Näktergalning

Nästan lite läskigt, jag vet inte riktigt när jag är ledig nästa gång. Tidigast tisdag skulle jag gissa. Skola som alltid, jobb ikväll, fest imorgon, ta hand om samt inhusera stockholmare i helgen med diverse kör-aktiviteter, myspys på söndag, kör på måndag. Tack vare Ida (så jävla bra!) har jag en intervju som många i klassen har panik över just nu, ska renskrivas till imorgon då den ska lämnas in. Tack Ida!

Undrar vad jag gör på tisdag? Utan min kalender skulle jag verkligen vara helt handikappad.

Nu är det dock dags att ta sig till Backa Teatern för att vara lite fortsatt kulturell.

Ha en bra dag!
...jag hoppas att detta inte gör mig till en ha-en-bra-dag-bloggare.
Jag gör inte reklam hit, nu är ju redan här.
Hmmm....

Jag tycker om kören.
Jag vill att alla ska må bra.

Jag fick en impuls och skickade iväg ett mail där jag undrade hur de mår.
Ville dela med mig av värmen jag kände och fånga upp saker som går att förbättra.
Klämde även in lite allmän information.

Det kändes bra.
Man borde göra så oftare, även komplimanger och liknande.
En extra vänlig kund som ler glatt värmer bara det.
Det behövs inte mycket för att göra någon annan glad, det är så värt det!

Nu är jag uppfylld av må-bra-känslor.

Fick ett svar nästan genast:
"Vilket gulligt mail, jag blev alldeles uppvärmd inombords.
Tack Anna! :)
och KRAM Anna! :)"

Det känns bra.
Mission accomplished.

Var på studiebesök på Botaniska trädgården i fredags och fick testa på akvarellmålning i Växthuset. Föreställde mig såklart att vi skulle använda oss av pensel. Det var pensel med vatten också, men först efter att man ritat med akvarellpennor. Visste inte ens att sådant fanns, men det var jättekul. Passade mig verkligen. Möjligtvis lite avskräckt av hennes kommentar att "det är skitdyrt material" men ändå lite sugen på att skaffa mig sånt och leka lite. Bara det att jag vet att jag antagligen inte kommer komma till skott särskilt ofta, så frågan är om det är värt det. Något jag dock garanterat kommer skaffa nytt av snarast är tuschpennor på jobbet som är lite som penslar i utförandet. Mina gamla är torra de flesta och de färger som är kvar är inte alls särskilt kul att kombinera. Fick en impuls för ett tag sedan att måla med tusch och gjorde det också, men var inte lika tillfredställande utan de färger som torkat. Det finns en anledning till att det är just de som torkat, för det är de som använts mest.

Det fanns mycket fint att studera och måla av i växthuset. Massa olika orkidéer. Jag vill också skaffa orkidé! Det är mycket jag vill ha just nu verkar det som. Kanske är det för att jag borde hålla igen utgifterna som jag känner mer för att spendera.

Glasögon och tropisk regnskog är i alla fall ingen bra kombination kan jag tillägga, särskilt inte när man kommer in direkt från snöfall utanför. Men vilket snöfall sen, underbara snöflingor*, såna där som jag tidigare mest sett på bild.

En klasskamrat fick agera modell och bakgrund till några snöflingor med sitt mörka hår.



*Jag skrev snöstjärnor först av misstag, är inte det finare? Annars blir det som Corn Flakes från skyn ju.

Jag gillar den här inköpslistan jag hittade igår.
Fem saker att komma ihåg och godis verkar vara det viktigaste.
Oavsett om det står 2hg eller 2 kg är det roligt.
Och vad är det för sås? Med punkt dessutom.

Jag vaknade klockan ett.
Behövde tydligen sova ut efter veckan och gårdagens jobb.
Har ännu inte ätit frukost.
Jag har tittat på skidåkning och nu hästhoppning.
Verkligen inte likt mig.
Tyder på en seg söndag.
Måste städa idag för imorgon kommer mamma.
Kanske är det därför jag (i alla fall undermedvetet) tar till dylika desperata metoder.

Fast jag trivs ändå bra här under mitt täcke i soffan.

Tyvärr är det bara att erkänna att Anna är vår nyckelspelare.
Anna är Haagsjuk. Förlåt - magsjuk.
Anna är drabbad av EDS
Anna Ritar: Anna är Ensam!
Anna är ensamstående mamma till en sjuåring
Stefan Nymans Anna är online är en modern thriller i ordets rätta bemärkelse


Det är resultatet om man googlar på "Anna är".
Vad är du?


Blev faktiskt lite sugen på att läsa boken, låter både spännande och passande.

Där finns fantastiska textilier.
Paracastextililerna är 2000 år gamla.
Helt otroligt.
Gå till Världskulturmuseet och titta på dessa!

Enligt deras tradition soltorkades liken i fosterställning och lindades i textilier, ju rikare och mer värd desto fler textilier, några till och med i så många som 100 textilier. De sorterades och lades i en grop i ett ökenliknande landskap i Peru, en bit från deras boplats där öknen var. I sanden har de konserverats tills de hittades av gravplundrare och senare arkeologer. De har stulits från Peru och skickats till Sverige med diplomatpost, som accepterade försändelsen. Nu är det svårt att lämna tillbaka, under frakt går de antagligen sönder.

Jag målade upp en mental bild av gråbruna, smutsiga, slitna trasor. Men sen gick vi in och tittade på dem.



Med avbruten kaktustagg och röd färg från löss syddes och färgades dessa.
För 2000 år sedan! De håller på att förstöras, ända sedan ökensandens konservering bröts, men de finns alltså att beskåda i Göteborg. Än så länge förvånansvärt välbevarade.

Andra saker kan återskapas och man kan gissa sig till hur det antagligen såg ut förr i tiden, men det här är alltså bevarat. Det är en kvarleva från just den tiden. Äldre konservatorer har försökt laga, enligt vad man ansåg var rätt då, men i stort sett är det likadant som det var då.

Som bonus kan man lär sig Bollywood-dans på Världskulturmuseet. Fast de lektionerna är fullbokade och den pedagogen föder barn om en månad, så hur hon kan hålla igång är en gåta.

Den textila utställningen heter "En stulen värld" och det kostar gratis att besöka Världskulturmuseet.

...att verkligheten antagligen kommer ifatt mig till slut.
När jag förstår på riktigt skrattar jag nog inte längre.
Men tills dess fortsätter jag hoppas på det bästa.

Må verkligheten behandla mig varsamt.

När jag läste etnologi i Uppsala hade vi en uppgift som gick ut på att studera grupp av människor. Jag gick till en bank och satte mig för att observera vad alla gjorde, hur de rörde sig, samverkade och så vidare. Jag antecknade flitigt allt jag såg. En kvinna frågade om hon kunde hjälpa mig med något, men nej tack, sa jag och fortsatte anteckna. Hon kom dock tillbaka efter ett tag och frågade mig igen. Det var vid detta tillfälle jag lärde mig att det inte är populärt att observera och föra anteckningar på en bank. Jag hade inte en tanke på innan att det kunde upplevas som en förstudie för brott. Särskilt med tanke på att minst en annan i klassen redan varit där innan mig i samma syfte.

Var på studiebesök på biblioteket igår, och fick reda på att när folkbiblioteken startade var det liknande ramaskrin som vid de dagsaktuella protesterna om fildelning. Någon skriver en bok, biblioteket köper den och sen lånar de ut den till massa andra människor som därför INTE köper den. De har dock löst det där och kommit på ett fungerande system. Varje gång en bok lånas får författaren pengar. De mest populära får inte ut alla pengar, utan de blir till stipendier eller liknande. Videofilmer som lånas ut på bibliotek kostar betydligt mer än samma film som köpes för privat bruk, tappa inte bort en sådan du lånat!

Det finns sätt att anpassa sig och utnyttja system och samarbeta istället för att motarbeta. Frågan är om viljan att försöka göra detta finns.

Kolla gärna in vad Pumlan skriver om ämnet fildelning.



Har ni tänkt på hur jobbigt det är att stava rätt till bibliotek?

Jag behöver räkna på hur länge mina pengar kommer räcka och fundera på om jag behöver ta studielån också.

På mitt konto finns just nu 10 074 kronor.
Inkomst per månad är cirka fem-sextusen.
Hyran ligger på 3247 kronor per månad.
Mat, el, telefon... vad det nu är för räkningar man har i övrigt.

Jag ska i en närstående framtid betala saker som t.ex
Turné med kören till Tyskland i sommar: 2000 kronor.
Jag måste till tandläkaren samt klippa mig, gärna slingor också.

Jag får inte ihop mitt liv.
Jag är värdelös på att göra budget.
Jag vet saker som dessa men jag kommer ändå inte till insikt.
Jag måste nog fundera lite mer.

Jag dricker dåligt.
Då får jag ont i huvudet.
Jag inser detta.
Då börjar jag pimpla vatten.
Jag blir kissnödig.
Då slutar jag dricka så dant.

Sen får jag hicka.
Vi snackar hicka som ekar mellan husen.
Och på spårvagnen.
Jag sänder ut mentala meddelanden till medresenärerna:
"Hej, hej, jag är inte alls full. Jag har bara druckit vatten."
Fast om det blev för lite eller för mycket till slut, det vet jag inte.

Hick!

"Jag gillar ditt hår. Gillar du att dammsuga? Chokladfontäner? Jag gillar inte kondomer, de kostar mycket... Jag gillar kåta och hjälpsamma tjejer!"

"More About Me :
I'm looking for that special someone...

Who I Would Like to Meet :
Blondes, big breasts, generous, good in bed!"

26-årig, arbetslös göteborgare som letar efter "casual encounters".
Keep on looking säger jag bara!

Idag fick jag ett sms från min kusin.

"Nu kan du börja kolla efter brudtärneklänning till framåt sommaren :-)"

Iiiiiiiiiiiih!

Och när jag ringde var det upptaget!

Kotteby fick mig att minnas en semesterresa i bil.

Under mitt år i Innsbruck åkte halva klassen till Kroatien (Pula, Porec) på semester. Hyrde två bilar och lägenhet och snorklade i klara vatten, med mera. Vi varierade oss genom att bo på två ställen. Jag åkte i en bil med fyra andra svenska tjejer och när vi var på väg till nästa ställe blev vi stoppade av polisen. Självklart blev vi väldigt nervösa. Den andra bilen stannade strax framför oss, tills de kom på att det kanske var någonting de också skulle bli stoppade för, så de körde en bit till för säkerhets skull.

Vid ratten satt Sarah, blond, söt, blåa ögon, trevlig, svensk. Hon gick ur bilen för att prata med poliserna och kopplade på charmen för säkerhets skull. De ville titta i bagageluckan, men när de såg hur fullproppad den var med alla våra pinaler viftade de bara lite och bad henne stänga den igen. De berättade att det fanns en ny lag i landet att man måste ha lyset på när man kör. Sarah förklarade att i Sverige är lyset på automatiskt, men den österrikiska bilen vi hyrt hade inte det.

Sarah: I'm so sorry.
Polis: How sorry are you?

Här försökte jag väldigt mycket att inte börja skratta åt den slemmiga kommentaren. Polisen gjorde detta ännu svårare för mig genom att bjuda oss på fest. "Var ska ni? Nej nej, ni ska till vår stad på fest." Sarah sa att vi skulle komma, eller i alla fall fundera på det, och sen åkte vi vidare. Utan böter. Skrattande som tusan.


                                            Tydligen kroatisk parkeringsplats och landsbygd.

Dags för schlager, jag måste kommentera.

1. Lili&Susi (Show me heaven) - Inget speciellt, varför sjunger de bara unisont? För upprepande. Låter som det var förr, och det passar inte nu.
2. Lasse Lindh (Jag ska slåss i dina kvarter) - Han tror visst han är Håkan Hellström, och jag tycker inte ens om originalet.
3. Jennifer Brown (Never been here before) - Ok men jag är besviken. Intetsägande. Orkar inte lyssna på texten men gissar att hon sjunger om något jobbigt, trots att hon ler hela tiden.
4. H.E.A.T. (1000 miles) - Skön sångröst, gillar inte frisyrerna. Var beredd att dissa och i början låter det som något som gjorts förr, men den överraskar och är faktiskt ganska bra, trots att genren inte är min favorit direkt. Musikalisk sångare.
   
5. Markoolio (Kärlekssång från mig) -  Gillar inte hans röst, han kan inte sjunga och jag har en del personliga issues mot honom. Värsta schlagern var det i alla fall lite drag i, men han fick antagligen lite schlagerhybris efter den och fick för sig att det var en bra idé att ställa upp med ett bidrag. Det låter som något en mellanklasselev skulle sjunga. Ballader från Markoolio, nej tack. Jag vill aldrig höra en kärlekssång från dig.
6. Amy Diamond (It's my life) -  Hm, Alexander Bard som skrivit? Gillade hennes låt förra året, den här är inte lika bra, men helt ok. Det stör mig att hon sjunger lite falskt ibland och att sången är lite för låg för henne. Vad har hon på sig egentligen?
7. Cookies&Beans (What if) - Inte särskilt motbjudande nånstans. Country är inte heller min favoritgenre, men jag gillar nästan den här. Men munspel? Jag är skeptisk.
8. Måns Zelmerlöw (Hope&Glory) - Stark redan från allra första början, jag gillar! Texten i refrängen är lite töntig bara.

Jag tycker Zelmerlöw framförallt och kanske H.E.A.T. är de som ska gå vidare.

De  flesta bidrag är så upprepande. Varje tonartshöjning tänker jag på Jonas Gardells schlagerskola. Vad är det för programledare och hur kan hon tro att det ska vara roligt? Hur många röstar egentligen på artisten istället för sången?

Bryr mig inte särskilt mycket om att det är alla hjärtans dag. Jag tycker att varje person får göra med dagen precis vad den vill och tycker om tanken på att uppmuntras till att visa lite extra mycket att man tycker om någon, även om det inte är något som förhindras övriga dagar. Man bör alltid visa uppskattning, men eftersom det är lätt att ta varandra för givet kan en speciell dags uppmuntran till att göra detta göra nytta. Det är en väldigt kommersialiserad dag nuförtiden och jag menar inte alls att man behöver spendera pengar för att visa sin kärlek, eller ens att det måste ske just på alla hjärtans dag. Det är de små sakerna som är viktigast. Laga lite god mat, ge en massage, ge ett godishjärta... vad som helst egentligen.

MTV har maraton på The X-Effect idag, och det är ganska sjuk humor enligt mig.

Två stycken som varit ihop tidigare bjuds in till en semestervistelse och uppmuntras på olika sätt att hitta tillbaka till varandra, samtidigt som deras nuvarande flick- och pojkvänner hemligt spionerar på dem och uppmuntras att hämnas genom att vara otrogna med varandra. Det är som gjort för att få folk att göra slut. Varför gör man ett sådant program för det första, och varför visar man det just idag av alla dagar? Måste finnas några ganska redigt bittra singlar på MTV anar jag.

Jag tänkte att jag kanske skulle ta ner min julstjärna från fönstret.
Att lampan precis slutade fungera tar jag som ett tecken.
Jag tror den håller med.

Fast julen skulle väl vara ända till påska.
Nej, för däremellan kommer fasta.
Snart är det fettisdagen.

Jag är redo för våren.
Bring it on!

Var på provföreställning av "Krokus & Knall" med klassen alldeles nyss. I korridoren känner jag igen en man och mina klasskamrater får mig till slut att inse varför. Herr Hjulström är/var ju en del av Cue, som väl blev mest kända för sin låt "Burnin". Han sitter med oss i publiken och på väg därifrån får jag återigen syn på honom i korridoren. Det omedvetna spelar mig ett spratt med sina associationer och jag är väldigt nära att börja sjunga på just den. "And I'm burnin', burnin', cause you set my heart on fire, cause I'm burning, and it's all because of you." Lyckligtvis kommer jag på mig själv i tid, så sången utspelar sig bara i mitt inre. Jag vill ju inte vara pinsam, så jag väntar med att berätta detta för mina klasskamrater tills vi kommit en bit ifrån byggnaden.

- När jag såg han från Cue så var jag nära att börja sjunga på den sången de gjorde, Burnin.
- Vad är det för låt, hur går den?
- Jo men det är ju den där "and I'm burnin (osv)", börjar jag sjunga.
- Han går precis bakom oss nu.

Och det är klart att han gjorde det, med en resväska på hjul och pratandes i telefon.

Min favoritlåt av Cue är nog ändå "Hello".

Inkomna raggningsförsök utan resultat:

- Can I drop an application to be your lover?
- Ojdå, jag visste inte att änglar kunde flyga så här lågt.
- I know what caused global warming. You!

En kvinnas kropp genomgår i vuxen ålder en viss cykel, som tar ungefär fyra veckor att genomföra och som upprepas gång på gång. Detta är både bra och dåligt. Hade det kunnat gå att lösa på annat sätt hade jag gärna använt det istället.

Vissa delar av denna cykel brukar föregås av vissa tecken som förvarnar om vad som vänta skall. Det känns, helt enkelt. Ett exempel är till exempel ömmande bröst, och så vidare. Min kropp har dock börjat förråda mig. Den förvarnar inte, vilket den senaste tiden lett till några obehagliga överraskningar, även om det aldrig är särskilt trevligt att upptäcka, så är det ändå ganska väntat. Det är hyfsat regelbundet, men skiljer några dagar hit och dit, så jag vet aldrig exakt.

Jag känner att jag behöver ta ett allvarligt snack med min kropp, så här kan vi faktiskt inte ha det! Kommunikation är nyckelordet i varje relation. Jag vet bara inte var jag ska börja...

Språkade med en datalingvist nyss och fick ett tips. När man talar med ett datoriserat talsystem så kan man svära åt dem, så blir man kopplad till en människa. Det funkar inte på alla, men de flesta, enligt henne. Bra skit! De kan säkert bli frustrerande ibland, så det måste vara en inbyggd nödbroms.

Det finns olika sätt att ta sig an livet.
Kanske behöver man en lite annorlunda vinkling ibland.
Kan detta i så fall vara en inspiration?

Jag har blivit utmanad att lägga upp den sjätte bilden i min sjätte mapp bland mina kort. Problemet är att jag inte har så mycket bilder på den här datorn, endast 124 stycken och de enda mapparna är webcam och exempelbilder, där det inte finns några bilder av intresse. Vilken som blir den sjätte bilden i den stora mappen beror på hur bilderna är sorterade, men det här är den sjätte bilden just nu, sorterat efter namn.



19 november 2008, bildlektion på Pedagogen vid Grönsakstorget. Eventuellt är det vid detta tillfälle vi använder oss av lera. Jag tyckte utsikten från fönstret var fin, så jag tog ett kort. Har för mig att det var sol innan, när jag först tänkte ta kort. Såg till att en spårvagn gjorde bilden än mer göteborgsk.

Sociala huset som är en tredjedel av Pedagogen är gammalt, 1800-tal om jag minns rätt. Det byggdes från början som ett sjukhus och den ovala formen är för att kunna ha så många fönster där som möjligt. Utanför vallgraven var landet och den friska lantluften skulle vara nyttig för patienterna. Haga, Linnéstaden osv startade först som slumområden där fattiga och arbetare bodde, för att slippa ha dem i staden.

Meningen är att man ska utmana vidare, men eftersom Rickard utmanade så många så namnger jag ingen särskild. Om någon känner sig utmanad ändå, så varsågod.

Det har varit fler människor i rymden än under 3000 meters djup.
I havet finns massor med fanastiska tingester som vi bara kan föreställa oss.
Några vet vi dock att de finns eller har funnits. Vissa är påhittade.

Pansarhaj, Styxosaurus, Svanödla 12 meter (Krita). Loch Ness-odjuret har det berättats om sedan 1933, då en cirkus var där. Kan det vara badande elefanter? Tylosaurus på 15 meter (Krita) - jordens farligaste rovdjur genom tiderna. Storsjöodjuret i Jämtland finns det 500 vittnen till på 400 år, det ormliknande djuret är mycket äldre än Nessie. Jättehajen Megalodon är den största rovfisken som levt med 16 meter och 18 cm tand. Ett ungt fossil på 1,5 miljon år har hittats, är den utdöd? Kanske.

Jättebläckfisk finns idag, lever under 1000 meter. Arton meter stor med ögon på 50 cm. Man tvivlade förr på att den fanns, tills man hittade en döende som flöt vid ytan. När man försökte få med sig den delades den i två delar och man fick bara med sig en lång, stor arm. Det finns några stycken som påträffats, så det är inte längre en myt.

Kanske är det fler myter som är sanna?
Vad som finns därnere kommer vi nog få reda mer på, men inte allt.
Använd fantasin.

Jag blir verkligen inte alls gift. Vi blev serverade räksmörgåsar hos Frimurarna och först ramlade min upp och ner på brickan, sedan tappades garnityr (gurka och citron) på golvet.

Under serenaden vände jag mig till en man som av någon anledning satt själv vid ett bord så han var bakom oss. Han blev rörd och tog av sig glasögonen för att se mig ordentligt och gav mig efteråt en kram och puss på kinden. När vi gick ut frågade han vad sången hette. Kul att beröra och jag älskar serenader, de berör verkligen. Även övriga låtar gick hem hos publiken och det är mycket roligare att giga när man får bra gensvar. Vi fick applåder redan vid tongivningen innan första sången. Uppskattande publik helt enkelt. Vi fick varsin ros, precis som förra året.

När vi var på väg hem stod vi i velande cirkel och tog inte för oss särskilt mycket förutom att sjunga samma sång gång på gång som fastnat. Känner att någon tar tag i min ros och försöker bända den uppåt. Han menade på att när man har en ros nedåt så är det någon som dör.

Kände inte för att åka hem direkt och vi pratade om lite olika saker, men till slut blev det bara ett besök på McDonalds där vi sjöng lite också. Så tyst som möjligt för att inte väcka uppståndelse. En konstig rysk dam som satt vid bordet intill med sin barnvagn och bebis och ockuperade för folk som ville gå förbi började ställa frågor mitt under sången. "Sjunger ni i tv?" Kanske trodde hon vi var med i melodifestivalen, annars vet jag inte.

Ett gäng unga killar tyckte det var roligt och applåderade bland annat. När de gick slängde de till oss en femtioöring.

En mycket trevlig kväll som gärna hade kunnat vara längre.

Det blev ingen liten svart klänning, men däremot en liten svart handväska. Det har jag letat efter, för den jag har på fester går sönder när som helst. Hittade även söta gummistövlar som var tvungna att följa med mig hem. De jag har funkar ganska bra, men inte helt. De är dessutom inte särskilt diskreta. 149+249 kronor på KappAhl gick kalaset på. Saker jag behöver, men det hindrar ändå inte viss ångest för att spendera pengar.

Under sagoprojektet spolade jag kassettband.
Nu spolar jag VHS.
Det är sällan nu.

Skolan slutade tolv idag.
Fyra timmar senare kom jag hem.
Däremellan gick jag på stan.
Ska sjunga för frimurarna imorgon iklädd "den lilla svarta".
Någon svart, liten klänning fick jag dock aldrig med mig hem.
Istället blev det gummistövlar och handväska från Lindex.

En affär (Tezzie?) verkade lovande, men den galne italienaren i den gjorde mig mer än lovligt nervös. Han pratade hela tiden, försökte övertala alla att köpa något, framförallt en speciell tunika som även jag prövade. Han tog mig i armen och drog med mig för att visa på skyltdockan precis utanför hur den såg ut på. Han öppnade dörren till en provhytt och drog ut kvinnan därinne till en spegel därutanför för att visa hur hon skulle bära den. Hon köpte förvisso tunikan också. När jag gick in i provhytten var jag nervös. Jag visste att han skulle komma, och han kom. Mellan varje byte stressade jag, som jag aldrig gör annars. Kände inte för att visa mig halvnaken för honom, även om han själv inte bryr sig. Det är ändå min kropp. När han kom hade jag på mig en klänning han rekommenderat. Halterneck ger alltid vissa BH-problem och jag stod precis och funderade på om man kunde dra upp den tillräckligt långt bak på ryggen för att dölja BH:n. Då kommer han och drar ner den så hela ryggen blir bar. Kanske är det så man ska bära den, men jag kommer inte gå tillbaka dit. Han var jobbig och påflugen, integriteten kändes avlägsen och det kanske funkar på en del, men absolut inte på mig.

Man måste kunna känna av en kund och veta vad den vill ha, eller kanske framförallt inte vill ha.

Vet ni hur en uggla ser ut?
Jag kan hjälpa er på traven. Eller på ögat.


Det intressanta var att åka hem utan att sminka av sig. Mitt på dagen dessutom. Efter sista föreställningen åkte jag på middag, tog bort lite grann och inbillade mig att det var som partysminkning.

Faktum var dock att det var ganska befriande att sminka sig så här. I vanliga fall sminkar man sig för att bli snyggare, den här gången var det snarare tvärtom. Kändes som jag målade dit blåtiror. Ju mer desto bättre, för jag såg inte ut särskilt mycket som en uggla i övrigt. Antagligen inte runt ögat heller. Men det glittrade iaf.

Vore intressant att ha en extremsminkfest eller nåt åt det hållet. Kladda järnet! :)

Dröm om shetlandsponnier och gröna indianer med sjöhästar i armhålorna, som rider i öknen och sticker sig på kaktusar som inte tycker om sin svärmor, men brukar äta tre och en halv kaka på tisdagar, förutom i mars, för då kommer igelkottar på besök och de vässar upp sig tillsammans på en hemlig mässa.

Dröm om det. Godnatt!

Jag känner att jag kommer försöka leva snålt nu. Tyvärr sträcker sig inte ankjämförelsen även till guldpengar i massor - även om jag säkert skulle kunna växla till mig en hel del tiokronor om jag ville. Jag känner mig fattig. Fick en chock i lördags när jag hittade fler räkningar under städningen och därför gick in på mitt konto. Jag hade fjorton kronor och två öre på kontot! Aaaaah! Lyckligtvis har jag två konton till, men det är inte mer än tio tusen på dem ihop. Det kanske känns som mycket för vissa, men det får mig att hålla hårt i plånboken. Jag har klarat mig ett år nu på bara bidrag och inget studielån, vilket kommer bli guld värt i framtiden. Helst vill jag fortsätta så. Bidraget är 2500 kronor i månaden. Ungefär samma summa är vad jag lyckas skrapa ihop på jobbet varje månad. Från dessa 5000 ska 3247 kronor dras i hyra, och sen kostar det lite mer än så att leva också. Jag vet inte riktigt hur jag klarat mig hittills, även om pengarna från farfars arv kom väl till pass till exempel, men nu blir det till att försöka leva lite fattigt.

Därför (dock inte bara på grund av detta) gick jag förbi en affär på hemvägen och köpte två kilo sojabönor och ett kilo svarta bönor. Nu är det jag som ska börja experimentera med bönblötläggning. De ligger i vatten nu, men jag har ingen aning om vad jag ska göra med dem. Har alltid använt bönor på burk bara tidigare. Just nu lagar jag våfflor och är även lite sugen på att baka bröd igen, fick bara en skiva själv sist jag bakade ju. Man måste utnyttja det som finns i skafferiet.

I fredags var jag så trött att jag gick och la mig redan strax innan klockan nio.
Vaknade ungefär tolv timmar senare och kände mig härligt utvilad.
Mötte C, J och P i stan en sväng på dagen och på kvällen förfest hos C.
Halv tolv gick vi in på Nivå, i precis rätt tid, utan kö. Den kom precis efteråt.
Tillsammans med S dansade vi till halv fyra, till musik som oftast var bra.

Ett mellanspel av sömn och städning följdes av att samma gäng kom hit.
Vi åt, spelade "Med andra ord" och när J och S gick vid fem stannade P och C två timmar till.

Det har varit en härlig helg! Så här borde man spendera fler söndagar, träffas på brunch och softa lite opretantiöst i en soffa och snacka skit. Jag gillar dessutom verkligen att spela spel och även om det inte är kul att städa är det härligt när det är gjort. Senast jag var ute och dansade var säkert minst tre månader sedan, så det var verkligen på tiden!

En trevlig helg i goda vänners lag som jag verkligen är nöjd med.

Jag har tjatat länge om städning. Det är för att jag tänker på det mycket men inte kommer till skott. Jag vet att jag borde städa, så jag tänker att jag ska göra det, men i slutändan hittar jag på något annat, för det är ju så tråkigt. Den här gången har jag dessutom gått in på grunden, sorterat papper och andra saker som staplats och behövde organiseras. Det gick inte så fort framåt bara.

Inatt när jag kom hem satte jag mig därför på golvet i hallen och sorterade hygienartiklar och liknande, plus att det låg massa saker i min säng för att komma åt med dammsugaren. Jag var hemma vid fyra och kom i säng vid sex ungefär. Klockan tolv gick jag upp igen idag och halv tre fick jag besök. Först kände jag mig supertrött och undrade vad sjutton jag gett mig in i. Två stycken behövde iväg innan 17.30, annars hade det inte varit så tidigt. Jag drack inte särskilt mycket igår och ingenting efter 23, men det blir ändå viss skillnad dagen efter. Det gick dock snabbt över och jag satte genast igång att städa som en liten tok. Om man inte gör saker i tid får man göra dem under tidspress istället.

Halv tre ringer mobilen för att få vägbeskrivning från spårvagnen, då håller jag på att dammsuga för fullt. Förklarar, lägger på och dammsuger det sista. Öppnar dörren genom porttelefonen när den ringer, skakar badrumsmattan på balkongen och sätter på mig strumpor och välkomnar sen min första gäst. Puh.

Men nu är jag fascinerad. Lägenheten känns mycket större och det är så fint! Som vanligt är min målsättning att hålla det städat länge, men vi får se hur det går i praktiken.

Oh herre gud.
Melodifestival på lördag?!
Hur har tiden gått så här fort?

Vill ni veta något äckligt?
I så fall, fortsätt läsa.
Annars... ja, gissa vad.

I onsdags kväll på väg hem på spårvagnen satt en kille i min ålder tvärs över gången.
Han ser lite rastlös ut och tittar sig omkring.
På golvet på spårvagnen hittar han en vit tesked i plast.
Han tar upp den och bryter isär den.
Och sen... tar han en flisa ifrån den och börjar använda som tandpetare.

Jag och min bror fick skjus hem av en kompis till honom, det var hem till mina föräldrars hus. Han körde ganska fort och på motorvägen kunde det vara ok, men inte att gasa så mycket i bostadsområdet. Jag var tvungen att kommentera. Min bror suckade och tyckte jag var pinsam. "Om det hade kommit ut ett barn där hade det dött, när du kör så här fort." Men sen tackade jag ändå för skjutsen. Min bror hade redan gått in, i carporten väntade en ivrig liten flicka på cirka fyra år. Hon väntade på fiskarna jag hade med mig. Jag visade hur de simmade runt i en rödbetsburk, trots att de var svåra att se i det röda vattnet. Hon sken upp och blev jätteglad. Vi gick in för att undersöka de närmre.

Jag vaknade.