Näktergalning

Det finns väl en gräns för hur mycket familj man klarar av. Den här gången kom den ganska plötsligt, eller så var det för att jag inte fick någon egentid. Eftersom mina föräldrar bestämt sig för att flytta går det inte att späda ut föräldratiden med kompistid på samma sätt. Jag tycker det känns krångligt.

Nu har jag tagit en sväng förbi Stockholm i några timmar och hänger nu i Uppsala. Jag bor hos en kompis som är och jobbar. Vi pratade om hur tråkigt det är med tvätt igår, så jag vek hans tröjor och sorterade strumpor - kalsongerna håller jag mig undan ifrån. Nu ska jag snart gå till affären och skaffa mat till kvällen. Det är inte så mycket jag gör, men jag känner mig ändå lite som en hemmafru.

Det är trevligt att träffa folk och åka bort lite, men det ska bli skönt att komma hem igen på onsdag. Men imorgon ska jag först gå på Avatar 3D på bio. Det kan nog bli en trevlig upplevelse, både på skärmen och att titta på folks fula nyllen i töntiga glasögon.

Verkligheten förtränger jag, t.ex. det faktum att jag har en fältstudie att göra och en salstenta att plugga till. Det är något tankarna bara snuddar vid. Idag har jag istället tagit det lugnt. Väldigt lugnt. Behövligt. Är det så här det är att vara hemmafru?

I min första lägenhet i Göteborg hade vi badkar. De andra som jag bodde med ville ha mer plats, så vi bar upp det på vinden, för det var ändå ingen som badade i det. Psykologiskt nog så har jag allt sedan dess haft ett sug efter att bada, bara för att jag inte kan.

Spelade "Helt hysteriskt" häromdagen och Stefan fick ett tvång att han inte fick röra ansiktet med händerna. Typiskt nog kliade det såklart väldigt mycket i ansiktet på honom då, eftersom han inte fick använda händerna och tänkte på detta hela tiden. Han fick klia sig med armarna istället.

Mamma och pappa har alltid haft badkar, men jag har ändå inte badat när jag varit hemma. Nu har de flyttat till Trosa och det är kallt här i källaren där jag sover, jag har massor av lager på mig för att inte frysa. Det finns både badkar och bastu här. Jag bestämde mig för att nu skulle äntligen det där badet äga rum! Jag åker vidare imorgon så det var dags idag, tog ett bad istället för att duscha.

Det är inte så fantastiskt ändå. Jag får ofta en tryckande känsla när jag ligger där. Det blir jobbigt att luften är så varm. Låg i ett tag och försökte undvika att få russinfingrar, sedan fick jag skynda mig upp för det kändes som om jag höll på att storkna. Jag fick nog för lite luft och vätskebrist och blev för varm. Frukostenergin hade inte hunnit sätta in och att vakna av väckarklocka är aldrig trevligt, men fick gå upp tidigare för att hinna träffa kusin med man innan de åkte igen. Nu har jag legat och vilat och svalkat mig, nu känns det bättre igen. Det är nog inte meningen att man ska bada på morgonen...

Det är kallt i huset. Jag sover i källaren och med huvudet upp mot stenväggen känner man hur kalla de är och de kyliga vinddragen som sveper förbi. Termometern som hänger på väggen visar 16 grader, trots att elementet är skållhett - det räcker inte till. Jag sover med velourbyxor, t-shirt, långärmad sweatshirt, strumpor och raggsockar på mig och ligger under täcke, filt och överkast, med ett extra täcke i beredskap på golvet om det skulle behövas. Vi har eldat brasa ikväll men jag tror inte det hjälper, även om det är mysigt för stunden. Kanske skulle jag inte nekat mammas erbjudande om att köpa tofflor till mig att ha här. Jag förstod att det skulle vara kallt redan i somras när jag var här första gången. Då var det värmebölja och jag var på gränsen till att frysa på nedervåningen.

Mamma försöker locka mig till att bada bastu med henne under julen och kanske borde jag passa på. Jag ska försöka komma i badkaret iallafall! Det är något jag varit sugen på länge och man får väl passa på när det finns tillgängligt, samt att det förhoppningsvis också kan hjälpa upp temperaturen.

Pappa håller på att montera biljardbord. Det är mer pill än man tror, men nu är det i alla fall snart färdigt. Kisel(?)plattor och bivax som ska smälta i springorna och sandpappras och det ska limmas och skruvas och vattenpass och häftpistol... det är mycket pill. När det är färdigt ska det tydligen väga 130kg, får hoppas nästa som ska bo här vill ha biljardbord också, för det lär inte gå att flytta på i första taget!

Tvärsöver gatan bor en vän till mina föräldrar. Vi barn har också umgåtts när de träffats, så vi har lekt en del som barn. Idag tog vi med oss en son till Nyköping för att handla julklappar. Mamma letade bland annat till mig. Det var en konstig känsla med vissa nostalgiska vibbar. "Säg till om det är något du önskar dig." Det är inte så mycket jag önskar mig, så det kändes lite som att få allting jag pekar på. Glöggmuggar, äggklocka och ett sällskapsspel tror jag det blir. Jag vet att jag annars får pengar och då blir det inte av att jag köper något, men det känns ändå dumt att önska sig saker på något sätt. Det känns krävande, trots att det är något som efterfrågas. Vi lottar vem som ska köpa till vem och så behöver man bara köpa en julklapp, för 200 kronor. Ett liknande koncept (fast utan lottning) sker med Stockholmstjejerna, så det är inte så många klappar att skaffa. Kan hända att det blir något mer till någon, men då sker det mer spontant tror jag - vilket känns som present som är mer värda. Jag är inte inne i något julmode... är inte inställd på varken julklappar eller julkort. Hoppas ingen blir besviken som blir utan, du är inte ensam.

I huset har Nisse flugit omkring under dagen. Mamma och jag döpte Nässelfjärilen som antagligen följt med in med veden. Känns konstigt med en färgglad sommarfjäril mitt i vintern. Nisse är fin, men jobbig när han (?) flyger på en. Satte sig på mammas hals ett tag.



Jag försöker landa. Ledighet kommer göra mig gott. Jag hoppas finna julefrid för att ladda batterierna.

Jag är i Trosa. Det var dock inte helt lätt att komma hit. Jag köpte mina biljetter i oktober och kollade lite olika X2000. Insåg att det kostade lika mycket till Södertälje som till Stockholm och då visste jag inte vart jag skulle åka först, så jag köpte hela vägen till Stockholm. 17.42 från Göteborg, 20.50 i Stockholm. Kom till slut fram till att jag skulle till Trosa och därför hoppa av i Södertälje. Avfärdsdagen kollar mamma när tåget skulle vara där för att veta när hon skulle hämta mig. Typiskt - tåget stannar inte i Södertälje. Jag får fråga på tåget hur jag ska ta mig dit på bästa sätt. Är på perrongen 17.20, det är inte tåget. Vi lämnar Göteborg kl 18 istället, då fryser jag. Jag telefonerar med mamma som assisterar på internet att kolla förbindelser mellan Flemingsberg och Södertälje. Vi hamnar bakom ett pendeltåg till Alingsås och blir ännu mer försenade. Det finns lite olika sätt att komma till Södertälje. Att hoppa av i Hallsberg t.ex. märkte jag, fast för sent. Jag har sovit tre timmar natten innan, varit i skolan på dagen och ätit dåligt - jag blir mer och mer uppgiven när flera förbindelser sumpas pga förseningen. Jag är i det stadiet att minsta motgång får en att vilja gråta. Jag vill sova men tiden är osäker så kan inte ställa klocka och känns läskigt när det inte är ändhållplatsen jag ska av på. Klockan är över nio när jag kliver av i Flemingsberg, en halvtimme försenad. Jag har suttit bredvid ett skållhett element som nästan brände på benen. I jackfickan ligger mitt bankkort och när jag sätter på mig ryggsäcken för att gå av blir det böjt, värmeskada på plasten, typiskt. Jag missar ett pendeltåg, även om det inte var det jag skulle ha tagit efter mammas beräkningar. "Förseningar pga väderrelaterade fordonsproblem" känns extra typiskt, men det är bara två minuter. Byter pendeltåg i Södertälje hamn för att komma till Södertälje syd, som jag redan åkt förbi med tåget som inte ville stanna där. I hamnen är det också lite förseningar. Möter mamma som kör hem mig till dem, vilket tar nån halvtimme. De har flyttat så otillgängligt tycker jag.

Försening. Mer försening pga pendeltåg till Alingsås. Mer försening pga pendeltåg innan Södertälje, som tåget inte stannar i. Försening på pendeltåg, försening på pendeltåget jag byter till. Skadat bankkort. Det är inte min dag.

Det positiva är att bankkortet fortfarande går att använda (men jag ska ändå skaffa nytt) och att jag fick en tom plats bredvid mig på tåget hela resan. Det brukar vara så, även när tåget är i princip fullbokat så har jag ingen bredvid mig. Jag gillar att lyfta upp fötter och ben från golvet, så det passar mig bra. Kanske tycker SJ att jag luktar illa och vill bespara andra det, eller så är SJ hemligt kär i mig och vill lyxa till det för mig.

Igår var det julkalas med kören med massa sköna gyckel. Temat på festen var After Shave (30-års jubileum i år) och temat på kvartettsångartävlingen var Baktakt. Jag var med i fyra framträdanden under kvällen och vann kvartettsångartävlingen, som ett av tre deltagande bidrag. Jag tänkte dela med mig av detta, trots att ljudet är i övningsformat.

Bara Plugg:



Sexig bak (Lollipop):



Här är texten vi skrev till:

Sexig bak, sexig bak, hon har en tangarumpa.
Sexig bak, sexig bak, han har en hockeyrumpa.
Sexig bak, sexig bak, vill inte alla ha en sexig bak?! Ba dum dum dum.

Sexig bak, sexig bak, tänk den som kunde ha en
sexig bak, sexig bak, det är ju det jag vill ha.
Sexig bak, sexig bak, nu ska jag göttamig ha sexig bak! Ba dum dum dum.

Jag är deprimerad, för en sak, är väldigt missnöjd med min JÄTTEBAK. (Forte, titta skeptiskt på solistrumpa).
(Åh) Den har hängt efter mig i alla år, det är dags ett lyft den får.

Ville ha sexig bak, sexig bak, nu har jag fixat stjärten.
Tajtat till som jag vill, inte ens plats för fjärten.
Det gick fort, och som smort, den blev klar på stuberten - minibak!

Nu går jag... runt och svassar med min nya stuss, men får ändå ingen pu-uss.
Jag trodde att min rumpa blev en fröjd, men hångellös - jag är ej nöjd (rit, höjning).
Åh... (desperat) läkaren, läkaren, min häck blev inte läcker,
ta din sug och din kniv, den ska bli mera smäcker.
Inte nog, det vi tog, tycker det inte räcker - ta bort mer! Ba dum dum dum.

Doktorn protesterade, han sa nej, (nej, nej) den är perfekt, den passar dig. (najs!)
Och som du vet så har jag sett dig näck, jag vill klämma på din häck!
Ja han sa (kort paus, sedan baktakt) Sexig bak, sexig bak, du är en sexig stumpa.
Det som du ser här i byxan är ingen strumpa.
Om vi går hem till mig kan vi i sängen gumpa - klart du vill! (Ängslig reaktion, kort paus) Ba dum dum dum.

Läskig typ, läskig typ, vill bara åt min rumpa.
Men en chans, till en dans, den vill jag den vill jag inte sumpa.
Han är snygg, jag är stygg: använda - sedan dumpa. Feeling grand, a one night stand!

Jesus blev känd för att han gick runt och sa att han var Guds barn. Kristendomen är dock uppbyggd kring tron på att vi alla är Guds barn. Det är som om Jesus gick runt och skröt om att han var favoriten.

En lätt surrealistisk känsla anas i affären. Det har snart gått en vecka sedan rånet och idag var första gången jag jobbade sedan dess. Det märks att stämningen är annorlunda. Cheferna syns mer, likaså väktarna och det är mer personal även generellt. Alla ska få ett samtal från kassachefen för att få samma historia om vad som egentligen hände. Vakten eskorterade oss ut. Det är spänt.

Övrigt surrealistiskt är att det är julafton om en vecka. På måndag åker jag till Trosa. Har haft så fullt upp på sistone att jag inte hängt med i hur tiden har gått. Om två veckor är det nyårsafton, då jobbar jag 10-18. Antagligen kommer jag åka hem efteråt och bara ta det lugnt, återvänder till Göteborg kvällen innan. Har försökt bojkotta nyår två år i rad nu utan att lyckas, kanske går det bättre (?) i år. Om inget trevligt alternativ dyker upp, men ska nog undvika att göra planer.

Fick med mig två korister på karaoke igår. Det var antagligen inte det bästa tillfället eftersom det var så mycket folk där, så vi fick inte sjunga så mycket. Det var flera som var utklädda.

Tanke 1: Jaha, temaklädsel, det är kul.
Tanke 2: Jaha, möhippa, det förklarar saken.
Tanke 3: JAHA, blivande maken har hatt och skägg, det är DÄRFÖR de ser ut så!

Han fick också sjunga en sång, Tuppen. När han kom med sin svensexa blev det ännu fler folk. De satte sig inte ens vid bord som det inte fanns så mycket kvar av, utan stod upp. Framför oss, så vi inte såg texten. Tack, tack.

Jag sjöng "Vindarna viskar mitt namn" som var alldeles för låg, men blev för hög för att oktavera upp, kändes som ett dåligt låtval. Sjöng duett till "Ain't no mountain high enough" vilket gick sådär, hon sjöng det jag kunde och sen blev jag mest förvirrad. Så när dagen var slut var jag fortfarande något otillfredställd. Men det är bara på't igen!

Min affär blev rånad igår av två män som hotat personal och väktare med pistol. Sjukt läskigt ju, tänk om det hade varit jag. Undrar hur de mår, de som var där...

Först sov jag för lite de flesta kvällar i veckan. Sedan jobbade jag stängning och hann bara sova tre timmar innan luciasång igår. Kom i säng runt ett inatt och såg fram emot att få sova läääänge, länge.

08:37, kroppen bara: Är du vaken snart? Jag är kissnödig!
Jag: Men käften, vi behöver sova!
Kroppen: Men jag är pigg!
Jag: Ok, vi stannar sömntåget för kisspaus, men sen ska vi sova vidare! Skärp dig!

14:19, kroppen och jag kan vakna gemensamt. Och det snöar!

Hajade till i skolan igår när jag gick förbi en man som pratade i mobiltelefon.

Tanke 1: Jag känner igen honom.
Tanke 2: Var inte han med i Percy Tårar?
Tanke 3: Jo, och han var väl släkt med pappa?

Han pratade i sin telefon så jag kunde inte fråga och sedan försvann han in i ett klassrum. Jag ringde pappa, men han tyckte inte det lät bekant. Det är inte ett tecken på att det är fel, för att minnas personer använder han sig av mamma. Han tipsade istället om att hon hade någon släkting som var skådespelare. När vi lagt på tar jag reda på namnet på mannen på internet. Marvin Yxner spelade Janne Fuglesang, som går en managementkurs hos Percy Nilegård. När pappa får namnet vet han trots allt vem det är. De var inte släkt men bodde grannar i Luleå när de var små. De kände varandra men var inte kompisar. Jag frågade om han hade någon hälsning om jag skulle se honom igen. "Nä."

Det lustiga är egentligen att man antagligen träffar släktingar lite då och då, utan att ha någon aning om det. Just den här släktingen var dock inte det.





Janne/Marvin är i mitten av klippet, men början är värd att titta på också: basketklassikern med de brådmoga grekerna.

Hittade ett så fint citat.

"När jag var liten kunde jag trolla. Jag kunde göra underverk, läka sår och gå på vattnet, färdas obegränsat i tid och rum, jag hade makt att förvandla världen eller skapa en ny. När jag var liten kunde jag trolla. Det var innan de lärde mig att jag inte kunde."

Påminner om tankarna om att barn föds med hundra språk men vi tar ifrån dem 99. Framhäv möjligheter istället för svårigheter!

Någon som vill köpa hus?
http://www.hemverket.se/kop/visa_bilder.php?aid=4834

Någonstans därunder finns ett fint hem, det ser fantastiskt ut på utsidan, men det är lite svårt att fokusera på insidan, det är så mycket saker i vägen. Jag undrar hur ägarna ser ut. Vem klär in toaletten i siden och sätter en skyltdocka i soffan? För att se bilderna större: klicka på länken eller högerklicka på bilden och välj visa bild.



Klockrent som den massmördande psykopatens hus i vilken skräckfilm som helst. Homestyling, anyone?

En kund kom med två kartonger äpplen i sin vagn ikväll. Jaha? And then? De är för breda för att få plats på vågen och går därför inte att väga i kassan så jag blir lite vilsen i hur jag ska hantera det. Kunden tycker att vi ska ställa lådan på högkant och luta mot vågen, varpå minst ett tiotal äpplen rullar mot mig och vill ut.

- Det här går inte!
- Jodå, det går jättebra!

Jag ringer istället till frukten och ber henne uppskatta hur mycket det är i, det är trots allt hon som hjälpt honom. Kartongerna är olika stora och den ena har tidigare innehållet ananas, så det är svårt att veta. Till slut uppskattar jag det till 20 kilogram (nuvarande mattekursen får mig att skriva hela) för att ta i underkant på frukttjejens gissning, det var antagligen mer. Jag måste också fråga vad han ska med alla äpplen till. Gå ner i vikt.

- För äpplen kan man ju äta hur mycket som helst av!

Jag känner mig tveksam, men det roade mig i alla fall. Det skulle tydligen vara en speciell sort också, för det var goda äpplen. De håller ju inte alltför länge heller. Jag undrar hur lång tid det tar tills han tröttnar på äpplen. Han märkte att jag roades av detta.

- Ja, nu har du något att berätta i fikarummet i alla fall!

Och det gjorde jag också, där jag fick kommentarer om laxerande effekt, kollegan hade själv ätit massa bananer innan han sprang ett lopp tidigare.

Nej usch, tror inte någon mår bra av så ensidig kost.