Näktergalning

Jag insåg att min mat-kategori är ganska torftig, så jag tänkte börja fylla på den lite med diverse maträtter som kanske kan skänka inspiration, både till andra och mig själv när man känner sig fattig på matidéer.

Gjorde en sallad att ta med till kören men var aldrig hungrig där, så därför äter jag den nu. Den består av ruccola, tomat (vanlig, körsbär och soltorkad), svarta bönor, majs, gurka, solrosfrön, fetaost och lite dressing (italiensk), samt lite krutonger.

Fler mattips följer en annan gång.
Man får jättegärna ge mig tips också!

Konversation med äldre man på jobbet igår.

- Har du ICA-kort?
- Nä.
- Vill du ha?
- Jag borde nog skaffa [mummel]
- Va, borde du skaffa en fru?

Det tyckte han var roligt.
Men det kändes ganska logiskt ändå.
Och det lät ju som om det var det han sa.

- Man får i alla fall roligt när man hör lite dåligt.
- Haha, ja.

Det påminner mig om mannen på bilden.
Kanske är min felhörning ett tecken
på att jag tittar på för mycket på liknande bilder och humor.

I måndags lärde jag mig något nytt.
Det finns räddningsdykare och de åker ambulans.
Vad de skulle rädda i det här fallet är lite oklart.
Var det alkismannen utan byxor?
Hade han tappat något som behövde fångas upp?
Var det hans byxor som hade gått förlorade?

Jag tror att alkisen försökte bada av någon anledning
och att räddningsdykarna var där för att fiska upp honom.

Vad tror ni?

Den fjärde juni kommer jag skämmas.
Vi gör projektarbete, med powerpoint-presentation.
En av oss är fotograferad som utklädd superhjälte.
Och jag är den inspelade rösten som hör till.
Jag är lite stolt över vårt arbete, det känns bra.
Men jag kommer samtidigt tycka det är jobbigt att höra min egen röst.

Varför ska det vara så svårt?

Det låter ju aldrig riktigt som man tror att det ska göra.
Vissa repliker blev ganska göteborgska dessutom.
Om vår grupps arbete blir utvalt att representera gruppen
så kommer jag få en till chans att skämmas den femte juni också.

Sen är det klassfester och sommarlov.
Are we there yet?
          (...jo, kanske lite kissnödig också)

"Urkund har tagit emot dokumentet  2008-05-25 23:56:00."

Härligt! Och jag hade ju till och med fyra minuter till godo.
Nu behöver jag inte längre tänka på hemtentan, det är skööööönt.
Fast jag hade kunnat skriva mer om jag haft mer tid,
så det känns fortfarande som om jag är mitt uppe i den.
Men det ska nog kunna gå bra att tänka på annat.

Jag förskönade sanningen en aning.
Det handlar inte om tidsbrist.
Jag hade kunnat använda min tid på ett bättre sätt.
Det är nu jag skulle vilja säga att jag ska lära mig till nästa gång.
Men vi vet nog alla att det ändå inte stämmer.
Det fungerar inte så, tyvärr.

Nu håller vi tummarna för att jag slipper komplettering och omprov!

Hej då kunskapens villkor och hållbar utveckling!
Eller ok, det är projektarbete kvar att göra också.
Sen är det sommarlov! Tjoho!
Det är bra, för då får man mer tid till... att jobba.
Och det är ju... roligt.

The final countdown.
5000 tecken kvar. Håhåjaja.

Så här skulle jag fördela mina poäng ungefär.

Armenien, tolv poäng.
Ukraina, tio poäng.
Grekland, åtta poäng.
Serbien, sju poäng.
Norge, sex poäng.
Sverige, fem poäng.
Israel, fyra poäng.
Portugal, tre poäng.
Danmark, två poäng.
Island, ett poäng.

Fast poängen till Sverige är i viss protest.
Och hade hellre gett poäng till Makedonien, Malta och Nederländerna istället.
Just nu känns det som om Grekland kommer vinna.
Det känns ok, trots att den inte är så innovativ eller varierande.
Det finns vissa kansken, och vissa nej-nej-nej,
men att redovisa dessa känns ganska onödigt.
Ungefär som hela det här inlägget helt enkelt, haha.

---

Ryssland vann?!? Nääää!
Ukraina, Grekland, Armenien, Norge och Serbien i topp annars,
det gillar jag, det är helt ok, men Ryssland?
Under det Turkiet och Azerbadjan, också knepigt att förstå.
Europa, hur tänkte ni här?

Oh my.

Krisberedskapsmyndigheten har tydligen gjort ett besök här.
Tre sidor på fem och en halv minut.
Även Saab Missiles AB och Statens Räddningsverk.

Hjälp?

Jag tror jag är något på spåren här.
Ser ni också trenden?
Fast det är klart, det är väl så det ska vara med schlager.
Korta klänningar och fransar.
Årets trend är vit eller silver.

Mest vit, för den silvriga klänningen på Charlotte var utbytt till en vit i Belgrad.
Jag har alltid fascinerats över hur man kan ha så lite kläder på sig
och ändå lyckas med att inte flasha halva Europa i livesändning.

Jag var tvungen att räkna efter.
Söndag till måndag, det är nio dagar.
Det var rep, stämrep, repdag, bastukalas, möte och konsert.
Totalt blev det 49 timmar.
Det är 22 procent. Fatta!

Att jag var hes så länge är kanske inte så konstigt då.
Det dåliga i halsen har nu förflyttat sig till axeln.
Plus lite skrivkramp. I vissa fall.
Som hemtenta till exempel.
Usch.

Då sjunger jag mycket hellre.

Det känns som ett töcken.
Jag har svårt att ta tag i tentan på allvar.
Ångesten tar överhanden.
Jag är varken produktiv eller social.
Har lite svårt att tro på mig själv just nu.
Jag vill gå i ide.

Istället fortsätter jag att skjuta upp allvaret.
Antagligen sitter jag till sista stund som vanligt.
Varför lär man sig aldrig?

Schlager, plugga och laga mat samtidigt?
Försöka duger, kvinnor kan! ...eh.

Charlotte ser läskig ut.
Jag blir rädd.
Gillar fortfarande inte riktigt hennes låt.
Frågan är vad Europa tycker om henne.

Ukraina och Sverige verkar ha samma stylist,
de har ju likadana tygbitar på sig.
Hallå, vi var faktiskt först!
Fast den var ganska bra faktiskt.

Tjeckiens intro gav förhoppningar
men sedan öppnade Barbiedockorna sina munnar.
Inspelningen är betydligt bättre än den falska live-versionen.

"I'm gonna miss you, maybe."
Vad menar Vitryssland med det?

Om det går bra för Lettlands pirater,
är det antagligen mest Johnny Depps förtjänst.

75 Cent, jag gillar namnet
och idén på en sjuttiofemårig kroatisk rappare.
Men om det inte ska vara tanken som räknas
så kommer det inte så mycket längre än så.

Jag tvivlar inte på att Charlotte går vidare från det här kvalet.
Frågan är dock hur det går på lördag.

Det var ganska många intetsägande bidrag ikväll.
Av kvällens bidrag gillar jag bäst
Ukraina - Ani Lorak / Shady Lady,
Malta - Morena / Vodka
och Makedonien Tamara, Vrak & Adrijan / Let me love you.
Portugal var ganska ok också, en blandning av töntig och skön.

Fast särskilt mycket pluggande har jag inte fått gjort under schlagern.
Är det någon som är överraskad?

---

Meh! Varken Malta eller Makedonien gick vidare.
Det var de jag helst ville ha med från ikväll ju.
Jag är besviken. Buuuu Europa!

Hur tänkte man här?

"Idag börjar mitt nya liv.
Jag ska börja träna, gå på diet och bli nyttig.
Jag kommer gå ner i vikt och se otroligt tight ut.
Det här blir bra, jag känner det på mig.
Jag måste köpa en våg så jag kan se hur min vikt minskar.
Är det något mer jag ska handla när jag ändå är här?
Chips är gott. Vitlökssmak, det var något nytt.
Det är bäst jag tar två påsar, så jag är säker på att det räcker.
Varför har jag inte köpt en våg tidigare?
Det känns redan som om jag gått ner några kilon.
Mmmm, det är gott att dippa, jag köper gräddfil och dipp också.
Man blir ju ganska törstig också såklart.
Coca-Cola går ju alltid ner, hoppas två liter räcker.
Shit, asså, det här kommer bli bra, det känner jag.
Beach 2008, here I come!
Jag måste hem och väga mig på en gång!
Jean-Claude van Damn! ...vad nyttig jag känner mig.
Tjoho!"

Jag var på massage innan jobbet idag.
Han känner efter på ryggen hur den mår.
Inflammation i axeln, den hänger sig kvar.
Jag känner en hand vid huvudet i luften.
Så brukar det inte vara.

- Är du orolig?

Det har han aldrig frågat förut.
Hur kunde han veta?
Kanske syntes det extra tydligt just då.
På spårvagnen på väg dit läste jag sms och tänkte.
Till honom nämde jag bara hemtentan först.
Hur kunde han veta?
Vi pratade lite om det.
Det känns tomt.

Han är cool min massör.

Min ländrygg mår bra i alla fall.
Och det känns ju bra.
Då är det i alla fall något som är som det ska.

Hemlagad mat i mikroburkar.
30 kronor styck, 12 stycken 360 kronor.
Makalöst klipp.
Man kan också fundera på vad en köttko är.

Men sen kommer mysteriet.



Ring vid skada.

Jaha?
Är maten skadad?
Kan mat gå sönder?
Blir man skadad av maten?
Vem kommer man till när man ringer?
Är det en uppmaning till den som köper maten?
Eller till maten själv?

Vad tror ni?
Jag förstår faktiskt inte.

När det var som soligast förra veckan kom en man till kassan och sade käckt:
- Kul att se dig jobba en så här solig dag!
Igår kom samma man in från ösregnet utanför. När han kom till kassan sade jag käckt:
- Kul att se dig behöva gå ut en sån här regnig dag!

Sist det var schlager skulle jag också skriva skolsaker. Usch.
Idag har jag dock haft personer att kommentera schlagern live på MSN.
Versionen ni får den här gången är alltså väldigt förkortad. Ni kan andas ut.

Jag gillar:
Israel (lite svag för sån musik) - Boaz / The fire in your eyes,
Norge ganska bra - Maria / Hold on be strong,
Armenien lite renare - Sirusho / Gele gele,
Nederländerna var helt ok - Hind / Your heart belongs to me,
Grekland - Kalomira / Secret combination.

Så. Nu kan ni andas in igen.
Glöm inte bort att repetera.

En solförmörkelse anlände idag vid fyra-tiden och förväntas vara förbi på söndag, eventuellt tidigare. Den går vid namn "Hemtenta" och är inte att leka med. Någonstans i fjärran anar jag ljuset, och jag måste tro att det finns där. Men innan dess ska jag bland annat passera saker som:

• Olika aspekter av förhållandet mellan kunskap och makt är ett återkommande tema i kurslitteraturen. Vilka sådana relationer anser du är av störst betydelse för dig som blivande lärare att vara medveten om? Varför och på vilket sätt är de viktiga? Vilka konsekvenser av dessa relationer kan man se i dagens samhälle (miljö, skola, forskning osv.)?

Det är flera ganska massiva väghinder, så jag kommer inte köra särskilt fort. Särskilt inte när det är så mörkt. Imorgon ska jag ta av mig solglasögonen och sätta tänderna i den. Idag är jag för trött. Tydligen blir det så när man ignorera sitt sömnbehov.

I mitt Onekligen-maraton har jag nu kommit fram till augusti 2006.
Om ni läser det här inlägget så kanske ni också känner igen er.
Det var inte gips i sig jag ville ha, men en liten armbindel eller något.
Så jag också fick hjälp med att knyta skorna och massa uppmärksamhet.

Jag var avundsjuk på en hes kompis, för jag var ju aldrig hes.
Nuförtiden blir jag hes varenda gång jag är förkyld.
Ganska sexigt, tills hostningarna kommer, då jag låter som en säl.
Eller något ännu värre, men jag vågar inte riktigt låta fantasin löpa fritt där.
Det börjas redan tidigt, när man är liten visar man gärna upp sina plåster.
Ibland kan man till och med lyfta på plåstret och visa såret under.
När det förvånande nog ramlar av efter ett antal plåsterlyft ber man om ett nytt.

Plåster, det är magiskt.
När jag fyllde 25 gjorde jag illa mig på ett paket.
Dagen innan hade jag fått Disney-plåster på McDonalds.
Jag satte ett knallrött Dumbo-plåster på fingret,
och visade glatt upp det för så många som möjligt.
Ett beteende för 2,5-åringar, inte 25-åringar,
men jag lät inte det hindra mig.
Både kollegor och kunder fick beundra.
Jag kände mig glad.

Tills jag tog av plåstret,
som fått sitta på lite för länge tydligen.
Det tog lång tid för fingret att återhämta sig.

Fast, under tiden det satt på,
så fick det mig att vara glad.
Det är nyttigt att vara barnsligt glad.
Tappa inte bort den egenskapen!

Noppa ögonbrynen och ha hicka - det är svårt.
Borsta tänder och gråta - man blir blöt.

Det gör ont när man rycker av ett plåster.
Man kan göra det fort eller långsamt.
Det snabba sättet gör mer ont,
men går över snabbare.
Det är antagligen det mest förnuftiga att göra.
Ibland tar det emot att vara förnuftig.
Man vill dra bort det långsamt,
trots att det sammantaget
antagligen innebär mer smärta totalt.
Det är lättare att lura sig själv att det inte gör ont då.
Ibland får man inte bestämma själv.
Oavsett på vilket sätt det sker så gör det ont.


Fast när det satt på så lindrade det lite och fick en att må bättre.

Men ändå. Aj.

Cross-country-crocket, ärtsoppa och pannkakor, finstämd sång, roliga gyckel, bastu och bad i sjön, spel och umgänge, för att avsluta med att sova lite (med betoning på lite) till ljudet av sexton andra snusande eller snarkande korister. Fruktansvärt mysigt, jag känner mig väldigt kramig nu, en ganska trevlig eftersmak helt enkelt.


Hela upplevelsen är fylld med välbehag. Härlig natur och omgivning. Trevligt sällskap. Skön temperatur i bastun och härligt i vattnet vid bad. Eld att titta på och värma sig vid. Sjunga och vara glad. Trevligt sällskap. Robusta, mysiga hus. Trevligt sällskap. Närheten till sjön. Nämnde jag trevligt sällskap? Jag har alltid trevligt/mysigt/kul (osv) med den kören, vilka härliga människor! Dessutom verkar jag ha blivit omvänd. Innan var jag osäker på om jag skulle basta, det brukar vara så varmt och jobbigt. Men jag gick in, höll mig på de lägre nivåerna, och till slut var jag en av två som var sist kvar i bastun. Att varva med några dopp i sjön var skönt och uppfriskande. Årets första bad är alltså redan avklarat.

Sovstugan bestod av femton breda britsar på tre plan. Mysfaktorn var så hög att jag såg fram emot att gå och lägga mig redan när jag bäddade lite innan middagen. Femton britsar och sjutton korister gav att jag fick en alt/sopran till sängkamrat. Det började ljusna när vi gick och la oss,
så innan jag somnade och precis när jag vaknade
kunde jag titta ut på natur och sjö genom fönstret
direkt från sängen.

Morgonstund har sjöutsikt i ögonen.

Åh, jag som bara skulle skriva lite kort om detta.
Nu har jag inte ens nämnt cross-country-crocketen,
som gav upphov till många skratt och fina bilder,
till exempel när ett klot hamnade i vattnet och den
hämtningsproceduren som följde.

Som sagt, en väldigt trevlig upplevelse detta.
Mitt första bastukalas med kören, men absolut inte mitt sista!

Det verkar vara lite små fel i det nya bloggsystemet. Skrev ett nytt inlägg för tio timmar sedan, som fortfarande inte syns i bloggen, trots att jag försökt publicera det flera gånger. Det är lite andra små saker också. Kommenterade i bloggen, vilket syns för mig, men inte annars. Radbrytningar när man kopierar in text har aldrig fungerat för mig. Det står heller inte längre hur många kommentarer det är. Att den valde kategori Tjuvlyssnat var inte så smart, det vill den välja varje gång. Tydligen ska man kunna ange flera kategorier, men det får jag inte till heller.

Nu verkar jag dock inte behöva ange säkerhetskoden när jag kommenterar min egen blogg, vilket känns bra. Två bokstäver och två siffror borde ge ganska många möjligheter av olika kombinationer, ändå har jag flera gånger skrivit samma kombinationer. Det här inlägget skriver jag mest för att se om det syns i bloggen, eller vad som har hänt. Hade planerat att sova ut ordentligt inatt, men var inte så bra på att gå och lägga mig igår (som vanligt) så jag är fortfarande trött. Nu är det skola, och sen bastukalas. Kommer tillbaka imorgon.

Mellan i söndags och idag har spenderat 20 timmar av min tid med något kör-relaterat. Imorgon är det bastukalas med övernattning med kören, på söndag är det körmöte och på måndag är det konsert, så det hinner bli några timmar till på det. Nästa termin blir det bara en kör för min del, det tar för mycket tid. För att kompensera för det går jag dock antagligen med i styret till den kör som blir kvar. På söndag bestäms det. Sekreterare. Sug på den ni.

---

45 minuter sedan det här inlägget skrevs, och det syns fortfarande inte. Det verkar vara lite buggar i det här nya systemet... Den väljer alltid Tjuvlyssnat som kategori t.ex., och är inte alls så smart som jag trodde.

Idag hade vi föreläsning om konsumtion.
Kontentan av det hela var att vi överkonsumerar.
Word, sister! Så sant, så.
Så vad gjorde jag efter föreläsningen?
Jag gick på stan och konsumerade lite.

Idag blev min väska inte stulen.
Men fem andra tjejer i kören blev av med sina väskor.
Vi var ute ur lokalen ett litet tag för att ta lite bilder till studenttidningen Spionen som gästade oss idag.
Det var tillräckligt för två killar att klättra in genom fönstret och ta för sig.
Jag känner att jag har haft en väldig tur, känner mig nästan lite bortskämd.
De tre väskorna bredvid mig blev tagna, men inte min.

Jag lider med dem.
Den ena tjejens exjobb låg i hennes väska.
Det ska lämnas in på måndag.
Hon har en version sen förut, men inte den senaste.
Det är inte så svårt att lista ut vad hon kommer göra i helgen.

En annan tjej har ingen inkomst just nu.
Hon tycker det känns jobbigt att behöva köpa kjol till konserten.
Hon har inte råd, och så händer det här.
Dock en fantastisk inställning, och positivt sinnelag ändå.

Att värdesakerna dyker upp är inte särskilt troligt.
I så fall är det väl på Kvibergs Marknad i helgen.
Jag hoppas dock att det andra kommer tillbaka.

Kanske har jag lärt mig något idag.
Men det kanske är att hoppas för mycket.

Hade de tagit min väska hade jag inte haft någonting kvar.
Kort, mobil, nycklar, kalender, busskort, låsbricka till jobbet.
Jag vet inte var jag ska vända mig om jag blir bestulen.
Jag har ingen aning om hur jag spärrar kort och telefon.
Jag har inga extra reservnycklar hos någon, de är här hemma.
Om de hade tagit min väska hade jag inte ens kommit hem.

De kanske tyckte att min väska såg ful och sliten ut.
Det var väl en himla tur det!

När den stora rutan visar på maj och den lilla på 28 är det dags att betala räkningar.

Kanske behöver jag en pedagogisk motsvarighet, att illustrera på samma sätt som med klockan.
Jag kan tänka mig tillhörande ljudeffekter, för att man verkligen inte ska missa.
Kanske något liknande som de ljud som gjorde att man visste när det var dags att vända blad.

När du hör den här signalen "pliiiooojnnnngggg",
när du hör den signalen, så vet du, att det är dags att betala räkningar.

En kompis har sina räkningar i kylskåpet. Kanske borde jag också börja med den strategin.

Hur svårt kan det vara?
Om någon annan vill hjälpa till,
genom att t.ex. betala mina räkningar åt mig,
så är det heeeeelt ok.
Jag lovar.
Det är bergis.
Ni får.

- Det är inte så lätt när man inte svalt tillräckligt med medicin.

Jag svarade söta tanten med ett leende. Kanske hade hon sett att jag tittade när hon klev av spårvagnen för att se om hon behövde hjälp. Jag väntade tills spårvagnen åkt förbi och kom ikapp henne igen när hon gått nerför halva trappan. Funderade återigen på om hon behövde hjälp, tant+trappa verkade inte vara en bra kombination i det här fallet.

- Det gäller ju att hitta också. Nä, jag får åka hem igen.
- Vart ska du? Vet du vad gatan heter? Eller något som finns i närheten?
- Nä, jag skulle till den här stationen, men jag vet inte. Det finns ju inte så många affärer, det är bättre på Guldheden och det var lättare förr. Nä, jag får åka hem igen.

Hennes svägerska fick aldrig något besök. Hon vände om och gick uppför trappan igen. Jag undrar om hon åkt hemifrån för att besöka henne, kommer dit och märker att hon inte hittar och åker hem igen. Fram och tillbaka. Hon försökte ju inte ens att hitta. Men det är säkert inte lätt att bli gammal, kanske gör jag samma sak jag också när jag blir så rynkig och söt. För det ska jag bli. Ska jag ha rynkor ska jag baskemig vara söt också! Jag fortsatte att gå hemåt.


Var det en kollega som gick framför mig? Kanske. I så fall måste hon ha bytt pojkvän. Jag tror jag har träffat honom och han ska vara lång enligt ryktet. Det var inte den här killen hon höll om och pussade så lyckligt på. Jag vågade inte gå förbi eller säga hej. Vad skulle jag ha sagt i så fall?

 - Hej! Har du bytt pojkvän? Ja, för du var ju inte så lång ser jag.

Nä, kanske inte ändå. Den konversationen utspelade sig bara i mitt huvud. Och tur var nog det. Annars hade de ju faktiskt varit två mot en, och det är fusk.

---

Oj. Jag har nu flyttat min blogg. Samma adress för läsare, en annan för mig. Det verkar som den nu har valt kategori själv, till Tjuvlyssnat. Det känns intelligent. Borde jag bli rädd? Är bloggen smartare än mig? Jag hade tänkt att välja kategori Mänskligheten, men tjuvlyssnat är kanske mer passande. Idag låter jag bloggen bestämma.

Vill ni veta vad jag gör?
Inte?
Det var ju synd.
Hoppas ni lyckas sluta läsa snabbt nu då.
Jag fördriver tid mellan stämrep och inbjudningsgyckel.
Tanken är att uttråka mig själv så jag tvingas plugga.
Det brukar gå bättre när man inte är hemma.
Får nog sällskap snart dock, så tveksamt hur det går.

Så.

Hann ni inte sluta läsa?
Det var ju synd.
Men ni fortsätter läsa.
Jag tror ni lever fortfarande.
Det är ett gott tecken.
Fortsätt så.

Göteborgarna slänger ungefär 1400 ton skräp på marken varje år.
Det kostar cirka 70 miljoner kronor om året att plocka upp skräpet.

Vissa tankar är jobbiga.
Vissa är samtidigt ömma och fina.

Minnen.

Jag hittar en timmes filmklipp från Luleå och farmor och farfar 1994.
Farmor vill inte bli filmad. Hon pratar om sina krämpor.
Min söta farmor med brösten på magen och sjal i håret.
Hon pratar att om de dör idag kommer det ingen pension.
Hon lagar mat och bakar bullar.
I bakgrunden sjunger smörsångaren Christer Sjögren om "där rosor aldrig dör".

Farfar bara myser och ler och trummar med fingrarna mot bordet.
Han lyssnar tålmodigt på fåniga gåtor.
Han spelar yatsy och säger "inkentinken".
Han tittar på mina bröders evighetslånga badmintonmatch.
De spelar över ett nät min händige farfar gjort själv.
Mina bröder är elva år, med ljust hår och stora tänder.
De fnissar och fjantar sig, särskilt när de är medvetna om att de blir filmade.
Kepsarna som skulle böjas precis rätt och hann bli rejält utslitna innan de togs ur bruk.

Minnen.

Man får hålla kvar i de minnen man kan.
Det är tur att det finns hjälpmedel.
Farmor finns kvar, fast ändå inte.
Farfar är borta.
Jag sörjer.

Återstår att se hur morgondagen blir.

Enskede, Sköndal x 2, Värmdö, Brighton, Uppsala x 2, Innsbruck, Göteborg x 3.
Det är mina hem. Elva stycken totalt.

Enskede var mitt första levnadsår, från Sköndalstiden har jag inte kvar kontakten med särskilt många. Dessa hem kommer alltså inte räknas in i följande besöksstatistik, som gäller från gymnasiet och framåt.

Joel: Uppsala, Värmdö, Göteborg x 3.
Malin: Värmdö, Brighton, Uppsala, Göteborg x 2.

Delad förstaplats med fem bostäder var alltså.
Eventuellt vissa pluspoäng för utomlandsbesök.
Särskilt om man frågar Malin själv.
Joels besök har dock varit längre än Malins.
Kan finnas vissa pluspoäng där också.

Eller kan det finnas någon som vill utmana dessa två?

Daniel: Uppsala x 2, Innsbruck, Värmdö. Nära, men ingen hare.
Kusin Sara har varit med länge, men inte varit på så många av de senare bostäderna, vilket försämrar statistiken. Enskede var hon möjligtvis i genom sin mors mage. Sköndal x 2 och Värmdö, tror hon missat de övriga.
Moster Karin ligger väl ganska bra till, men det känns som lite fusk. Enskede, Sköndal x 2, Värmdö, Göteborg.

Petra: Innsbruck, Göteborg x 3, Värmdö.
Hur kunde jag glömma? Tredelad förstaplats alltså.
Två av hemmen har hon bott i tillsammans med mig.

Det finns några fler gamla österrikare som besökt
alla mina hem i Göteborg, eller bott i dem med mig,
utöver själva Innsbruck, men det är bara Petra
som följt med mig till Stockholm också.

Om man räknar med fusk så vinner mamma överlägset. Hon har varit i alla mina hem, förutom Brighton. Där har pappa varit, men han har missat de två senaste Göteborgslägenheterna. De kommer nog hit i sommar, då är han ikapp mamma igen. Det finns nån bror eller två som kommer ganska nära också. Men de räknas inte riktigt, de har ju bott där med mig, eller tvingats dit på besök. Det är bara till den första lägenheten i Göteborg de båda kommit frivilligt och själva.


Fotnot: Det bruna rummet är det i Österrike, det blå är jungfrukammaren jag hade i den första lägenheten i Göteborg.

Ibland vill jag ge upp.

Jag vet inte om det passar mig, lärarrollen.
Jag är inte så motiverad som jag borde vara.
Utbildningen är ganska intressant än så länge.
Men oj så tråkigt det är att läsa kurslitteratur.
Jag saknar självdisciplin.

Vill jag lägga ner ytterligare tre år av mitt liv på det här?
Är det här verkligen vad jag vill bli?
Om det inte är det, var har jag då för alternativ?
Hela världen står öppen för mig.
Jo, men jag kan inte välja. Jag vet inte.

Varför ska det vara så svårt att veta?
Vad ska man göra med sitt liv egentligen?

Har läst gamla tentafrågor.
Det är deprimerande läsning.
20-25 maj skriver jag hemtenta.
Och har grov ångest antagligen.
Jag har redan försmak av den.
Den smakar inte så gott.

Vad ska man göra med sitt liv egentligen?

Jag är KRAV-märkt. Härligt.
Syns det att det är ringfingret på bilden?
Inga obscena gester mot chilin inte.
Den har ju smartat till sig och skaffat mer än en blomma nu.
Det blir så mycket lättare att blanda pollen då.

Jaha, då är jag alltså frisk idag.
Det känns ju bra,
tur att jag bestämde mig för det.
Det är lite svårt att prata bara.
Hostningarna måste vara en ny trend.
Det ska vara så. Dösexigt. Verkligen.

37,2. Jaha?
Kan kroppen bestämma sig nån gång eller?
Är det mig eller termometern det är fel på?

Det är väldigt varmt. Puh. Varmt.
Jag sätter på ugnen och bakar bröd.
Det känns som en smart idé. Ja.

Översvämningstendenser i duschen,
trots att jag rensade den lite förut.
Totalt ologiskt. När man tar bort
borde det rinna bättre, inte tvärtom.
Måste jag ställa mig och håra i duschen nu?

36,6. Känns bekant. Måste vara min normaltemperatur.
36,9. Aha! Lite feber i alla fall.
37,2. Nu börjar det blir lite mer synd om mig.
37,4. Nästan normal normaltemperatur.

What goes up, must come down.

35,7? Vad är nu detta?
Hur låg temperatur kan man ha egentligen?
Jag antar att det är ett gott tecken.
Jag måste vara på bättringsvägen.
Vilken tur, för jag har ju bestämt mig för att vara frisk imorgon.
Håll gärna en tumme eller två för det.

Jag försöker mig på Google Analytics.
Jag är nyfiken på mer information om ni som är här.
Jag vill också få skratta åt konstiga googlesökningar som gör att vissa kanske hittar hit.
Jag bjuder på kakor. Till er dator. Förlåt.
Jag är också en av ganska få skulle jag tro, som faktiskt läser licensavtalet. Eller åtminstonde skummar det för det mesta. Eller i alla fall ibland. Lite då och då. Som t.ex. nyss. Då ville Google att jag skulle klistra in en text någonstans. Så då gör jag väl det. Varsågoda. Vill ni ha något att dricka till kakorna under tiden?

"Denna webbsida använder Google Analytics, en webbanalystjänst som tillhandahålls av Google, Inc. ('Google'). Google Analytics använder 'cookies', dvs textfiler som placeras i er dator för att kunna analysera hur användare använder webbsidan. Informationen som genereras av sådan cookie genom er användning av webbsidan (inklusive er IP-adress) kommer att vidarebefordras till och lagras av Google på servrar i U.S.A. Google kommer att använda denna information i syfte att utvärdera er användning av webbsidan, sammanställa rapporter av aktiviteter på webbsidan för den som innehar webbsidan och tillhandahålla andra tjänster i samband med aktiviteter på webbsidan och användning av Internet. Google kan också överföra denna information till tredje parter om det krävs enligt lag, eller i de fall en tredje part behandlar informationen för Googles räkning. Google kommer inte att koppla samman er IP-adress med annan data som Google innehar. Ni kan neka användningen av cookies genom att välja vissa inställningar på er webbläsare, men vänligen observera att om ni gör detta kan det hända att ni inte har möjlighet att använda webbsidans funktionalitet fullt ut. Genom att använda denna webbsida, samtycker ni till att Google behandlar era personuppgifter på det sätt och för de syften som beskrivs ovan."

Har ni tänkt på att om man skivar en morot ser det ut som ett öga?

Har ni tänkt på hur svårt det är att hitta bilder på internet?
Jag hade en vision av hur jag ville att bilden skulle se ut.
En morot i närbild, delad för att visa vad jag menar.
Det runda i mitten som en iris. En fin bild.
"Delad morot inuti" ger bl.a. en hund som sökresultat.
Allt ska man behöva göra själv. En annan gång.
Om jag stannar hemma imorgon också
ger det mig ett mål för dagen.

Google-sökningar kan ge ganska intressanta träffar.
Att få veta hur folk hamnar här kan nog också vara intressant.
Vad söker man på för att hamna hos mig?

---

Update 18.45:
Så. Det var väl inte så svårt.
Nu finns det en bild på ett morotsöga också.
Dagens mål avklarad, nu är det bara att bli frisk också.

Det som är bra med att vara sjuk är att man får tycka synd om sig själv.
Det som är dåligt med det är att man inte får något gjort.
Det är körrep som vanligt ikväll.
Det är inte så många gånger kvar nu innan konsert så jag borde verkligen gå.

Jag vill istället ligga kvar i min säng och tycka synd om mig själv.
Men egentligen är jag nog inte tillräckligt sjuk för det.
Inte ens lite feber har jag. 36,6 grader, bah, löjligt!
Vad ska man då med termometer till?
Jag kan ju inte ens tycka synd om mig själv i fred.

Oh! Kom på att jag kunde ta tempen nu igen.
Igår: vanliga 36,6 grader.
Idag: 36,9 grader!

Är det lite synd om mig då?
Typ 0,3-synd?
Synd komma tre?
Tillräckligt för att gå i ide ett tag?
Nähä.
Men, bara lite?

Man ska alltid vara tillgänglig.
Hur skulle man klara sig utan mobil i dagens samhälle?
Tänk om man skulle behöva bestämma tid och plats för ett möte,
istället för ett löst "vi hörs sen så kan vi ses nånstans på stan".
Helst ska man ta med datorn på toaletten också.
Eller varför inte i duschen?
Det skulle kunna ge en helt ny twist på den berömde dusch-scenen i Psycho.
Kanske en poke på Facebook istället för knivhugg?
Mer kärlek åt folket.
Kram.

Pojkar.
Ibland undrar man hur de fungerar.
Inte kan de fråga efter vägen.
Och så ska de bevisa sin manlighet.
Gärna genom utvärtes penetrering.
Inte generaliserar jag heller. Inte alls.
Fast det var ändå underhållande att läsa det här.

Ikväll har vi haft stämrep här hemma hos mig.
Vi har därför sjungit men även umgåtts på andra verbala sätt.
Bland annat har vi skrattat åt följande gamla goding.
Genom tiden har jag nog tvingat ganska många att läsa.
Det handlar om Susning.nu's beskrivning av John Holmes.

"Holmes är känd för sitt storslagna, närmast majestätiska könsorgan, som var uppåt 30 centimeter långt i erigerat tillstånd, och täckt av silkeslen, tunn hud. Blågröna ådror sökte sig oroligt fram över dess skaft likt norska fjordar; det spända, glänsande ollonet förde tankarna till en omogen bifftomat."
 
Vi ställer oss undrande till tomaten.
Omogen tomat är grön.
En grön penis är inte hälsosam.
Fast hur hälsosam är en penis i porrindustrin?

Om mina nyplanterade körsbärstomater får frukt får jag studera färgen.
Någonstans finns där kanske en penis.

Jag har tjatat på barnen idag.
På med solhatt eller solkräm.
Men själv är jag lite rosa nu.

Ska vila lite, sen försöka tjata i mig själv lite mat och städa inför stämrep imorgon.

Idag kom det poliser till förskolan.
Den självklara höjdpunkten för dagen.
För barnen alltså.
Jag tror inte män i uniform är min grej.
Men barnen fick genomgång både av bil och polismän.
Det är klart det är häftigt med poliser när man är liten.

Lite tråkigt bara att jag inte fick vara med när de gick in med min handledare och några barn för att prata och visa lite extra. Fast jag fick ju titta på polisbilen. Även om jag inte tittade så noga. Förstår inte riktigt hur de lyckades köra in den på gården heller, det är ju staket runtom. Och utbrottssäkra grindar. Funderade på att se till att delge er ett kort av polisbilen på gården, men det är så mycket sekretess. Det hade varit en helt suddig bild. Totalt värdelös. Ungefär som kvällstidningarnas bilder av gärningsmän där man inte ser någonting, som gärna får vara på hela löpsedeln eller en hel sida i tidningen. Oh, va spännande, en beige fläck. Den beiga fläcken har varit dum. Fy dig, beiga fläcken! Så får man inte göra! Tack, kära kvällstidning. Mitt liv känns mycket mer berikat nu.

När vi inspekterade ballokalen på dagen igår blev vi förskräckta, fuktskadan som renoverades var inte alls färdig som planerat och det var byggdamm och sladdar och annat överallt, inte alls en plats att ha bal på. Som tur var fick de ändå till det ganska mysigt till kvällen när balen började.

Åkte hem för att byta om och insåg att jag inte skulle ha tid till en power nap. Istället la jag mig ner för att blunda lite bara. En timme och en kvart senare vaknade jag. Aaaaah! Serenaden blev ganska sen på natten, så hade uppenbarligen inte sovit tillräckligt under natten. Skyndade mig så gott jag kunde (fast man gör sig inte redo för bal på fem minuter bara) och kom dit ungefär till utsatt starttid.

På vägen dit tappade jag min sko på trappsteget till spårvagnen. Jag har minsann sett på Askungen, jag vet hur det ska gå till. Om man inte känner sig tillräckligt uttittad när man går på stan i balklänning kan man testa en sån manöver, och fumla med klänning och skor. Jag borde dock ha väntat till midnatt och tyvärr var den inte av glas, men vad kan jag säga, jag är bara nybörjare.

Det första jag gör när jag sätter mig till bords är att lägga servetten i såsen och sedan servetten i knät. Tyckte dock inte att såsen matchade klänningen så bra, så tog bort det mesta med vatten så gott det gick. Resten av kvällen kunde jag inte låta bli att påpeka detta för andra.

- Vilken fin klänning!
- Titta, jag har spillt...

Andra hade dragit på smilbanden och tackat för komplimangen, men jag är inte alltid som andra. Uppenbarligen. Där jag köpte klänningen sa de att jag kunde tvätta den själv. Eller sa hon till och med tvättmaskin? Jag är lite tveksam till det sista, men en handtvätt får det bli sen i alla fall.

Bandet spelade inte så länge, och eftersom jag gick ut i svala luften och pratade med lite folk så blev det bara en styrdans. Lyckades ändå få mina tår trampade på några gånger. Jag trampade nog tillbaka också förvisso. Man får inte så mycket övning, det är inte så ofta det är bal.

Det är tur,
påstod jag igår,
när jag trilskades
med min väska.
Fick lite övning
på att stänga den igår,
så på slutet gick
det lite snabbare ändå.
När vi minglade innan
middagen bråkade jag
med väskan länge.
Fick till slut igen den
med kommentaren
"Äntligen! Nu får ingen ringa."
Så vad händer?
Självklart, det ringer.



Nu väntar jag på att fler ska vakna så de kan dela med sig av sina bilder. Jag har nämligen blivit Facebook-lat. "Äsch, jag behöver inte ta så mycket kort, det är ju andra som gör det, så kan jag titta på dem på Facebook sen."

Så nu får de allt ta och vakna.
Se så!

---

Update 19:47
Klockan är kväll och några fler kort har dykt upp, från tre andra.
Men jag vet att det finns fler, så jag väntar fortfarande.
Jag hoppas dock att de inte sover längre.

Meetic har kärleksgaranti.
Det går ju inte.
Känslor går inte att styra på det sättet.

"Kärleksgaranti! Köp ett 6 månaders pass -
om du inte hittar kärleken bjuder vi på 6 månader!
Se villkor för erbjudandet på sajten."

Vad är det som garanteras?
Vad är kärlek?
Räcker det med att bli intresserad?
Eller måste man älska?
Eller ett mellanting, en förälskelse?
Vem bestämmer det?
Hur mäter man kärlek?
Behöver båda bli kära?
Räknas olycklig/ensidig kärlek?
Kärleksgaranti, nej, det tror jag inte på.

"Måttet på kärlek är att man älskar måttlöst."   / Augustinus

Vissa reklaminslag är bättre än andra.
Vissa fastnar, och sen sitter de där.
Vissa blir väldigt spridda och citeras av alla.
Vissa är jag kanske själv om att komma ihåg.

1. Vill du också ha en snigel på ögat?
2. Inte lika lågt som Glocalnet.
3. Röda äpple! Halva pris! (yoghurt-reklam)
4. Åh, har du finöl? Jag får schlumpen!
5. Kodak-moment.
6. Fan va najs. Supernajs. (Stockholmare i Norrland - öl)
7. Libero - Det känns tryggt.
8. Jag är inte bara tandläkare, jag är också mamma.
9. Nåt att leka med, en överraskning, och choklad!
10. Ibland blir Johan ledsen och kinkig. (chokladmousse)
11. Via Direkt - Kan jag hjälpa till med något?
12. Kom igen nu, det är ju världens hoolabaloo härborta.
    Åh, du är en riktig kompis! (chips)
13. Men mamma bara ler, vad är hemligheten mamma?

Vissa citeras av andra, men har inte fastnat så mycket hos mig.

1. Dra in magen Britta så jag kommer förbi å fram!

Vissa reklamslogans kan man använda
även om andra saker.
Jag har tidigare skrivit om kondomreklamer.
Vissa reklamer kan man citera utan att det märks.

En konversation skulle alltså kunna gå till på det här sättet:

- Du ser lite ledsen och kinkig ut, behöver du chokladmousse?
- Kom igen nu, det är ju världens hoolabaloo!
- Kan jag hjälpa till med något?
- Och du bara ler. Vad är hemligheten?
- Nåt man kan leka med!
- Vilket kodak-moment!
- Jag tar inte bara kort, jag har även finöl. Vill du ha slumpen?
- Det där var lågt.
- Inte lika lågt som Glocalnet!

Det var vad jag kom ihåg spontant.
Det finns många fler.
Har ni något att bidra med?

---

Update:

1. Mmmmmm, Marabou!
2. Gott-gotti-gott-gott.
3. Jag trodde du bara åt kött från din egen gård?
   Men det är ju det jag gör!
4. När du får oväntat besök.
5. Det finns bara ett sätt att stoppa dem: i munnen!
6. Starkt jobbat, PG!
7. Smaskens till sista droppen.
8. Lugn och fin, med Verum hälsofel.

Jag började lista musik jag tycker om.
Jag kom av mig.
Kanske blir utkasten jag skrev då publicerade någon gång.
Tills dess kommer här några spontana tips.

It's only life - Kate Voegele
Littlest things - Lily Allen
Homeless - Leona Lewis
Lollipop - Mika
Four minutes to save the world
- Madonna & Justin Timberlake

Det är några exempel på musik
jag nyligen hittat och tagit till mig.
Vissa stannar nog i högtalarna längre än andra,
som kanske inte blir så långvariga.
Har t.ex. inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om Mika än.

När en elefant kan måla bättre än mig så låter det inte längre så omöjligt med hypotesen om att apor kan skriva Shakespear, om de är tillräckligt många och har väldigt mycket tid. Hur som helst är jag imponerad. Jag vill också måla!

---

Denna dagen, ett liv?

Vet inte om jag kan säga att dagen är misslyckad,
men den är garanterat slapp.
Har inte ens klätt på mig än.
Och jag skadade mig på frukostflingorna!
Hur lyckat är det?
En flinga la sig åt fel håll och förändrad munnens struktur något.
Skönt? Nej.
Men de är goda, så de är förlåtna.
Och jag kan inbilla mig att det är nyttigt.

I övrigt funderar jag på placeringskort till balen.
Någon som har ett förslag på nåt sånt?
Nåt som sticker ut lite mer än ett vanligt vitt kort.
Som håller för begränsad budget och viss tidsbrist.

Jag ser fram emot fredag.
Enligt tradition åker killar från kören runt
och sjunger för de tjejer som ska gå på balen.
På fredag kväll får jag en serenad.
Jag ser verkligen fram emot fredag!
Jag älskar serenader.
Manskör. Mums.
Serenad. Ännu mera mums.
Problemet är att kombinera överraskning med förberedelse.
Det är kanske inte alla som har en flaska punsch ståendes
att hissa ner till förbigående serenadsjungare.
Den här gången råkar jag dock ha det.
Jag fick flitpunsch från den andra kören,
för att jag hade högst närvaro förra terminen.
Jag ser fram emot fredag.
Läget är perfekt, jag har en idealisk balkong för serenader.
Grannarna kanske blir lite förvånade dock.

Lyssnar på en serenad på repeat just nu.
Madrigal. Kom du ljuva.

"Kom du ljuva hjärtevän.
Skall jag vänta länge än."

Jag älskar serenader.
Inte konstigt att fenomenet uppkommit.
Jag känner mig kär och förälskad när jag hör serenader.
Mycket bra raggningstips.
Sjung en vacker serenad och pilla mig i håret så är jag fast sen.
Åh. Jag smälter.
På lördag blir det serenad med närkontakt på balen också.

Oh! Jag inser precis att det är fredag imorgon.
Jag ser fram emot imorgon.