Näktergalning

Det är nåt visst med skrattande bebisar. Det vore en perfekt ingrediens i anti-depressiva tabletter om det gick att få i koncentrerad form. Dels är de så söta i sig själva - tydligen en inbyggd försvarsgrej hos de flesta djurs ungar så man inte vill göra dem något illa - och dels så är deras skratt så naturligt. De har inte hunnit uppleva så mycket saker ännu och mag-pruttar kan mycket väl vara det roligaste som någonsin hänt dem. Så varför inte skratta? Det är även vad jag gör, eller åtminstonde ler, för det är verkligen smittande skratt. När man är så liten så man inte kan uttrycka sig med ord är det ett bra sätt att kommunicera på. Även annars också.

Det finns en hel del skrattande bebisar på YouTube.com bland annat, så det är bara att börja söka. Några av mina favoriter är annars den här bebisen eller ett hopklipp på top 3 av skrattande bebisar. Finns även några reklam-snuttar från AIG med slogan att skratt kan förlänga livet med åtta år. Ja, varför inte? Kanske skulle man haka på den där skratt-filosofin. Träffas i grupp och skratta tillsammans. Skratt är en väldigt fin form av gemenskap.

Ska bjuda kören på fika ikväll ihop med en till som bakat bullar. Hade inte tänkt smaka innan dess, men till slut kunde jag inte låta bli ändå. Det är något visst med nybakat. Det var godare än jag kom ihåg också. Receptet kommer från f.d. "sambon" C's mormor och är väldigt lätt att göra. Tur för mig det, jag hade lite prestationsångest innan! Väldigt gott blev det iaf!

Rör ihop allting och ha i smord form i ugnen 45 minuter på 175-200 grader.

De växer, de små liven. Kastanjerna blir det nog inget av misstänker jag tyvärr, men snart är det nog dags för omplantering av chilisarna. Den stora chilins tre frukter är nästan mogna allihopa nu. Det är kul att leka plantskola!

Med vintertiden kom hösten på riktigt. Den som är så typiskt Göteborg med regn och så mycket blåst att regnets färdriktning inte direkt är fallande rakt ner. Jag gillar ändå hösten. Jag håller fast vid det, jag gillar alla årstiderna, om än inte velandet däremellan. Och vissa dagar kommer de där riktigt härliga höstdagarna som styrker de positiva tankarna om hösten. I torsdags var det en sån dag. Luften är frisk och doftar höst. Fina, klara färger överallt. Långsamt fallande löv som lägger sig på marken mjukt täckt av en höstfärgad lövmatta. Solen skiner. Ja, för den gör det även på hösten och vintern ibland, låt oss inte glömma bort det. På vägen till kören lyser solen på mitt ansikte genom träden i allén och det är en glad känsla som fyller mig. Jag vet att jag inte är ensam om att få den. Tänk om man kunde dela med sig...

Det är inte bara fåglar som kan dansa, kolla in de här söta små djuren också. Min favorit är nog björnen som ser ut att rocka loss ordentligt eller strutsen som verkligen fått in snitsen på vågen där!

Stor kontrast på i onsdags (precis innan löning) och idag (folk har pengar igen). Igår var det iofs också en hel del kunder. Tio timmar i kassan med långa köer plus bland annat en aggressiv alkis som började skrika på mig och en ung kille i kön bakom som sa till honom att vara tyst. Jag var inställd på bråk nästan i förväg, trodde han tänkte köpa öl och isf hade jag sagt nej. Alkisen skulle köpa en skiva, men i fodralet låg inte den skivan som borde ligga där, för han hade bytt ut den i sin cd-freestyle redan och när jag dröjde för länge började han skrika. Kroppen hamnar nog automatiskt i försvarsställning vid såna situationer tror jag, likadant när det är snattare i farten, adrenalinet börjar pumpa. Det känns. Och han var inte nykter. En annan kassörska kände igen honom som en som brukar sälja Faktum (hemlösas tidning) som man inte får sälja utan att lämna drogfritt prov. Undrar hur han klarade av det.

Dagen har hur som helst varit lång och jag är trött. Imorgon är det dags för åtta timmar till. Jag hoppas folk har handlat upp sig någorlunda nu vid det här laget så det inte blir lika körigt som idag. Antagligen kommer jag komma hem lika trött som idag. Då ska jag börja samla ihop lite saker som gör en glad. Det är precis vad man behöver efter en lång och slitig dag, lite skratt. Till exempel den här söta fnissande farbrorn på Comedy Barn. Smittande skratt som hans eller skrattande bebisar är ju bara helt underbart. Ska samla ihop fler.

Jag vet inte riktigt vad jag skulle göra om jag hamnade i samma situation som personerna i den här länken. Ett badrum, en glasskiva istället för spegel och en identisk tvilling på vardera sidan glaset. Så sött att det är så många som går på det. Å andra sidan är det lätt att sitta och titta på det objektivt och säga att det skulle man aldrig tro på själv. En vacker dag sitter man väl där framför tv:n och får se sig själv filmad med en dold kamera när man försöker blåsa upp tillräckligt många ballonger för att kunna flyga. Jag KAN flyga, jag ÄR inte rädd!

Oh, varför har jag aldrig fått reda på det här förut? Hittade en sida via Konsumbloggen som visar upp snusket på Gröna Lund. Dildo, penisar, bröst, nakna kvinnor med nakna män på huvudet i Lustiga huset (lustfyllt), kärlekstunneln (passande kanske) och Blå tunneln t.ex. Man har väl fullt upp med att hålla balansen i Lustiga huset ändå, men jag blir väldigt sugen på att gå på Gröna Lund igen och spana in allt snusket.

• Säga upp den här lägenheten.
• Skriva kontrakt.
• Försöka hjälpa Petra till att hitta nånstans att bo också. (Har nu en egen liten lägenhet efter att ha bott hos mormor ett tag)
• Skaffa egen hemförsäkring. (På G, Petra har fixat, delar på den vi har)
• Skaffa internet. När det som redan fanns slutar funka skaffar jag BBB.
• Packa.
• Packa upp. (Handlar mest om att packa om nu)
• Skaffa flytthjälp.
• Hyra något att flytta i. Liten lastbil bokad 16-20 på måndag.
• Ska man ha hemtelefon? (Behåller numret vi har, överföring fixad.
• Köpa ny fast, bärbar telefon.
• Skaffa mikro.
• Skaffa dammsugare. (Mor och far sponsrar)
• Skaffa soffa/bäddsoffa. (Jag vill till IKEA och Jysk och spana)
• Skaffa soffbord.
• Skaffa brödrost.
• Skaffa stekpanna, tekula, diskställ, skoställ och kanske andra små saker också.
• Skaffa fåtölj(er)? (Får låna två av Petra)
• Skaffa stor hylla som rumsavdelare?
• Rensa ut saker man kanske inte behöver längre, skänka/ sälja böcker/filmer t.ex.? (Rensat lite kläder)
• Adressändring.
• Skaffa DKNY Green Apple-parfymen nu när jag inte längre kommer bo med en/två till som har samma.
• Får man elleverantör automatiskt?
• Inflyttningsfest.
• IKEA kanske i samband med flytten, när man ändå har tillgång till transporthjälpmedel?
• Kan man få tag på nån liten vagn att köra kartonger på mellan dörr till hiss här t.ex.? Det är en låååång korridor och vi bor längst bort såklart. Konsum var snälla och lånade ut.
• Reda ut eventuella ytterligare ersättningar på nuvarande lägenhet angående fuktskadan, helst innan avflytt.
• Flyttstädning.
• Hack i golvet och fettfläck på väggen i nya lägenheten, ska man fixa det temporärt med matta och sätta upp något över på väggen, eller faktiskt satsa på att bo där tillräckligt länge för att åtgärda det på en gång?

Vad glömmer jag? Kommer nog lägga till och stryka allteftersom.

I måndags sålde jag årets första julmust och tv/radios julkalender. Det är två månader kvar till julafton. Glad påsk!

Det talas om hur våldsamma datorspel påverkar dagens ungdom, men jag saknar den där debatten i media om hur farlig kombinationen Harry Potter och trafikkoner är.

Jag lever ett ensamt liv. Nu står jag i begrepp att göra det ännu mer ensamt. Eller är det så att man kan vara mer ensam tillsammans med andra än när man är helt själv? Visst är det så ibland. Genom andras tvåsamhet kan man bli mer påmind om sin egen ensamhet. Jag trivs ofta med att vara för mig själv. Det är till och med så att jag måste få tid att vara ensam och göra ingenting på, annars mår jag inte bra. Det har vissa stackare fått erfara, jag blir lättirriterad och snäsig, allt välmenande till trots. Förlåt mig.

Nu kommer jag få min ensamhet. Jag får äta kakan, men jag vill ha kvar den också! Jag får helt enkelt bli bättre på att ta tag i situationen. Bjuda hem trevliga människor ibland så man slipper känna sig ensam i den negativa bemärkelsen. Pyjamasparty, spelkväll, filmkväll, middag, fest, besök... Jag är öppen för förslag. Telefontider för bokningar är 10.30 till halv elva.

Min dator tappade bort nätverksanslutningen i söndags och Petras adapter har gått sönder. Det är rätt skönt med paus från datorn ibland, fast det är kanske bättre om man får välja det själv istället för att tvingas till det. Å andra sidan kanske man behöver ett visst tvång ibland. Jag fick i vilket fall som helst mer tid över och har nu läst färdigt min bok: Stephen King - Signal. Råkade hitta den i bokhandeln och den verkade så bra att jag kostade på mig att köpa den i storpocket för 109 kronor. Jag blev inte besviken. Man slängs genast in i dramatiken när boken börjar då en signal sänds ut genom mobiltelefoner och gör de som hör den galna och mordiska eller sinnesförvirrade, för att sedan utveckla en slags gruppmentalitet. Det liknas med en dators hårddisk som raderas. Man får följa några av de få som inte hade mobiltelefoner och klarade sig undan signalen.

"Det finns 193 miljoner mobiltelefoner bara i USA. Vem äger inte en? Stephen Kings fängslande, bloddrypande och fascinerande roman ställer inte bara frågan: Hör du mig?, den svarar också på den i allra högsta grad." (www.bokus.com)

Jag tycker det är en intressant tanke att leka med. Hur många skulle klara sig i dagens tekniköversvämmade samhälle om allt försvann och vi fick börja om från början? Vi klarade oss bra innan mikro och mobiltelefon, men har svårt att tänka oss att vara utan nu när vi har vant oss. Vissa tar bilen överallt, trots att det bara tar fem minuter att gå till affären för att köpa den där litern mjölk. Pryl efter pryl utvecklas och uppfinns för att vi ska kunna göda vår lathet och göra det enklare för oss. Det finns nog både för- och nackdelar med detta. Jag tror det är nyttigt att inte ta allting för givet. Man kanske skulle ha varit med i scouterna och lärt sig lite grundläggande nyttigheter. Alltid redo! Förutom det scoutgäng som ramlade i tunnelbanan när den började åka. Kanske kommer det en dag när man önskar att man hade vetat vad som är ätligt i skogen, hur man gör upp eld utan tändstickor och att man har med sig smör och synål i fickan som Arla rekommenderade för att tillverka en kompass. Tills den dagen kommer så stoppar jag i sladd i datorn istället för det trådlösa nätverket och håller utkik efter en bra och billig mikrovågsugn till nya lägenheten samtidigt som jag håller kontakten med min omgivning genom chatt och sms. Alternativet kanske skulle vara morse i hostande kod?

En bra värdinna blir inte full. Man har inte tid! Det ska hälsas på folk som kommer, ta fram vinöppnare, fylla på i skålar, skala morötter, hälla upp bål och framförallt prata med så många som möjligt, samt nafsa på tilltugget. Då hinner man inte dricka så mycket. Men trevligt har man! Och om man är hes sen innan, särskilt efter en sjungning tidigare, då har man rejält hes och sexig röst efteråt. Whiskey-röst de luxe. Hade det inte varit för avbrotten med skallande hosta (inte lika sexigt) så hade jag kunnat göra reklam för program på tv, eller börja jobba som Bengt Magnussons stand-in.

Jag ska vakna frisk imorgon. Jag SKA vakna frisk imorgon. Jag ska vakna FRISK imorgon. Helst inte inbillningsfrisk som förra gången utan frisk på riktigt, men jag kan ta lite frisk också. Åh va bra jag mår! Jag mår så bra! Förkylningen är bara borta. Hej då. Jag kommer inte att sakna dig. Men i annat fall, så kommer det inte vara nånting alls i jämförelse med en manlig förkylning. Allting är relativt. Dessutom kommer jag ju ändå att vakna frisk.

För att tipsa även andra än Charlotte så klistrar jag in lite dans-länkar här också. Den dansande fågeln från igår fick igång danssuget och för att fortsätta kan man förslagsvis titta på den här mannen som visar upp dansens utveckling, det är bara att välja en favoritgenre och börja vifta på rumpan. Har man svårt att sluta kanske en annan dansande rumpa kan hjälpa till med att avskräcka lite.

Jag nämnde inbillningsfrisk och det var uppenbarligen vad jag var, så idag stannar jag hemma och hoppas på ett mirakulöst tillfrisknande till imorgon då det är sjungning och inflyttnings/utflyttnings-fest. Kanske lite dans på det också? Har inga problem med att ta de låga tonerna iaf, men lite mindre heshet och lite mindre avbrott för skallande hostningar skulle definitivt göra sången mer skön. Barndomens falska krupp har hängt kvar länge känns det som, låter fortfarande som en skallande säl för det mesta när jag hostar, även om det var värre förr.

Satt och väntade på spårvagnen igår när en tjej ~27 år som pratar i mobiltelefon kommer fram och tittar på den elektroniska tavlan som visar hur lång tid det är kvar tills spårvagnen går.

       - Om två minuter går vagnen, så jag är inne om tio. (kort paus)
       - Nä om en minut går vagnen, så jag är inne när som helst.

Jag visste inte att det var sån skillnad på minuter. En minut mindre och resterande nio går förbi i ljusets hastighet. Fascinerande. Undrar vilken värld hon levde i? Antagligen en värld där hon blir lite sen ibland.

Den här söta lilla fågeln har jag tittat på flera gånger nu. Funderat på fågel redan innan som husdjur, blir ju ännu mer sugen när jag ser den här. Danssugen blir jag också. Everyboooodyyyyy... yeaaah... rock your booodyyyy... Nu kommer refrängen, någon som är med på att headbanga?

Skrev kontrakt på lägenheten imorse så jag behövde arbetsgivarintyg och var därför tvungen att ta mig till jobbet i vilket fall som helst igår. Annars hade jag kanske känt efter lite extra och stannat hemma, för jag var ju sjuk. Fick efter lite "aaah, jag vill inte!"-tankar inse att jag inte kunde nyttja min massagetid och ringde jobbet, men pga missförstånd så blev det ändå en tid som ingen använde. Man kan låta kranen rinna och slösa vatten, man kan använda massa papper och slösa träd... och igår slösades det massör. Attans bananer! Så det första jag får på jobbet när jag kommer är en utskällning för detta. Hoppas det framgick att det var ett missförstånd, men det var inget bra sätt att börja passet på. Det är lite svårt att vara trevlig efter en utskällning, speciellt när man är sjuk. Men! ...nu ska jag sluta fiska medlidande, för jag känner mig redan mycket bättre! Jag tror jag fintade bort sjukdomen. Stolpe ut. Jag kunde inte unna mig lyxen att känna efter hur sjuk jag egentligen var, så jag gick och jobbade iaf. Växelvis kände jag mig rätt kass ändå, men av och till glömdes det bort. Inbillningssjuk var jag inte, men kanske jag blivit inbillningsfrisk.

På lördag är det en examensceremoni med ena kören och vi ska ha långklänning på oss. Jag har två stycken här, men den ena får egentligen inte brösten plats i och den andra är det egentligen alldeles för mycket hud som sticker ut, den är farlig. Förutom om man frågar en pojke vad han tycker. Det är ingen slump att jag köpte den med dåvarandra pojkvän som smakråd. Jag skulle behöva en ny. Efter tre timmar på stan idag (aj, mina fötter!) kände jag mig besegrad och gav upp. Det är inte bara så att jag inte hittat en klänning som passar, jag har inte ens hittat en affär som har långklänningar alls. Var gömmer de sig? I Stockholm hade det varit lättare, där vet jag åtminstonde var jag ska leta. Nu har jag ingen aning. Det får antagligen bli en nödlösning på lördag istället.

FRÅGA: Kan jag genom att göra sit-ups få min mage lite mindre?
SVAR: Definitivt inte! När du tränar en muskel, blir den större. Därför bör du inte göra sit-ups, såvida du inte strävar efter att ha en stor mage.

FRÅGA: Är simning bra för figuren?
SVAR: Tja, se på valar.

FRÅGA: Jag har hört att idrott är bra för hjärtat och kan förlänga livet, stämmer det?
SVAR: Ditt hjärta är programmerat till att slå ett visst antal slag under livet. Kasta inte bort dem på träning!! Genom träning slår hjärtat snabbare, och du förkortar livet! Vill du leva längre? Ta dig en tupplur!

FRÅGA: Borde jag skära ner på måltider innehållande kött, och äta mer frukt och grönsaker?
SVAR: Här måste du försöka att förstå logisk effektivitet. Vad äter en ko? Gräs. Och vad är det? Grönfoder. Så en biff är inte något annat än ett effektivt sätt att äta grönsaker på. Ät kyckling, och få i dig majs! En fläskkotlett kan ge dig 100% av rekommenderat dagligt intag av grönsaker!

FRÅGA: Borde jag minska på mängden alkohol jag dricker?
SVAR: Nej, tvärtom. Vin är gjort av frukt. Brännvin är destillerat vin. Det betyder att de tar bort vattnet ur frukten, och så får du ändå mer av det goda, sunda innehållet. Öl görs av sädesslag, det säger allt.

FRÅGA: Är choklad osund?
SVAR: Är du tokig? Kakaobönor=bönor och bönor, linser o dyl är vansinnigt nyttigt, vet alla, eller hur? Det är den bästa 'feel-good'-maten man kan få!!

FRÅGA: Är det viktigt att vara i god form?
SVAR: Rund är en form, så god som någon!

Den här nattens dröm var också lite konstig. Vi hade kollat på en karta innan vart vi skulle, Petra och Sarah cyklade, jag åkte inlines, vilket jag inte ens kan. Jag kunde det knappt i drömmen heller. Petra höll koll på vart vi skulle (jag brukar förlita mig på henne på det sättet) och Sarah stylade med cykeln, la benen på styret och gled framåt i liggande ställning. Det var väldigt vacker natur runt omkring så jag skulle ta kort i farten med min mobil. Det var svårt att inte få suddiga kort. När vägen svängde ställe de andra ifrån sig sina cyklar och vi började klättra uppför en lång och vinglig mörk trätrappa som såg ut som den skulle gå sönder närsomhelst. Jag hade fortfarande mina inlines på mig så efter de första trappstegen gled jag bakåt och gjorde en volt i mitt fall och landade på fötterna. Bara att fortsätta klättra. Jag kunde inte lämna mina inlines för jag hade redan blivit av med ett par sandaler och var smutsig om fötterna efter att ha gått barfota i leran.

 Fler tjejer var där och gick uppåt. Efter ett tag uppför var det som en liten hängbro, också den rätt fallfärdig, jag rullade över den, en bit kom ner i vatten då. Därefter var det nästan som en labyrint. Jag kom lite på efterkälken från de andra. En kille satt på kanten, han berättade att det var två andra killar som var längre fram och delade ut flyers, han skulle också ha gjort det men han orkade inte. Så han satt där med fötterna i vattnet. Det var olika vägar att ta för killar och tjejer, genom något slags omklädningsrum. Jag såg de andra komma ut och istället för att ta den långa vägen runt som de hade gjort så gjorde jag mig beredd att ta en genväg genom vattnet och hoppa i med inlines och allt. Det var här jag vaknade. Jag vet inte om jag hann hoppa i innan dess. Är det mina egna liknelser som kommer tillbaka och bankar lite på mig: "hoppa!"?

Ja, det var väl bara att vänta. Tror inte det går att undvika att bli sjuk själv när alla andra omkring en är det också: hemma, på jobbet, på spårvagnen, i kören...  Lite lätt förkylningsillamående, så trots hunger gör tanken på mat mig lite äcklad. Det är tankar på pizza, hamburgare och spaghetti&köttfärssås som cirkulerar runt i mitt huvud just nu. Jag undrar lite varför. Vad det är som gör att jag antagligen beställer en pizza snart så jag får mig något i magen istället för att äta den grillade kycklingen och couscous-salladen i kylen. Vad är det för fel på den? Egentligen vill jag inte söka medlidande, men det verkar ändå vara svårt att låta bli. Varför blir man så ynklig när man är sjuk? Inget medlidande på jobbet iaf som ringde tidigare för att fråga om jag kunde börja jobba tidigare imorgon. När jag sa att jag inte ens vet om jag kommer överhuvudtaget för att jag är sjuk kom förslaget att "stoppa i mig några tabletter eller nåt". Får se hur jag gör imorgon, måste ändå dit för att hämta arbetsgivarintyg till mötet på torsdag morgon. Det som svider mest är att behöva säga upp min massagetid.

Det känns lite som jag står på badbryggan med ena tån i vattnet utan att riktigt våga hoppa i, trots att jag vet att det kommer bli jätteskönt i vattnet, särskilt när jag vant mig vid allt det nya. Det är bara att ta sats och hoppa i.

Stavfel är roliga ibland, då kan man få jättekuk.

Det var säkert inte det, men känns ändå som det var länge sen jag fick tid till sånt här slappande. Nu har jag legat och gosat med mitt duntäcke i några timmar så nu är det nog dags att gå upp. Med täcket runt axlarna som en sjal så blir benen rätt försummade och nu känns det lite kallt på vissa delar. Tycker lite synd om de där delarna som sticker ut på kroppen och därför lättare blir kalla. Näsan, fötterna, brösten. Vi har dock redan gått igenom det här med bröst-jobb, så vi kan väl skippa den delen. Det får räcka med att iaf det ena får lite sällskap av den lilla blyertspennan om några timmar. Dessutom ska jag gå och värma mig i duschen nu. Och Anna lilla, kom ihåg nu: du har fått lägenhet. Aoouuuummmmm. Låt det sjunka in.

Pratade precis med kvinnan hos hyresvärden. Jag har fått lägenheten. Hon vill titta på mitt arbetsgivarintyg för att se att jag har råd med hyran, men annars kan mina föräldrar vara borgenärer. Vi ska träffas på torsdag morgon. Jag var tvungen att fråga igen: "jag får lägenheten om mitt arbetsgivarintyg ser bra ut och annars så kan mina föräldrar vara borgenärer så då får jag den ändå?" Ja. Jag får den. 1 december får jag flytta in. Jag får lägenheten. Jag vet att jag tjatar, men jag vet inte riktigt hur jag ska kunna ta det till mig så att jag börjar tro på det. Jag borde vara väldigt glad nu och det kommer nog, men är det inte typiskt ändå att jag plötsligt drabbas av lite melankoli istället, även om det är ytterst temporärt. En slags lätt panik över en stor förändring i livet. Jag måste ta och skärpa till mig lite. För nu börjar som sagt del två i den här sagan.

       - Har du saknat mig?

Frågan kommer från en liten kille, cirka fem år gammal, när jag tar betalt av hans föräldrar. Och jag känner igen honom! Det är andra gången han ställer samma fråga till mig. Mamman, som påminner mig om att han heter Oskar och inte David som jag får för mig, berättar att det är hans nya grej. Jag vill också göra så. Se lite så där barnlikt söt ut med stora ögon och fråga lite gulligt: Har du saknat mig? Min uppmärksamhet fick han iaf verkligen.

Svordomar också. Idag tappade jag min klocka i toaletten. Den var ospolad dessutom. Det är ju sånt där som bara händer andra, eller kanske på film, men inte mig! Sköljde av med vatten och torkade med papper och låtsas att den är som ny igen. Ungefär som att blåsa på mat man tappat på golvet innan man stoppar den i munnen. Som om det skulle hjälpa nåt annat än psyket. Fast det kan vara viktigt nog ändå.

Jag tror jag har fått lägenheten. Oj. Det betyder att jag ska flytta om mindre än två månader. Jag vet inte om jag vågar tro på det förrän jag pratat med henne på måndag. Jag är nog lite i chocktillstånd. För bara några dagar sedan hade jag inte en tanke på att flytta. Men som någon så klokt sa till mig, ibland förändras livet väldigt fort.

En mamma var och handlade igår med sin tonårsdotter och man. Mannen packar och dottern får syn på Rosa Bandet som vi säljer i kassan just nu, när mamman gör sig redo för att betala.

        - Ska vi inte köpa en sån här?
        - Nej.
        - Men det är ju...
        - Jaha. En sån. Ja, det kan vi köpa. Jag har letat efter såna men inte hittat.
        - Men mamma då...
        - Ja men vi ska köpa. Hehe. Du vet, det går bara på rutin att svara nej.

Jag stoppar den där. Jag tänker att jag kommer nog glömma den. Jag sjunger och använder den ibland. Och jodå, visst glömmer jag den. Om trenden håller i sig så kommer jag alltid ha en penna i BH:n på måndagar och torsdagar efter körrepetitionerna. Jag som sa att jag inte behövde bättre koll på mina bröst.

        - Har du ICA-kort?
        - Nej.
        - Vill du ha?
        - Nä...


...du förstår det ligger så långt bort.
...jag handlar så sällan på ICA.
...jag betalar med kontanter.
...jag har inga kort.
...jag vill inte att det ska registreras vad jag handlar.
...jag har så mycket kort redan.
...min sambo har.
...funkar det inte med MedMera-kort?
...du förstår jag hade ett en gång i tiden men nu vet jag inte var det är.
...det får inte plats i plånboken.

Alltså, jag lovar, jag tar inte illa vid mig om man inte vill ha ett ICA-kort. Man behöver inte förklara varför man inte vill ha det. Det räcker med att bara säga "nej".

Nu har jag tackat ja. Kände att jag behövde rapportera detta efter mitt röriga, dramatiska inlägg igår. Det känns skönt att ha bestämt sig, även om det fortfarande är lite kluvna känslor. Nu är det inte längre i mina händer om jag får den eller inte. Eftersom det inte är säkert än så vill jag inte börja planera för det heller. Jag blir hellre glad än besviken. En på jobbet idag trodde inte jag skulle få den eftersom jag inte svarade ja på en gång, att det är lite först till kvarn som gäller. Hur det än går så är det skönt att slippa de värsta förvirrade tankarna just nu. Nu kommer en reklampaus, och sen blir det dags för nästa del i det hela om jag får den, allt vad det innebär. Kanske passande ändå att jag fyller år i samma veva, flyttar jag är det massa saker jag behöver skaffa mig (soffa, soffbord, mikro, dammsugare t.ex.) så det blir ju perfekt att önska sig sådant i födelsedagspresent och julklapp.

Hm, jag fyller snart 26 år och har aldrig bott helt själv. Det är faktiskt lite illa. Men oj vad jag skulle sakna Petra om jag flyttar. Men nån gång blir det ju så ändå, förr eller senare. Det blir nog bra ändå, hur det än blir, det tror jag på!

Vi får väl se hur det blir nu då, men det är nog lite nyttigt att bo sambo med en blivande tandläkare ändå. Jag har skaffat mig en tungskrapa och jag använder nog tandtråd oftare pga henne också. Dessutom har jag hittills bland annat lärt mig att man inte ska borsta tänderna en halvtimme efter man ätit/druckit citrus, eller något annat med syror, för det löser upp emaljen. Däremot kan man neutralisera syreattackerna med ost, mjölk eller liknande. Det behöver inte vara just V6 eller Extra som i reklamen, men det är bra att tugga tuggummi efter maten för att öka salivproduktionen och därigenom motverka syreattackerna i munnen, gärna så länge som en halvtimme minst. Ja, om hon nu bara kan lära sin pojkvän att borsta tänderna utan att skvätta så mycket, så är jag nöjd!

Ja, som sagt: Hm. Jag måste tänka och det är svårt. Jag har fått erbjudande på en lägenhet. Och jag är så jäkla kluven just nu. Det kändes som det var omöjligt att få lägenhet via Boplats. Av någon anledning som jag inte till fullo kan motivera ens för mig själv har jag fortsatt söka lite lägenheter där ändå och igår fick jag mail med erbjudande om visning. Var där ikväll och det är en jättefin, stor etta, bra läge och 3147kr/månaden, jättefint område, balkong... jag blev lite kär i den faktiskt, särskilt så som hon hade inrett den. Innan jag var där trodde jag inte alls att jag skulle flytta. Jag var inte alls inställd på det. Jag hoppades att det skulle vara dålig. Men den är så fin och allt kändes så bra. Och det känns jobbigt. Det här inlägget blir förmodligen rörigt att läsa men jag måste försöka samla mina tankar lite.

Det är en jättebra lägenhet på massor med sätt, men timingen är kanske inte så bra. Jag kan inte riktigt släppa taget helt och hållet och brista ut i ett glädjevrål. Det finns så många saker som väger in. Den största och viktigaste är Petra. Jag vill inte svika henne och hon vill inte hindra mig. Men det är inte bara det. Det var inte länge sedan vi flyttade hit, inte ens ett halvår än. Man blir lite matt vid tanken på själva flyttproceduren, packa upp och ner och bära och kånka. Vi ska snart ha inflyttningsfest, hur konstigt blir inte det om jag sen flyttar en månad senare typ? 1 december blir det inflytt då isf nämligen. Jag har funderat på att börja plugga, förskolelärare känns ändå inte helt omöjligt och jag skulle nog må bra av att skaffa mig ett lite mer seriöst liv. Jag undrar hur det blir då isf. Men åas är det bara hundra kronor mer i hyra där jämfört med här, och jag kan nog alltid jobba extra på ICA om det skulle behövas. Jag känner på mig att jag skulle tycka om att bo i den här lägenheten, bara det inte blir för ensamt.

Det känns lite som att jag försöker komma på nåt skäl som är tillräckligt för att tacka nej för att det på nåt sätt skulle bli lättare då, men det känns också på ett sätt som jag vore dum om jag inte tackade ja. Jag har då alltid svårt med såna här stora beslut, även om jag vet att jag överdramatiserar mycket också. Det behöver inte vara så att jag måste besluta över hela mitt tveksamma liv på en gång. Ändå måste jag ta ställning. Svårt att låta bli att tänka på vad jag ska göra med mitt liv, och var. Ska jag satsa på Göteborg eller Stockholm? Om jag bor kvar här med Petra, hur länge blir det då isf och vad ska jag göra sen? Den här lägenheten har aldrig riktigt känts som något bestående, jag orkar inte ens riktigt engagera mig för att göra fint på väggarna med affischer jag köpt som fortf inte ens kommit ur sin förpackning. Den här lägenheten är fin och helt ok, men den är inte optimal. Den är inte för evigt, men frågan är hur länge den ska vara. Någonstans var vi ju dock tvungna att bo. Det är heller inte riktigt samma sak nu när hon har pojkvän. Jag har själv varit i lite samma situation som jag nu försatt Petra i, att plötsligt bli tvungen att leta efter någonstans att bo. Det är ingen kul sits att vara i där heller. Jag vill väl, som vanligt, äta kakan och ha kvar den också. Jag vet inte ens om jag får lägenheten ifall jag tackar ja heller.

Nackdelar:
Packa ner, bära, flytta, packa upp, osäkert hur länge jag blir kvar i göteborg, bo själv (ensam), lämnar Petra lite i sticket, kanske försvårar vårt krav på mer ersättning för det vi fått stå ut med under tiden med fuktskadan, måste skaffa fler saker när det blir eget hushåll: mikro, dammsugare, större tv, soffa...

Fördelar:
Egen lägenhet, bo själv (frihet), förstahandskontrakt, balkong, bra läge, fin, helt ok hyra, mer motivation att göra det som man vill ha det, bestämma själv hur länge man vill bo där och ev möjlighet att byta till annan lgh när/om det blir aktuellt, vet inte om något mer bra erbjudande dyker upp senare.

Skulle bli lite ensamt utan Petra, kanske både på gott och ont. Det är väl så livet är, det finns för- och nackdelar med allt.

"Snark. Ring. Hej, kan du jobba? Eh... eh... ok. När kan du kommma? Eh... eh... ja tidigast två." Vakna på kommando. Utan att snooza. Hur var det nu med den där gamla hunden som skulle sitta? Gäsp.

Hade en till dröm inatt. Jag som nästan aldrig drömmer något jag kommer ihåg. Precis när jag vaknade från den kändes den väldigt intressant, nu känns det inte som jag minns så mycket värt att skriva om egentligen. Men det var nyår och jag gick på promenad med mina bröder. Den ena försvann efter ett tag och jag gick med den andra, vi tog en väg genom ett festivalområde. Hamnade bland massa segelbåtar där vi gick från båt till båt, den ena större än den andra. En hette samma sak som sambons efternamn. Vi behövde komma in till land, klockan var 23:58, det var ju snart nytt år. Segelbåten vi var på var på väg att lägga ut, men skulle släppa av oss först. Det var någon jag måste ha känt igen, för jag sa att min bror hette Olof så de inte skulle förstå att det var min bror om jag sa hans riktiga namn. Jag gick iland men min bror hade gjort sig illa på något sätt så hans ben vek sig när han försökte. Klockan var plötsligt 03:55. Kände mig lite snuvad på det nya året.

Personalfesten igår gick i Oktoberfest-anda, rätt så lyckat faktiskt. Ledningen var klädd i Lederhosen och Dirndl. Alla vi andra fick gröna strutformade papphattar med två fjädrar på, det skulle antagligen föreställa tyrolerhattar. Min chef var full redan när vi kom vilket var rätt underhållande i sig självt. Lite senare på kvällen diskuterade han Blåvitt med en annan kollega.

"Ja, i normala fall hade jag varit i Malmö nu. Jag missar inte en match, så är det bara. Spelar de i Luleå, Malmö, det spelar ingen roll, jag är där. --- Blåvitt är mitt allt. Ja, för nu är ju inte [flickvän] här så då kan jag säga det, annars hade jag ju varit tvungen att säga att hon är det."

Full, tofflig chef som hejar på Blåvitt. Vad kan man säga. Jag vet inte ens vilken sport det var de pratade om, och jag bryr mig inte heller. Sport intresserar mig inte, så min framtida pojkvän behöver inte oroa sig för konkurrens där iaf. Risken finns väl kanske att det kan bli tvärtom istället. Det smaskigaste skvallret från personalfesten missade jag nog dock eftersom jag bytte till körfest istället.

Roat mig med inköpslistor som andra hittat tidigare, men även jag har hittat några stycken att dra på smilbanden åt. Och ja, jag tror att en bild säger mer än tusen ord.

Jag måste verkligen städa mitt rum. Börjar få ont om golvyta. Jag ska ägna min söndag åt detta. Jag SKA! Jag ska nu ägna mig åt lite tankeverksamhet som jag snappat upp från det där lilla loket som trodde han kunde. Jag tror jag kan, jag tror jag kan, jag tror jag kan, jag tror jag kan, jag tror jag kan...

Har jag fått kanelbullar på hjärnan? Jag hade en dröm inatt. Den var nog rätt lång också. Jag var på ett varmt och skönt ställe med vatten och fina stränder. Jag fiskade fisk med en stor håv. De hoppade ur håven så jag fick fånga den lilla fisken gång på gång. Men den var för liten. Men den hade slagit i kanten på håven när den hoppat upp och ner så den mådde inte så bra när jag satte tillbaks den i vattnet. Sen skulle jag tydligen gifta mig på detta ställe, som tydligen var Grästorps kommun, den här skärgården. Inget som stämmer där i geografin på det här tropiska stället. Brudklänningen såg ut ungefär som ett förkläde i dubbla lager... av kanelbulle och massa mandelflarn. Den färdades till mig på en repbro under vattnet i strömmen. Det är såna här drömmar jag vaknar förvirrad ifrån, för man måste ju fundera på var det kommer ifrån. Vad försöker mitt undermedvetna säga mig?

Det finns ett inslag i mitt soundtrack som jag hoppas bara är tillfälligt. Det kom imorse, vid nio första gången, jag som hade tänkt sova ut riktigt länge. De har satt upp lapp om arbete med att täta fogarna på fasaden, vet inte om det var det eller om det var i lägenheten intill. Vad det än var så lät det som om någon skulle borra sig in hit genom väggen när som helst. Det var inte direkt nån stillsam mesborr heller. Tyvärr så finns det också en gräns för hur mycket ljud kuddar kan förhindra. Särskilt eftersom det är svårt att trycka in en kudde i örat. Kanske lättare med något annat som skulle kunna få mig att använda min favoritlatinfras: Te audire no possum. Musa sapientum fixa est in aure. - Jag hör inte vad du säger, jag har en banan i örat.

Byggarbete var väldigt vanligt i början när vi flyttade in eftersom de höll på som bäst med att åtgärda den omfattande fuktskadan här, som sträckte sig från åttonde till tredje våningen. På senare tid har grannen spikat och borrat en del har det låtit som.

Så nu har vi alltså början till soundtracket: billarm, vattenledningar och borrljud. Hur ska det här sluta?

Skämtade runt lite med en Jonas tidigare idag. Det hans namn, även om han inte riktigt verkar veta om det själv. Hur som helst kom vi av någon anledning in på att runka bulle. Det ger ett helt annat ljus på gårdagen. Hoppas inte att det finns så många andra därute som kom på samma tankar som oss.

Apropå bröstjobb kom jag på att jag har hört om ett annat par också. En musikvideo, jag tror det var Jennifer Lopez, och en anställd hade som uppgift att se till att hennes bröstvårtor var lagom styva och var framme och klämde på dem lite ibland. Vad är det med kändisars bröst egentligen? Vissa har ju till och med stuntbröst. Behöver jag bättre koll på mina bröst så köper jag en ny BH. Med tanke på hur bröstfixerade många manliga individer är dock så är det nog inte så svårt att skaffa sig någon som håller reda på de åt mig. Exempelvis den främmande, fulla killen på gatan i Innsbruck som frågade mig om han fick "mich angreifen". Jag behövde dock fråga vad det betydde. "So machen" kom svaret, ihop med dubbla händer i luften som gestikulerade att  han ville klämma mig på brösten. Bah. Jag gick.

Jag tror dock att nyhetens behag snabbt skulle gå över. Och det finns ju inte direkt något hopp om att gå vidare i en karriär därifrån. Men bröstfixeringen lär kvarstå. Freud skulle lika gärna ha kunnat tagit upp bröstavund istället för penisavund. Gräset är väl kanske grönare på andra sidan, oavsett vilken sida man är på. Jag skulle kunna tänka mig att testa en penis i några minuter, men vad ska jag med den till efter det? Äh, Freud kan slänga sig i väggen. Nu ska jag ta mina bröst och gå, vi ska på konsert ikväll.

Jag kanske inte vet vad jag ska bli när jag blir stor, men det här yrket är iaf ingenting för mig: brösthållare till Mariah Carey. Assistentens uppgift är "att kontrollera att sångerskans barm, sitter där den ska och att ingenting faller ut från de urringade klänningarna." Har det inte gått lite för långt då? Det känns som att Mariah Carey har för mycket pengar, för stora urringningar och för höga tankar om sig själv.

Ibland måste den lockas fram lite. Men den kikar fram lite då och då. Det gäller att hålla kvar den känslan då och ta till sig den ordentligt. För det är verkligen de där små sakerna i livet som räknas. Därför stannar jag till lite extra ibland på rälsen när spårvagnen åker för att känna vibrationerna. Fick Annica att pröva också när hon var här. Jag tror det föll henne i smaken också. Det är ingen känsla som kan förklaras logiskt. Den bara är där. Om man inte vore så gammal att man oroar sig för att bli blöt eller smutsig så hade jag antagligen fortfarande skuttat glatt i vattenpölarna när det regnar. Nu gör jag inte det. Men jag sparkar i löven fortfarande.


Den här dagens förtjusning och glädje var dels det fina vädret. Oväntat solsken och värme tinar upp en hel del. Men jag fick även köpt en kappa som jag spanat på tidigare. Glädjen efter köpet var dessutom extra stor eftersom jag inte hittade den först och började ge upp hoppet, och dessutom fick jag hjälp med rabatt på den, 25%. Alldeles nyss, med all musik på random på datorn, hittade jag en bra låt också: Maria Mena - He's hurting me. Texten är säkert hemsk, men jag hör ju sällan sånt ändå. Gillar harmonierna i den. Och det är skönt att få något nytt att stoppa i öronen som omväxling till alla "gamla" favoriter som brukar spelas annars, även om det är lite som att vaska guldkorn i sanden att lyssna på all sin musik. Varför klickar man inte bara på 'ta bort' istället för 'byt låt' när man hör något man inte gillar?

Vi har fått nya skyltar vid kassorna på jobbet. De deklarerar att man måste vara 18 för att få köpa alkohol och för att spela. Men det den främst anger, i stora feta bokstäver, är "Om du är under 30 år, visa gärna leg." Idag var första gången jag jobbade sen de sattes upp och jag har suttit och tittat på den och funderat på vad den ska vara bra för. Jag får inte riktigt ihop det. Man måste vara 18 år. Den biten känns ju klar. Men "visa gärna leg"? Det känns ju nästan som att de som kommit på att ICA ska kolla leg på alla under 30 skäms lite för det. På Systemet är det väl, vad jag vet, fortfarande 25 som gäller. Hade en intressant diskussion idag med en utländsk kund som skulle handla öl bland annat. Han såg ut att vara över 18 men strax under 30.

        - I would like to see your ID.
        - No.
        - No?
        - What do you mean?
        - Do you have ID?
        - Yes. (han gestikulerar mot bakfickan på byxorna)
        - Can I see it?
        - Yes. (tar inte fram nånting)
        - Your ID, I would like to see it?

Det följer en allmänt förvirrad konversation. Han är 27, är gift med vigselring och har barn. Men tydligen har han ändå inte med sig sitt leg. Han får köpa ölen ändå. Över 18 är han ju liksom. Men återigen funderar jag på skyltarna och den luddiga innebörden. Det måste vara något slags misslyckat försök till att vara artig. För det låter ju mer som "om det inte vore alltför jobbigt kanske du skulle kunna visa legitimation, fast alltså ansträng dig inte för min skull, orkar du inte så struntar vi i det, det är helt upp till dig, men det vore väldigt gulligt av dig alltså...". I vilket fall som helst så ÄR det väldigt svårt att veta hur gammal någon är. Och att sälja utan leg när man väl har ställt frågan är inget man gör med en klackspark direkt.

Att äta tacos själv känns lite konstigt på nåt sätt. Samtidigt så tvivlar jag på om det överhuvudtaget GÅR att äta det utan att spilla. Varför vill vi ha sällskap när vi sitter och kladdar egentligen? Jag åt precis tacoresterna från i söndags. Sjön på tallriken blir större och större genom den lilla vårbäcken som går från tortillan ner över handen och armen. All extra majs jag hade i, fast det egentligen inte fanns någon plats, för det var ju så lite kvar i burken, den ramlar ut igen och ligger som små öar i en skärgård på min vätskefyllda tallrik. För varje tugga jag tar blir jag mer och mer kladdig för jag har ju naturligtvis glömt att ta fram papper. När jag sitter där i min ensamhet tycker jag ändå att det är rätt skönt att ingen ser mig. Frågan är egentligen hur tacos har blivit en så social maträtt? Om man vill kombinera mat och kladd så borde väl nåt slags matkrig eller matsex vara en bättre idé?

Det är något väldigt estetiskt tilltalande och rogivande med alléer. Det finns alldeles för få nuförtiden. Det tar ju viss tid för träden att växa upp och det är kanske inget som prioriteras i dagens snabba samhälle. Jag för min del hoppas dock att naturen i staden inte bortprioriteras helt och hållet. Grönt är skönt!

Jag har gjort min egen kalender i år. Det började på jobbet när jag satt och ritade. Hade jag vetat hur mycket jobb det skulle bli med det vet jag inte om jag hade gjort det. Eventuellt ritar jag lite mer på december sen, men annars är jag nu äntligen färdig! Till nästa år köper jag en kalender om jag ska ha någon på väggen. Tittar inte i den så mycket men det är kul att ha. Som en omväxlande tavla. I övrigt är det nog så dock att man ritar för lite. Jag fick upp intresset för det igen på jobbet och har köpt hem egna tuschpennor.

Det är väl min bror som anses vara konstnären i min familj annars men det är något väldigt rogivande med att rita när jag väl kommer till skott. Som att plocka blommor. Länge leve estetiken! Om jag nu hamnar på dagis till slut så kommer det iaf finnas saker som passar mig väldigt bra där. Dels är det kul att leka med barn så barnet inom en själv får lite sysselsättning och dels ritar man ju alltid helt underbart i barns ögon. Vet inte om det finns så många fler ställen heller där man möts med sån glädje när man kommer till jobbet. Fast det HADE iofs varit lite roligt om kunderna hade utbrustit i unisont glädjerop när man kom till jobbet: "Annaaa! Heeeej!". Jag vill ha fiskdamm igen.

Jag hade en härlig dag. Jag fick följa med på Liseberg. Jag fick åka på vattenattraktioner. På Kållerado fick jag till och med breda ut mig ett litet tag och sniffa på vattnet innan han som bar mig övertalades att stoppa ner mig igen. Varför då? Jag hör ju ihop med vattnet. Jag fick titta på när det spelades på hjul och tärningar. Jag njöt och trodde dagen aldrig skulle ta slut. Efter Liseberg fick jag följa med till en pizzeria. Vilka härliga dofter. Men det var då det hände. Jag lämnades kvar. Jag trodde inte det var sant, men de gick utan mig. Jag hade många olika ångestfyllda tankar: Hade de hela tiden tänkt överge mig? Var Liseberg ett försök att mildra smällen? Var den här pizzerian mitt framtida hem nu? Hur skulle jag nu klara mig? Jag kände mig väldigt ensam. Jag gick vilse i mina tankar och förlorade greppet om tiden. Men plötsligt hände något. En främling tog hand om mig. Vi gick ut i regnet. För en stund lättades mina oroliga tankar av att återigen få komma ut och känna regnets smekningar. Men vem var det som höll i mig nu? Vart skulle vi? Till slut var vi framme hemma hos honom. För andra gången på kort tid undrade jag om detta nu skulle bli mitt hem. Skulle han kunna klara av att ta hand om mig ordentligt? Jag sov oroligt i några dagar. Men en dag kommer han hem och berättar att min ägare kommit och frågat efter mig. Jag fördes återigen till pizzerian där det tragiska hade inträffat och idag kom hon äntligen och hämtade mig. Som jag längtat! Nu är jag äntligen hemma igen. Jag kan återigen återgå till mitt vanliga liv som paraply igen.