Näktergalning

Att börja nyårsförberedelserna med att läsa en sorgligbok som får mig att gråta var antagligen inte den bästa starten, men nu är det glömt och jag är redo. Och smått fashionabelt sen, eftersom festen började för fyra minuter sen.

Jag tror jag är glad. Det känns bra.
Gott nytt år!!

Förra året försökte jag bojkotta nyårsfirandet helt, men fick sällskap och hade väldigt trevligt. I år funderade jag på att göra ett nytt försök, men tackade till slut ja till en festinbjudan. Kikade igår och det är 95 personer anmälda till den här festen! Jag säger emot mig själv, men å andra sidan kan jag ju alltid göra ett nytt försök nästa år med bojkottandet. Wish me luck! I år är det en fest med många korister och antagligen spexare också. Knytkalas gör att jag precis inhandlat massa frukt för att ta med fruktsallad till efterrätt eftersom jag är född sent på året. Förrätten fixar de som är födda tidigt och ni kanske kan lista ut resten. Det är trevliga människor och jag hoppas att jag får trevligt. Frågetecken i frågan är vad det blir för slags musik. Liveband och DJ kan betyda lite vad som helst, men jag håller tummarna. Och sen ska man lyckas komma hem också, men jag håller tummarna för att det går bra. Nyårsdagen firar jag med att jobba, men inte förrän 17.30 så det ska nog gå bra.

Vad ska ni göra för att fira det nya året? Gott nytt år!

Jag gillar sången. Retsam.
Passar mitt humör att slåss mot datormänniskorna.
Bring it on!

Jag är inte skapad för att klara av trasiga datorer tror jag.
Därför är det så dumt att mina datorer verkar gå sönder hela tiden.

Jag känner mig dum och oförstående och de har en jargong jag helt enkelt inte förstår. Jag förstår heller inte varför andraårsreklamationer ska gå genom försäljaren och det känns som om alla bara försöker skjuta problemen och ansvaret ifrån sig. Jag är inte tillräckligt påflugen för att stå på mig.

Nu har iPhan varit så snäll och söt att han ringt HP åt mig och ska skicka ett dokument att fylla i. Gå direkt till tillverkaren i alla fall. Bara det här går över och problemet försvinner blir jag glad. Det är utökad garanti på produktnummer före och efter min, men inte just den här antagligen, så vi får se hur det här går känner jag. Pappa sa dock att hårddisken inte var fastskruvad sedan förra gången den var på service, så man kan ju fundera på vad som mer sitter löst i den. Datorhögtalarna kraschade, integrerade musen lite då och då, glapp i powerknappen men framförallt: den går inte att sätta på. Den är död.

Är det kanske för att pappa kan så mycket om datorer men har dåligt tålamod och är dålig pedagog som gör att jag känner mig så otillräcklig på datorfronten? Jag vet inte, men tack iPhan utan iPhone!


För att klara sig i krig mot sjukdomar gäller det att man inte är för sjuk, man behöver vara frisk för att orka bråka med försäkringsmänniskor och man behöver vara datorutbildad för att kunna hävda sig mot datormänniskorna.

Kan vi inte bara förklara fred?

Hur olika saker och ting ter sig i olika ljus.
Att betala i natura.
Snaska kotte.

De här skogspromenaderna folk pratar så mycket om i kontaktannonserna kommer i ett heeeelt annat perspektiv.

Talla inte!

Det lutade åt ASUS EeePC900. 1890 kronor i internetpris på både Elgiganten och PC City. Åkte och tittade på den. Jättegullig! 2490 kronor i butiken hos Elgiganten. Frågade om han kunde göra något åt priset mer åt internethållet. Nej. Inte öppen för diskussion. Så gick istället till PC City precis intill. Letade efter var den var i butiken, hade precis kommit in när någon bakom mig frågade om jag fått hjälp. Sa vad jag letade efter, vi gick dit. 2390 kronor. Frågade om han kunde göra något åt priset. Det beror på om det står internetpris, jag ska kolla. Han tittade upp att det fanns sex stycken kvar. "Jag ska kolla med min chef." Han gick men kom strax tillbaka och sa till mig att följa med. Knappade lite på en dator och följde sen med mig till kassan och tog i hand. Det hela gick väldigt fort. Med mig hem fick jag en söt, vit, liten dator för 1890 kronor. Mycket bra service!

ASUS EeePC900.

Lite större än ett DVD-fodral, så nu följer en period där jag får försöka vänja mig vid att träffa rätt tangenter. Lite meckigt, men jag är nöjd än så länge. Jag ska reklamera HP-datorn men Inet är så omständiga att jag blir på dåligt humör varje gång jag pratar med dem. Nu känns det som om jag kan ta det lite mer lugnt. Andas. Jag andas.

Jag är dock trött, men nu har jag återvänt till Göteborg! Home sweet home. Ser fram emot att avnjuta min egen säng sedan.

Pappa följer med mig att titta på dator. Det finns både för och nackdelar. Han vet vad man bör leta efter, men å andra sidan vet jag inte hur på han är på hela idén och han vill nog ha mer kvalitet. Vi får se om jag kommer hem med någon dator eller inte, ska börja med att titta runt lite på dylika tingestar på internet.

Det är någonting med mig som jag inte kan sätta fingret på. En känsla av att vilja skrika eller gråta. Är jag rastlös? Ledsen? Otillfredställd? Jag vet inte. Uppenbarligen finns det någonting jag inte är nöjd med, och det kanske inte är så konstigt så velig och lat som jag är. En utbildning jag är osäker på, ett jobb jag inte riktigt trivs på och som har massa saker att hänga upp sig på samt förstör ryggen. Vad trivs jag med i mitt liv? Min bostad, fast den behöver jag fixa mer med men lathet och tidsbrist sätter käppar i hjulet.

Jag har kluvna tankar om det mesta omkring mig just nu känns det som.

Hur kommer man på vad man ska bli när man blir stor? Hur lär man sig att ta tillvara på de små sakerna i livet som betyder mycket för en och hur förtränger man energikrävande, repeterande tankar som fastnat? Ibland mår jag bra, men ibland... ibland gör jag faktiskt inte det.

Jag är sugen på att köpa en ny dator. Någonting litet och lätt som man lätt kan ta med sig, gärna med lång batteritid, och helst billig och med XP, är fortfarande inte säker på vad att jag tycker om Vista, men man kanske får vänja sig. Eller så kanske det är dags att testa Mac istället för PC, det finns på skolan och verkar vara ok, men det är ju en jäkla omställning. Hur liten kan den vara innan det börjar bli jobbigt? Om tangentbordet krymper alltför mycket kommer ju fingrarna snubbla över varandra likt Bambi på isen med sina långa ben och stavfelen kommer hopa sig som allt annat än snöflingor på julen - var har de tagit vägen? Jag verkar ha en väldig otur med datorer, eller så är det kanske någonting jag gör. Den förra datorn var på service ett antal gånger för en massa olika saker, och det här är tredje gången min nuvarande dator dör - alltid är det nåt. Visst klarar man sig utan dator, och ibland kan det till och med vara skönt och ger lite extra tid till annat, men i mycket är det en tingest som underlättar flera saker i livet och då framförallt sekreterandet. Det är bara ett halvår kvar, men underlättar enormt i protokollskrivandet och det andra administrativa tjafset jag ska ta itu med.

Är det värt det? Hur mycket kan den kosta? Max 5000 annars är det inte värt det. Hellre typ 3000 kanske. Vad kan man få för det? Jag tycker inte ens om att köpa datorer, den här tog mig några månader eller så att bestämma mig för förra gången. Kan man impulsköpa datorer? Det är ju faktiskt mellandagsrea, men det finns så mycket att tänka på.

Det känns som en lyx, har en fattig student råd med sådant? Jag har pengar, det har jag kollat, men jag har inte så stor koll på inkomster och utgifter, jag förstår ärligt talat inte varför jag har pengar, med tanke på hur lite som kommer in, men å andra sidan är det uppenbarligen inte så mycket som kommer ut heller. Tidsbrist har tydligen ekonomiska fördelar, jag hinner liksom aldrig köpa nånting.

Nämnde det som hastigast för pappa, han sa inte så mycket men tycker antagligen jag är dum i huvudet. Det kanske jag är. Vi får se hur det går.

Nånting sånt här kanske? (klicka)

Bakade solskensbullar häromdagen och kände mig sjukt huslig.
Men bildbeviset verkar uppenbarligen inte ha hittat hit till bloggen.
Och det är inte det enda som verkar ha försvunnit på vägen.

Istället får ni lite julrim.

I magen kittlar dödsskönt myra,
hos Ferdinand spelas vackert lyra.
Det vi ännu inte vet är vad som är årets nyhet.
En god jul och gott nytt år hoppas jag du får!

Pappa brukar sova i soffan. En annan knasig grej är att önska sig en film och sedan köpa den själv två dagar innan julafton. Hans rim blev därför:

Är du lite bäng?
Det är ju ingen säng!
Ett kan jag dig lova:
bättre än att sova.

Han fick även en Fantomentidning.

Ett julköp du slippa
med denna klippa.

Den lyckades han lista ut.
Övriga rim var av ganska mycket nödrimskaraktär.

Lustig grej det här med julen egentligen. Hur styrda vi är av alla traditioner. Skänker de oss verkligen julefrid? Klä en gran, det gör jag ganska rutinmässigt och utan julkänslor. Titta på Kalle klockan tre, i en tid när vi knappt gör något annat än att se på tv och har sett den ett trettiotal gånger innan redan. För något år sedan höll jag på att somna under Kalle, i år satt jag mest och tänkte på annat och skickade lite julsms. 60 miljoner sms skickades i år på julafton om jag minns rätt. Det är ganska sjuka mängder. Själv har jag inte haft tid med julkort från mig själv, har bara skickat från kören, för att jag var tvungen. De som har varit duktiga och skickat till mig får väl post någon annan gång istället.

Avslappning, lugn och tid med familjen, det är nog det närmsta jag kommer komma julkänslor tills jag får egna barn. Jag ser fram emot det. Jag tycker om julklappar, men i min familj har vi bestämt oss för ett paket per person... jag fuskade lite och köpte fler. Fem paket till två personer blev det. Nu ska jag dock in till stan och skaffa en till julklapp att ge till tjejkompisarna imorgon. Där en är gravid! Och jag är 27 år, det känns svårt att förstå ibland. Känns som jag lever långt ifrån en vuxen värld.

God fortsättning!

Granen är klädd i rött och guld.
Julskinkan har provsmakats på knäckebröd med äppelmos.
Extra julklappar har inhandlats och skänkt glädje.

Men var är julkänslorna?

När jag kom till Stockholm igår fick jag skjuts hem av pappa.
Jag: - Har du några julkänslor då?
Pappa: - Nä.
(Är man från Norrland så är man.)
Jag: - När tror du att du kommer få det då?
Pappa: - På julafton klockan två. Eller klockan tre.
Sen kom jag hem och pratade med mamma.
Mamma: - Har du några julkänslor då?
Jag: - Nä.
(Jag är ju faktiskt släkt med min far och har därför norrländskt påbrå.)

Kanske kommer julkänslorna om tretton timmar.


Det är antagligen först när man får egna barn de infinner sig på riktigt igen.
Jag är i alla fall ganska avslappnad, det får duga som julkänsla så länge.

Jag hoppas ni har julefrid och glädjande känslor och önskar er alla en riktigt god jul!

Sista lektionen slutade 14.30.
Sista uppgiften blev jag färdig med 21.30.
Då var jag väldigt ensam i skolan kändes det som.
Men nu är den färdig.

Jag har jullov! Tydligen.
Nu gäller det bara att inse det också.
Om inte annat så förstår jag kanske på måndag när jag sätter mig på tåget och åker hem till Stockholm. Intressant fenomen det där egentligen. Först åker man hem och efter det kommer man hem igen.

Jullov! Fan vad jag behöver det.

Klassen sitter efter praktik med hesa röster och lock för öronen på grund av färska barnbaciller och försöker göra oss hörda i konversationer som haglar av "Va? Vad sa du? Jag hör inte." Vi kan snart ställa upp i va?-tävling mot vilken äldre generation som helst. Jag har svårt att snyta mig offentligt men en tjej i klassen kan nästan inte snyta sig alls, hon hatar ljudet både på sig själv och andra. Jag vill återigen slå ett slag för de tre V:na - vila, vätska, värme! Gärna vitlök också. Krya på oss!

Först låg jag i sängen i 17 timmar och sov.
Sen låg jag i soffan i 16 timmar och tittade på tv.
Sen låg jag i sängen i 11 timmar och sov.
Sen låg jag i soffan i ungefär lika många timmar och tittade på tv.
Sen sov jag i sex-sju timmar till.

Sen vaknade jag.

Det var tur, för jag hade glömt ställa klockan.
Sen rensade jag luftvägarna och gick till skolan.
Det här kan bli en intressant och lång dag.

Igår sa jag till en i personalen på förskolan:

- Jag borde väl inte säga det här, men det känns som om jag kommer klara mig från att bli sjuk den här gången.

Idag är jag sjuk. Förkyld och en liten gnutta feber. Typiskt. Mamma påstår att jag brukar bli förkyld till lucia. Det enda jag vet är att jag ska vara på plats klockan sex imorgon bitti för att gå luciatåg med kören. Min tredje luciadag den här veckan, så på lördag får det faktiskt vara nog.

I lördags var det fest med kören och det var alldeles alldeles underbart. Jag har några gånger fått ett slags antiklimax efter andra fester med väldigt trevliga sittningar men i lördags stämde nog allting. Eller ok, huvudrätt och efterrätt hade gärna kunnat få vara lite godare. Sällskapet var jättetrevligt, vi skrattade mycket, förrätten var god, jag drack alldeles lagom mängd vin och snaps, jag hade trevligt efteråt och dansade mycket, jag hade klätt ut mig till Dorothy i Trollkarlen från Oz. Temat var nämligen Soth Africa och jag antog att jag inte var i Kansas längre. Väldigt långsökt, men det hela började med att jag hittade röda passande skor för 40 kronor och sen fick anledning till utklädningen anpassas till temat.

Jag gav mig även på att gyckla och sjunga solo, somewhere over south africa. Ändrade lite i texten för att kunna gömma mig bakom en textlapp, jag blev sjukt nervös och är inte säker på varför jag gjorde det, men jag ser det som en utmaning. Jag sjunger gärna, men framförallt i kör och helst inte i solosammanhang, särskilt inte officiellt. Det var nog nyttigt för mig. Det var dessutom väldigt gulligt, för resten av kören började spontant lägga lite stämningsfyllda harmonier i "ooooo" som passade bra till och hjälpte mig när jag sjöng lite fel på ett ställe. Pulsen slog ganska hårt, rösten blir lite mer mesig då än när man sjunger själv och bara larvar sig för att ingen ändå lyssnar. Det är då det låter som bäst.

Hur som helst hade jag en väldigt trevlig fest, och jag mådde dessutom bra när jag vaknade igår. Dock sover jag för lite, men det är ju som vanligt, så det är väl inget konstigt med det.

Nu ska jag hem och sova lite, sen är det tillbaka till förskolan imorgon. Tidigt. Fast inte lika tidigt som vi ska träffas på fredag för att sjunga luciatåg på företag. Klockan sex. Vi ska träffas då. Klockan sex! För att äta frukost och sjunga upp och öva. På kvällen är tanken att jag ska gå ut. Jag hoppas att jag orkar, kanske får tillfälle att vila lite efter praktiken. Det är sista dagen på fredag, sen är det tillbaka till verkligheten.

Funderar på att låna med mig kördatorn hem på onsdag. Har en hel del att göra som sekreterare som jag inte vet hur jag ska klara av utan dator och jag orkar inte vara här i körlokalen hur länge som helst. Har redan varit här för länge idag men jag känner att jag ligger efter på flera fronter. Har tagit igen lite idag. Till exempel tackat några till för gratulationer på födelsedagen. Det var ju faktiskt några veckor sedan nu så det börjar ju bli dags - för länge sen.

Att läsa andras bloggar finns det tyvärr inte så mycket tid till. Om man vill ha tag på mig är mobilen att rekommendera. Fast särskilt mycket tid till övers har jag faktiskt inte. Försöker värdesätta de lediga stunderna ordentligt nu, och slappa, för jag behöver det verkligen. Men det vet ni, för det tjatar jag så mycket om redan.

Ikväll var det kör, imorgon är det bowling och middag med jobbet, på onsdag är det rep inför lucia, på torsdag slipper jag jobba, gör det på lördag istället, men hänger dock kvar lite längre för drop-in-fika för föräldrarna på förskolan där jag praktiserar. På fredag blir det förhoppningsvis utgång. Efter det har jag ingen koll. Men det är nästan den femtonde då, och då bör jag ha blivit färdig med all närvarorapportering till Folkuniversitetet, och det har jag förstått tar sin lilla tid. Dirigenterna måste få sin lön i tid till jul.

Jag behöver en ny kalender ganska omgående. Har hoppats på en likadan som jag fick genom något av lärarförbunden, men vet inte hur jag får tag på en igen, kanske behöver köpa. Jag ska maila och fråga. Och felanmäla min balkongdörr och kylskåpshylla. Sen ska jag hem och sova.

Jag ska bara.

Jo, men nog är jag mig lik alltid. Så det är väl som det ska ändå. Och jag återkommer i mer utökad form här igen när datorn mår bättre, dvs det lär ta två månader eller så. Tar med den hem till pappa i jul för att försöka rädda information på hårddisken. Sedan ska den felanmälas via en hemsida och skickas iväg i 4-6 veckor för bedömning, kanske mer för lagning, jag vet inte hur de tänker sig. Men efter det första årets garanti blir allting iaf betydligt jobbigare. Jag saknar dator just nu också, det hade underlättat en hel del. Fast man får lite mer tid över förstås. Jag ser betydligt mer på tv nuförtiden istället.

Såg fragment av IDOL ikväll och kan inte låta bli att undra: 1) hur gick tiden så snabbt från audition, då jag tittade sist, till final och 2) var har talangen tagit vägen? Tycker inte någon av de tre borde vinna, isf maltesen. Känns iaf inte som om jag har missat något viktigt.

Det finns folk som jobbar dubbelt eller till och med har ännu fler jobb än två samtidigt och jag tänker nog framförallt på USA. Hur orkar de? Idag vaknade jag kl6, praktik på dagis 8-16 och sen ICA 17.30-22 där tiden däremellan gick åt till transport. Igår sov jag 6h, natten innan det 3h, inatt blir det 6h igen. Jag har inte tid att sova eller skaffa tillräcklig sinnesnärvaro att köpa toapapper. Hur klarar man flera jobb samtidigt? Jag tror jag är ledig imorgon kväll, då är sömn och toapapper prioritet.

Idag vaknade jag när lektionen nästan var slut. Jag lär ångra det i efterhand men bestämde att jag behövde fortsätta stanna hemma. Det gav mig tid att felanmäla datorn, men inte möjlighet. Byråkratiska förhållningssätt gör mig irriterad. HP hänvisade till Inet som hänvisade till felanmälan via hemsida. Efter första året blir det mycket jobbigare när något går sönder uppenbarligen. 4-6 veckor minst och de kommer nog försöka ge mig skulden så de slipper betala. Jag blir matt. Jag väntar ett tag till.

Jag orkar inte gå och lägga mig, jag tar mig tid till ingenting först. Sömnen blir bortprioriterad. Jag orkar inte gå upp på morgonen och jag orkar inte komma i tid till skolan, det var länge sedan sist nu. Jag orkar inte vara trevlig när jag får så lite tid för mig själv. När jag har så mycket att göra och försöker planera mitt liv efter det jag vet blir jag lite irriterad när det ändrar på sig: när vi inte jobbar på sagoprojektet som vi sagt, när schemat ändrar sig för femtielfte gången och alla tillfällen är obligatoriska osv. Jag orkar inte skriva manus utan dator och utan visioner som passar de andra i gruppen, när ingenting av det jag tänker om sagoprojektet passar de andra känner jag mig motarbetad och saknar engagemang. Jag förstår det som en lärare sa om att ta till sig alla idéer som kommer och försöka arbeta in dem, istället för att bara säga nej, det dödar verkligen kreativiteten.

Jag ser fram emot jullovet, med lite tid över. Jag är aldrig ens hemma tillräckligt länge för att kunna felanmäla min dator.

Jag orkar inte.