hon har en stark, bra röst och har gjort flera låtar jag tycker om.
- Christina Aguilera - Hurt. Har tyckt om henne redan från start, trots att det är rätt olika stilar hon haft.
- Brad Paisley feat. Alison Krauss - Whiskey Lullaby.
- Beyoncé Knowles - Listen. Gillar henne både i grupp (Destiny's Child) och själv, även om vissa låtar kan bli lite väl utflippade, när det blir för mycket röstutsvävningar.
- Kelly Clarkson - Addicted. Det är inte alltid vinnare av Fame Factory, Idol osv varit så mycket att ha, men henne gillar jag.
- Natasha Bedingfield - Soulmate.
- Robyn - Regntunga skyar.
- Avril Lavigne - Slipped away.
- Calaisa - Ready for the storm.
What is this game we're playing?
Should I stick around for more?
Snap your fingers I'll come running,
leave again when you're bored with me
I'll make it easy
Nevermind me, nevermind me
I'll just cast shadows on your wall
Should I stick around for more?
Snap your fingers I'll come running,
leave again when you're bored with me
I'll make it easy
Nevermind me, nevermind me
I'll just cast shadows on your wall
Det kan tyckas vara lite konstigt att bli glad av en sån text, men det var ju låten i sig jag blev glad av, inte texten. Har i allmänhet väldigt svårt att ta till mig texter i musik, till och med med texten framför mig på papper och intention att verkligen lyssna och hänga med i texten kan jag misslyckas och försvinna in i melodin och harmonierna. Men det är inte bara musik det gäller. Kan man vara textblind? Jag har jättesvårt att ta till mig någonting över huvud taget från faktatext som läses upp för mig, eller liknande. Kanske ger jag upp innan jag ens börjat försöka. Samtidigt har jag lätt för att lära och behövde inte plugga så mycket, att lyssna på lektionerna kunde oftast räcka. Det går inte riktigt ihop.
Det var svårare än jag trodde att placera musiken i olika fack,
men jag planerar ändå att återkomma med mer musik,
t.ex. mer studsiga party-låtar och lite hårdare rockiga saker.
To be continued.
men jag planerar ändå att återkomma med mer musik,
t.ex. mer studsiga party-låtar och lite hårdare rockiga saker.
To be continued.
Kräk-Eva talar ut.
Nu vill jag klara av det här! Jag vill se att jag också kan ha videoklipp direkt i bloggen. Andra kan ju, så varför skulle inte jag kunna? Om det inte går så skyller jag på sidan. Jag gör aldrig fel. Särskilt inte på tisdagar. Eller nåt.
Passar på att (försöka) klistra in en till video ihop med en kort kommentar. Hon kallas för Kräk-Eva. Eva Nazemsson från Nattliv som spyr i direktsändning blir intervjuad i Tv om Tv. För det första tänker jag genast på att jämfört med sändningen, när hon hela tiden tjatar om att man ska ringa till henne, så låter hon i den här intervjun som en vanlig människa. Hon kan ju om hon vill. Men vilken kvinna! Otroligt proffsigt att hämta sig så snabbt och fortsätta jobba. Undrar hur det känns att bli youtubes mest nerladdade klipp på en vecka, pga en sån här händelse? Särskilt när det första man tänker efteråt är "Hoppas det här inte kommer ut på youtube".
Passar på att (försöka) klistra in en till video ihop med en kort kommentar. Hon kallas för Kräk-Eva. Eva Nazemsson från Nattliv som spyr i direktsändning blir intervjuad i Tv om Tv. För det första tänker jag genast på att jämfört med sändningen, när hon hela tiden tjatar om att man ska ringa till henne, så låter hon i den här intervjun som en vanlig människa. Hon kan ju om hon vill. Men vilken kvinna! Otroligt proffsigt att hämta sig så snabbt och fortsätta jobba. Undrar hur det känns att bli youtubes mest nerladdade klipp på en vecka, pga en sån här händelse? Särskilt när det första man tänker efteråt är "Hoppas det här inte kommer ut på youtube".
Hunden som ammade apan.
Jag är svag för söta små historier som denna från Indonesien. Apan Ramon som blir omhändertagen av hunden Terajana. Hittade klippet på Aftonbladets Web-tv först, och letade egentligen efter en söt bild på de tu. Texten jag hittade var rätt intressant att läsa dock. Standardmanus för nyheter som följer med videoklippet antar jag. När man tänker på det så är det rätt självklart att det måste vara så. En bild må säga mer än tusen ord, men med berättarröst till videon ger det faktiskt mer. Ni kan ju testa själva. Videon finns där utan speaker och texten med vad som borde sägas finns också att tillgå. Vilken del ska man börja med? Det får ni bestämma själva.
http://www.liveleak.com/view?i=e59_1194786658&c=1
http://www.liveleak.com/view?i=e59_1194786658&c=1
Det finns fler! Klickade vidare och det är inte en engångsföreteelse, så sött. En hund i Mocambique som också har adopterat en liten apa. Det finns video på det paret också. Hur videon här ovan fungerar att titta på direkt i bloggen vet jag inte om det går nåt vidare alls, men det finns i alla fall länk till den videon därunder.
Ode till köttfärssåsen.
Jag har varit sugen på spaghetti och köttfärssås i flera dagar nu. Det som kan vara lite dumt med sug är att det oftast är något speciellt man är sugen på, en speciell smak. Därför kunde inte spaghetti och köttfärssås-rätten jag köpte på jobbet göra så mycket åt mitt sug, trots att den faktiskt var ganska god, särskilt för att vara en färdigrätt. Men har man inte med sig någon matlåda till jobbet så har man inget annat val än att köpa sig något, annars hinner man inte få i sig mycket på den där kvarten det oftast handlar om.
Idag har jag dock fått mig min ranson och mitt sug tillfredställt. Det är lite som godis för mig om det görs på rätt sätt. Köttfärssås är en sådan rätt som kan varieras på oändligt många sätt. Den som jag gjorde idag är nog mitt standardrecept på ett ungefär, och även den som anses, särskilt från min ena bror, vara familjens godaste köttfärssås. Mammas mat har väl lite av en speciell plats, för mig liksom för de flesta andra också kan jag tänka mig, eller vilken förälder det nu må vara som brukar laga maten. Det känns lite speciellt att få ett högre betyg än min mor från en annan familjemedlem dessutom. Kan tänka mig att man till viss del idealiserar föräldramatlagningen dock. Den får åka snålskjuts på nostalgivågen när man drömmer tillbaka till tiden när man bara kunde sätta sig ner vid dukat bord och slapp laga sin egen mat. Det är både skönt och jobbigt att behöva komma på vad man är sugen på och vill äta.
Dagens köttfärssås bestod av köttfärs, krossade tomater, vitlök, thai sweet chili sauce, filmjölk och soya, plus kryddor. Very basic. Och gott. Och det blev mat över också, matlådor, woho!
Idag har jag dock fått mig min ranson och mitt sug tillfredställt. Det är lite som godis för mig om det görs på rätt sätt. Köttfärssås är en sådan rätt som kan varieras på oändligt många sätt. Den som jag gjorde idag är nog mitt standardrecept på ett ungefär, och även den som anses, särskilt från min ena bror, vara familjens godaste köttfärssås. Mammas mat har väl lite av en speciell plats, för mig liksom för de flesta andra också kan jag tänka mig, eller vilken förälder det nu må vara som brukar laga maten. Det känns lite speciellt att få ett högre betyg än min mor från en annan familjemedlem dessutom. Kan tänka mig att man till viss del idealiserar föräldramatlagningen dock. Den får åka snålskjuts på nostalgivågen när man drömmer tillbaka till tiden när man bara kunde sätta sig ner vid dukat bord och slapp laga sin egen mat. Det är både skönt och jobbigt att behöva komma på vad man är sugen på och vill äta.
Dagens köttfärssås bestod av köttfärs, krossade tomater, vitlök, thai sweet chili sauce, filmjölk och soya, plus kryddor. Very basic. Och gott. Och det blev mat över också, matlådor, woho!
Telefonköskadad.
Aj, min arm. Tror den fick lite svårt med blodtillgången under min tid i telefonkö och support. De var ganska snabba och duktiga på HP ändå. Fast efter några försök med att uppdatera drivrutiner och BIOS så kom ändå det oundvikliga: Systemåterställning. Suck. Jag vet redan att det inte kommer hjälpa, och att det blir till att skicka in datorn sen ändå (min trådlösa nätverksanslutning har försvunnit, antagligen fel på nätverkskortet) men ändå så måste man. Eller måste man det? Går det att mygla? Jag skjuter på det ett tag till och fortsätter surfa på sladd, det kan ta upp till tio dagar, så jag väntar nog tills efter flytten. Tror jag. First thing's first. Nu ska jag hämta tvätten, stoppa i mig något att äta (nu höll jag på att glömma det igen!!) och sticka iväg till kören. Min arm återhämtar sig nog snart. Men det är lustigt: Det gick fort att komma fram till växeln och att bli kopplad till tekniker, men att vänta på att få mitt ärendenummer tog två sånger?
De är lite lustiga på supporten ibland...
I'm a big big girl, in a big big... blog?
Bloggandets värld, så stor den är. Jag brukar inte surfa runt på måfå, men har nu börjat vandra ut i den här nya världen för att utforska den lite bättre. Det finns så många bra bloggar. Jag gillar upplägget, att skriva för den som råkar vara intresserad av att läsa. Man får läsa så mycket eller lite man vill. Eller skriver jag främst för min egen skull? Det började nog så, men nu vet jag inte längre. Jag vet inte vilka alla är som läser, men nästan vem som helst får läsa. Det finns dock ett undantag: mina föräldrar. Om jag vet att de skulle läsa det jag skriver känns det som att jag måste tänka mer på vad jag skriver. Det vill jag inte. Det är inget personligt, det är inte så att jag inte tycker om dem, men det påminner litegrann om att utbyta sexuella erfarenheter med sina föräldrar. Vissa gör nog det, men det skulle aldrig falla mig in. En av mina vuxenpunkter tidigare har jag redan, de har nämligen börjat berätta vissa snuskiga skämt när jag är med. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Ibland är det hårt att bli äldre. Som det där hemska jag fick reda på för något år sedan om något från det förflutna. Jag vet inte om jag ville veta det. Ibland vill jag bara fortsätta att ignorera omvärldens hemskheter, och sitta där i min naiva lilla sandlåda där man inte behöver betala räkningar.
En blogg jag har hittat tillhör mitt ex, som numera är pappa sedan två månader tillbaka. Vi skiljdes åt utan några större problem, det var känslorna som tog slut, men jag tror inte det är många som klarar av att vara vän med ett ex. Numera är vår ytterst sporadiska kontakt mest via internet någon enstaka gång. Sms:ade iväg ett grattis när jag hörde att han blivit pappa också. På bloggen om hans son, där hans sambo är den som skriver det mesta av innehållet, fanns det bland annat ett kort på exet som har somnat med en sovande son i famnen. Jag blev sugen på att lägga till en kommentar att "han somnar ju hela tiden!" men det kändes fel. Jag har aldrig träffat hans sambo och vet inte alls hur hon är. Jag vet heller inte riktigt hur jag själv skulle reagera om ett ex från min framtida pojkvän hörde av sig från det förflutna på ett sådant sätt. Den intimiteten man delar med någon man älskar vill man helst vara ensam om. Även om man vet att det funnits andra innan en själv, är det skönt om man inte får något som påminner om det, så man kan förneka det en aning. Man skriver på ett offentligt forum, men vissa personer vill man helst att de inte hittar dit ändå. Jag tror att jag är en sån person. Liksom mina föräldrar är det för mig. Det skulle inte vara världens undergång om de hittade hit ändå, men lite olustigt skulle det allt kännas ändå.
Varför är det så? Varför är det lättare att blotta sina djupaste tankar för vänner eller främlingar, än för sina föräldrar? Är jag den enda som känner så, eller är det standard? Det känns så ologiskt, men det är likadant med sången. Flera som tjatar att jag ska sjunga för dem, men jag sjunger hellre på scen framför massor med främlingar, eller personer på avstånd, än för en eller några få som jag känner i ett mer intimt sammanhang.
Hur gör man? Får man läsa alla bloggar? Hur ska man göra för att inte känna sig spionerande? När får man kommentera? Och när man har fått en kommentar, hur ska man svara? Ibland känner jag mig lite vilsen i den här stora världen...
En blogg jag har hittat tillhör mitt ex, som numera är pappa sedan två månader tillbaka. Vi skiljdes åt utan några större problem, det var känslorna som tog slut, men jag tror inte det är många som klarar av att vara vän med ett ex. Numera är vår ytterst sporadiska kontakt mest via internet någon enstaka gång. Sms:ade iväg ett grattis när jag hörde att han blivit pappa också. På bloggen om hans son, där hans sambo är den som skriver det mesta av innehållet, fanns det bland annat ett kort på exet som har somnat med en sovande son i famnen. Jag blev sugen på att lägga till en kommentar att "han somnar ju hela tiden!" men det kändes fel. Jag har aldrig träffat hans sambo och vet inte alls hur hon är. Jag vet heller inte riktigt hur jag själv skulle reagera om ett ex från min framtida pojkvän hörde av sig från det förflutna på ett sådant sätt. Den intimiteten man delar med någon man älskar vill man helst vara ensam om. Även om man vet att det funnits andra innan en själv, är det skönt om man inte får något som påminner om det, så man kan förneka det en aning. Man skriver på ett offentligt forum, men vissa personer vill man helst att de inte hittar dit ändå. Jag tror att jag är en sån person. Liksom mina föräldrar är det för mig. Det skulle inte vara världens undergång om de hittade hit ändå, men lite olustigt skulle det allt kännas ändå.
Varför är det så? Varför är det lättare att blotta sina djupaste tankar för vänner eller främlingar, än för sina föräldrar? Är jag den enda som känner så, eller är det standard? Det känns så ologiskt, men det är likadant med sången. Flera som tjatar att jag ska sjunga för dem, men jag sjunger hellre på scen framför massor med främlingar, eller personer på avstånd, än för en eller några få som jag känner i ett mer intimt sammanhang.
Hur gör man? Får man läsa alla bloggar? Hur ska man göra för att inte känna sig spionerande? När får man kommentera? Och när man har fått en kommentar, hur ska man svara? Ibland känner jag mig lite vilsen i den här stora världen...
Dammråttor på besök.
Hittade en text om städning i Sus i dus blogg. Den var både tänkvärd och rolig, så jag var tvungen att sätta in den här också. Ta till er hennes råd: Ett lager damm skyddar träet därunder.
Jag har tillbringat oräkneliga timmar med att STÄDA! Det brukade ta mig 8 tim varje veckoslut att göra allt precis perfekt -- "om någon skulle komma." Sen upptäckte jag en dag att ingen kom; de var alla ute och levde livet och hade kul!
Så numera, när jag får besök känner jag inget behov av att ursäkta hur det ser ut i mitt hem. De är mer intresserade av att höra om allt jag gjort medan jag var ute och levde livet och hade kul. Och om du inte har räknat ut det här än, så, snälla, lyd detta råd: Livet är kort. Njut av det!
Ett hus blir ett hem först när man kan skriva "Jag älskar dig" på möblerna."
Jag har tillbringat oräkneliga timmar med att STÄDA! Det brukade ta mig 8 tim varje veckoslut att göra allt precis perfekt -- "om någon skulle komma." Sen upptäckte jag en dag att ingen kom; de var alla ute och levde livet och hade kul!
Så numera, när jag får besök känner jag inget behov av att ursäkta hur det ser ut i mitt hem. De är mer intresserade av att höra om allt jag gjort medan jag var ute och levde livet och hade kul. Och om du inte har räknat ut det här än, så, snälla, lyd detta råd: Livet är kort. Njut av det!
- Damma om du måste, men vore det inte bättre att måla en tavla eller skriva ett brev, baka en kaka eller så ett frö, fundera över skillnaden mellan önska och behöva?
- Damma om du måste, men man har alltför lite tid, till att simma över floder och klättra i berg, lyssna på musik och läsa böcker, umgås med vänner och leva sitt liv.
- Damma om du måste, men världen är där ute med solen i dina ögon, vinden genom ditt hår, ett lätt snöfall, en regnskur. Den här dagen kommer inte tillbaka.
- Damma om du måste, men tänk på att ålderdom kommer och den är inte vänlig. Och när du går bort -- och gå bort måste man -- ja då blir du, just du, mer damm!
- Det är inte allt du samlat på dig, utan det som dräller omkring dig som visar vilket sorts liv du har levt.
Hur den blå glassen hindrade vampyrerna.
Trenden håller i sig, det är när jag vaknar till en aning innan jag vaknar på riktigt från sömnen jag minns bäst vad jag drömmer. Man minns det så bra precis när man vaknar, men sen försvinner det ändå så fort. Därför minns jag inte den första drömmen jag hade, men skyndar mig att skriva ner det jag drömde nyss, innan jag glömmer det.
Det var en stor gammal skola, som påminde lite om ett kloster. Det var några få elever kvar som inte var vampyrer. På en middag fanns de ibland oss, vampyrerna, som vanliga människor. Den kvinnliga, medelålders, blonda rektorn förmodades vara vanlig människa men var ändå vampyr. Hon skickade över blod till en vampyr på andra kortsidan bordet för att få honom att förvandlas. "Ta hand om dem alla tio nu" när vi förmodades vara elva kvar, och då förstod vi att hon redan var förlorad i kampen. Jag flydde genom korridorerna, genom många olika slags gamla dörrar. Det var faktiskt väldigt fina dörrar.
Det kanske låter som en mardröm det här, men jag var nog aldrig rädd. Det var liksom bara en vampyrdröm. Hur som helst börjar de komma ifatt mig så jag stannar till slut i ett litet bås som har tygdraperier framför ingången och håller hårt med handen ihop dessa så de inte ska kunna komma in. Fullt logiskt att tyg hindrar vampyrer. Drar upp benen så de inte ska se att jag är där, men de ser en bit av min kjol, tydligen har jag skoluniform på mig. Andra vampyrer tillkallas, för de kommer faktiskt inte in där. Det finns en snäll vampyr som de håller fast för att han inte ska kunna hjälpa till, hans relation till mig är oklar, kanske min bror, men han sliter sig loss för att komma och hjälpa mig. Under tiden har tygdraperiet på något konstigt sätt ersatts med en stor, rund, blå pinnglass, som de inte alls kan komma in genom heller. De sprutar något från en sprayflaska som gör att den blå glassdelen spricker och blottar den vita vaniljgräddglassen i mitten.
Det känns som jag aldrig drömmer tillräckligt långt för att komma till slutet på en dröm, inte så att man kommer ihåg det i alla fall. Fast jag tycker om när jag minns vad jag har drömt. Även att skriva ner det, så man minns det ett längre tag. Tänkte delge gamla drömmar jag har skrivit ner tidigare vid något tillfälle också. Drömmar är intressanta med sina ologiska hopp och att försöka tolka vad ens undermedvetna vill säga en. Antagligen drömde jag om glassen för att jag tittade på glassbilder från en fototävling igår, vampyrerna kanske är där för att jag tänkte på Förhäxad. Men hur kommer man på att man ska åka rutschkana på en tortilla?
Det var en stor gammal skola, som påminde lite om ett kloster. Det var några få elever kvar som inte var vampyrer. På en middag fanns de ibland oss, vampyrerna, som vanliga människor. Den kvinnliga, medelålders, blonda rektorn förmodades vara vanlig människa men var ändå vampyr. Hon skickade över blod till en vampyr på andra kortsidan bordet för att få honom att förvandlas. "Ta hand om dem alla tio nu" när vi förmodades vara elva kvar, och då förstod vi att hon redan var förlorad i kampen. Jag flydde genom korridorerna, genom många olika slags gamla dörrar. Det var faktiskt väldigt fina dörrar.
Det kanske låter som en mardröm det här, men jag var nog aldrig rädd. Det var liksom bara en vampyrdröm. Hur som helst börjar de komma ifatt mig så jag stannar till slut i ett litet bås som har tygdraperier framför ingången och håller hårt med handen ihop dessa så de inte ska kunna komma in. Fullt logiskt att tyg hindrar vampyrer. Drar upp benen så de inte ska se att jag är där, men de ser en bit av min kjol, tydligen har jag skoluniform på mig. Andra vampyrer tillkallas, för de kommer faktiskt inte in där. Det finns en snäll vampyr som de håller fast för att han inte ska kunna hjälpa till, hans relation till mig är oklar, kanske min bror, men han sliter sig loss för att komma och hjälpa mig. Under tiden har tygdraperiet på något konstigt sätt ersatts med en stor, rund, blå pinnglass, som de inte alls kan komma in genom heller. De sprutar något från en sprayflaska som gör att den blå glassdelen spricker och blottar den vita vaniljgräddglassen i mitten.
Jag vaknar.
Det känns som jag aldrig drömmer tillräckligt långt för att komma till slutet på en dröm, inte så att man kommer ihåg det i alla fall. Fast jag tycker om när jag minns vad jag har drömt. Även att skriva ner det, så man minns det ett längre tag. Tänkte delge gamla drömmar jag har skrivit ner tidigare vid något tillfälle också. Drömmar är intressanta med sina ologiska hopp och att försöka tolka vad ens undermedvetna vill säga en. Antagligen drömde jag om glassen för att jag tittade på glassbilder från en fototävling igår, vampyrerna kanske är där för att jag tänkte på Förhäxad. Men hur kommer man på att man ska åka rutschkana på en tortilla?
Jag är en dålig kusin.
Min lilla kusin var på tv idag. Hon är elva år och det här måste vara något jättestort för henne. Vet inte riktigt exakt vad det var för slags program, men jag hade en tid då programmet började och jag hade inget speciellt för mig idag så det var ingenting som stod ivägen - förutom jag själv. Jag missade det! Missade det med minst en timme. Jag är värdelös på att komma ihåg att titta på något jag spetsat in mig på när det gäller tv. Jag slår på den när jag känner för det och letar upp något som passar just då. Hittar jag inget intressant har jag samlat på mig lite filmer som jag har redo för när lusten faller på, till de där stunderna när man inte hittar något annat. Jag har även tv-serier: "Förhäxad" och "Rapport till Himlen" som jag hittade på DVD för ett tag sedan för en billig penning. Jag tyckte om den serien när den gick 1994, hoppas jag gör det nu också, när det var ett tag sen jag var 12-13 år. Ungefär lika gammal som min kusin är nu. Hoppas de spelade in det så jag får se när jag kommer hem till jul. Då har jag också planer att titta på när min bror var med i tv i ett spelprogram av något slag. Det var några månader sedan nu, men då jobbade jag så kunde inte se det och att spela in gick inte så bra heller.
Minns för övrigt en gång när jag var hemma hos mamma och pappa och fick välja vad vi skulle titta på på tv. Det blev "Förhäxad" och det måste ha varit världens sämsta avsnitt att börja med. Förvisso är det inget mamma-program ens från början, men i det avsnittet vi tittade på ihop var det en demon som hoppade mellan olika personer. "Ja alltså, de är häxor och han är en demon, fast nu är han inte det längre, för nu är han det istället, men nu dog han så nu är hon det, men de är fortfarande häxor." Stackars mamma.
Juletider är tv-tider... eller?
Minns för övrigt en gång när jag var hemma hos mamma och pappa och fick välja vad vi skulle titta på på tv. Det blev "Förhäxad" och det måste ha varit världens sämsta avsnitt att börja med. Förvisso är det inget mamma-program ens från början, men i det avsnittet vi tittade på ihop var det en demon som hoppade mellan olika personer. "Ja alltså, de är häxor och han är en demon, fast nu är han inte det längre, för nu är han det istället, men nu dog han så nu är hon det, men de är fortfarande häxor." Stackars mamma.
Han skrek, men jag höll i.
Killinggänget har bjudit på många fina citat. Det jag tittat på mest är Nilecity (din sockiplast i gympasalen) men här bjuds nu på en del av gaypolisen Apache från Överkalix framträdande i Glenn Killing i Manegen, där minst tre citat kan noteras. Det bär mig emot att skriva han istället för honom, men det är ju citat så det ska ju vara så, särskilt när det är norrländsk dialekt, hur ofta har jag inte fått rätta min far redan.
- ...å du bandet här, fyfan va de ser ut... men du han är fin!
- Han gillar du?
- Ja gud, tänk dig han me schmör på...
Apache tittar beundrande på bandmedlemmen ett tag. Killing avbryter fantasierna genom att ta Apache på axeln och säga:
- Kanske kan få träffa honom senare på kvällen, så...
Apache lägger sin hand på Killings, vänder huvudet och blicken mot honom för en stunds tystnad följt av ett plötsligt:
- Mullenöh!
...Du, Killing, har du sett han som sitter här borta, han ser ut som en rallare... Vill du kela?
- ...å du bandet här, fyfan va de ser ut... men du han är fin!
- Han gillar du?
- Ja gud, tänk dig han me schmör på...
Apache tittar beundrande på bandmedlemmen ett tag. Killing avbryter fantasierna genom att ta Apache på axeln och säga:
- Kanske kan få träffa honom senare på kvällen, så...
Apache lägger sin hand på Killings, vänder huvudet och blicken mot honom för en stunds tystnad följt av ett plötsligt:
- Mullenöh!
...Du, Killing, har du sett han som sitter här borta, han ser ut som en rallare... Vill du kela?
Aaaaaah!
Nu är det allvar. Hade inte hört något från den som fått den här lägenheten så vi ringde SGS och fick hennes nummer och jag pratade precis med henne. Ville veta när hon var intresserad av att flytta in så vi får ett datum att ställa in oss på. Hon vill flytta in så tidigt som möjligt, så nu känns det mer officiellt, och nu får jag ställa in mig på den 3 december. Det är då jag ska få nycklarna till den nya lägenheten. Nu gäller det att se över alla detaljer i flytten och se om det fungerar att flytta den tredje, det är nämligen en måndag, och därför kanske lite extra svårt. Jag har inte körkort själv, så jag behöver ha någon som kan köra, så får jag hyra släp eller liten lastbil beroende på vad chauffören har för slags bilmöjligheter.
Det är nu det börjar på riktigt. När alla saker ska införskaffas eller planeras: elbolag, försäkring, telefon, adressändring men framförallt packa. Det är inte alls lång tid kvar nu. Mailade hyresvärden idag och bad om att få en planlösning på lägenheten, hon skulle skicka den idag. Har också betalat min första hyra. Det är inte mycket tid kvar nu. Och jag förstår det nog bara delvis. Ibland kommer små stunder av insikt, som när jag insåg att Petra antagligen flyttar om mindre än två veckor, redan nästa helg! Hon har börjat packa nu. Själv sitter jag om tre veckor i min nya lägenhet. Jag vet inte riktigt vad jag ska känna. Men det är bara att sätta igång nu, främt med att börja packa och att skaffa flytthjälp.
Vem kan hjälpa mig att flytta?
Det är nu det börjar på riktigt. När alla saker ska införskaffas eller planeras: elbolag, försäkring, telefon, adressändring men framförallt packa. Det är inte alls lång tid kvar nu. Mailade hyresvärden idag och bad om att få en planlösning på lägenheten, hon skulle skicka den idag. Har också betalat min första hyra. Det är inte mycket tid kvar nu. Och jag förstår det nog bara delvis. Ibland kommer små stunder av insikt, som när jag insåg att Petra antagligen flyttar om mindre än två veckor, redan nästa helg! Hon har börjat packa nu. Själv sitter jag om tre veckor i min nya lägenhet. Jag vet inte riktigt vad jag ska känna. Men det är bara att sätta igång nu, främt med att börja packa och att skaffa flytthjälp.
Rumpinventering.
Va tusan är det för rumpa man har egentligen? Den måste vara hal. Spelar ingen roll hur många gånger jag sätter mig upp lite mer ordentligt i sängen, till slut har jag glidit ner till liggande igen ändå. Och den måste få vara i sängen, för trots att den inte ser så värst liten ut så får den ändå som oftast ont av att sitta på mer ordentliga saker, som stolar. Alltid är det nåt ben som kikar fram och trycker på mot nåt hårt i underlaget. Har mina rumpben identitetskris? Tror de att de är periskop och ska ut och reka läget eller?
Tänkvärt.
We do not stop playing because we grow old; we grow old because we stop playing.
Vi slutar inte att leka för att vi blir äldre, vi blir äldre för att vi slutar att leka.
Köring the day away.
Jag kände på mig att det skulle bli fel någon gång, det kändes bara som en tidsfråga (lite tvetydigt där dessutom) tills jag skulle ta fel på tiden. Idag hände det. Jag stressade iväg till kören en timme för tidigt. Klockan var tio över fem när jag öppnade dörren till replokalen och trodde jag var sen, men den var tom! Förvirrad gick jag till körlokalen där tre andra tjejer satt i sofforna och softade lite och det var först där jag förstod att jag tagit fel. Förstår inte riktigt hur det gick till, men blev väl förvirrad av all sömn inatt och måste ha tänkt på torsdagskörens reptid som är fem till åtta istället för sex till nio som idag. Kunde knapra i mig lite knäckebröd och frukt under väntan i alla fall. Vi sjunger julmusik för fullt i båda körerna nu.
- Måste man andas?
- Det rekommenderas.
Det tipset fick en tjej i kören av dirigenten när vi diskuterade andningar i en sång. Efter repetitionen blev det fika, snack och sång som vanligt. Har alltid svårt att slita mig så jag brukar bli kvar till slutet, så även idag där uppbrottet inte blev runt 23.30. Ganska många manskorister med på efter-köret idag, så fick flera smakprov på smäktande manskör idag, det är verkligen något att njuta till. Försökte övertala dem till att komma och sjunga serenader för oss oftare.
För övrigt kan jag tillägga att väggklockan i vår körlokal har en påklistrad bild av körlegenden Eric Ericsson på sig, vilket jag noterade idag. Nämnde att jag har hans autograf (det är nog min enda dessutom) och det var lite kul att det för en gångs skull ändå var folk som vet vem han är när jag kläcker ur mig det. Han dirigerade när vi sjöng för kungen då han fyllde 50 och jag gjorde likadant som en kompis i klassen som bad om hans autograf. Tilläggas kan dessutom att vi efter detta tillfälle fick ett slags diplom med idolbild på kungen som tack för att vi sjöng. Den kopierade namnteckningen därpå var dock hovmarskalkens.
- Måste man andas?
- Det rekommenderas.
Det tipset fick en tjej i kören av dirigenten när vi diskuterade andningar i en sång. Efter repetitionen blev det fika, snack och sång som vanligt. Har alltid svårt att slita mig så jag brukar bli kvar till slutet, så även idag där uppbrottet inte blev runt 23.30. Ganska många manskorister med på efter-köret idag, så fick flera smakprov på smäktande manskör idag, det är verkligen något att njuta till. Försökte övertala dem till att komma och sjunga serenader för oss oftare.
För övrigt kan jag tillägga att väggklockan i vår körlokal har en påklistrad bild av körlegenden Eric Ericsson på sig, vilket jag noterade idag. Nämnde att jag har hans autograf (det är nog min enda dessutom) och det var lite kul att det för en gångs skull ändå var folk som vet vem han är när jag kläcker ur mig det. Han dirigerade när vi sjöng för kungen då han fyllde 50 och jag gjorde likadant som en kompis i klassen som bad om hans autograf. Tilläggas kan dessutom att vi efter detta tillfälle fick ett slags diplom med idolbild på kungen som tack för att vi sjöng. Den kopierade namnteckningen därpå var dock hovmarskalkens.
Tecken på att vi har blivit vuxna.
Den här texten fick jag av min österrikiska rummis Susi, 25 tecken på att vi har blivit vuxna. Eftersom alla inte förstår tyska sammanfattar jag de viktigaste punkterna. Jag vet inte om jag känner mig så vuxen...
1. Alla dina växter lever och man kan inte röka någon av dem.
3. Du har mer mat i kylskåpet än öl.
5. Du hör din favoritsång i hissen.
6. Du lyssnar på väderrapporterna.
7. Dina vänner gifter och skiljer sig istället för att ha "äventyr" och göra slut.
11. Äldre släktingar kan berätta snuskiga skämt, även om du är med.
12. Du vet inte när McDonalds stänger.
22. "Jag kan inte längre dricka som förr" ersätter "Jag ska aldrig mer dricka (så mycket)"
23. 90% av tiden du spenderar framför datorn är för ditt jobb.
24. Du dricker inte längre hemma för att spara pengar innan du går ut.
25. När du här att en bekant är gravid gratulerar du istället för att säga "Oj, shit, hur gick det till?"
25 Zeichen, dass wir erwachsen werden...
1. All Deine Hauspflanzen leben und man kann keine rauchen.
2. Sex in einem schmalen Bett kommt nicht in Frage.
3. Du hast mehr Essen als Bier im Kühlschrank.
4. Um 6:00 Uhr stehst Du auf und gehst nicht zu Bett.
5. Du hörst Dein Lieblingslied in einem Aufzug.
6. Du achtest auf die Wettervorhersage.
7. Deine Freunde heiraten und lassen sich scheiden. Anstelle von "Abenteuern" und "Schluss machen."
8. Du hast weniger als 130 Ferientage.
9. Jeans und ein Pulli qualifizieren Dich nicht mehr als "schick angezogen."
10. Du rufst die Polizei, weil diese %&@# Kinder ihre Musik nicht leise machen wollen.
11. Ältere Verwandte fangen an, dreckige Witze auch in Deiner Gegenwart zu erzählen.
12. Du weißt nicht, wann McDonalds zumacht.
13. Deine Autoversicherung geht runter, deine Autoraten hoch
14. Du fütterst Deine Katze mit Katzenfutter, nicht mit Überbleibseln der letzten Pizza oder McDonalds.
15. Vom auf-der-Couch-schlafen kriegst Du Rückenschmerzen.
16. Du machst Nickerchen.
17. Essen gehen und Kino ist die ganze Verabredung, nicht erst der Anfang.
18. Um 3 Uhr morgens frittierte Sachen zu essen würde Dir Magenprobleme verursachen, nicht sie lösen.
19. Du kaufst Aspirin und Rennie in der Apotheke, nicht Schwangerschaftstests und Kondome.
20. Eine Flasche Wein für 1 EUR ist kein "ziemlich gutes Zeug" mehr.
21. Du isst Brot und trinkst Kaffee zum Frühstück, anstatt Spiegeleier und Bier.
22. "Ich kann nicht mehr so trinken wie damals" ersetzt "Ich trinke nie wieder so viel."
23. 90 % der Zeit, die Du vor dem Computer verbringst, ist für Deine Arbeit.
24. Du trinkst nicht mehr zu Hause, um Geld zu sparen, bevor Du ausgehst
25. Wenn Du hörst, dass eine Deiner Bekannten schwanger ist gratulierst Du und sagst nicht "Oh Shit, wie ist das denn passiert?"
1. Alla dina växter lever och man kan inte röka någon av dem.
3. Du har mer mat i kylskåpet än öl.
5. Du hör din favoritsång i hissen.
6. Du lyssnar på väderrapporterna.
7. Dina vänner gifter och skiljer sig istället för att ha "äventyr" och göra slut.
11. Äldre släktingar kan berätta snuskiga skämt, även om du är med.
12. Du vet inte när McDonalds stänger.
22. "Jag kan inte längre dricka som förr" ersätter "Jag ska aldrig mer dricka (så mycket)"
23. 90% av tiden du spenderar framför datorn är för ditt jobb.
24. Du dricker inte längre hemma för att spara pengar innan du går ut.
25. När du här att en bekant är gravid gratulerar du istället för att säga "Oj, shit, hur gick det till?"
25 Zeichen, dass wir erwachsen werden...
1. All Deine Hauspflanzen leben und man kann keine rauchen.
2. Sex in einem schmalen Bett kommt nicht in Frage.
3. Du hast mehr Essen als Bier im Kühlschrank.
4. Um 6:00 Uhr stehst Du auf und gehst nicht zu Bett.
5. Du hörst Dein Lieblingslied in einem Aufzug.
6. Du achtest auf die Wettervorhersage.
7. Deine Freunde heiraten und lassen sich scheiden. Anstelle von "Abenteuern" und "Schluss machen."
8. Du hast weniger als 130 Ferientage.
9. Jeans und ein Pulli qualifizieren Dich nicht mehr als "schick angezogen."
10. Du rufst die Polizei, weil diese %&@# Kinder ihre Musik nicht leise machen wollen.
11. Ältere Verwandte fangen an, dreckige Witze auch in Deiner Gegenwart zu erzählen.
12. Du weißt nicht, wann McDonalds zumacht.
13. Deine Autoversicherung geht runter, deine Autoraten hoch
14. Du fütterst Deine Katze mit Katzenfutter, nicht mit Überbleibseln der letzten Pizza oder McDonalds.
15. Vom auf-der-Couch-schlafen kriegst Du Rückenschmerzen.
16. Du machst Nickerchen.
17. Essen gehen und Kino ist die ganze Verabredung, nicht erst der Anfang.
18. Um 3 Uhr morgens frittierte Sachen zu essen würde Dir Magenprobleme verursachen, nicht sie lösen.
19. Du kaufst Aspirin und Rennie in der Apotheke, nicht Schwangerschaftstests und Kondome.
20. Eine Flasche Wein für 1 EUR ist kein "ziemlich gutes Zeug" mehr.
21. Du isst Brot und trinkst Kaffee zum Frühstück, anstatt Spiegeleier und Bier.
22. "Ich kann nicht mehr so trinken wie damals" ersetzt "Ich trinke nie wieder so viel."
23. 90 % der Zeit, die Du vor dem Computer verbringst, ist für Deine Arbeit.
24. Du trinkst nicht mehr zu Hause, um Geld zu sparen, bevor Du ausgehst
25. Wenn Du hörst, dass eine Deiner Bekannten schwanger ist gratulierst Du und sagst nicht "Oh Shit, wie ist das denn passiert?"
The tortilla-ride.
Sov sexton timmar inatt. Eftersom jag vaknade några gånger imorse sov jag väl inte särskilt djupt längre då och fick även fler chanser att komma ihåg vad jag drömde. Det var flera olika moment, fast det jag minns just nu är en slags rutschkana där man åkte på ett slags tunt bröd och samlade på sig mat under vägen, likt en tortillawrap. Det var fläskfilé med och på ett ställe blev det lite stopp för att det kom så många korvar ivägen, då fick man äta sig igenom. Påminde om ett slags reality-dator-mat-spel. Det fanns också en restaurang där man kunde äta maten lite mer normalt. Tror dessutom jag smög mig in där utan att betala för mig som man skulle. Ville min kropp göra mat-revolution inatt? Jag kanske ska stoppa lite mat i den nu så den blir glad.
Singing the weekend away.
Jag ville gå och lägga mig redan kvart över fem igår kväll, men härdade ut tills klockan blev åtta. Sen sov jag, vaknade några gånger men somnade om och vaknade inte ordentligt förrän klockan blev tolv. Man kan nog lugnt säga att jag var lite trött och behövde den sömnen. Helgen har varit riktigt kul, vilket också varit den största anledningen till att det inte heller har blivit så mycket sömn. I kombination med alkoholen som intogs på festen i lördags så var det extra svårt att komma upp ur sängen igår.
Jag var en av tre som hade hand om att plocka fram frukosten i lördags. Tyckte vi fick till det på ett estetiskt, tilltalande sätt. Det var ett mycket bra ställe att vara på. Förutom att vi fick ta med oss egna lakan och städa själva efteråt så var det mer som ett hotell än ett vandrarhem. Den stora lokalen på bilden var där vi var mest, sjöng igenom våra låtar till lucia och julkonserter, åt alla måltider samt festade. Vi har även hunnit med finurlig tipspromenad, namnlekar samt en lek som gick ut på att två klädnypor skulle sättas fast på någon annans kläder om man fick den på sig själv. Jag höll på att bli sist ut med en av klädnyporna igår, men lägligt nog kom det två korister till när jag stod och väntade på spårvagnen för att komma hem, som fick med sig klädnypan istället.
Mitt alter ego fick heta Ljushuvud/Lilla Anna, jag hade den lilla ljusslingan runt huvudet och min lilla Lilla Anna-docka vid midjan. Det folk undrade över mest var hur jag fick ström till ljusen, den lilla dosan med batterier hade jag stoppat i fickan. Övriga besökare på festen var till exempel en kirurg, en backslick-flata, Flida, en biskvi, Susanna Kallur, Simone de Vagabond och Knut. Vi fick i uppgift att framföra gyckel med sex olika ord som inspiration. Min grupps (Tics-kören) ord blev klocka, visa, hatt, förtvivlande, längtande och axel och av detta blev resultatet en tiggare och en stressad konsument och resultatet av deras möte blev ett barn som hette Ferdinand, som trivdes bättre här, med sin hatt och sina tics, utanför konsumentsamhället.
Annars fick vi också smakprov på franskinspirerad sång om en elefant som borstade tänderna, en katt samt ett flertal andra saker hackades i en annan sång, vi fick lära oss att man behöver faktiskt inte besöka ett ställe bara för att det går att flyga till det. Det blev också lektioner i en slags orm-dans med klack- och rump-rörelser till. Vår köksslav från manskören och dirigenten fick varsin serenad.
Jag har haft en väldigt lyckad helg. Till och med maten blev väldigt god och lyxig för att ha betalat 200 kronor för hela helgen. Visste inte att rotfrukter i ugn kunde vara så gott, det kommer jag nog tillaga själv också i fortsättningen. Ska strax iväg för att sjunga ännu lite mer med kören, det är dags för ett ordinarie rep. Vi ska rösta fram årets Lucia, som ska vara någon av de nya koristerna. Fick höra att jag nog skaffat mig goda förutsättningar att bli Lucia i och med min utklädning. Tror inte jag ställer upp som kandidat dock, att stå i centrum på det sättet är nog inget som passar mig. Stearin i håret känns inte så lockande heller, om det nu är levande ljus som ska användas. Själva Luciadagen vet jag inte vilken kör jag kommer välja att sjunga med, men det är nog julkonserternas Lucia-tåg det handlar om att välja Lucia till. Mamma menar också på att jag alltid blir förkyld kring Lucia. Med tanke på att jag inte har varit frisk på minst fyra veckor nu dock, så hoppas jag att jag slipper bli sjuk kring Lucia också. Petra tror att det är den här lägenheten som gör oss sjuka och mamma tyckte sig känna mögeldoft på badrummet. Kanske blir jag friskare igen när jag har flyttat. I vissa avseenden är det inte så långt kvar tills dess, 3 december får jag nycklarna, men i vissa, som med hälsan, känns det alldeles för långt att vänta tills dess. Jag vill bli frisk - nu! Men tills vidare beger jag mig återigen iväg för att sjunga med kören. Rösten har hållit förvånansvärt bra under helgen ändå. På lördagmorgonen var det dock många som lät likadant som mig, med mörka och skrovliga röster.
Får se om klädnyporna finns med idag också...
Jag var en av tre som hade hand om att plocka fram frukosten i lördags. Tyckte vi fick till det på ett estetiskt, tilltalande sätt. Det var ett mycket bra ställe att vara på. Förutom att vi fick ta med oss egna lakan och städa själva efteråt så var det mer som ett hotell än ett vandrarhem. Den stora lokalen på bilden var där vi var mest, sjöng igenom våra låtar till lucia och julkonserter, åt alla måltider samt festade. Vi har även hunnit med finurlig tipspromenad, namnlekar samt en lek som gick ut på att två klädnypor skulle sättas fast på någon annans kläder om man fick den på sig själv. Jag höll på att bli sist ut med en av klädnyporna igår, men lägligt nog kom det två korister till när jag stod och väntade på spårvagnen för att komma hem, som fick med sig klädnypan istället.
Mitt alter ego fick heta Ljushuvud/Lilla Anna, jag hade den lilla ljusslingan runt huvudet och min lilla Lilla Anna-docka vid midjan. Det folk undrade över mest var hur jag fick ström till ljusen, den lilla dosan med batterier hade jag stoppat i fickan. Övriga besökare på festen var till exempel en kirurg, en backslick-flata, Flida, en biskvi, Susanna Kallur, Simone de Vagabond och Knut. Vi fick i uppgift att framföra gyckel med sex olika ord som inspiration. Min grupps (Tics-kören) ord blev klocka, visa, hatt, förtvivlande, längtande och axel och av detta blev resultatet en tiggare och en stressad konsument och resultatet av deras möte blev ett barn som hette Ferdinand, som trivdes bättre här, med sin hatt och sina tics, utanför konsumentsamhället.
Annars fick vi också smakprov på franskinspirerad sång om en elefant som borstade tänderna, en katt samt ett flertal andra saker hackades i en annan sång, vi fick lära oss att man behöver faktiskt inte besöka ett ställe bara för att det går att flyga till det. Det blev också lektioner i en slags orm-dans med klack- och rump-rörelser till. Vår köksslav från manskören och dirigenten fick varsin serenad.Jag har haft en väldigt lyckad helg. Till och med maten blev väldigt god och lyxig för att ha betalat 200 kronor för hela helgen. Visste inte att rotfrukter i ugn kunde vara så gott, det kommer jag nog tillaga själv också i fortsättningen. Ska strax iväg för att sjunga ännu lite mer med kören, det är dags för ett ordinarie rep. Vi ska rösta fram årets Lucia, som ska vara någon av de nya koristerna. Fick höra att jag nog skaffat mig goda förutsättningar att bli Lucia i och med min utklädning. Tror inte jag ställer upp som kandidat dock, att stå i centrum på det sättet är nog inget som passar mig. Stearin i håret känns inte så lockande heller, om det nu är levande ljus som ska användas. Själva Luciadagen vet jag inte vilken kör jag kommer välja att sjunga med, men det är nog julkonserternas Lucia-tåg det handlar om att välja Lucia till. Mamma menar också på att jag alltid blir förkyld kring Lucia. Med tanke på att jag inte har varit frisk på minst fyra veckor nu dock, så hoppas jag att jag slipper bli sjuk kring Lucia också. Petra tror att det är den här lägenheten som gör oss sjuka och mamma tyckte sig känna mögeldoft på badrummet. Kanske blir jag friskare igen när jag har flyttat. I vissa avseenden är det inte så långt kvar tills dess, 3 december får jag nycklarna, men i vissa, som med hälsan, känns det alldeles för långt att vänta tills dess. Jag vill bli frisk - nu! Men tills vidare beger jag mig återigen iväg för att sjunga med kören. Rösten har hållit förvånansvärt bra under helgen ändå. På lördagmorgonen var det dock många som lät likadant som mig, med mörka och skrovliga röster.
Får se om klädnyporna finns med idag också...
Annorlunda bantningsmetod.
Hittade den här texten som jag kände att jag ville dela med mig av.
Har du provat alla metoder utan resultat? Läs nedan 100% säkra metod för att komma i form till sommaren. Det har sedan länge varit känt att tvååringar i allmänhet är slanka. I ett samarbete mellan barnläkare, röntgensköterskor, näringsterapeuter och utmattade föräldrar har därför denna nya diet tagits fram:
Dag 1.
Frukost: Ett kokt ägg, en skiva rostbröd med aprikosmarmelad. Ät två små bitar av ägget och bred ut resten på golvet. Ta en bit av rostbrödet och smörj sedan in ansiktet och kläderna med marmeladen.
Lunch: Fyra färgkritor (valfri färg), en näve krossade potatischips och ett glas mjölk (tre klunkar, häll resten på golvet).
Middag: Ett kex, två mynt. Skräp från under soffan. Kvällsmål: Rosta en skiva rostbröd och kasta den på köksgolvet. Till det fyra klunkar av kvällsbadvattnet.
Dag 2.
Frukost: Ta upp rostbrödet från igår från köksgolvet och ät det. Ät en sked vaniljsocker.
Lunch: Ett halvt rosa läppstift. En bit av en från lekparken medtagen cigarrettfimp (som de övriga familjemedlemmarna tvingar dig att spotta ut) med en isbit.
Mellanmål: Slicka på en klubba så att den bli klibbig, släpp ner den i sand. Slicka igen tills den är ren. Tappa den på mattan.
Middag: En sten eller en torkad ärta. Blanda ner läsk i potatismos. Ät med sked.
Dag 3.
Frukost: Två plättar och mycket sylt, som du gnider in i ditt hår. Ett glas mjölk. Drick hälften varefter du klämmer ner plättar i glaset. Plocka upp klubban från igår från mattan, slicka bort luddet och göm den mellan soffdynorna.
Lunch: Tre tändstickor, chokladdryckspulver och en smörgås med sylt. Stoppa munnen full med bröd och spy till slut upp det på golvet. Häll ett glas mjölk på bordet och slicka upp det.
Middag: Glass, en näve chips, kaffe (om de andra inte märker det).
Dag 4.
Frukost: En kvarts tub tandkräm, en bit tvål och en oliv. Häll ett glas mjölk i en skål med cornflakes. Häll på en halv kopp socker. När cornflakesen blivit mjuka dricker du upp mjölken och matar hunden med flingorna.
Lunch: Ät smulor från köksgolvet och vardagsrumsmattan. Sök fram klubban från soffan och ät upp resten av den.
Middag: Spaghetti nedrörd i ett glas chokladdryck. Lämna köttbullarna på tallriken. Som dessert andra halvan av det rosa läppstiftet.
Det är bra att göra dieten effektivare med lämplig motion. Här är några exempel:
- Vrid och slingra dig på golvet i en stormarknad, stärk samtidigt dina stämband genom att vråla högt. Gör kraftigt motstånd när mannen från Securitas släpar ut dig ur butiken.
- Spring överallt, hoppa emellanåt. Ramla regelbundet, att kravla sig upp stärker musklerna på ett mångsidigt sätt. Kom ihåg stämbanden: skrik medan du springer.
- Be om en sparringpartner vid påklädning. Gör med alla krafter motstånd mot att bli påklädd. Nöj dig inte med de första kläderna, kräv att få byta dem åtminstone tre gånger.
Ses på stranden!
Off, off and away!
Jag tycker verkligen inte om att packa. Jag skjuter alltid på det till sista sekund. Det är delvis anledningen till att jag gick och la mig aaaalldeles för sent inatt. Eller imorse. Men nu har jag precis stängt väskan. Trodde det skulle bli svårt att få igen den men det gick ju alldeles utmärkt. Nu är jag färdig. Till utklädnad blir det inte så mycket roligare än ljusslingan på huvet (ljushuvud) samt en Lilla Anna-docka jag har, som får fästas fast nånstans. Det blir till att sjunga hela helgen nu. Får se hur rösten klarar av det. Jag kan ju försöka att vara lite tyst ibland också, men det vet jag redan att det kommer gå åt skogen. Får se hur jag mår sen på söndag när jag kommer tillbaka. Trevlig helg!
And then I'm off, off and away!
Slå mig med din rytmenpinne.
Charlotte skriver om lustiga översättningar på låtar och får mig att tänka.
Att M.A. Numminen sjunger på finlandssvenska är nog rätt känt efter framgången med "Som en gummiboll kommer jag tillbaks till dig". Kanske mindre känt är hans "Slå mig med din rytmenpinne" eller att han också kan sjunga på finlandstyska med sin speciella röst: "Wovon man nicht sprechen kann, darüber muss man schweigen."
David Hasselhoff kan vara roande i sig själv redan när han sjunger på engelska, men har något extra på tyska, liksom så många andra engelsmän och amerikanare som försöker sig på att sjunga på tyska. "Du bist alles was ich habe auf der Welt. Du bist alles, was ich will." Han verkar i vilket fall som helst, liksom M.A. Numminen sjunga med självdistans och vara medveten om hur han låter.
Det finns andra som gör sitt bästa och det blir mer roande på något sätt när det görs allvarligt. Som när Nat King Cole sjunger en smäktande amerikanskbetonad smörsångsvariant av "Oh Tannenbaum, oh Tannenbaum, wie treu sind deine Blätter". Eller varför inte Beatles på tyska... "Komm, gib mir deine Hand" Listan kan göras lång. Har inte Monthy Python flera sketcher och liknande på tyska? ("Don't mention the war!")
Så varför inte göra som Charlotte tipsar om och översätta en valfri sång. Det går att göra själv också, vilken smörpopsång som helst med "baby" i texten blir lustig i en översättning med sådan stark kärlek till "åh bebis" och allt vad som sångaren vill göra med denna bebis. Jag blev inspirerad av David Hasselhoff och testade att översätta Baywatch Theme Song. Jag måste hålla med om att det blir lite poetiskt, på ett förvirrat sätt. Om kommunikation länder emellan går genom det här textöversättningsverktyget är det inte så konstigt att det finns krig, med de missförstånd som måste uppstå då.
Annars kan 50 Cents Candy Shop också vara ett exempel på hur det kan bli.
Du kan ha det som är ditt långt,
hur du önskar det dig som går att dra tillbaka
att det övre tinget eller bör I skjuta upp på det temperaturresningen,
godkännande låter för att gå till nästa
jämna det packade dansbanadriftstoppet,
hoat, som en teakettle mig ska avbrottet som den besegrar för dig nu,
behandla som ett barn den är enkelt ,
om du är en nympho, mig ska är en nympho
Att M.A. Numminen sjunger på finlandssvenska är nog rätt känt efter framgången med "Som en gummiboll kommer jag tillbaks till dig". Kanske mindre känt är hans "Slå mig med din rytmenpinne" eller att han också kan sjunga på finlandstyska med sin speciella röst: "Wovon man nicht sprechen kann, darüber muss man schweigen."
David Hasselhoff kan vara roande i sig själv redan när han sjunger på engelska, men har något extra på tyska, liksom så många andra engelsmän och amerikanare som försöker sig på att sjunga på tyska. "Du bist alles was ich habe auf der Welt. Du bist alles, was ich will." Han verkar i vilket fall som helst, liksom M.A. Numminen sjunga med självdistans och vara medveten om hur han låter.
Det finns andra som gör sitt bästa och det blir mer roande på något sätt när det görs allvarligt. Som när Nat King Cole sjunger en smäktande amerikanskbetonad smörsångsvariant av "Oh Tannenbaum, oh Tannenbaum, wie treu sind deine Blätter". Eller varför inte Beatles på tyska... "Komm, gib mir deine Hand" Listan kan göras lång. Har inte Monthy Python flera sketcher och liknande på tyska? ("Don't mention the war!")
Så varför inte göra som Charlotte tipsar om och översätta en valfri sång. Det går att göra själv också, vilken smörpopsång som helst med "baby" i texten blir lustig i en översättning med sådan stark kärlek till "åh bebis" och allt vad som sångaren vill göra med denna bebis. Jag blev inspirerad av David Hasselhoff och testade att översätta Baywatch Theme Song. Jag måste hålla med om att det blir lite poetiskt, på ett förvirrat sätt. Om kommunikation länder emellan går genom det här textöversättningsverktyget är det inte så konstigt att det finns krig, med de missförstånd som måste uppstå då.
Något folk stativ i det rädda mörkret
att kliva in i det ljust
något folk behöver att hjälpa någon,
när kanta av kapitulationen i sikt
inte dig bekymmer
som den går att vara alright
orsakar I-förmiddag
ordnar till alltid mig ska inte låtet dig ut ur min sikt.
Jag ska är ordnar till mig
ska är ordnar till aldrig som dig,
ingen skräck inte dig skräck
jag ska är ordnar till förmiddag för
för evigt och alltid I-alltid här.
att kliva in i det ljust
något folk behöver att hjälpa någon,
när kanta av kapitulationen i sikt
inte dig bekymmer
som den går att vara alright
orsakar I-förmiddag
ordnar till alltid mig ska inte låtet dig ut ur min sikt.
Jag ska är ordnar till mig
ska är ordnar till aldrig som dig,
ingen skräck inte dig skräck
jag ska är ordnar till förmiddag för
för evigt och alltid I-alltid här.
Annars kan 50 Cents Candy Shop också vara ett exempel på hur det kan bli.
Du kan ha det som är ditt långt,
hur du önskar det dig som går att dra tillbaka
att det övre tinget eller bör I skjuta upp på det temperaturresningen,
godkännande låter för att gå till nästa
jämna det packade dansbanadriftstoppet,
hoat, som en teakettle mig ska avbrottet som den besegrar för dig nu,
behandla som ett barn den är enkelt ,
om du är en nympho, mig ska är en nympho
Likt sand i ett timglas, så är kommentarerna i våra bloggar...
145 inlägg och 115 kommentarer. De börjar komma ifatt! Visserligen är väl hälften av kommentarerna mina. Saknar några funktioner på den här sidan egentligen, som en svarsfunktion till exempel. Tänk om kommentarerna kommer ifatt inläggen? Om bloggen består av mer kommentarer än inlägg? Ska det vara så? Jag ska inte klaga, det är trevligt med kommentarer, lite feedback. Kom på mig själv igår med att vara så inne i kommentarerna att jag glömde bort inlägg. Och vad ska folk då kunna kommentera? Man kan ju blogga av olika anledningar. Jag vet inte riktigt varför jag gör det. Vet inte ens riktigt varför jag började. I början smög jag lite med att jag hade en blogg, var inte många som hade adressen. Nu sprider jag den lite mer, vilket leder till att jag inte vet vilka som läser, förutom vissa, bara hur många. Det var det här med att komma på vem man är och vad man vill. Mitt ständiga problem. Jag vet inte ens vad jag vill med det här inlägget. :-)
Jag tycker ändå om formen att uttrycka sig på, ett forum att ventilera sig på och så får andra välja själva om och hur noggrant de vill läsa. Försöker hålla mig mer till tankar än vad jag har gjort under dagen, inbillar mig att det är mer intressant att läsa än vad jag har gjort (spenderat dagen i sängen, sjungit med kören eller jobbat), vad jag har ätit eller vad jag har sett på tv. Det lever sitt eget liv ibland dock, inser att det är precis det jag skriver om ändå. Det spelar ändå inte så stor roll, jag kommer aldrig bli en kändisbloggare med hundratals besökare per dag. Och det passar mig rätt bra. Det måste vara en enorm prestationsångest.
Kanske någon som vill kommentera det här nu. Frågan är vilken kategori ni faller under då i Fjellborgs guide till bloggkommentatorerna på Tjuvlyssnat.
Jag tycker ändå om formen att uttrycka sig på, ett forum att ventilera sig på och så får andra välja själva om och hur noggrant de vill läsa. Försöker hålla mig mer till tankar än vad jag har gjort under dagen, inbillar mig att det är mer intressant att läsa än vad jag har gjort (spenderat dagen i sängen, sjungit med kören eller jobbat), vad jag har ätit eller vad jag har sett på tv. Det lever sitt eget liv ibland dock, inser att det är precis det jag skriver om ändå. Det spelar ändå inte så stor roll, jag kommer aldrig bli en kändisbloggare med hundratals besökare per dag. Och det passar mig rätt bra. Det måste vara en enorm prestationsångest.
Kanske någon som vill kommentera det här nu. Frågan är vilken kategori ni faller under då i Fjellborgs guide till bloggkommentatorerna på Tjuvlyssnat.
Kon i båset.
Man saknar inte vad man har förrän det är borta.
Man saknar inte kon förrän båset är tomt.
Man saknar inte kon förrän båset är tomt.
Jag saknar min näsa.
Kom tillbaka.
Jag lovar att jag inte ska ta dig för givet igen.
Jag ska lägga mig om natten för att sova och njuta varje andetag jag kan ta genom dig.
Du är en av de delar av mig som kommer först.
Du utforskar världen åt mig.
Du kämpar tappert på, dag ut och dag in, med att hjälpa till att hålla mig vid liv.
Känner du dig förbisedd? Tar munnen för stor plats?
Munnen är bra till många saker men saknar ibland din tysta elegans.
Näsan, jag lovar, jag tycker om dig.
Är det för att jag klagade på dig i måndags?
Det kändes konstigt att det läckte luft genom näsan när jag sjöng.
Det var ju inte ditt fel egentligen, det var nässprayen som jag tvingade i dig.
Förlåt att jag klagade.
Kan vi inte sätta stopp för den här strejken?
Jag saknar dig.
Kom tillbaka.
Kom tillbaka.
Jag lovar att jag inte ska ta dig för givet igen.
Jag ska lägga mig om natten för att sova och njuta varje andetag jag kan ta genom dig.
Du är en av de delar av mig som kommer först.
Du utforskar världen åt mig.
Du kämpar tappert på, dag ut och dag in, med att hjälpa till att hålla mig vid liv.
Känner du dig förbisedd? Tar munnen för stor plats?
Munnen är bra till många saker men saknar ibland din tysta elegans.
Näsan, jag lovar, jag tycker om dig.
Är det för att jag klagade på dig i måndags?
Det kändes konstigt att det läckte luft genom näsan när jag sjöng.
Det var ju inte ditt fel egentligen, det var nässprayen som jag tvingade i dig.
Förlåt att jag klagade.
Kan vi inte sätta stopp för den här strejken?
Jag saknar dig.
Kom tillbaka.
Alter ego.
Vem är du? Vem är jag? Levande charader...
Rep-helg med kören fredag till söndag, och temat på lördagens fest är "Kom Som Ditt Alter Ego". Nu är alltså tanken att jag ska gräva i mina hemligaste önskningar av självförverkligande och låta en outtryckt del av mig själv få blomma ut. Jag gillar tanken, att klä ut sig till något som ändå är en del av en själv så vi kan lära känna varandra bättre. Men självförverkligande tar lite längre tid än ett och ett halvt dygn. Det ska finnas tid att få fram attiraljer till spektaklet också.
Vad ska jag plocka fram av mig själv? Vem är jag? Smeknamn har jag egentligen bara haft två: Lilla Anna på dagis och Annchen från och med gymnasiet. Lilla Anna och Långa Farbrorn vore något att klä ut sig till någon gång, men det finns inte tid att skaffa randiga strumpbyxor och klänning redan nu. Eller?
Jag har ganska lätt för att lära och råkar precis ha köpt en liten miniljusslinga på jobbet som drivs av batterier. En idé vore att vira den runt huvudet och leka ljushuvud.
Vad annars? Vad kan associeras till mig? Blyg kanske (klä mig i grått och leka grå mus), mitt hår (det är ju där det är i vilket fall som helst, inget att klä ut sig till), sången (med tanke på att det är med kören känns det inte ens lönt att fundera fram något där), mitt blå rum, mina gröna växter, barn, djur, fotografier... men det känns inte riktigt tillräckligt för att klä ut sig till. Lat kanske - hur soffpotatis kan man bli?
Fröken Näktergalning Hårboll, det är ju också jag, men går det ens att klä ut sig till på något sätt? Nä, det här får jag fundera på ett tag till. Jag får ta och sova på saken så länge och försöka kurera mig samtidigt.
Sex liter vatten.
Det var vad mina växter fick tidigare ikväll. Sex liter vatten. Petra hade redan vattnat blommorna på sitt rum. Törstiga små saker jag har, även om vissa i köket är Petras också. Och ja, ibland blir jag lite trött på att vattna växterna. Men att ge upp och leva i ett hem utan växter känns inte aktuellt. Har svårt att förstå de som lever helt utan, som inte ens vill försöka. Sidenväxter är kanske bättre än ingenting då, men inte alls samma sak. Min ena bror kan jag förstå lite. Han har bott hemma hos föräldrarna ett tag nu (flyttade ordentligt för en vecka sedan) och har därför haft ansvar för att vattna blommorna när de åker bort på semester. Mamma har också en hel del växter, både inne och ute också på sommaren. Det är ett ständigt vattnande, och minst en brukar dö i broderns vård. Inte konstigt han får ångest då.
Farmor brukar (iaf förut) beklaga sig över en växt hon har som brukar växa upp i taket, så hon får plantera om den och skära ner. Hon har fått nya blommor från ge-bort-krukväxter som bara överlever i en vecka. Jag anser att mamma har gröna fingrar. Hon tycker mina är grönare, att det beror mycket på golvvärme som gör att hon lyckas så bra. Jag tycker jättemycket om murgrönor, men de får jag aldrig att överleva. Jag vet inte vad jag gör för fel. Mamma får små murgrönor som ingått i julgrupper att växa ner till golvet flera gånger om. Växter mår, förutom i broderns vård, bra hemma hos mina föräldrar. Det som dock är mest imponerande är julstjärnorna. De flesta brukar dö eller slängas ändå när julen är över. Mamma lyckas hålla sina i liv i ett och ett halvt år ungefär. Hon tycker nästan det är synd att de inte dör, att det inte passar så bra med julstjärnor när det inte är jul. De röda bladen är mest till jul dock. De blir stora, som mindre buskar, fulla med gröna blad. Försökte förgäves hitta ett kort
jag hade på fenomenet, där adventsljusstaken ser ut som en miniatyr. Halva fönstret är ockuperat av dessa stora växter. Till slut har de dött av frosten när mamma glömt ta in dem, för de får stå ute på altanen när det är varmt. Vi får se hur det går med årets julstjärnor sen.
jag hade på fenomenet, där adventsljusstaken ser ut som en miniatyr. Halva fönstret är ockuperat av dessa stora växter. Till slut har de dött av frosten när mamma glömt ta in dem, för de får stå ute på altanen när det är varmt. Vi får se hur det går med årets julstjärnor sen.Paket under granen?
Många verkar växa ifrån present-glädjen. Jag saknar förvisso väldigt många vuxenpoäng redan som det är, men som sagt, jag vill ha paket. Mina bröder brukar önska sig pengar. Jag tjänar mina egna pengar, när jag fyller år vill jag ha paket. Ju fler desto bättre. Mamma har förstått detta. Hon brukar ge mig komplimanger för mina långa önskelistor. För att önska mig något måste jag skriva önskelista. Dels har jag så dåligt minne, så när jag kommer på något jag vill ha måste jag skriva ner det för att kunna komma ihåg det. För min egen skull också, så jag kan skaffa det själv om jag inte får det när jag fyller. Jag brukar få vänta till efter jul förvisso, för då stryks det jag redan fått över och samma önskelista används. Dels har jag också svårt att önska mig något muntligt. Det känns så krävande på något sätt "Köp det här åt mig!".
Julafton. Julklappar under granen. Det är jul för mig. Återigen, jag tycker om paket, både att få och att ge. Men visst kan det bli en stress i att skaffa fram något bra. För två år sedan gjorde vi så att alla köpte ett paket var, för ungefär femtio kronor, och sedan fick man välja ett paket utan att veta vad det var i det. Det betydde att man skulle köpa något som skulle kunna passa alla, från vuxna 50+ och lillkusinen som var nio år då. För min del kändes det rätt misslyckat. Har gjort så några år med tjejkompisarna, där passar det bättre. För två år sedan fick jag ingen julklapp alls som jag var nöjd med, tog inte ens med mig tillbaka till Göteborg. Kalla mig barnslig eller vad som helst, men för mig tar det bort en stor del av julkänslan.
Förra året protesterade jag mot det systemet och jag fick min vilja igenom. Till alla andras förtret, för alla andra tyckte det var jätteskönt att slippa komma på vad man skulle ge bort. Särskilt min mor, för det är hon som får komma på vad alla andra ska ge bort också. Mina bröder, pappa och moster frågar alla mamma om förslag. Klart det är svårt. I år har jag motvilligt gått med på att återta något liknande, jag inser att jag måste släppa taget om barndomen. Jag blir snart 26, det är nog dags nu. I år är dock tanken att man ska lägga ner lite mer på paketet som ska ges bort. Det får kosta lite mer, och om någon (mamma) styr upp det hela så får varje person en särskild person att ge julklapp till, så det blir mer personligt. Jag hoppas att det blir mer lyckat än för två år sedan.
Julafton. Julklappar under granen. Det är jul för mig. Återigen, jag tycker om paket, både att få och att ge. Men visst kan det bli en stress i att skaffa fram något bra. För två år sedan gjorde vi så att alla köpte ett paket var, för ungefär femtio kronor, och sedan fick man välja ett paket utan att veta vad det var i det. Det betydde att man skulle köpa något som skulle kunna passa alla, från vuxna 50+ och lillkusinen som var nio år då. För min del kändes det rätt misslyckat. Har gjort så några år med tjejkompisarna, där passar det bättre. För två år sedan fick jag ingen julklapp alls som jag var nöjd med, tog inte ens med mig tillbaka till Göteborg. Kalla mig barnslig eller vad som helst, men för mig tar det bort en stor del av julkänslan.
Förra året protesterade jag mot det systemet och jag fick min vilja igenom. Till alla andras förtret, för alla andra tyckte det var jätteskönt att slippa komma på vad man skulle ge bort. Särskilt min mor, för det är hon som får komma på vad alla andra ska ge bort också. Mina bröder, pappa och moster frågar alla mamma om förslag. Klart det är svårt. I år har jag motvilligt gått med på att återta något liknande, jag inser att jag måste släppa taget om barndomen. Jag blir snart 26, det är nog dags nu. I år är dock tanken att man ska lägga ner lite mer på paketet som ska ges bort. Det får kosta lite mer, och om någon (mamma) styr upp det hela så får varje person en särskild person att ge julklapp till, så det blir mer personligt. Jag hoppas att det blir mer lyckat än för två år sedan.
Vuxen blir jag nog inte än på ett tag dock...
:-)
:-)
Var det bättre förr?
Hittade en artikel av Anders Mildner som fick mig att börja tänka på saker som förändrat sig de senaste åren. Om man går ännu längre tillbaka i tiden går det att fortsätta hur länge som helst...
- Man klarade sig fint utan mobiltelefon och bestämde en tid och plats man skulle ses, istället för att lite svävande säga "Vi ses sen då, ring mig så ser vi vad vi hittar på"
- Man värmde matrester i kastrull eller ugn och hade inte alls några problem med detta utan mikrovågsugn. Popcorn i kastrull må ha bränt fast några gånger, men blev oftast gott ändå.
- Utan datorer/internet som tar upp all tid kunde man ägna den åt andra saker, som att umgås med folk på riktigt, varför inte spela spel ihop eller titta på film, dylika saker som vi nu verkar ha förskjutit till några dagar i enskild semesterstuga som ännu klarat sig undan internet.
- Istället för dansmattor och SingStar gick folk ut på riktigt och dansade eller sjöng karaoke i en bar.
- Fotografier förvarades inte digitalt och spreds inte heller på samma sätt. Idag kan våra digitala kort hamna i orätta händer och spridas över hela världen om man har otur. Tittade på Insider igår där ett antal personers datorer blivit hackade och privata nakenbilder blivit stulna och spridda.
- Utan möjlighet att chatta med personer i samma hus/lägenhet fick man lov att prata med varandra istället för att skriva, och det var ju faktiskt inte så svårt eller jobbigt.
- Utan stavningskontroll i Word när man skriver på datorn var man tvungen att lära sig att skriva och stava ordentligt, istället för att förlita sig på att det korrigeras automatiskt ändå.
En varg i fårakläder.
"Support my cause. Help by joining, donating, or inviting your friends!"
Jag känner mig motvillig. Facebooks causes har en bra tanke i bakgrunden, men jag tvivlar på att jag i det här fallet kan göra någon nytta. Jag vill egentligen inte ha dessa på min sida, jag tycker det är lite för mycket saker där redan. Men hur kan man ignorera dem? Fair trade, Stoppa mäns våld mot kvinnor, Trafficking, barnpornografi, listan kan göras lång. Min lista är redan lång, jag har 19 stycken cause invitations som jag inte har svarat på ännu. Jag vill trycka på ignore och glömma bort det, men det är svårt! Det känns som att det skulle göra mig till en hemsk människa.
Stöd bröstcancer ber en kompis om, vars mamma precis gått igenom behandling för detta. Hur kan jag tacka nej? Det känns som att jag genom att trycka på ignore skulle bli en person som stödjer trafficking, kvinnovåld och barnporr. Jag vet bättre, och troligen de flesta andra också. Det kommer inte ens märkas för andra om jag gör det. Så varför är det då så svårt? Det känns som ett spammande och kedjebrev dolt i välmening. En varg i fårakläder.
Jag fortsätter nog ett tag till med att inte svara på förfrågningarna. Blunda frenetiskt, hålla för öronen och ropa "Lalalalalalala BINGO!". Ett problem som inte syns finns väl inte... eller? Det dåliga samvetet knackar ändå på dörren och vill att jag ska bjuda på kaffebröd. "Kom igen, stöd mig i detta, du kan hjälpa till genom att donera bullar till mig."
Kodak moment.
Man har så roligt som man gör på sig, som jag brukar säga. Finkamma
håret efter löss är inte särskilt roligt och man får ont i nacken också kan jag tillägga. Fast det blir ändock en lustig vinkel på det hela. Lägg till en kameramobil i fickan på detta så blir resultatet som ovan. A true Kodak moment.
Jag har läst på om löss lite mer nu. Det fanns inte i mina vildaste fantasier just nu att det var något jag kunde få. Fortfarande osäker på var det kommer ifrån, men håller fast vid att det kommer från spårvagnen. Och jag är rädd att jag den närmsta tiden kommer vara lite hår-paranoid. Dessutom vill jag klippa mig. Det var ju ändå ett halvår sedan sist nu.
håret efter löss är inte särskilt roligt och man får ont i nacken också kan jag tillägga. Fast det blir ändock en lustig vinkel på det hela. Lägg till en kameramobil i fickan på detta så blir resultatet som ovan. A true Kodak moment.Jag har läst på om löss lite mer nu. Det fanns inte i mina vildaste fantasier just nu att det var något jag kunde få. Fortfarande osäker på var det kommer ifrån, men håller fast vid att det kommer från spårvagnen. Och jag är rädd att jag den närmsta tiden kommer vara lite hår-paranoid. Dessutom vill jag klippa mig. Det var ju ändå ett halvår sedan sist nu.
...den bästa värmen.
Jag behöver värme. Jag fryser. Sitter med lång stickad kofta och goshalsduk under tjock filt och nu börjar det kännas ok. När ska de sätta på elementen här egentligen? Det spelar ingen roll att solen skiner utanför, den värmer inte min kropp. Nej, idag blir en sådan dag så många kunder verkade ha igår: hemmamys med filt och kanske film. När det börjar bli mörkt tänder jag mysbelysning, så är det bara en mysig famn som saknas sen... En brasa vore inte helt fel heller, men får väl nöja mig med min bras-DVD.
Come on baby, light my fire
Come on baby, light my fire
Try to set the night on fire
Come on baby, light my fire
Try to set the night on fire
To beer or not to beer. - Shakesbeer.
Runt klockan elva på lördag kväll. Några tjejer står vid bankomaten för att hämta ut pengar. En av dem tittar på annonser för hus som finns i bankens skyltfönster.
- Ska vi köpa ett hus med vita knutar eller?
- Ingår det en stor penis eller?
- Man en å nittifem... 28 och en halv centimeter, det står inte vad.
De pratar vidare lite om hur den medföljande mannen ska vara, mörkhårig och gröna ögon, men jag går vidare hemåt. Roligt har de i alla fall. Konversationen är fylld av skratt, märks att de är på väg in till stan från en förfest. Annars kändes trenden på jobbet som att de flesta skulle hem och titta på film och äta godis och chips även om det var några som köpte öl också. Bland annat två ninjor som sjöng "Somewhere over the rainbow". Kvällen har varit lugn, särskilt om man jämför med förra helgen då det var löning. Kung på krogen kanske följs automatiskt av lugnt hemmamys nästföljande helg, särskilt för vissa.
- Ska vi köpa ett hus med vita knutar eller?
- Ingår det en stor penis eller?
- Man en å nittifem... 28 och en halv centimeter, det står inte vad.
De pratar vidare lite om hur den medföljande mannen ska vara, mörkhårig och gröna ögon, men jag går vidare hemåt. Roligt har de i alla fall. Konversationen är fylld av skratt, märks att de är på väg in till stan från en förfest. Annars kändes trenden på jobbet som att de flesta skulle hem och titta på film och äta godis och chips även om det var några som köpte öl också. Bland annat två ninjor som sjöng "Somewhere over the rainbow". Kvällen har varit lugn, särskilt om man jämför med förra helgen då det var löning. Kung på krogen kanske följs automatiskt av lugnt hemmamys nästföljande helg, särskilt för vissa.
Barndom i presentsnöre.
När jag var liten tog jag nyponsoppan först ("Poppa"!) och sen paketen, där presentsnöret antagligen var det roligaste av det hela. Presenter. Trevligt både att få och ge. Jag vill ha många paket. Har alltid skrivit långa och utförliga önskelistor, där frukost på sängen ofta varit med. Presentglädjen består kanske inte så länge, för de tar ju alltid slut till sist. Det är kul att ge bort presenter också, särskilt när det känns som man verkligen lyckats, och kommit på något riktigt bra. Gärna fint inslaget också, något mina bröder har lite svårigheter med. Det känns helt enkelt bättre att ge bort något som det märks att man lagt ner lite omtanke på. Egentligen borde man göra det oftare än bara speciella, påtvingade tillfällen som födelsedagar och liknande. Spontana presenter är mer värda, hur litet det än är, för den stora omtanken de är inslagna i.
Jag har en påse med presenter på mitt rum. Den ska stå där i tre veckor till utan att röras. Fast kanske att jag kommer klämma lite på några av paketen i förväg. Får man göra det? Så här långt i förväg fick jag inte ens paketen i Brighton eller Uppsala. Tur jag har karaktär! ...i alla fall med vissa saker. Men när det gäller presenter vill jag att det ska kännas rätt, och helst som om man vore liten igen.
you don't know what i'm gonna do
i'm gonna send my heart in a box to you
wrap it up and seal with glue
yeah, that is just what i'm gonna do
i'm gonna send my heart in a box to you
wrap it up and seal with glue
yeah, that is just what i'm gonna do
My snarkande lady.
- Jag är så trött idag, det var ju någon som väckte mig hela tiden inatt...
- Jag är också trött, det var ju någon som snarkade så mycket!
Jo, hon låter en del när hon sover, mor min, men timingen är ändå bra, så jag får hjälp med att kamma håret. Hoppas verkligen jag får bukt med dem nu. Har verkligen ingen lust att gå igenom hela den här processen igen. Även om man blir lite paranoid av minsta lilla grej som kliar nu, så känns det ändå mycket bättre nu. Jag håller tummarna.
Det har varit en trevlig dag idag, med fika i Långedrag, en sväng förbi vid nya lägenheten, grekisk restaurang med vitlök i massor (jag måste ju försöka bli helt frisk någon gång!) men framförallt: My Fair Lady på GöteborgsOperan. Jag har nog bara bra saker att säga om denna uppsättning (smakprov finns att beskåda), den känns väldigt genomtänkt med många fiffiga lösningar på saker och ting. Gillade särskilt statyerna utanför porten (helt plötsligt var de bara där, smälte in i omgivningen tills de började röra på sig), hästarna (dansarna var väldigt bra överlag) och de två männen på styltben som viftade med levande eld, Eliza som flyger över scenen... Och hela byggnaden är så vacker, med sin nautiska design. Det kändes väldigt lyckat med en göteborgsk dialekt i slummen. Jag är mycket nöjd!
- Jag är också trött, det var ju någon som snarkade så mycket!
Jo, hon låter en del när hon sover, mor min, men timingen är ändå bra, så jag får hjälp med att kamma håret. Hoppas verkligen jag får bukt med dem nu. Har verkligen ingen lust att gå igenom hela den här processen igen. Även om man blir lite paranoid av minsta lilla grej som kliar nu, så känns det ändå mycket bättre nu. Jag håller tummarna.
Det har varit en trevlig dag idag, med fika i Långedrag, en sväng förbi vid nya lägenheten, grekisk restaurang med vitlök i massor (jag måste ju försöka bli helt frisk någon gång!) men framförallt: My Fair Lady på GöteborgsOperan. Jag har nog bara bra saker att säga om denna uppsättning (smakprov finns att beskåda), den känns väldigt genomtänkt med många fiffiga lösningar på saker och ting. Gillade särskilt statyerna utanför porten (helt plötsligt var de bara där, smälte in i omgivningen tills de började röra på sig), hästarna (dansarna var väldigt bra överlag) och de två männen på styltben som viftade med levande eld, Eliza som flyger över scenen... Och hela byggnaden är så vacker, med sin nautiska design. Det kändes väldigt lyckat med en göteborgsk dialekt i slummen. Jag är mycket nöjd!
Tack mamma.
Varför går man inte på sånt här oftare?
Varför går man inte på sånt här oftare?
Installera kärlek.
Kunden: Jag klarar av det. Jag är inte så värst teknisk, men jag tror att jag är redo att installera nu. Vad skall jag göra först?
KS rep: Första steget är att öppna ditt HJÄRTA. Har du hittat ditt HJÄRTA, frun?
Kunden: Ja, det har jag, men det är åtskilliga program igång just nu. Är det okej att installera medan de är igång?
KS rep: Vilka program är det som är igång frun?
Kunden: Låt mig se... Jag har SÅRAD.EXE, SJÄLVKÄNSLA.EXE, AVSKY.EXE och ORÄTTVISA.COM igång just nu.
KS rep: Det kommer inte att vara några som helst problem. KÄRLEK kommer automatiskt att radera SÅRAD.EXE från ditt nuvarande operativsystem. Det kan komma att ligga kvar i det permanenta minnet, men det kommer inte längre att störa andra program. KÄRLEK kommer så småningom att skriva över LÅGSJÄLVKÄNSLA.EXE med en egen modul som kallas HÖGSJÄLVKÄNSLA.EXE. Däremot måste du helt och hållet stänga av AVSKY.EXE och ORÄTTVISA.COM. Dessa program förhindrar KÄRLEK att installeras på rätt sätt. Kan du stänga av dem frun?
Kunden: Jag vet inte hur man stänger av dem. Kan du tala om för mig hur jag skall göra?
KS rep: Med nöje. Gå till Startmenyn och dra igång FÖRLÅTANDE.EXE. Kör programmet så många gånger som behövs tills AVSKY.EXE och ORÄTTVISA.COM är helt raderade.
Kunden: Okej, jag är klar. KÄRLEK har börjat installera sig själv. Är det normalt?
KS rep: Ja, det är det. Du borde få ett meddelande som säger att det kommer att återinstallera sig för att hålla HJÄRTA igång. Ser du meddelandet?
Kunden: Ja, det gör jag. Är installationen färdig?
KS rep: Ja, men kom ihåg att du bara har grundinstallationen. Du måste börja ansluta dig till andra HJÄRTAn för att få tillgång till uppgraderingarna.
Kunden: Ojdå... Jag fick ett felmeddelande med en gång. Vad skall jag göra?
KS rep: Vad står det i meddelandet?
Kunden: Det står "FEL 412 - PROGRAMMET KÖR INTE PÅ INTERNA KOMPONENTER". Vad betyder det?
KS rep: Oroa Er inte frun, det är ett vanligt problem. Det betyder att programmet KÄRLEK är inställt för att köras på externa HJÄRTAn, men har ännu inte körts på Ert HJÄRTA. Det är en av de där komplicerade programmeringsprylarna, men i icke-tekniska termer betyder det att du måste ha "KÄRLEK" till din egen maskin innan den kan ha "KÄRLEK" till andra.
Kunden: Så vad skall jag göra?
KS rep: Kan du hitta en katalog som heter "SJÄLV-ACCEPTANS"?
Kunden: Ja, den har jag.
KS rep: Utmärkt, du börjar bli bra på det här.
Kunden: Tack.
KS rep: Varsågod. Markera följande filer och kopiera dem till katalogen "MITTHJÄRTA": FÖRLÅTSJÄLV.DOC, SJÄLVKÄNSLA.TXT, INSEVÄRDE.TXT och GODHET.DOC. Systemet kommer att skriva över alla filer som kommer i konflikt med dessa och dessutom korrigera all felaktig programmering. Du måste också radera SJÄLVKRITIK.EXE från alla kataloger och sedan tömma papperskorgen för att säke
Kunden: Ja?
KS rep: KÄRLEK är ett gratisprogram. Se till att du ger det och dess olika moduler till alla du möter. De kommer i sin tur att dela det med andra människor och de kommer att ge en hel del häftiga moduler tillbaka till dig.
Kunden: Det skall jag göra. Tack så hemskt mycket för hjälpen!
KS rep: Första steget är att öppna ditt HJÄRTA. Har du hittat ditt HJÄRTA, frun?
Kunden: Ja, det har jag, men det är åtskilliga program igång just nu. Är det okej att installera medan de är igång?
KS rep: Vilka program är det som är igång frun?
Kunden: Låt mig se... Jag har SÅRAD.EXE, SJÄLVKÄNSLA.EXE, AVSKY.EXE och ORÄTTVISA.COM igång just nu.
KS rep: Det kommer inte att vara några som helst problem. KÄRLEK kommer automatiskt att radera SÅRAD.EXE från ditt nuvarande operativsystem. Det kan komma att ligga kvar i det permanenta minnet, men det kommer inte längre att störa andra program. KÄRLEK kommer så småningom att skriva över LÅGSJÄLVKÄNSLA.EXE med en egen modul som kallas HÖGSJÄLVKÄNSLA.EXE. Däremot måste du helt och hållet stänga av AVSKY.EXE och ORÄTTVISA.COM. Dessa program förhindrar KÄRLEK att installeras på rätt sätt. Kan du stänga av dem frun?
Kunden: Jag vet inte hur man stänger av dem. Kan du tala om för mig hur jag skall göra?
KS rep: Med nöje. Gå till Startmenyn och dra igång FÖRLÅTANDE.EXE. Kör programmet så många gånger som behövs tills AVSKY.EXE och ORÄTTVISA.COM är helt raderade.
Kunden: Okej, jag är klar. KÄRLEK har börjat installera sig själv. Är det normalt?
KS rep: Ja, det är det. Du borde få ett meddelande som säger att det kommer att återinstallera sig för att hålla HJÄRTA igång. Ser du meddelandet?
Kunden: Ja, det gör jag. Är installationen färdig?
KS rep: Ja, men kom ihåg att du bara har grundinstallationen. Du måste börja ansluta dig till andra HJÄRTAn för att få tillgång till uppgraderingarna.
Kunden: Ojdå... Jag fick ett felmeddelande med en gång. Vad skall jag göra?
KS rep: Vad står det i meddelandet?
Kunden: Det står "FEL 412 - PROGRAMMET KÖR INTE PÅ INTERNA KOMPONENTER". Vad betyder det?
KS rep: Oroa Er inte frun, det är ett vanligt problem. Det betyder att programmet KÄRLEK är inställt för att köras på externa HJÄRTAn, men har ännu inte körts på Ert HJÄRTA. Det är en av de där komplicerade programmeringsprylarna, men i icke-tekniska termer betyder det att du måste ha "KÄRLEK" till din egen maskin innan den kan ha "KÄRLEK" till andra.
Kunden: Så vad skall jag göra?
KS rep: Kan du hitta en katalog som heter "SJÄLV-ACCEPTANS"?
Kunden: Ja, den har jag.
KS rep: Utmärkt, du börjar bli bra på det här.
Kunden: Tack.
KS rep: Varsågod. Markera följande filer och kopiera dem till katalogen "MITTHJÄRTA": FÖRLÅTSJÄLV.DOC, SJÄLVKÄNSLA.TXT, INSEVÄRDE.TXT och GODHET.DOC. Systemet kommer att skriva över alla filer som kommer i konflikt med dessa och dessutom korrigera all felaktig programmering. Du måste också radera SJÄLVKRITIK.EXE från alla kataloger och sedan tömma papperskorgen för att säke
Kunden: Ja?
KS rep: KÄRLEK är ett gratisprogram. Se till att du ger det och dess olika moduler till alla du möter. De kommer i sin tur att dela det med andra människor och de kommer att ge en hel del häftiga moduler tillbaka till dig.
Kunden: Det skall jag göra. Tack så hemskt mycket för hjälpen!
Helvetes jävla skit.
Idag har inte varit en bra dag. Den har känts rätt tung. Jag upptäckte nämligen att jag har fått löss. Kliat en del i hårbotten på sistone och jag har skämtat om det nästan, för jag trodde ju inte på det "tänk om jag har löss, höhö". And I do. Och jag har mycket hår. Bagateller kan tyckas, det går ju över. Absolut, men det känns tungt att tänka på att jag ska kamma mitt långa hår i kanske två veckor nu. Kammat igenom två gånger redan idag, med en schamponering däremellan med lusdödarmedel. Tack T för allt idag, speciellt kamning och stöd.
Max ett dygn överlever de fritt, inte längre. De hoppar eller flyger inte, så det krävs rätt nära kontakt för att kunna smitta. Jag vet inte var jag lyckats få det ifrån. Min hetaste gissning är nog spårvagnen, ett barn med löss som suttit å gnidit huvudet mot stolsryggen och sen en liten Anna med utsläppt hår, som jag typiskt nog haft mer nu på sistone, likt en Rapunzel i sitt torn med håret hängande ner på ett välkomnade sätt för besökare att klättra upp på.
Är det inte spårvagnen måste det vara jobbet (inte så troligt) eller ena kören där det är lite häng i soffa efter repetitionen (kanske). Det är tre delkörer (120 personer) och tydligen några till som delar på den lokalen. Det är ju inte mitt fel att jag har fått löss, men det känns ändå lite smutsigt och äckligt på något sätt. Jag kan inte låta bli att likna det vid att ringa runt till före detta sexpartners när man fått någon könssjukdom. Det är dock inte alls samma sak. "Hej, jag vet inte om du minns mig, men vi åkte samma spårvagn ihop för 13 dagar sedan. Jag har en sak jag vill prata med dig om..." Nä, det funkar inte. Jag vet inte om jag ska säga något i kören. Det är ju väldigt psykologiskt. Jag kan tillägga att det kliade mer på mig när det gick löss på dagiset där jag jobbade än nu när jag har det på riktigt.
Vissa stunder idag blev jag nästan lite sugen på att bara klippa av hela rasket. Men nej! Upp till kamp! De ska dö! De ska döden dö! Önska mig lycka till. Jag har ingen lust alls att göra om den här processen igen, så jag hoppas att det inte kommer från någonstans där jag kan få det igen. Då finns det ännu större risk för sax.
+ 
= :-(
Max ett dygn överlever de fritt, inte längre. De hoppar eller flyger inte, så det krävs rätt nära kontakt för att kunna smitta. Jag vet inte var jag lyckats få det ifrån. Min hetaste gissning är nog spårvagnen, ett barn med löss som suttit å gnidit huvudet mot stolsryggen och sen en liten Anna med utsläppt hår, som jag typiskt nog haft mer nu på sistone, likt en Rapunzel i sitt torn med håret hängande ner på ett välkomnade sätt för besökare att klättra upp på.
Är det inte spårvagnen måste det vara jobbet (inte så troligt) eller ena kören där det är lite häng i soffa efter repetitionen (kanske). Det är tre delkörer (120 personer) och tydligen några till som delar på den lokalen. Det är ju inte mitt fel att jag har fått löss, men det känns ändå lite smutsigt och äckligt på något sätt. Jag kan inte låta bli att likna det vid att ringa runt till före detta sexpartners när man fått någon könssjukdom. Det är dock inte alls samma sak. "Hej, jag vet inte om du minns mig, men vi åkte samma spårvagn ihop för 13 dagar sedan. Jag har en sak jag vill prata med dig om..." Nä, det funkar inte. Jag vet inte om jag ska säga något i kören. Det är ju väldigt psykologiskt. Jag kan tillägga att det kliade mer på mig när det gick löss på dagiset där jag jobbade än nu när jag har det på riktigt.
Vissa stunder idag blev jag nästan lite sugen på att bara klippa av hela rasket. Men nej! Upp till kamp! De ska dö! De ska döden dö! Önska mig lycka till. Jag har ingen lust alls att göra om den här processen igen, så jag hoppas att det inte kommer från någonstans där jag kan få det igen. Då finns det ännu större risk för sax.
+ = :-(Har det börjat klia på er ännu?
