Näktergalning

På skottdagen får kvinnor enligt tradition fria. Det är nu, så det är bara att sätta igång.


Jag ska inte fria, men däremot göra något annat, som jag får berätta mer om efteråt eftersom det är lite hemligt.

Det var ett tag sen det hände nåt på drömfronten som skrivits ner, och egentligen är det för länge sedan för att minnas drömmarna ordentligt, men här kommer en del drömfragment från tiden utan dator nyligen.

Drömde om tunnlar och gångar. Utomlands och lucia, folk med vita linnen, syntes och samlades till stor kör som sjöng på måfå. Några sjöng luciatåg, vi improviserade svensk musik efter en biofilm utomlands. Jammade med "hon är så söt när hon sover" på gitarr. Rida kamel, simma.

Det här är några olika drömmar, och jag har svårt att tyda det jag skrivit om det, än mindre drömmarna i sig. Man får inte plats med så många tecken i ett sms, använde mobilen som anteckningsblock. Kanske produceras det nya drömmar nu när jag ska sova. Godnatt.

"Du luktar bajs. Du luktar bajs ur munnen."

Barn hycklar inte i alla fall. Ärliga som få. Om det stämde eller om det var något han tyckte var roligt att säga eller om det luktade från toaletten är osäkert, men för säkerhets och tändernas skull blev det tandtråd ikväll. Förutsatt att köksdörren håller ute ljudet av mammas snarkningar är det nu dags för sömn innan praktiken fortsätter imorgon.

Ok, här kommer då en till sak från gömmorna, mycket nöje!

1. Save the wales - collect the whole set
2. A day without sunshine is like night
3. On the other hand, you have different fingers
4. I just got lost in thought. It was unfamiliar territory
6. 99 percent of lawyers give the rest a bad name
7. I feel like I'm diagonally parked in a parallell universe
8. You have the right to remain silent. Everything you say will be misquoted, then used against you
9. I wonder how much deeper the ocean would be without sponges
13. Nothing is fool-proof to a sofficiently talented fool
15. He who laughs last, thinks slowest
16. Depression is merely anger without enthusiasm
25. Support bacteria - they're the only culture some people have
27. When everything's coming your way, you're in the wrong lane going the wrong way
29. A conclusion is the place where you get tired of thinking
30. Experience is something you don't get until just after you need it
31. For every action there's an equal and opposite criticism
34. No one is listening until you make a mistake

Ganska intressant egentligen, hur olika betydelse saker och ting får beroende på i vilket sammanhang de finns...

• AHLGRENS BILAR kondomer: Det finns bara ett sätt att stoppa dem! I munnen!
• ARIEL kondomer: Inte bara rent utan ULTRA rent! 
• CARLSHAMNS kondomer: Gott, gott i gott gott! 
• DAIM kondomer: You'll never forget your first. 
• DELIKATESS YOGGI kondomer: Nya smarriga smaker i ny fin förpackning! 
• FELIX kondomer: Gör det goda godare! 
• FROSTIES kondomer: De väcker tigern i dig! 
• GB-GLASS kondomer: Jag och min Magnum! 
• GEVALIA kondomer: När du får oväntat besök! 
• GINSANA kondomer: Orka mer! 
• KENO kondomer: Jag har lovat min fruga en rese! 
• KINDER ÄGG kondomer: En sak med godis, en hemlighet och en leksak på samma gång! 
• LIBERO kondomer: Det känns tryggt! 
• L'OREAL kondomer: För det är jag värd! 
• LÄTTA kondomer: Om du bestämt dig! 
• MALACO kondomer: Gott som gör dig glad! 
• MALACO kondomer: Surt, salt och sött i samma påse!
• MARABOU kondomer: Mmmm.... 
• McDONALDS kondomer: Livet har sina goda stunder! 
• NOKIA kondomer: Connecting people! 
• ODDSET kondomer: Ja, där satt den! 
• OLW kondomer: För att du älskar det goda!
• ORGANICS kondomer: Från rot till topp! 
• PEDIGREE PAL kondomer: Rekommenderas av ledande uppfödare! 
• SAAB kondomer: Av personliga skäl! 
• SCAN kondomer: Svenskt kött från svenska bönder! 
• STATOIL kondomer: Det du behöver när du behöver det! 
• VICKS kondomer: Extra starka, extra friska!

Hittat några gamla sparade roliga saker som jag kommer dela med mig av här. Valfritt att läsa eller inte. Fast, är ni här nere och läser nu är det kanske för sent att säga det för den här gången...

Others see you as sensible, cautious, careful and practical. They see you as clever, gifted, or talented, but modest. Not a person who makes friends too quickly or easily, but someone who's extremely loyal to friends you do make and who expect the same loyalty in return. Those who really get to know you realize it takes a lot to shake your trust in your friends, but equally that it takes you a long time to get over it if that trust is ever broken.


Stämmer det? Det känns inte helt felaktigt iallafall, vilket är lite lustigt med tanke på frågorna.

Datasal på Ingrid Segerstedts Gymnasium, Göteborg

Två elever ~17 sitter djupt nedsjunkna i stolarna och arbetar.
Elev 1: Hur mår du?
Elev 2: Läs min blogg så vet du?
Elev 1: Men vadå..? Har det hänt något?
Elev 2 (upprört): Men läs min blogg bara!

                          (tjuvlyssnat.se)

Jag känner igen det i viss mån, men förhoppningsvis blir det inte lika extremt som i det här fallet.

Vet ännu inte vad jag ska tycka, men faktum kvarstår att mitt hår är betydligt kortare nu än det var imorse. Det är inte som det jag föreställde mig innan. Kanske var jag inte tillräckligt bra på att beskriva hur jag ville ha det. Frågan är vem som har mest ansvar att resultatet blir som önskat. Jag vet antagligen bäst hur jag vill ha det medan frisören borde veta bäst hur man tar reda på vad kunden vill ha och hur man uppfyller önskemålen. Dagens frisör varken pratade någonting eller frågade särskilt mycket,

Tycker det är svårt, jag har inte varit hos samma frisör två gånger sen jag var liten när man gick till den närmsta. Den gången jag blev mest nöjd var på frisörskola i Innsbruck när jag gick dit och bad henne klippa topparna och gick därifrån med en helt annan frisyr. En väldigt uppklippt variant som jag försökt återskapa sen dess. Frisörerna verkar inte riktigt våga. Kanske försökte hon idag, och kanske är det min nuvarande attityd som gör att de inte vågar.

Man vänjer sig. Jag måste spegla mig lite mer och känna efter.

---

Bildbevis är tydligen efterfrågat. Med cirka två decimeter borttaget ser jag alltså ut ungefär såhär nu. Jag kan alltså nästan fortfarande vara hyfsat anständig barbröstad. Men så roligt ska vi inte ha.

Jag tänker på den här söta lilla katten som jag träffade igår. Åkte hem till Anja och åt tacos och tittade på schlager. Sånt är så mycket mer intressant med sällskap, så man slipper sitta och skämmas själv för att pinsamma låtar som "Razboorka" liksom aldrig vill ta slut, utan hon fortsätter sjunga på sitt falska sätt. Precis innan jag kom dit så hittade Anja den här katten ute, den var skadad. Ett litet sår i pannan och ett ganska stort på sidan vid ett framben som han inte stödde sig på alls. Eftersom Felix var tatuerad i örat lyckades Anja till slut få tag på ägaren som kom och hämtade honom. Halsbandet var inte deras, så någon måste ha tagit hand om honom ett tag. Han hade varit borta i en och en halv vecka. Det blev ett lyckligt slut, i alla fall för stunden, får se vad veterinären säger om skadan. Söt och gosig sak var det ändå, tillgiven och svår att inte tycka om. Förutom för Anjas egen honkatt som inte går ihop alls med andra katter. Catfight! Nu har jag katthår på de mest konstiga ställen. Inte så bra antagligen med tanke på min allergi, men det får det vara värt.

Kollar flygbiljetter till Luleå för begravningen. Måste åka på onsdagen och det går på lite mer än en tusing. Söker jag på tur och retur på lördagen, då jag helst skulle åka tillbaka, kommer jag upp i kostnader på 18000! Det är helt sjukt, en hel månadslön ju för sjutton! Det är visserligen påsk, men i alla fall! På fredagen blir det lite mer humant, mellan 2500-3000 kronor t&r. Jag tänkte ringa imorgon eller senast på torsdag för att förhoppningsvis kunna få lite mer hjälp med att söka fram ett bra alternativ, och om det finns studentrabatter eller om jag ska stanna upp i Stockholm på vägen tillbaka. Tur att man har möjlighet att vara lite flexibel ändå.

Jag har en liten thing för bebisar, men de är ju så söta. Tänker man på det så, att jag gillar barn, så har jag väl valt rätt yrke att utbilda mig till antar jag.

- Min mamma tycker jag ser ut som ett plommon.
          (slicka sig runt munnen)
                   - Plommor är gott...

Vilken sorts människa vill jag vara? Det är nog nyttigt att fundera på det ibland. Det är inte alltid lätt att fatta rätt beslut. Det känns som jag tog rätt beslut nyss dock, och ringde polisen när jag mötte en bil på vägen hem som kändes farlig. Körde fort, stannade inte för rött och stannade först i sista stund framför övergångsstället där jag och andra var på väg att gå över och körde iväg igen innan det hade blivit grönt. Det kändes inte tryggt alls, och jag blev påmind om att man måste se sig för även om Herr Gå-man är grön.

Jag kunde lika gärna ha beslutat mig för att det nog såg värre ut än vad det var och att polisen säkert har viktigare saker för sig att göra. Det var frestande. Men ibland måste man tänka några steg längre. Något stod inte rätt till där, och tänk om jag genom att uppmärksamma detta förhindrar att något riktigt illa händer? Det gick snabbt att komma fram och polisledningen som jag pratade med var väldigt trevlig. Han skulle göra ett utrop. Det kanske inte händer så mycket mer, men ibland måste man ändå göra något aktivt och ta ställning. Det var inte ett accepterat beteende.

Jag har till slut fått nytta av min tidigare omskrivna förmåga att leka hobbydetektiv och lägga märke till detaljer. Jag ser långt ifrån allt, tvärtom, men en mörkgrön jeep och registreringsnummer är åtminstonde ett steg på vägen. Tydligen var det en Mitsubishi.

Har pratat lite om liknande saker på sistone. Det handlar om respekt, förmåga att sätta sig in i andras situationer och att göra det rätta och inte blunda för jobbiga situationer. Utifrån ett lärarperspektiv gäller det för oss att göra vårt bästa för att försöka hjälpa barnen att bli så bra och goda människor som möjligt. Att säga ifrån i vissa situationer, för att det inte är acceptabelt att t.ex. cykla inomhus, ha fötterna på sätet eller kalla varandra fula ord.

Det är inte helt lätt ibland. Jag har sagt till en kille i tonåren att ta ner fötterna från sätet på bussen, och jag har blängt surt på andras fötter, men om de är för jämnåriga så vågar jag inte riktigt, då bara fantiserar jag om att säga till. Jag har själv svårt att sitta helt rakt upp och ner med fötterna på golvet, men om jag har fötterna på sätet så tar jag först av mig skorna eller lägger en tidning under.

Jag har fått höra om en kvinna som inte kan låta bli att ingripa, trots att hon i vissa fall blir hotad och andra blundar och tar en annan väg för att slippa bli inblandade. Jag brukar också ta upp ett exempel med ett tv-program för några år sedan som iscensatte en misshandel på Sergelgatan i Stockholm med massa människor omkring och ingen som ingrep eller ens ringde polisen, för det blir en slags gruppmentalitet menade psykologen. Man gör som alla andra, först om någon bryter och agerar kan andra också komma in. Därför är det viktigt att ingjuta civilkurage i kollektiv bemärkelse, självklart också med sunt förnuft inkluderat. I ett gängbråk med vapen är det inte så smart att ställa sig i mitten kanske, men då kan man i alla fall ringa polisen istället. Det är viktigt att inte blunda.

Det är inte alltid det man gör har resultat, men då har man i alla fall agerat. Mitt mail till Vägverket om vägskylten jag hittade i trappuppgången uppmärksammades och jag blev uppringd, men de kom inte och hämtade den innan jag flyttade så jag vet inte om den kom till rätta. Antagligen gav det inte så mycket att jag mailade polisen när jag hittade en kassalåda på gatan. Försökte berätta för en full kille jag pratade med att hans gylf var öppen, men fick ingen respons där heller, och dra upp den själv var inget alternativ, så jag gav upp till slut. Att föra vidare information som kan vara värdefull är inte så svårt med all teknik som finns, det är inte så svårt att söka upp kontaktinformation och ofta kan man maila om det känns lättare än att ringa.

Jag känner mig som en bättre människa när jag griper in och det är mer tillfredställande än motsatsen. Därför tänker jag försöka fortsätta säga till någon att den har toapapper under skorna eller något mellan tänderna, vidarebefordra information till instanser som kan ha nytta av den, säga ifrån när någon gör något som är farligt och/eller kan skada andra osv. Ibland kommer jag också blunda. Ibland känns det farligt att lägga sig i, eller pinsamt att kommentera något, men om man övar sig tror jag att man blir bättre. Det borde alla ha som målsättning, att bli bättre människor. Det måste vara lättare att vara en god medmänniska och agera korrekt om man är omgiven av förebilder att rätta sig efter.

Det slår mig nu att det kan ha låtit så ikväll, min kommentar. Pratade med en medlem i Djärv, som sjöng och spelade på introduktionsdagen för skolan, det var mycket trevligt att lyssna på. Han hjälper oss med skivinspelningen av julmusiken just nu och förra veckan fick jag tips om deras hemsida. En av sångerna de framförde (Springar), som också finns med på sidan, har en schysst effekt i en liten återkommande paus innan den sista tonen. Det var det jag syftade på, och han förstod ju vad jag menade. Men ibland måste man välja sina ord.

Lördagen var en dag utöver den vanliga. Nio finklädda feminina varelser från kören begav oss till Frimurarna för att underhålla under middag. Vi var till och med så feminina av oss att vi målade naglarna röda när vi satt och väntade på att gå in. Varje gång det kom in någon gömde jag flaskan.* Det blev ganska många gånger. Kanske bidrog naglarna till att vi blev väldigt uppskattade, det blev stående ovationer och vi fick komma in igen. Det kan också ha varit repertoaren, t.ex. den skämtsamma texten i masochistisk tango.

Med så mansdominerad grupp så är det nog inte alltför ofta det blir kö till damernas, men vi lyckades. Kanske var det för att vi var den enda kvinnliga fägringen under kvällen som gjorde att han som bjöd in oss gav oss varsin ros, eventuellt som ett knep för att få kramar. Vi sjöng en serenad och gick ner på knä framför varsin karl modell äldre. Det fanns en lite yngre och snyggare, hon som siktade in sig på honom passade på att sätta sig i hans knä istället. Texten gick bland annat "Du är varm, som jag" vilket följdes av en nickning och ett ja-mimande av min man, "du är ung, som jag" fick ett "nej, där har du fel" till svar till J bredvid mig. Men kvällens citat fick S som bar en klänning utan axelband. "Öh... Jag är byggmästare... hur får du den där att sitta?", med blicken någon decimeter nedanför hakan.

---

Man ska väl lära sig av sina erfarenheter och misstag sägs det. Jag ska tänka på detta.

Idag är en huslig dag. Efter skolan eftersöktes lite attiraljer till morgondagens maskerad, där min nollegrupp valt tema alla hjärtans dag. Passade även på att utnyttja en kupong på Indiska som gick ut idag. Sen bar det hem för att tvätta och städa. Kände mig riktigt duktig. Det var dags att hämta tvätten och kände mig smart som utnyttjade tiden i källaren till att bära ner kartonger också. Men det är lätt att vara efterklok. Nu vet jag att man behöver vara exakt i tid.

19:00 försökte jag hämta min tvätt, men icke. Den var bokad efter mig, men har nu suttit en timme och väntat. Det kom en kille, men han hade såklart bokat den andra tvättstugan. Men både han och mannen som var där när jag kom var väldigt trevliga i alla fall. Nu har jag gett upp och satt upp en lapp på dörren. I värsta fall får den ligga tills imorgon bitti, det var ledigt så jag bokade så jag kommer in för att hämta den då. Puh. Får se hur det går med städandet nu. Har visst glömt bort att äta också har jag kommit på.

Tack för er omtanke med farfar, det värmer.

Här sitter man och försöker plugga. Tankarna kretsar kring skolan och om det inte är dags att börja laga mat. Så ringer pappa och berättar att farfar dog inatt. Först känns det bara som något han säger, det är inget som jag tydligen klarar av att registrera på ett medvetet plan helt. Sen börjar jag tänka på julafton, sista gången jag pratade med honom. Han är så söt. Eller var. Eller är. Han använde ord som "Hej allra käraste rara lilla Anna" och jag blev lite rörd. Han undrade när jag skulle komma och hälsa på. I början av mars skulle han ha fyllt 85 år, och jag hade tänkt åka upp dit till Luleå med pappa och faster. Nu blir det en begravningsresa vid ungefär samma tidpunkt antagligen. För en tid sedan sa han att han trodde han hade ett halvår kvar att leva. Jag tror att han hade rätt.

Farfar har alltid kommit i skymundan av farmor, som ganska nyligen diagnostiserats med frontallobsdemens, kanske den mest aggressiva sorten. Farmor sa till mamma redan första gången de träffades att hon skulle dö snart. Då hade hon inte ens fyllt 60. Hon pratar konstant. Hon tillhör den gamla traditionen och vägrar sitta med vid matbordet när vi äter. Istället pratar hon. Och pratar. Och erbjuder sig att läsa för oss från text-tv, och gör även detta, även om vi tackar nej.

Det är farmor som berättar om alla sjukdomar hon har, hur sjuk hon är och hur ont hon har och alla mediciner hon tar. Farfar syns inte lika mycket bredvid henne. Han är tvärtom, och döljer hur han mår. Som den gången han reste sig och på farmors fråga vad han skulle göra svarade att han skulle ringa en ambulans. Det spelar ingen roll hur dåligt han egentligen mår, han döljer det ändå. Han har haft hjärtproblem och ansiktsförlamning och jag har gång på gång fått höra att han inte mår bra. Ändå förstår man inte. Bara lite. Jag ville åka upp dit nu för det kändes som det skulle kunna bli sista gången. Jag hann inte.

Farmor finns kvar, men frågan är hur länge till. Hon bor på hem och är ganska arg för detta. Hon vet ännu inte om att farfar är död. Han finns inte mer. Jag minns inte när jag var där sist. Det är alldeles för långt till Luleå tyvärr.

Pappa berättar att farfar hittats död hemma av en granne, som gått dit på min fasters begäran. Men det är tanken på det där senaste telefonsamtalet med farfar får mig att förstå. Nu vill tårar komma fram ur ögonen och talet fastnar nästan i halsen. Ändå kämpar jag emot, för pappas skull, tills jag lagt på. Varför då? Varför inte visa att jag blir ledsen när jag nu faktiskt blir det?

Jag är glad att jag fick det där sista telefonsamtalet med farfar,
men ledsen att jag inte hann åka dit för att hälsa på.
Tankarna på skola och mat har försvunnit för stunden.

För vi sjunger fortfarande julmusik. Första inspelningsdagen idag. "Tyst det är i husen" tippade texten fram, men vinden klämde i med egna toner och verkade inte vilja hålla med. Vår dirigent gav oss en ton att börja på, vinden en annan. Förhoppningsvis är det inget som fastnar på skivan, men om så vore så är det ändå ett stående inslag i den göteborgska julen. Regn och blåst. Dagens bild är ganska vanlig i den här staden, paraplymobbning.