Näktergalning

Förutsatt att datorn håller nu, så återkommer jag nog mer när jag är tillbaka i Göteborg igen. Häromdagen hängde den sig och gick sedan inte att sätta på, så jag hoppas den fortsätter fungera nu tills jag kommer tillbaka och kan göra en backup. Trots min ångest förra gången den dog för att jag inte hade gjort en backup och var rädd att allting skulle försvinna har jag fortfarande inte kommit till skott. Tänk om alla mina fotografier skulle försvinna. Det är tre och ett halvt år av mitt liv. Nä, ibland är man inte särskilt smart...

Jag tröstar mig med mammas mat. Det blir min absoluta favoriträtt idag. Fläskkarré-skivor marinerade i citron, olivolja och saffran, som grillas och läggs i pitabröd med vitlökssås och sallad. Dessutom finns det nybakad rulltårta. Kusin, bröder, föräldrar och moster med man kan pigga upp när de alla är här, men nu börjar jag med ett wienerbröd.

Barndom är billig att hitta tillbaka till, endast sex kronor. Det räckte visst inte till mina vänner som inte såg lika roade ut, ville inte få på sig eller i ögon. Som motvikt räcker den längre när man nuförtiden har bättre motorik och inte längre spiller ut halva burken.

Kanske har dagens vän bättre barnasinne och uppskattar såpbubblorna mer.

(1) Infödd
En av din kompis har en krossa på du.


Jag förstår poängen i den här reklamen.
Är det mest sött eller roligt? Kanske båda.
Men var kommer infödd in i bilden?
Direktöversättningar kan i alla fall roa.


Slå mig bebis, en gång till.

Det är svårt att orientera sig i en stad, när man vill kalla ett ställe vid ett namn, fast det har bytt namn ett antal gånger sedan dess. Särskilt när man inte ens kommer ihåg vad de hette på den tiden. Hirschenkeller och Kicki's finns kvar, men vad har väl hänt med Pennylane och Monkey bar?

Det var länge sedan jag gick ut i Stockholm.

Det finns vissa saker med att vara av kvinnligt kön som är ganska jobbigt.
Särskilt när man ska segla och har dålig timing.
Särskilt när planer går i stöpet för att man blir bortglömd.
Men ska försöka åtgärda det nu.
Håll gärna några tummar och stortår och armbågar och diverse kroppsdelar för min skull.
Jag vägrar låta seglingen bli förstörd på grund av detta.

Det verkar finnas många turkar i Stockholm.
I fredags var de väldigt glada och åkte runt och tutade.
Viftade med flaggor, körde mot rött, blinkers på.

Ikväll var de ganska många på baren vi åt på.
De var glada efter första målet.
Efter det andra målet gick vi.
Något säger mig att de inte är lika glada längre.

Det är mycket barn i din blogg nu, är du lite sugen eller?

Det är mycket mat i din blogg nu.

Antagligen är man precis sådan som det man skriver om i en blogg.

Jorå.

Gissa vad jag åt idag då?

Fläsknoisette, potatis och bearnaise.

Jorå.

Jag är en liten köttbit.

Vi pratade om barn också.

Om man vill vakna snabbt med hjärtklappning kan man se till att man sover i det rum där larmapparaturen sitter. Sedan adderar man en hemkommande fader som tänker stänga av larmet, för säkerhets skull. Det ger en högljudd, mekanisk kvinnoröst i dotterns sovande öra som deklarerar:

- RÖRELSELARM... FRÅN!!

Sen är man vaken. Och lite bitter.

Fast jag fick i alla fall måltiden jag ville ha.
Mina föräldrar kom hem, men jag kom bort.
Åkte hem till Annica och åt kött, pommes och bearnaise.
Det är skönt att tillfredställa vissa behov.

Det finns vissa fördelar med att inte bo nära en affär.

Jag vill ha en god köttbit, med pommes och nån sås eller kryddsmör.
Jag vill ha massa onyttiga saker.
Jag vill ha chips, ostbågar eller popcorn.

Jag vill ha.

Jag får nöja mig med en sallad.
Jag försöker bestämma mig för att det är en fördel.

Men jag vill ha.

Ett missförstånd ledde till besök.
Med sms och moster som telefonbuffert kom kusinen hit.
Vi har inte umgåtts så långa stunder själva innan.

Men det gick bra.
Vi lever fortfarande.
Båda två.

Jag har dessutom fått öva på att vara mamma.
Att försöka sikta lite sämre när vi spelade kubb.
Att efter jätteplockepinn på altanen assistera med stickorna i hand och ben.
Inte för att jag behövde göra så mycket.
Hon petade själv med nålen trots att det gjorde ont.
Jag fick även laga mat och se till att hon kom på bussen ordentligt.

Jodå, det ska nog bli en mamma av mig också till slut.
Särskilt eftersom jag blir mer och mer lik min egen mor ju äldre jag blir.
Återstår bara att bestämma ifall det är något bra eller dåligt.

Vissa personer borde verkligen inte ha hund.
Eller barn heller för den delen.

Visst, ibland kan jag också vara lite mesig.
Men jag vill ha både barn och hund.
Om jag inte blir allergisk.

Jag tänker på vad jag ska göra och vad jag inte ska göra.
Det antar jag att alla gör i förväg.

Tittar på "Min hund styr mitt liv" och vissa saker känns så självklara.
De dominerande barnen på dagis hade mesiga föräldrar.
Både barn och hundar testar gränser.
Man ska inte tro att man gör barnen en tjänst
om man låter dem själva bestämma när de ska gå och lägga sig.
Hård men kärleksfull.

Sen får man välja sina strider.
Och det är lättare sagt än gjort.
Det är klart jag förstår det.

Först ska jag skaffa ett mer stabilt liv och någon att skaffa barnen med.
Sen syns vi om några år i mataffären.

Jag är kanske den där stressade mamman med en skrikig unge
som ger med mig och köper godis bara för att få tyst på barnet.

Men jag hoppas verkligen inte det.
Jag har ambitioner.
Och jag hoppas att jag inte kommer få äta upp mina ord.
Vissa saker är svåra att förutsäga.

Eftersom pappa har så konstiga och avancerade lösningar på tekniken sitter jag och snyltar lite på grannens nät, och tittar på Eurotrip. En insikt och fundering väcks till liv igen. Det KAN bara inte vara skönt nånstans att springa naken när man har en penis!

Kan man sova för lite och för mycket samtidigt?

- Jo, tydligen.

Efter två timmars sömn (vad var det jag sa?) var det svårt att komma upp på morgonen. Försovning kombinerat med en sen buss var ingen bra kombination. Utan att överdriva, om jag hade varit tre sekunder senare hade jag missat tåget. De viftade för avfärd och dörrarna stängdes på min väska. "Det var i sista sekund!" Ja, lite väl sen sekund. Usch! Det är inget jag rekommenderar, och en bieffekt av stressen kan bli ett lätt illamående.

Jag är inte stockholmare längre.
Det slog mig på riktigt idag.
Fyra år sedan jag flyttade.
Mentalt har jag inte flyttat hemifrån på riktigt.
Det är för många tillfälliga bostäder
och för mycket saker som jag inte tagit med mig.
Det är en av anledningarna till att jag är här nu.
Jag ska rensa och packa ner saker jag vill ha med mig.

Jag ska med andra ord städa.
För det är ju verkligen jätteroligt.
Verkligen.

Så jag åker till Stockholm.
Det känns som jag kommer från landet.
Jag har glömt och är inte längre lika hemma här.
Annica pratar om Långholmen och jag tänker på Saltholmen.
Anja skriver Drottning och jag tänker torget istället för gatan.
Det finns mer Göteborg i mig än jag trodde.
Jag vet inte längre vad man gör här.

Tillsammans med insikten kom fågelbajs.
Riktiga stockholmare tar ingen skit.
Jag tror det är officiellt nu.
Jag bor i Göteborg.

Jag har inte stängt fliken sen Cykel-Daniel fick mig att få upp ögonen för det här.
Det finns så många sätt att tänka, och så mycket humor i det.
Om jag delar med mig kanske jag kan gå vidare med mitt liv efter detta.

Ett skepp kommer lastat – med kondomer

Det kan bli en het vinter på Antarktis.
16500 kondomer har lastats dit.
De är gratis för forskningsstationens 125 anställda.
Konstant mörker råder under vintern där.

Det är 132 kondomer per person.
Det är 264 kondomer per par.
Det är en lång vinter.
Övning ger färdighet.
Baby, when the lights go out...
Vad som helst kan hända då.

"Beautiful Anna;princess of the sunshine goddess i crave for the radiance of the light reflecting majestically on your face,the beauty transcending from God's perfect hand work. u look cool and decent. well i'm just an ordinary guy who is confident and sincere and thinks he might have a chance with you if the probability is 1 out of 1000000 its o. k at least i got a shot at the most beautiful being i have ever seen in in this world full of glitters not gold. holla back."

Oma från Nigeria är intresserad av "an intimate encounter".
Hjälp!

Vad svarar man på något sådant här?
Jag har lite svårt att ta det seriöst.

Varför tycker jag det är så tråkigt att packa?
Och dammsuga?
Det senare är inte riktigt aktuellt vid den här tidpunkten ändå.
Kom precis hem från jobbet, och åker imorgon bitti, så nu måste jag packa.

Själva tågresan ser jag faktiskt fram emot dock för en gångs skull.
Har en bra bok jag läser (Stjärna för en natt) och har dator att se film på.
Och så måste man ju äta matsäck såklart, det hör till när man åker tåg.
Det finns en risk för att jag inte kommer vilja gå av när jag kommer till Stockholm.

Det finns också en stor risk för att jag inte kommer sova särskilt mycket inatt.
Det är ju bara såååååå tråkigt att packa!!

När pappa fyllde femtio fick han en flyglektion i present.
Eventuellt var det någonstans vid Skavsta.

I en annan sorts familj hade han kanske fått det här istället.
Flyg ett stridsflygplan i Sydafrika, endast 97 250 kronor.

Vi tar två va?

- Vi måste träffas!
- Ja, absolut!
- Kan du på torsdag?
- Nej, då måste jag bygga lego och sen ska vi potträna lite. Men vad sägs om tisdag?
- Äsch, det går ju inte, jag har en ansiktsbehandling med mangopuré då och så finns det alldeles för mycket toapappersrullar som behöver dras ut så man kan leka med pappret. Det är lite mycket just nu.
- Jo, jag vet, men vi kan ju se om det blir nån tid över, kanske på måndag om det går snabbt att följa med mamma och skrika i affären, att vi kan leka lite efter det och diskutera vår diet.
- Det låter bra, då säger vi så och så hörs vi senare.
- Det gör vi! Förresten, du skulle nog se till att få din blöja bytt, det luktar inte så fräscht.



Vissa problem existerade helt enkelt inte när man var liten.

Jag är lättroad. Jag borde skaffa hund. Tänk så roligt jag skulle ha.

Fabian kom hit och hälsade på igår.

Han är ju bara för söt och det syntes att han var glad att träffa mig. Jag fick lite kommentarer på mitt köksgolv, han hittade det olycksdrabbade hörnet där maten lätt spills. Han är ganska busig och försökte hela tiden få en chans att nafsa på mig. Jag hämnades genom att blåsa på honom, det tyckte han inte alls om. Däremot gillade han min balkong, jag tror att han också skulle vilja ha en. Han hade lite kluvna känslor om min tiger, den är ju ganska naturtrogen, så den var spännande, trots att han i början blev lite nervös när han såg den.



Efter att ha morrat ett tag och hållt sig på avstånd la jag en handduk över huvudet för att dölja ögonen, och då kunde han gå fram för att bekanta sig, om än väldigt försiktigt. Men sen var det inga problem, och tydligen smakade morrhåren gott, både att slicka och bita på.

Ja, ok, Malin var också här.

Övermod?
Macho?
Leksugen?
Obstinat?
Kinky?
Svårt att säga...

Jag ska få ett presentkort från IKEA nu, för soffan*. Så nu är jag inte lika missnöjd längre. Göttamig.

Är i Stockholm 19 juni till 2 juli (anteckna gärna) men därefter vill jag åka till IKEA, samt inreda min balkong. Eftersom ni redan har anteckningsblocken framme följer här en lista på vad jag vill ha.

Badrumsmatta. (den fastnar i golvet)
Taklampa till vardagsrummet. (vill ha nåt roligare än plafond tror jag)
Duntäcke. (börjar bli dags för ett nytt, och skadar inte att ha gästtäcke)
Sängben/medar. (de jag har är sneda, knarrar och gör märken i trägolvet)
Plastslev.
Vitlökspress.
Stekspade.
Den här bilden som affisch.



Eventuellt lite annat krimskrams, som gardiner, lakan, matta, bordslöpare. Oftast lämnar man ju IKEA med betydligt mer än vad man hade tänkt sig. (Likaså Gekås/Ullared. Dit vill jag egentligen också åka igen, det är kul. Fast dyrt.)

Är det någon som vill följa med till IKEA?
Det skadar verkligen inte att ha bil och körkort här heller.
Anmälningar mottages på lämpligt tänkbart sätt.
Jag bjuder på mat då också!

När man ändå är ute och kör tycker jag det vore en bra idé att även skaffa något att lägga på golvet på balkongen, trätrall tänkte jag mig, samt en stor trälåda som man även kan sitta på, som får tjäna som bänk på balkongen. Någon som har förslag på var man kan hitta sånt? Jag vill inreda min balkong så man kan vistas på den. Behöver göra den duv-ovänlig också.



* Tidigare inlägg om soffan: här, här och här.

På rasten fick jag reda på lite skvaller om en kund som är kändis, och innan stängning dyker personen upp, jag som väl aldrig brukar se honom annars. Lite lustigt sammanträffande. Och ja, jag ÄR lättroad. Det ska man vara. Dessutom hör jag lite dåligt, vilket gör att jag kan dra nytta av denna förmåga att roas lätt.

Därför trodde jag först att kändisen sagt:
- Ligger i skilsmässa nu, så det är viktigt att hålla reda på pitten.

Fast det var kvitton. Kvitton, Anna, kvitton!
Jaha. Fast det var ju inte lika roligt.

Jag ställer mig dock frågande till hur smart det är att berätta för en ICA-personal att man ska skiljas, när det, vad vi förstår, inte är allmänt känt eller skrivet om i tidningarna. Om det är meningen att det ska vara hemligt så är det väl inget man berättar för främlingar? Pressen kanske redan vet det, men väljer att inte skriva om det för barnets skull? Hursomhelst är det nog viktigt att hålla reda på pitten i vilket fall som helst. Också.

I Göteborg finns det spårvagnar.
OJ VILKEN CHOCK!
Jo, jag vet. Men det är sant.
Jag lovar.

Ibland öppnar föraren dörrarna, men ofta måste man själv trycka på en knapp för att de ska öppnas så man kommer ut. Vilket är ganska bra, om man inte känner för att åka runt på en spårvagn hela dagen. Det har säkert sina fördelar, men de flesta vill så småningom gå av till slut. Om vi bortser från problemet med de personer som vill gå på som står ivägen (stort irritationsmoment) så kommer problemet med att trycka på öppna-knappen. Det finns olika sorters spårvagnar. En gammal sort där man måste trycka upp dörrarna själv, en lite mindre gammal sort där det finns knappar att trycka på vid sidan av dörrarna, och en ny sort där öppna-knappen sitter på själva dörren, både på utsidan och insidan. Det finns även olika sorters personer som åker spårvagn, och även vill gå av den, vilket också ger olika sätt att bemöta öppningsknappen.

1. Den stressade. Det är en stressad person, oftast kvinna i yngre medelåldern. Trycker flera gånger snabbt på knappen innan vagnen stannat (trots att det inte hjälper mer än mentalt) och är synbart stressad, kanske för att hinna med en anslutande buss eller spårvagn, eller pga försening. Tittar sig mycket omkring, både i spårvagnen och utanför.
   
2. Den coola. Oftast en ung kille som demonstrativt och hårdfört trycker på knappen stötvis innan vagnen stannat. Signalerar därmed till omvärlden att "jag är för cool för att ha tid att stå här och göra ingenting, stanna och släpp av mig nu så jag kan erövra världen". Är man en ung tjej tänker man "åh vilken snygg och cool kille" och dreglar lite generat fnissande, är man en något äldre tjej så ler man lite roat åt beteendet och känner sig gammal.
3. Teknikkämpen. En beskedlig person som tycker det är ganska jobbigt med teknik, men har lärt sig hur det går till och vill gärna visa det för omvärlden samt få en chans att känna sig duktig och medverkande. En person i övre medelåldern eller pensionär. Ska för allt i världen trycka på knappen, även om dörrarna redan håller på att öppnas. Vissa extremfall förstår inte ens att anledningen till att det är så svårt att träffa knappen är för att dörrarna redan är halvvägs öppna, och knappen (på dörren) därför rör på sig.
4. Turisten. En person som inte vet hur det går till, och förvirrat tittar sig omkring åt alla håll och kanter för att förstå vad som händer. Viftar eventuellt med en arm eller ett ben och hoppas att dörrarna öppnas av det. Brukar bli lite stressad och få något panikartat i blicken där man ser hur tankarna skriker ut ett "SLÄPP AV MIG!!".
5. Den hjälpsamma göteborgaren. Är den person som ser till att turisten kommer av spårvagnen, om den inte lyckas hitta knappen själv. Det kan vara en person som står bakom och vill komma av själv, fast turisten står ivägen, eller så är det någon som ska åka vidare och bara hjälper till. Det går även att muntligt berätta för turisten att den behöver trycka på en knapp, men att själv göra det är mer effektivt.
6. Sällan-göteborgaren. Åker inte spårvagn så ofta och är inte van vid de olika sorters spårvagnarna. Tror sig veta hur man gör, och förstår därför inte riktigt vad som händer när dörrarna inte öppnas. Vill trycka på en knapp vid sidan av dörren och hittar därför inte knappen på dörrarna av de nya spårvagnarna, eller förstår inte att man behöver trycka upp dörren själv, varvid en förvirrad blick uppstår och tittar sig vilt omkring.
7. Normal-göteborgaren. Är säker på hur man ska bete sig, var knapparna sitter, hur de olika spårvagnarna fungerar. Vet att det inte är någon idé att trycka på knappen innan spårvagnen stannat. Vet var man ska ta vägen när man klivit av, så man inte stannar precis utanför dörren och är ivägen för resten som ska gå av. Är harmonisk i sitt spårvagnsåkande, som en del av Göteborg.

Det är inte alltid så lätt att åka spårvagn, det finns flera knepiga moment. Knapptryckningen är bara ett av dem. Övriga kan vi ta upp en annan gång, som att stämpla sitt kort, lämna plats för avstigande, sittplatser och att veta åt vilket håll man ska ta sexan åt.

Det pågår en fotbollsfest i vårt land.
Hade jag varit intresserad av fotboll och öl hade jag hängt på Avenyn.



Det är skön stämning, massor med folk.
Det verkar väldigt trevligt.

Men nu är jag ju faktiskt inte sportintresserad.
Därför ligger jag hemma i min säng och tittar på film.
Och överallt finns reklam "kom till oss och titta på fotboll".
Jag skulle vilja se ett ställe riktat till motsatt publik.
"Kom till oss, här finns garanterat ingen fotboll."
Dit hade jag kanske kunnat tänka mig att gå.

Jag är en av ungefär tre stycken som inte följde matcherna i fotbolls-vm i USA 1994.

Inte ens utklädd till svensk i Österrike, i öltält utanför arenan med massa supporters från båda lagen med storbildsskärm, inte ens då tyckte jag det var kul att titta på. Men inne på arenan, det var en helt annan sak. Jag såg några Sverigematcher i hockey-vm för tre år sedan. Och DET var riktigt roligt, underbar stämning. Jag hade tolk också. Såna som mig behöver det. "Nu var det icing, för han där gjorde så här..." Satt till och med framför nån gammal tränare, vilket min tolk tyckte var ganska coolt. Själv minns jag inte ens vad han hette, så coolt tyckte jag det var. Fast att höra honom kommentera matchen till en medföljande liten pojke, det var intressant. Det var lite trög publik bland vip-kostym-nissarna där, men vi gjorde vårt bästa, jag och Christine. Heja Sverige! Och Sverige vann. Alla matcherna jag var på: Finland, Schweiz och Kanada. Då är det gött att gå ut och fira efteråt. "Wiiiieee, jag är svensk, och Sverige har vunnit!" Man blir lite extra patriotisk utomlands också.


Tränaren                                Innsbruck flaggar vm                        Sverige-Finland 5-1!

Jo, jag kan sätta mig in i känslan.
För de som har den måste det kännas fantastiskt just nu.
Så om du gillar fotboll, ta dig till Avenyn nästa Sverigematch och titta med andra i en underbar gemenskap.
Om du inte gillar fotboll är det bara att sitta hemma och öppna fönstret.
Räkna grannarnas skrik, så vet du ändå hur det går i matchen.

Jag känner mig huslig värre, har gjort både middag och två matlådor. Det behövs, för efter de här två lediga dagarna bosätter jag mig på jobbet några dagar, innan det är dags att åka till Stockholm på lite mer ordentligt semester. Det vill säga, sådan ledighet där man faktiskt är ledig, inte en sån ledighet som man jobbar på, som det varit hittills.


Jag har till exempel gjort en pastasallad till imorgon, inspirerad av den som mamma brukar göra vid lite festligare tillfällen, t.ex. studentfirande. Den består av pasta, pesto, ruccola, tomat, solrosfrön, bönor, mozzarella och salami (eller om det hette medwurst).

Jag inbillar mig att jag är superhuslig.
Jag förtränger det där andra jag inte gjort, som att dammsuga.
Oh, va huslig jag är!

- Pastasåser, var har ni det?
- Det har du ner här runt hörnet, säger jag och pekar mannen till rätta.

Jag fortsätter min bakåt-shopping* men passar på att hämta pesto till mig själv när jag ändå är i närheten, så vi möts igen. Pastasåsmannen är rådvill och vill starta en konversation om pastasåser. Jag säger som det är, det finns många olika så man får själv bedöma vad man vill ha efter sin egen smak, men lägger till att jag tänkte köpa pesto** samt att tomatsåsen med basilika är god, enligt mig.

- Ja det har du rätt i, jag tar en sån jag också.
- Den är god att göra köttfärssås på också, men det är ju lite slöseri.
- Ja men det är skönt när det är färdigt redan.

Jag går tillbaka till min vagn med varor, men han är fortfarande i närheten*** och vill fortfarande ha tips.

- Den färdiga pastan, den har ni här nånstans va?
- Färsk pasta har du där ja.

Han tittar länge på de olika sorterna. När jag går förbi ger jag spontant ett till tips.

- Har du testat den här, gnocchi av potatis?
- Nä, är det gott?
- Jodå, det är lite annorlunda, men det behövs nån sås till för det är lite torrt och maffigt.
- Jag testar en sån också, säger han och stoppar en påse i korgen.
- Jag åt det med tonfisk, creme fraiche och vitlök tror jag.
- Det var bra du sa, creme fraiche behöver jag ju också.

Det känns som jag hade kunnat säga vad som helst, och han hade köpt det. Han sög girigt i sig allt jag sa som om han inte ätit på några veckor, och helst ville ha efterrätt på det också.

Folket, några råd på vägen:

1) Fråga inte så mycket, du hittar antagligen ketchupen själv i alla fall.
2) Om du ändå frågar, var källkritisk (kvällens tema). Vi vet inte alls lika mycket som du tror. Den allsmäktige och allvetande ICA-guden finns inte i denna människoskapelse. Vissa saker sägs för att skapa lugn och självförtroende. Till exempel vegetarianen som tipsar om "det här underbara köttet brukar jag ha till söndagsmiddagarna" så kunden känner att den gör ett bra val.****
3) När jag rör mig på golvet är jag oftast utstämplad för att ta mig till lunchrummet och tycker inte så mycket om att jobba gratis.*****



Nötter:
* Ni skulle bara veta hur mycket saker som lämnas här och där i butiken och måste ställas tillbaka till sin rätta plats.
** Pasta, pesto, tonfisk och tomat är gott, när vi ändå tipsar om mat.
*** Vissa kunder blir man aldrig av med.
**** Nej, vi ljuger inte konstant. Vi vet en hel del såklart, men erkänn, om ni frågar vad vi rekommenderar vill ni inte ha ett svar i stil med "Jag vet inte, jag bryr mig inte, alla är lika goda, och du har ändå inte samma smak som mig."
***** Även om man jobbar har man sällan tid med långa konversationer, fast inget av detta är något som brukar visas.

Vad ni antagligen inte visste är att tunnelbanan i London skapades för att man inte skulle drunkna i hästskit. Innan färdades man med häst, och hästarna blev fler och fler. Man agerade efter ett framtidsscenario, för att få bukt med ett problem.

Vet man med sig att något inte är hållbart är det bättre att satsa på en osäker förändring än att fortsätta på samma spår. It might just be a success!

De flesta är medvetna om växthuseffekten. Men något som kanske är mindre känt är att om inte växthuseffekten alls funnits hade vi haft minus 18 grader i medeltemperatur på jorden. Den gör vår planet varmare, vilket kan göra att isar smälter, det är också ganska känt. Men visste ni att smältande is ger kallt vatten som rinner ner i haven och skulle kunna kyla ner Golfströmmen så den stannar av och slutar värma upp stora delar av vår värld, vilket skulle kunna leda till en ny istid ganska så snabbt? Det har hänt förut och kan hända igen.

Jag tänkte dela med mig av en del av det jag lärt mig under min kurs i hållbar utveckling. Det blir ett faktaspäckat inlägg, men det är nyttig kunskap, så läs det gärna och begrunda lite. Mycket var jag inte medveten om innan och har fått mig att tänka annorlunda nu, även om jag inte gör så mycket aktivt. Orkar man inte läsa allt, så hoppa till tipsen på slutet, vilket ger en slags sammanfattning.

12% av all elkonsumtion är standby-el. Apparater som inte stängs av helt, men även en avstängd lampa kan dra 4W. Dra ur sladden eller skaffa ett grenuttag med power-knapp och stäng av elen helt med den.

Källsortering är mer invecklat än man tror och det finns olika teorier. Vissa (som Stefan Strömberg, enligt tidigare inlägg) menar på att det är bättre att bränna det som går att bränna och ta tillvara på den energin istället, andra håller inte med och menar på att hans kunskap är föråldrad. Jag kommer fortsätta källsortera, fast slänga vissa kladdiga förpackningar i soporna och veta att det blir energi av den förbränningen. För att komplicera det ytterligare är det bara förpackningar och inte produkter som ska källsorteras, alltså schampoflaskan, men inte plastleksaksbåten. Var man skulle lägga den förstod jag inte riktigt. Kristallglas ska absolut inte i glasåtervinningen, då det innehåller 20% bly.

Vi lever över våra resurser, som om vi har tillgång till flera jordklot, det är för stort ekologiskt fotavtryck. 20% av all mat som produceras slängs utan att ätas upp. Hushållen slänger 10% av inköpt mat.

Vatten på flaska ger 1000 gånger mer utsläpp än kranvatten. 1992 såldes 92 miljoner liter, 2006 var det 247 miljoner liter. Matproduktion kräver också vatten. För att producera 1 kg vete krävs 1200 liter vatten, för 1 kg ost 5300 liter och för 1 kg nötkött krävs det 16000 liter vatten att producera. Det tar tio gånger mer resurser att producera köttprotein jämfört med växtprotein. Vi äter 43 kg kött per person och år i Sverige, en ökning på 30% sen 90-talet.

Vi kan göra olika val med det vi köper. Frukt till exempel kräver olika mycket koldioxidutsläpp beroende på om det flygs (sockerärtor, sparris, guava, fikon, osv), odlas i växthus, transporteras med båt (färska frukter som mango, ananas, banan osv), åker lastbil eller odlas fritt och i närheten. Passionsfrukt från Sydamerika med flygplan ger 7020g koldioxidutsläpp per kilo frukt, jämfört med 258g för bananer med båt från Costa Rica och 5g för morötter från lokal odling. Det är bättre att äta årstidsrelaterad mat, konsumera efter säsong så maten slipper färdas så långt.

Det är svårt att se konsekvenserna av sitt agerande, att det kan bli översvämning i Bangladesh för att vi åker bil i Sverige t.ex, och att bensinpriset därför bör höjas. Storbritanniens inkomster har fördubblats på 30 år, men de som säger sig vara "very happy" har sjunkit från 52% 1957 till 36% 2006. Tänk efter, måste du konsumera för att vara nöjd med livet? Är det verkligen det viktigaste för dig? Måste du köpa nytt, eller kan du köpa second hand eller byta med vänner? Dagens produkter är gjorda för kort livslängd och svåra att laga, det är bättre att satsa på dyrare som håller längre och tjäna pengar på tjänster (att laga) istället för nyproduktion.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra nåt.

Ät mindre kött, stäng av elapparater, åk kollektivt eller gå och cykla, använd din konsumentpåverkan och tänk på vad du köper, ta reda på vad olika märkningar (KRAV, Fairtrade, osv) innebär. Konsumera grönare, dvs närproducerat, rättvist, KRAV, energisnålt osv, och konsumera annorlunda. Köp inte för mycket så det behöver slängas. Köp inte mat utanför dess säsong. Spara på vattnet och stäng av kranen när du borstar tänder eller schamponerar håret, undvik helst att flyga vid resor. Fyrverkerier är inte bra, då det sprider tungmetaller, särskilt andra färger än vitt, blått och gult, som är mer ok. Köp vin på tetrapack hellre än i glasflaskor, då glas kräver så mycket energi i både tillverkning och nedsmältning. Reflektera över din konsumtion, vad behöver du egentligen? Se till att skaffa dig tillräckligt med information för att göra genomtänkta beslut över ditt eget agerande.

Det viktigaste är inte vad vi säger idag, utan vad vi gör imorgon.

Plötsligt slog det mig.

När man går på tv-inspelning kan man ju råka komma med i tv.
Jag tror jag blev lite nervös, och drömde under natten.
Jag hittade inte och kom sent och fick stressa
och vara med om pinsamma saker under inspelningen.
Däremellan vaknade jag några gånger också.
Fast det var ju inte så farligt.
Snarare roligt.

Lite skräckblandad förtjusning.
Tänk om jag faktiskt kommer vara med i tv?
Jag vet inte vad jag ska tycka.

Inatt behöver jag inte vara nervös. Tror jag.
Doobidoobidoobidoobidoobidoobidoo.

I Österrike finns många parkbänkar med konstig eller ingen utsikt.
Mystiskt, med tanke på att det finns så många fina vyer att beundra där.

Göteborgare är väldigt dåliga på att lämna plats för avstigande.
Det är något jag tänkte fördjupa mig i vid ett senare tillfälle.

I Uppsala är det lite konstigt om man inte pluggar.
Om man inte pluggar ska man helst ha kårkort ändå så man kan gå på nation.

I England har dagstidningarna inga häftklamrar som håller ihop sidorna.
Det har både för- och nackdelar vid läsningen.

I Kroatien kan man istället för böter bli bjuden på fest.
I alla fall om man är ung svensk söt blond tjej i bil med andra tjejer
som inte visste om den nya lagen om att alltid ha på lyset.

I Stockholm tycker många det är jobbigt att missa tunnelbanan.
Då kan man få vänta tre minuter på nästa.
Men till jobbet kan man ha en timmes resväg utan problem.

En intressant fråga väcktes igår på spårvagnen.

Först kom Ullevi.
Sen kom nya Ullevi.
Då fick Ullevi heta gamla Ullevi.
Sen revs gamla Ullevi.
Nu byggs det ett nytt på samma plats.

Vad ska det heta?
Nya gamla Ullevi?
Gamla nya Ullevi?
Supernya Ullevi?
Ullevi 2.0?
Kålle?

Jag lyckades diska och tvätta.
Men städa och dammsuga är det värre med.
Vad jag gör istället? Jag pusslar!

Create your own puzzles at PuzzleBee.com!

Kläder. Detta ständiga gissel.
Imorgon ska jag vara fredagsfin och inte för somrigt klädd.
Då blir det inspelning av Doobidoo, som sänds i höst.
Jag är bjuden på bröllop i juli.
Hur många etikettregler måste man följa?
Jag har en röd/vit klänning, men har hört att rött betyder man har haft sex med brudgummen.
Jag har en vit/svart kjol, som antagligen inte är för vit, eller får man inte ha något vitt alls?
Det här är inte det lättaste. Särskilt inte för mig.
Några gånger under våren har jag sjungit med kören på olika framträdanden.
Klä er ljust och vårigt, säger dem.
Gör det själv! har jag lust att säga.
Min garderob är inte särskilt ljust lagd av sig.
Svart, blått, grönt och brunt mest. Lite rött och möjligtvis några vita ränder.
Jag tror jag äger två vita tröjor.
Det är de man sätter på sig när man ska äta tomatsås.
Slår nästan aldrig fel, vips så har man spillt.
Det förenklar visserligen tvätten, jag tar en 40 och en 60 grader, färdig!
Men min garderob behöver förnyas och muntras upp.
Finns det antidepressiva medel för kläder?

När det är så här varmt så är det gott med fruktsallad.
Den här är gjord på jordgubbar, ananas, vindruvor, russin, banan och melon, om jag minns rätt.

Minns ni hur man alltid ville ha de röda cocktailbären i konservburksfruktmixen?
Det är väl en av de saker man vill ha minst av allt nuförtiden.

Ibland gäller det att vara förutseende och lura sig själv lite.
Jag vet hur jag fungerar i vissa situationer.
Det var därför jag spolade upp diskvatten tidigare ikväll, för att inte ha några undanflykter.
Jag glömde bort det, som jag visste, men mitt trick fungerade och nu har jag diskat.
Till och med skaffat tvättid till imorgon.

Måste ju se till att göra bostaden anständig
om man skulle få för sig att bjuda hem några trevliga människor
att lära känna lite bättre.
Både gamla som nya.

Jag blev lite klokare igår. Insåg ett och annat om mig själv. Det var ett bra samtal.

I grunden mår jag inte helt bra, det är ett långvarigt sår som verkar svårt att läka helt, även om jag mår ganska bra på ytan. Hittills har jag tänkt mest på vad som hände och vem som gjorde vad, men fick det kloka rådet att försöka komma fram till vad kärnan i problemet är. Jag tror en stor del i det hela bottnar i ensamhet. För att komma någon nära krävs mycket tid på tu man hand, och jag umgås mest med folk i grupp, vilket är trevligt, och visst har jag vänner, men jag behöver komma närmre. Folk säger till mig att jag ska höra av mig om jag behöver prata, men jag fungerar inte så. När jag mår dåligt drar jag mig tillbaka och gömmer mig för omvärlden. Möjligtvis skickar jag ut små signaler om att jag inte mår bra och gärna vill bli räddad, men det är sällan någon som ser och förstår. Jag är öppen och har egentligen inga problem att prata med människor om tankar om det mesta, men jag söker inte aktivt den kontakten. Jag har ingen jag känner mig fri att höra av mig till när som helst om vad som helst. Är förvisso ganska dålig överlag på att höra av mig till andra just nu. De jag umgåtts mest med är personer som först trasslat och sedan försvunnit ur mitt liv. Efter att ha invaggats i en illusion om att allt är bra blir man återigen hänvisad till ensamheten.

Jag lyssnar ofta på andras problem och försöker vara till hjälp. Det gör mig ingenting, jag är bara glad om jag kan hjälpa till, och jag är bra på att lyssna. Dessutom förespråkar jag alltid nyttan med att fånga sina tankar i ord, i tal eller skrift. Skriv dagbok, brev, eller varför inte blogg. Prata med andra, och få en objektiv syn på det hela. Kan jag hjälpa, så gör jag det. Det är mycket lättare att ta hand om andra än sig själv. Därför skulle det vara bra med ett ömsesidigt utbyte av omhändertagande. Mitt sociala skyddsnät har dock stora hål, och om jag faller är det inte säkert att det finns någon där för att ta emot mig. Jag ska försöka jobba på det och spinna mig ett starkare skyddsnät. Se till att omge mig med personer jag tycker om. Och jag har ljusa förhoppningar om framtiden, med några starka kandidater för att lära känna bättre. Jag ska försöka arbeta mer aktivt för det nu.

Därför var det lite lustigt idag. För några veckor sedan funderade på om det var en kollega jag såg, och i så fall om hon hade ny pojkvän. Nu har jag fått det bekräftat, det var hon som gick framför mig, med en ny pojkvän. Hon bor alltså väldigt nära mig nu med denne pojkvän och hon är trevlig! Vi hade sällskap på spårvagnen för några dagar sedan, och så även ikväll. Jag hade precis tänkt be om hennes nummer, när hon frågar efter mitt. Lustigt.

Jag vill värna om mina vänner. Samla de som jag värdesätter nära mig för att umgås och lära känna bättre. Mitt mål är att ta fler initiativ till spelkvällar och annat, både i grupp men gärna också mer enskilt så man kan lära känna varandra bättre. Visst finns det flera personer som bryr sig och försöker hjälpa och ge stöd när man viftar med sina problem framför ansiktet på dem. Jag tror dock inte det finns någon som känner mig på riktigt, jag gör det ju knappt själv heller. Jag vill lära känna er bättre. Det finns vissa personer jag tänker på särskilt, men även andra får gärna anmäla intresse.

Ett öppet sinne och positiv attityd kommer man långt med.
Låt oss se hur långt vi kan komma!
En kram är en bra början, så kram på er!

Jag ligger i min säng.
Jag borde duscha, men avloppsrören stinker så, så det tar emot att spendera tid i badrummet.
Jag borde bädda rent och städa och fixa tvättid och äta och diska.
Fräschare kunde jag ju ha varit.
Jag ligger i min säng.
Fy mig.

På väg hem mitt i natten. Sitter ensam på den tomma spårvagnen, trött, sliten och allmän känsla av hej-kom-och-hjälp-mig-jag-ser-ut-som-ett-troll. Utstrålar inga sociala vibbar alls och är dessutom spiknykter. På sätet intill har jag min väska. Alla säten, förutom ett och ett halvt, är alltså lediga på spårvagnen, men var sätter sig nästa passagerare som går på? På min väska såklart.

- Hej!

Jag tittar bara, hälsar inte tillbaka och fortsätter titta ut genom fönstret. Det är en ung kille med afrikanskt påbrå. Jag vill bara komma hem, har ingen lust att prata med någon. Känner mig ändå tvungen att svara, men är väldigt kortfattad och visar inget intresse för en konversation, tittar ut genom fönstret för det mesta.

- Hur är läget?
- (mummel) Trött.
- Har du jobbat?
- Nä.
- Har du festat?
- Nä.
- Vad har du gjort då?
- Varit hemma hos en kompis.

Sekunden efter ångrar jag mig. Varför sa jag inte pojkvän istället? Det hade antagligen varit mer effektivt. Hela tiden försöker jag titta ut genom fönstret och markera att jag inte har lust att prata. Han sms:ar lite, sen börjar han prata igen. Det är inte alltid jag svarar. Känner mig lite jobbigt svensk. Till slut verkar han fatta och sätter sig på andra sidan gången, men fortsätter ändå prata, nu är han lite upprörd. Jag hör inte så mycket över spårvagnens läten, vilket jag också säger, men svarar ibland.

- Vad är det med dig? Har du bråkat med din kille? Jag vet nog. Du hör inte och du är inte på humör.
- Jag är inte på humör nä.
- Varför inte bara säga det på en gång så man förstår vinken? Du vet, man bedömer ju. Du sitter bara där, du är sådär svensk.
- Ja, det är väl ganska svenskt.

Jag kan inte låta bli att le. Han går av innan mig, verkar inte längre vara upprörd.

- Ha det bra.
- Detsamma.



Det är ganska tydligt att vi kommer från olika världar. Mitt avvisande beteende är antagligen ganska svenskt. Att han ändå inte tyckte sig förstå vinken kan förvisso ha berott på flera olika saker, som att han hade utländsk påbrå, var kille, alkoholpåverkad, uttråkad, eller något annat. Visst kunde jag ha sagt rent ut redan från början att jag inte var intresserad eller på humör, men jag tycker inte jag ska behöva göra det. Om han ändå bedömer kan han väl försöka se efter också om det finns något slags gensvar eller intresse.

Efter en dag i solen blir man lite rosa.
Det var jag förberedd på.
Rosa områden har spritt sig på min kropp.
Det är inte röda hund.
Att smörja in sig egen rygg är inte det lättaste.

Idag har jag varit i Slottsskogen och lyssnat på manskör och symfoniker, och sjungit och myst med körfolk. Sedan tog jag mig ut på Hönö på klassfest, med grillning, kubb och singstar. Jag vill också ha kubb och singstar! Och jag vill ha fler mysiga dagar i solen med trevliga människor, gärna i skärgården! Jag vill bada! Men nu vill jag sova. Godnatt!

Ok. Jag är en svag människa.
Men alla andra gör det ju!

Alltså vet jag nu vad min blogg är värd.
"Din blogg är värderad till: 18 857 kr"

Jag undrar hur de räknar.
Och vem som skulle vilja köpa.

Man kanske skulle testa barndomens säljknep.
"Vem vill ha? Kom å köp!"

Det finns dock en nackdel med det.
Jag vill inte att min mamma ska läsa min blogg.
Och om inte hon köper den av medlidande
så vet jag inte vem som skulle vilja ha den.

Jag får nog behålla den ett tag till.
Det gör inget, vi trivs ganska bra ihop.

Man kan vara ohälsosamt stolt.
Läste precis om ett exempel på detta.
Att begrava sig i en chipsburk.
Det är faktiskt inte ok, mister Pringles.

"Den stolta uppfinnaren av Pringles chipsburk har fått sin önskan om att bli begravd i en av sina burkar uppfylld."

Idag är det Världsmiljödagen.

Jag ska titta på redovisningar av projektarbeten i hållbar utveckling-kursen jag gått, det allra sista vi gör nu. Sen tänkte jag försöka redovisa lite intressanta saker jag lärt mig under kursen gång, sjuka siffror på saker man inte tänker på men behöver få upp ögonen för mer. Tills vidare tycker jag ni ska spana in miljöbloggen "I elfte timmen", med tips på vad man kan göra för att hjälpa och information och tankeställare.

http://www.ielftetimmen.blogspot.com/

Seså!

Sommaren får sin form.
Om elva timmar har jag sommarlov!

Ok, det är inte som förr i tiden när man var ung och utan bekymmer och glatt sprang runt och lekte kottkrig med bröderna och tävlade om vem som kunde kissa längst och badade hela dagarna så att håret alltid var blött och låg på solstenen och torkade och tittade på de små rödspindlarna och hade sönder håvar efter håvar när man fångade alger, sjögräs, småfisk och maneter. Stackars maneter som fick ligga i en hink tills det började synas att de höll på att lösas upp. Ut i skogen och plocka blåbär, bygga kojor, gå till semesterhemmet och köpa godis. Bada lite mer. Ro med Lill-Slick. Spela kort. Hälsa på hos grannarna och leka eller klappa på deras hund. Ligga på bryggan och titta på båtarna mellan Skeppsholmarna.


Jag saknar Vibäck ibland, det är där jag spenderat min barndoms sommarlov och det var härliga tider! 1983-1993, den sista sommaren var regnig och då bodde vi i friggebod, fem stycken med två undulater, marsvin, köksgrejer, tv, skåp och bord. Då byggdes ett nytt hus, som aldrig blev färdigt innan vi flyttade därifrån, till morfars sommarstuga istället. Huset på bilden har inte många likheter med det lilla bruna låga huset med läckande tak som vi bodde i, men ger ändå en känsla av omgivningen.

Det var inte ens det här jag skulle skriva, jag blev bara så nostalgisk. Sommargrannarna från förr har fortfarande kvar sitt hus, så vi har hälsat på efteråt, men det är inte alls samma känsla längre, och allt ter sig så litet nu. Min poäng var att det är inte som förr, med bekymmerslösa, långa, fria sommarlov, men det känns ändå skönt att få vara lite ledig från skolan, även om jag ska jobba.

Det jag skulle skriva var ett kort inlägg om hur sommaren ser ut än så länge. Så bra gick det med det.

Jag är i Stockholm 19 juni till 2 juli och tar gärna emot förslag på umgängesalternativ under tiden, midsommar till exempel. Ska rensa lite bland alla mina saker, senare i sommar kommer mamma och pappa hit med en del, jag har mycket att slänga därifrån.

Får se om jag lyckas sy nån bikini i år, det var två år sedan jag köpte tyg till det nu. Beror väl på hur jag väljer att distribuera min tid mellan jobbpassen. Vecka 31 ska jag segla! :)

Nu ska jag inte babbla mer om det. Jag ska istället kommentera det som står på SJ's hemsida nu när jag köpt min biljett: "Observera! Nu stänger vi dörrarna på SJs tåg 30 sekunder före avgång." Jag kan förstå att det är för att komma iväg i tid, men inte exakt hur det ska fungera. Kommer man 25 sekunder före avgång blir man antagligen ganska sur. Frågan är bara om man blir mest sur på sig själv eller på SJ i så fall.

Ett möte.
Ett leende.
Glittrande ögon.
Kvardröjande.
Bleknar.

Tills bara minnet är kvar,
och förgyller dagen.

Fick med mig en del av de blommor som utsmyckade gårdagens sittning. Blommor är en väldigt bra uppfinning måste jag säga. Dels tvingar de en till att städa, dessutom får de den mest enkla middag att kännas lyxig. Stök och fina blommor matchar inte helt enkelt, men pirog+morot och bordsbuketter går väldigt bra ihop!

För övrigt letar jag någon som kan vattna mina blommor i sommar, man får väldigt gärna anmäla sig frivilligt.

Jag drömmer. Antagligen ska det föreställa studenthemmet i Österrike, det har flera liknelser med det i alla fall. Jag upptäcker precis att det är en ny person som har städat åt mig, men som har gjort det innan också, för det är en lapp kvarlämnad som önskar en trevlig helg från Joseph, med snirklig skrivstil. Han har varit mycket noggrann och ställt allting i ordning och till och med dragit för duschdraperiet som jag beundrar lite, en fin bild med blå himmel och säd. Det ringer på dörren, det är C som precis råkat träffa en person i korridoren som hon vill prata om, hur han har förändrats. O kommer också förbi, och vi sitter vid köksbordet och pratar om C's möte. Jag måste gå på toaletten och de ropar till mig en fråga om vad vi ska äta. Jag har en matlåda jag hade tänkt äta men det räcker inte till oss alla.

Det ringer. På riktigt. Det är C's mamma. På riktigt. Lite lustigt.


Det var uppenbarligen inte meningen att jag skulle få en god natts sömn inatt.

Det var en lång dag igår, vi övade våra sånger och ställde i ordning lokalen och pyntade, vi hade konsert och sedan sittning, det var väldigt trevligt. Vi städade och några följde med på efterfest som antagligen var väldigt trevlig, men jag var alldeles för trött. Jag åkte hem och såg fram emot att få sova efter en aktiv dag och fyra glas vin som gav mig hicka på hemvägen. Klockan var nog ungefär två när jag kom i säng, jag somnade nästan direkt.

06.20 ljuder det högljudda larmet och väcker mig. Jag somnar om efter ett tag, när jag konstaterat att det inte verkar vara ett larm jag behöver bry mig om, och jag är fortfarande väldigt trött, antagligen mer än när jag somnade första gången. Klockan elva är det dags igen, då ringer hemtelefonen. Det är inte så många som ringer till den, oftast är det mamma, men jag tror inte det är hon som ringer vid den tiden, och om det är det så ringer hon antagligen mobilen istället efteråt, och då slipper jag resa på mig för att svara. Om det är en försäljare vill jag ändå inte prata med dem, men kanske har DN förstått att jag inte vill ha någon tidning nu. Funderar på om det är kvinnan från IKEA's kundservice som ringer igen om soffan, men det är inte läge att prata med henne då och jag tror inte hon har mitt hemtelefonnummer heller.

Jag ligger kvar och struntar i att svara, jag är fortfarande fruktansvärt trött, så jag somnar om igen. Den här gången får jag sova till kvart i två, då telefonen ringer igen. Den här gången svarar jag. Det är inte min mamma, utan C's. Det var länge sedan hon hade det här numret, över ett år sedan, men C's pappa hade tydligen kvar det på sin mobil. Antagligen var det hon som ringde vid elva också, så då slipper jag vara nyfiken på vem det kan ha varit, jag har ingen nummerpresentatör.

Inatt hoppas jag att jag får sova mer ostört. Att drömma är ingen fara, det gör jag gärna. Nattens dröm kändes väldigt detaljerad och verklighetstrogen, även om jag ändå förstod att det var en dröm. Ibland har jag haft drömmar som är precis som verkliga händelser, till exempel en situation i skolan, som sedan förvirrade mig till att vara osäker på om det hänt på riktigt eller inte, om det var ett minne eller en dröm.

Klockan är två, och jag är fortfarande ganska trött, men nu känns det ändå ok att vakna. Jag har ingen smälla där bak, jag är bara trött. Det kommer bli en slapp dag, kanske se en film, trots det fina vädret ute.

Efter fyra timmars sömn vill man inte vakna av ett högljutt alarm. Jag vet inte vad det var, men det har slutat nu så jag tänker somna om. Det slår mig att jag inte vet var jag ska leta information ifall det skulle vara något allvarligt. På GP.se står det om många bränder i Västsverige. Jag kan tänka mig att flera ringer 112 och är oroliga.

Hur ska man skilja olika alarm åt? När ropas det varg och när kommer vargen på riktigt? Flyglarmet har man hört. Men sen då? Antagligen var det väl ett billarm eller liknande som nyss väckte halva grannskapet, men tänk om det hade varit något annat? Jag tror vi är ganska dåligt förberedda generellt. Jag vill därför slå ett slag för polisens egna telefonnummer, 11414. Telefonnumret 114 14 är numret du ska ringa då du har ärenden till Polisen som inte är akuta. Jag tycker det är synd att detta nummer inte är mer utspritt, då det antagligen hade besparat många "onödiga" samtal till 112 om saker som inte är så akuta. Det är nog många som vet att det inte är 112 de borde ringa men inte vet var de ska vända sig istället och därför ringer i alla fall.

Jag får forska mer i vad det kan ha varit för alarm när jag vaknar igen. Jag behöver definitivt mer sömn nu. Det är i alla fall skönt att jag är helt ledig när jag vaknar, har inga planer alls för dagen. Göttamig!