Näktergalning

Jag skrev ut en kvittokopia igår som jag hade tänkt lägga ut här.
Om jag hade kommit ihåg att ta med mig den hem.
En kund köpte nämligen stora, gula M&M-påsar.
Närmare bestämt 96 stycken.
För 2640 kronor.

Det blir en hel del choklad det!

Jag har haft några hyfsat lediga dagar den här veckan och inkluderat med helgen kändes tillvaron nästan lite slapp och härlig. Därför blev det något av en chock igår när jag insåg att den här dagen skulle vara 9-22. Föreläsning 9-12, Sjöfartsmuseet 13.30-16.30, jobba 17.30-22.15, kom hem 23.

På hemvägen är jag långt ifrån den mest alerta människan. På första spårvagnen kliver ett trettiotal festande ungdomar på, vilket får mig att känna mig gammal. Det var likadant förra veckan också, men idag inser jag till slut att det antagligen beror på Studentklubben på Valand.

Jag byter spårvagn och går mot hållplatsen. Noterar ett vägarbete och funderar på hur spårvagnen ska komma förbi det de lagt över rälsen. Det är två minuter kvar tills spårvagnen ska gå ser jag på tavlan. Härligt. Ser att en buss går från annan hållplats. Funderar på vilken hållplats de menar. Ser att en till buss också går därifrån och börjar fundera på varför bussarna går från en annan hållplats men inte spårvagnen. Ser två killar börja springa och undrar varför. Sen ser jag spårvagnen komma. Till en annan hållplats. Jaha, jag får väl också springa. Varför har de inte satt upp en skylt om detta, tänker jag, men sen ser jag skylten.

Det är så alert jag är. Imorgon börjar jag halv nio och går heldag. Inget jobb men jag behöver städa. På söndag kommer folk hit, så då måste det liksom vara färdigt. Ganska skönt annars, har gått och småplockat lite så det inte känts som jag städat, och ändå börjar man ana något synas nu. Om det inte vore för det dåliga samvetet som fortsätter plåga mig hade det nog varit en ideal form av städning - att få städat utan att märka att man städar.

Uppgifter om din skuld
Antal år att betala 13 år
Din skuld är 85,651 kronor
Expeditionsavgifter 1,300 kronor
Ränta 15,819 kronor
Du kommer sammanlagt att betala (inklusive avgifter och ränta) 102,692 kronor

Upplyftande CSN, verkligen. Särskilt när man vet att skulden kommer fortsätta växa innan jag är färdig, även om jag försöker klara mig på bara bidrag just nu så finns det ändå räntor. Jag får inte ens söka studiemedel via internet. Nu måste jag se till att hitta papper att posta, ge mig pengar!

Nu ska jag betala räkningar. Jag har riktigt roligt idag alltså.

Jag tror att man mår bra av att ha regelbundenhet i sitt liv. Men har jag det? Nä.

Sömn. Ibland lite, ibland mycket, alltid på olika tider.
Mat. Ibland lite, ibland mycket, alltid på olika tider.
Och det är ändå det mest grundläggande i livet. Mat och sömn.
Tandtråd. Ibland, ibland inte.
Lotion. Ibland, ibland inte.

Mycket går i perioder, plugga, tvätta, betala räkningar, socialisering... Just nu kommer jag faktiskt inte på någonting som är särskilt regelbundet återkommande i mitt liv. Jag antar att jag borde skaffa mig bättre vanor...

Var helt övertygad om att jag skulle bli sjuk igår.
Mådde illa, hade ont i huvudet, öm i hela kroppen, varm och svag.
Jag åkte hem och sov och vaknade förvånansvärt nog upp frisk.
Efter skolan gick jag förbi H&M med min 30%-kupong.
Nu sitter jag i min soffa med en underbar ny fleece-tröja.
Den är lång, med långa ärmar och hög krage.
Känns som en mysig omfamning.
Härliga tider!

Ok, städningen har inte kommit särskilt långt, jag erkänner.
Men jag har faktiskt bakat och planterat avocado.
Det måste väl ändå vara värt något?

Jag har satt upp en spegel och hylla också!

• India Arie - Ready for love
• Alison Krauss feat Yo-Yo Ma - Slumber my darling
• David Sylvian - Darkest Dreaming
• Coldplay - Careful where you stand
• Sarah McLachlan - Angel
• Sissel - Laer meg å kjenne
• Evanescence - Hello Don't try to fix me, I'm not broken.
• Bush - Letting the cables sleep
• Imogen Heap - Come here boy
• Chris Daughtry - Home (acoustic)
• Celine Dion & Frank Sinatra - All the way
• Alanis Morissette - Uninvited
• Within Temptation - Pale
• Krezip - I would stay , Promise
• Fleps - Sorry for the tears
• Jason Wade - You belong to me
• All american rejects - It ends tonight
• Cue - Hello
• K's choice - Everything for free
• Foo Fighters - Lonely as you
• Mariah Carey - All I've ever wanted

Tyckte inte den här skulle ligga kvar bland mina gamla utkast. Det är en inblick i vad jag skulle kunna lyssna på när jag tar det lugnt, och som nu hamnat i en spellista på youtube. Det finns många fler, och säkert mer att säga dessutom, men idag låter jag musiken tala för mig.

Helgen är slut, en ny vecka tar vid.
Mitt sikte är dock redan inställt på nästa helg.

Funderade på spelkväll på tisdag, men var inte så inställd på det just nu.
Efter lite velande fram och tillbaka har jag nu skjutit på det till på söndag.
Sen har jag övertalat Petra till att stanna i Göteborg så hon kan vara med.
När hon ändå stannar gör vi ett nytt försök att gå ut och dansa.
Christine behövde inte övertalas alls, hon följer med så glatt ändå.
Hon bedrev dock övertalning på en tjej vi var med i Österrike och hon kommer hit!

Jag ser redan fram emot helgen!
En fullbokad helg i nostalgins tecken.
Hon kommer på fredag, och vi har delad vårdnad om henne.
Hittar på något på lördag, går ut på kvällen, spelar spel på söndag.
Wiiieeee!

Måndagen börjar milt dessutom.
Halvdag med workshop i musik... trodde jag!
Kollade schemat och inser att jag är ledig imorgon.
Det har blivit uppdelat i halvklass så jag har det på tisdag istället.

Trevlig upptäckt.

Har jag hungriga små djur i min navel?

Låt oss analysera.

Jag får hål på mina tröjor eller framförallt linnen.
De sitter ungefär i jämhöjd med  min navel.
Jag antog att det var skärpet som gjorde hål.
Skaffade ett nytt skärp men det hjälpte inte.
Slutade använda skärp helt och hållet.
Prövade båda tvättstugorna, funderade på mal.

Det finns en risk för att det är något litet som bor i min navel.
Det blir ofta lite hungrigt och sticker ut näbben för att mumsa lite.

Det skulle också kunna vara min dragkedja i jeansen.
Jag upptäckte nämligen precis att den är vassare än man tror.

Måste jag gå byxlös nu?
Eller kan man göra dragkedjan mindre vass?

Annars måste jag komma på något annat att mata naveldjuren med.

Städa.
Det är ofta i mina tankar.
Inte så konstigt med tanke på hur stökigt det är här.
Det beror på att jag oftast inte kommer längre än att tänka på det.
Kan man säga att det är tanken som räknas?
Dressera dammråttorna lite kanske...?

Nähä.

Eventuellt har jag kommit på ett sätt att komma runt mitt problem att börja.
Jag har precis börjat sortera lådor och skåp och fokuserar på detaljer.
Det nuvarande problemet är att det verkar finnas många detaljer överallt.
När man river fram saker någonstans och sedan fortsätter på något annat...
Vi kan säga att det än så länge fortfarande behöver städas.
Det kanske är stökigare än nyss, vid en överblick.

Men jag har hopp.
Hjälp mig hålla tummarna?

Det var inte så varmt i vattnet.
Desto varmare i bastun.
Två killar åkte rutschkana och gled på isen ner i vaken.
Jag har haft riktigt roligt och mysigt.

Kulturen flödar. I torsdags var vi på Konstmuseet, igår på Röhsska.
I vanliga fall tycker jag inte museum är särskilt roliga egentligen.
Jag har dock kommit till insikt. Man behöver en guide.
Visst finns det vissa intressanta saker även utan guide,
men med får man upp ögonen för fler detaljer.
Som fuldockorna som oftast är familjen Carin och Carl Larsson med alla barn.

Dockan på bordet på bilden är Matts som dog hyfsat nyfödd.
Hans meddelande: So long suckers! Jag drar.
Man kan även se skateboards med allmogemotiv och RInkebyhästar.
Det är känguru, panter och kamel med dalahästmålning.

Det är kanske inte så farligt ändå att vara kulturell.

I onsdags satt jag och gjorde massa streck.

IIIIIII-II-IIII---IIII-IIIIIIII
--III--IIIIIIIIIIII-IIIIIII-III
IIIII-IIIIIIIIIIII---IIIIII-III

Ni kan föreställa er hur roligt det är.
Med bläckpenna i högsta hugg fick jag busiga idéer.
Det var inte bara listorna som fick bläck på sig.

Jag hittade ett hål som behövde fyllas.
Genom hålet i mitt linne hamnade en blå plump på min mage.
Problemet är att det fortfarande är kvar där.

Ok, jag har inte gnuggat på det, men jag har duschat flera gånger.
Jag borde lära mig, hur länge saker är kvar på mig.
Stämplar från krogen, streck från pennor.
Med min skrivurticaria behöver man inte ens en penna.
Rita ett streck med nageln och det stannar kvar.
Kronisk dermografism, roar andra mer än mig.
Gör någon ett sugmärke på mig blir jag riktigt sur,
det mesta verkar liksom stanna kvar längre än för andra.

Problemet med den blå plumpen på magen är att jag ska strutta runt i bikini ikväll.
Hur konstigt det känns att förbereda sig för att åka och bada i en sjö i januari.

Brrrrrrrr!



Den sextonde oktober var för övrigt många borta.
Det finns en teori om att en ridande orgie pågick då.

Prrrrrrrr!

Igår powernappade jag i 2-3 timmar. Då drömde jag att jag gick på toaletten hela tiden, men kunde inte sluta vara kissnödig. Sedan vaknade jag, för jag var kissnödig. Gulligt ändå att kroppens olika delar kommunicerar med varandra och att de lär sig tolka. Inte som när man var liten och drömde att man gick på toaletten, så kroppen trodde det var ok att ge efter, tills den vaknade och förstod att den haft fel.

Innan jag somnade igår för natten zappade jag förbi en snutt av Friday the 13th, och några andra ganska blodiga, våldsamma filmsnuttar. Det var antagligen det som gjorde att jag drömde en blodig dröm jag vaknade från.

Men sedan somnade jag om och sista gången jag vaknade var jag mitt uppe i en dröm om olika saker, som antagligen var stöldgods på något sätt. Höll precis på att tömma en väska och det intressanta var hur detaljerad den var för mig. Det är så man tror det är på riktigt när man ser den mörklila färgen, tygmaterialet, alla små fack vid sidan för pennor, mobil osv, och spännet som låg löst inpackat i plast i sidofacket.

Jag gillade den väskan, var kan jag köpa den? Och var kom den ifrån i drömmen, jag har bara sett liknande modeller i andra färger och har inte sett insidan på dem.

Imorgon ska jag på bastukalas med kören.
Det känns som om det kommer bli intressant av flera anledningar.
Det är ju kallt! - Får se om jag vågar doppa mig i sjön.
Efter en stunds överhettning i bastun är det kanske mer lockande.


Det är skillnad när man är själv.
Hjärnan säger till munnen vad den borde säga, men kroppen gör något helt annat.
Tröskeln känns hög under mina fötter. Några tår på ena sidan, några på andra.
Ibland vet jag, ibland inte. Kanske känner jag inte mig själv tillräckligt.


Sov på min arm. Natten gömmer under sin vinge din blossande kind.

Fångas igen. Flämtar. Strider. Vill inte. Vill. Och blir åter kysst.

Slut är din strid. Månen lyser. Vårnattsvind svalkar dig. Sov på min arm.

Kören är inte bara kör, utan även studiecirklar. För dessa behöver närvarolistor fyllas i för verksamheten och för att få bidrag. Som sekreterare är det mitt jobb att fylla i dessa listor. Det är inte särskilt roligt. Alls faktiskt. Suger ganska många rufsiga valrossar och kamelrövar. Till saken hör följande. Jag hade listorna, jag sköt på att fylla i dem, särskilt när datorn gick sönder. Jag skulle göra det under jullovet. Men där någonstans försvann de. Jag letade, jag hoppades, men det spelade ingen roll hur många olika konstiga ställen jag letade på, mitt kollegieblock förblir än idag försvunnet. Så jag gav upp och bad om nya förra veckan. De kom med posten i tisdags. Eftersom det är tråkigt stannade jag på provsjungningar istället i tisdags. Igår ringer de från Folkuniversitetet och säger att de måste ha listorna idag, annars får vi inga pengar, för då är det för sent.

Jag satt åtta timmar med dem igår. Jag fick hjälp, det fick jag. Du är en ängel!
Imorse åkte jag och lämnade de listor jag var färdig med. Jag gjorde det sista på dem på spårvagnen och var färdig med det hållplatsen innan jag skulle gå av. Sen stressade jag vidare till Konstmuseet med skolan, sen mötte jag upp ordföranden som skulle hjälpa mig, sen till Musik i Väst med skolan vilket kändes ganska meningslöst, sen tillbaka till ordföranden, fortsatte med listorna, när det var färdigt stressade jag vidare till jobbet, där min hjärna slutade fungera efter ett tag.

Att jag förklarade kycklingens rabatt med "kyckligare" istället för "billigare" säger en hel del om min status idag.

Imorgon bitti ska jag lämna in de sista listorna, men då är fortfarande närvarostatistiken för körens egen nytta kvar.

Jag väntar fortfarande att min hjärna ska komma tillbaka.

Snart är det helg. Med bastukalas. Är det bra för hjärnaktiviteten?

Jag känner mig som en ytterst sinnesförvirrad människa just nu. Jag har ingen överblick över tillvaron och jag glömmer bort massa saker. Tänk så mycket lättare livet hade kunnat vara om man hade en likadan klocka som Skalman. Man justerar den efter ens egna behov och sen blir man påmind.

Den ringer för mat, så man äter. Idag har jag ätit smörgås och fruktsallad och ingenting sen klockan fyra.
Den ringer för sömn, så man sover. Klockan är halv ett, jag börjar skolan halv nio. Sömnmatematiken får inte ihop åtta timmars sömn på den tiden, tiden räcker inte till.
Den ringer för att påminna om att betala räkningar. Vem gör det med glädje? Räkningarna kommer, man suckar lite och lägger de på nåt bra ställe... tycker man, tills man inser att det är slutet av månaden och var det inte något man skulle göra? Att bli påmind genom en till räkning med påminnelseavgift är inte det slags ringsignal jag tänkte mig på min klocka.
Den ringer när det är dags att gå för att komma i tid. Anpassningsbar efter snoozare också såklart.

Alla möjliga olika saker kunde den påminna mig om. Just nu hänger jag tvätt, som jag tog ut ur tvättmaskinen för tolv timmar sedan. Min säng är naken, den behöver lakan. Den som inga byxor har, den får gå med byxan bar. Men en säng som inte har kläder, är den också nakenfis? Jag har ingen lust att nakenfisa mig med min säng.

Internet är stort.
Man kan gå vilse.
Men det finns ett slut.

http://www.prreklam.com/slutet/

Och det känns bra, tycker ni inte?

Skulle "bara" bråka ihop och sucka över närvarosammanställning med fröken ordförande, men råkade visst bli kvar även under provsjungningarna. Efter åtta timmar i detta lilla rum som kören har finns inte mycket syre kvar, men desto mer fnitter och dåliga skämt.

Om utomstående som inte var där finner följande roligt är inte alls säkert. Är det roligt?

- Hur stor chans har man att komma med i nån stämma i manskören?
- Det beror på hur fulla de är...

(Manskören äter alltid korv efter sina rep, förutom några gånger, då det äts chili. Frågan kommer spontant, apropå absolut ingenting känns det som, bland massa andra skämt av mer eller mindre dålig kvalité)
- Gillar du korv?
- Eh...
- Korv med bröd alltså!


Den fnittriga övertrötta stämningen kan vara en del av anledningen till att jag nyss hade följande konversation.

(23.51.15) Annchen: oj jag gick visst vilse.
(23.55.43) Larsson: jo jag märkte det, vart hamnade du?
(23.56.15) Annchen: i swahili hade jag kunnat påstå om det inte vore fel på så många olika sätt
(23.57.15) Larsson: Den kommentaren måste jag ju säga var ett ganska... underligt svar på frågan hehe

(23.59.15) Annchen: jag tänkte skriva ett land i afrika, som ett skämt och det första som poppade upp var swahili, men det kunde jag ju inte skriva för det är ju ett språk och därför skrev jag det ändå.


Dålig humor är den bästa... eller?

Sommaren innan trean på lågstadiet fick jag mina första glasögon och jag minns känslan av att upptäcka att björken hade små grenar jag inte hade sett innan. På högstadiet började en kompis en övertalningskampanj för att jag skulle skaffa linser, då hennes pappa var lärare på optikerutbildningen. Jag svarade att jag inte hade någon användning av linser, det verkade bökigt och det fungerade ju redan så bra med glasögon. Men till slut i åttan gav jag med mig. Jag minns att det var lite bökigt i början att få i och ur linserna,  men man vande sig. Minns särskilt en gång när jag tog linserna direkt ur desinficeringsvätskan för jag hade glömt att neutralisera dem. Det har hänt fler än en gång och det svider duktigt när det händer i ögat, men just den gången var jag nybörjare och inte bra på att ta ur linserna, särskilt inte med knipreflexerna som slog in för att försvara ögat. Jag såg mig själv som en linsmänniska och trivdes inte alls i glasögonen.

Nuförtiden har jag blivit latare och bryr mig mindre om utseendet antar jag, så jag har oftast glasögon nu. Kompisens pappa har hela tiden varit min optiker, fast när jag var i Österrike skaffade jag nya glasögon för att jag hört att det var så billigt. För bågarna betalade jag 30€ och för glaset 300€. Om man ser sämre än typ minus fem så går man till ögonläkare och får recept som gör att man får glaset billigare. Kanske var det att han pratade tyska eller så sa han det helt enkelt inte alls, men han korrigerade min syn till starkare glas på höger öga samt viss astigmatism (brytningsfel). På höger öga har jag alltså minus åtta nuförtiden på glasögonen, men inte på linserna. Min optiker i Sverige har precis gått i pension men jag beställde mina sista linser från honom nu precis. Fördelen med att känna sin optiker så han vet att man sköter sig gör att man inte behöver kontrollera synen innan. Jag trodde jag hade samma syn som tidigare, men att glasögonen är starkare har antagligen försämrat min syn lite igen. -7,25 verkar inte räcka ordentligt, jag ser lite suddigt. Problemet är att det är halvårslinser. Men jag tror jag nöjer mig med dem ändå, för att inte verka jobbig.

Det enda man kan roa sig med hjälp av sin dåliga syn är att jämföra med andra. Man tävlar, det gör man. När folk klagar på att de ser så dåligt, för de har typ minus tre fnyser man lite och slänger till dem att "jag har minsann minus åtta på höger". Något måste man ju försöka imponera med. Vissa har ju knappt någon skillnad alls med eller utan glasögon.

Jag brukar vinna, jag ser såpass dåligt. Hade det här varit på stenåldern så det inte fanns glasögon eller liknande hade jag för länge sen blivit överkörd av en buss, förutsatt att de hade funnits på den tiden. Utan hjälpmedel hade jag varit handikappad, men nu ser jag antagligen bättre än många som inte ens tycker de behöver glasögon.

Jag förlorade i somras, det var fascinerande. Jag har träffat två stycken som har ungefär samma syn som mig, så man kan låna varandras glasögon för skojs skull. Under seglingen träffade jag en tjej som hade lite mer, typ minus nio eller tolv eller så. Men där fanns också en tjej som måste ha linser, för hon ser så dåligt att hon blir yr av glasögon. Hon hade typ minus 20 och så starka linser som det gick att ha ungefär. Om hon skulle börja se lite sämre var hon antagligen tvungen att ha både linser och glasögon, vilket helt förtar linsernas smidighet att slippa glasögon.

Man kanske ska vara glad för det man har, för operera ögonen verkar lite läskigt. Men kanske en dag....
Tills dess kommer jag fortsätta tävla med min dåliga syn - för vad ska man annars göra med den?

Fick en intressant idé av en kompis när jag nämnde min seghet denna helg. Igår klädde jag inte på mig överhuvudtaget utan nöjde mig med fleecemorgonrock och duntäcke i soffan. Jag var så trött hela dagen att det kändes som om jag skulle somna när som helst. Idag är det bättre, men jag har ännu inte klätt på mig. Ikväll ska jag dock på bio och se Changeling, så det är dags snart. Han undrade om det inte fanns pyjamasbio. T-shirt och trosor skulle inte kännas ok någonstans förutom hemma i enskildhet, men det är en intressant och surrealistisk tanke. Jag föreställer mig en biosalong full av personer i flanellpyjamas, tofflor och gosiga filtar eller täcken. Det måste vara det ultimata pyjamaspartyt.

Vad säger du Rickard?

Hur tänkte man här?
Bänken du sitter på... jag sitter ju inte på bänken, och det gör ingen annan heller.
Den är tom, sånär som på lite frost.
Knasbollar!

Varför samlar man på så mycket saker när man är liten? Själv samlade jag fruktpapper, fruktmärken, godispapper, tablettaskar, suddgummin, studsbollar, kulor, bokmärken, klistermärken, brevpapper. Mina bröder samlade på kapsyler så det gjorde eventuellt jag också. Kanske var det även något mer som jag glömt nu. Tror de flesta barn samlar på någonting under någon period, men vissa verkar visst aldrig sluta. Undrar om det på något sätt hör ihop med ovilja att slänga saker, som jag känner. Särskilt spartanskt och kliniskt rent lär jag aldrig bo.

Slutat jobba.
På väg hem.
Går på spårvagnenlängst fram.
Möter förarens blick. Han ser mig.
Dörrarna stänger sig nästan på mig.
Hallå, vad var det bra för liksom?

Min hållplats.
Jag går av spårvagnen längst fram.
Dörrarna stänger sig på mig på riktigt.

Vafan?!

Var det fel på spårvagnen eller dörrarna?
Var det medvetet eller omedvetet?
Tyckte han att det var roligt?


Jag kommer att tänka på pojkar som rycker flickor i flätorna för att få uppmärksamhet och visa att de är intresserade. Är det här ett sätt för göteborgare som vuxit från skolgårdens flätade flickor, att vifta med spårvagnsdörrarna för att påkalla uppmärksamhet. Kärlek börjar med bråk sägs det ju, men är det verkligen särskilt smart att irritera någon för att försöka framkalla varma känslor? Jag är tveksam. Så även till metoden att tuta på flickor när man kör i sin bil. Vad tror de ska hända? De tutar och flickorna rusar mot bilen, trycker sig mot den och slickar på rutorna?

Bil. Motorväg. Får syn på två cyklister. Det är två flickor! Tuuuuut!
Reagerar flickorna? Det spelar ingen roll, bilen är redan borta ändå.
Och de levde faktiskt aldrig lyckliga ihop i alla sina dagar.
Skaffa nya idéer istället.

Varför bakar man inte oftare?
Man känner sig ju onekligen sjukt huslig och duktig när man gör det.
Behöver lathet och GI-metoder stå ivägen för solskensbullar och hallongrottor?
Nej, fram för mer bakning! Låt oss mjöla ner oss!

I wanna laaaaay you down on a bed of couscous.


Och sen lite pesto och färsk tomat på det.

Laxfilé.
Couscous.
Pesto.
Tomat.

Enkelt, men väldigt gott!

Pappa kom hem en dag och berättade att han blivit erbjuden jobb i London. Jo tjena, som om han skulle göra det, tänkte jag. Men det gjorde han. Sen började han prata om att skaffa motorcykel. Eller hur, det är bara ålderskrissnack, tänkte jag. Men han köpte en. Mamma var till och med villig att följa med. Nu pratas det om att skaffa husbil. Jag tror inte riktigt på det, för tankarna går såklart genast till matchande träningskläder i velour, vilket antagligen inte har särskilt mycket med Galenskaparna att göra, nej då.



"Men så en dag sa jag till frugan, vänligt men bestämt:
Vi skaffar oss ett hus som går på hjul och därmed jämt."

Jag tror nog pappa är den drivande kraften i detta, så vissa likheter måste ju finnas. När de hade segelbåt förut skaffade de likadana collegetröjor i samma färg som båten, med namnet på. Jag undrar hur det här ska gå. Till sommaren tänkte de tydligen hyra husbil för att testa livet som husbilare, för att skaffa egen sen antagligen.

Pappa har i flera år sagt sig vara schuschu (27) för hur det uppenbarligen ljudligt tilltalar hans humor, så vi är kanske lika gamla nu då. Nä. När han fyllde år i höstas var han säker på att han fyllde 57. Tills mamma påminde honom om att han bara fyllde 56. Då blev han lite upprörd. "Fan, det betyder ju att det är ett helt år till kvar till pension!" Pensionsplanerna har sett ut på alla möjliga olika sätt, det är svårt att hänga med där. Nu är det husbil som gäller, men allt ifrån Småland till att köpa ut sommarstugan, är något som har diskuterats.

Husbil vs sommarstuga. Hm. Å ena sidan gräsliga kläder och å andra sidan gräsätande inbrottstjuvar. Svårt där. Sommarstugan ligger i en kohage. Ja, i. Ibland smiter kossorna in på tomten och äter grönt som lämnas kvar brunt, plus att de slickar på fönsterrutorna. Det är slemmigt.

Det är mycket möjligt att en tid kommer komma där jag behöver ta hand om mina föräldrar, men det är inte nu. Pensionsplaner överlämnar jag till dem. Och om kläderna blir tillräckligt gräsliga kan jag ju alltid låta bli att hälsa på.

Muuuu!

Jag kan må lite dåligt när jag fokuserar på fel saker.
En del av det som kan irritera och störa mig är:

- Ciggaretter som slängs på marken. Det är skräp och tar 3-5 år för naturen att bryta ner.
- Resenärer som står ivägen för avstigning för att de inte förstår bättre och är egoistiska.
- Brist på empati och förståelse för andra.
- Jag har ingen pondus och särskilt ibland svårt att göra min åsikt hörd.
- Vissa personlighetsdrag hos mig som t.ex. lathet och att jag kan ta på mig för mycket.
- Drag hos andra, som är nonchalanta t.ex.

Tidsbristen börjar återigen göra sig gällande. Det känns jobbigt att saker från förra terminen fortfarande hänger kvar till denna. Undrar om jag någonsin under det här året som sekreterare kommer lyckas komma ifatt.

Stundvis under det här pågående teaterprojektet känner jag mig lite bitter och irriterad. Jag tar på mig för mycket, vi tycker väldigt olika. Det ska bli kul den här veckan och spännande när barnen kommer för att se hur de reagerar, men det kommer samtidigt bli intensivt och antagligen jobbigt också. Så det är väl dags för sömn nu helt enkelt, så man orkar med det hela.

Hade nog behövt något slags beslut idag, men det är svårt när man både vill äta kakan och ha kvarr den. Livet är verkligen långt ifrån bara svart och vitt, men just nu är det lite extra mycket grått och förvirrat.

Om man kan ha för trevligt så hade jag det ikväll. Igen.
Det är inte första gången förfesten blir till trevlig hemmatillställning med vänner och konversationer.
Jag kom aldrig in till stan för att dansa.
Nästa gång får vi satsa på en förfest på en timme eller nåt och sen åka.
För så här trevligt kan man väl inte fortsätta ha?
Känner mig vuxen, hur gick det här till?
Sista gick precis, så nu ska jag sova.
Godnatt!

Jag är glad och förväntansfull. Ibland smyger sig en tanke på att jag inte borde vara det just nu, med allt som händer och försvinner, men jag antar att jag förtränger det just nu. Jag ser fram emot att få gå ut och dansa igen, det var verkligen länge sedan sist! Tre flickor kommer hit ikväll, och minst två följer med ut. Humör kan förändras, men just nu är det på topp. Har precis dansat i duschen och överväger nu kläder, tror det är en fördel för både gäster och för att lyckas komma förbi vakterna.

Jag är glad och pirrig. Jag tror det här blir en bra kväll. Imorgon är en annan dag.

Puss!

Hör älskling mig bedjande viska.
Kom och slå mig med din läderpiska.
Strimla mitt skinn, jag är bara din,
när vi dansar en masochistisk tango!

Låt kärleken bli till en flamma,
som kan bränna mig svårt med detsamma.
Här är ett ljus, tänd eld på min blus,
när vi dansar en masochistisk tango! Olé!

Med öppet sår
framför dig här jag står.
Mitt hjärta nu du får.
Kom ta det ur min hand!
O min idol
kom ge mig vad jag tål,
o hör mina vilda vrål.
Kom och sätt mitt liv i brand!

Ditt hjärta är hårt som kristaller,
det är därför jag darrande faller.
Kroppen blir het, av brutalitet,
när vi dansar en masochistisk tango!

Din kastanjett
slog ihop om mina näsa.
Jag kan känna den jäsa
och bli svullen och stor.
(Se hur den lyser, svullen och stor är den.)
Och den blanka stilett
som jag gömde i barmen
gav dig blodspår i armen,
vid vår tango amour!

Låt ögonen liksom förhäxa.
Kom nu närmre och lär mig min läxa.
Slicka de sår, du gav mig igår,
när vi dansade masochistisk tango!

Slå in min tand
och sparka mig ibland
sätt känslorna i brand
med krut och fotogen (så det smäller PANG!)
Jag vet ju att
du är min enda skatt
och när du fått mig fatt
så bryter du mitt ben!

Cigarren som glöder i vinden
bara bränner mig härligt på kinden.
Blod bara rinn,
min smärta är din!
När vi dansar en masochistisk tango! Olé!


En populär sång i damkören, där inte bara texten är bra.
Tom Lehrer gjorde text och musik från början, spana in det engelska originalet!

Jag är död.
Den lediga tiden känns redan väldigt avlägsen.
Gick och la mig tidigt igår.
Lika lång dag idag, plus jobb på kvällen.
Kom nyss hem, behöver lite tid att varva ner innan jag lägger mig.
Jag har inte så mycket att skriva.
Känner mig tom i huvudet, men vet att där finns många tankar som snurrar.
Imorgon blir det spel, bakning och tacos.
På lördag går jag ut och dansar.
Fyra av mina önskemål häromdagen.
En dag till, sen är det helg.
Det är tur att den här veckan är kort, jag hade inte orkat mer.

Det finns så mycket saker jag skulle vilja göra nu:

- baka
- spela spel
- äta tacos
- gå ut och dansa
- gå på bio
- promenera

Blev lite förskräckt när jag insåg att jag återvänder till skolan redan imorgon, känner mig bestulen på en vecka eller så. Vill inte gå och lägga mig nu, för det betyder att jullovet är slut på riktigt och det dröjer ett helt år till nästa. Jag ser ändå ljust på den närmaste tiden, då kvällarna fortfarande är ganska lediga, beroende på hur länge vi håller på med sagoteatern om dagarna. Till helgen tänkte avverka minst tre av ovanstående punkter. Jag tror det blir en trevlig helg!

Jag är inte som jag var förr.
Jag har förändrats, till det bättre enligt min egen åsikt.
Jag är mer öppen och inte lika blyg till exempel.
Jag gick i samma klass från fyran till nian.
Jag förändrades under den tiden, men hade svårt att bryta mönstret.
Jag avundades de som lyckades bryta sin roll under den tiden.

Mellan åttan och nian åkte jag på språkresa och gick på disco och fick därmed insikt i hur roligt det var. Jag hade gärna dansat mer, men i klassen var jag fortfarande en blyg, tyst panelhöna. Vem bjuder såna på fest? Därför var det närmsta jag kom dessa fester var genom att höra talas om dem. Det blev påminnelser om förändringar jag inte var tillräckligt stark för att göra då. Rollen i klassen var etablerad sen flera år tillbaka och jag gav upp och ställde siktet på framtiden, på gymnasiet. Nya människor och nya roller. Första året kändes dock ganska likt högstadiet, antagligen för att det fanns så många med liknande roller att min blev i stort sett densamma. Men sedan valde vi inriktning och klasserna förändrades, och jag med dem. Där fanns fler människor jag passade bättre ihop med och med förändrat umgänge förändrades även jag. För att bli stark behöver man tro på och tycka om sig själv, men med andra vid sin sida kan det hjälpa en att hitta dit.

Det tar tid att hitta sin identitet, antagligen hela livet, för det fortsätter förändras. Två år efter högstadiet hade vi återträff och trots att jag förändrats föll jag tillbaka i samma roll och blev återigen instängd i mig själv. Andra upplevde samma sak, en tjej grät. Jag fortsatte förändras och blev starkare, men delar av den jag var finns fortfarande kvar, för de är en del av mig. Vissa saker får dem att krypa fram till ytan igen. Får mig att känna mig som den lilla osäkra flicka jag var, lämnad att bara få ana hur det var att leva någon annans liv. Aningar om vad andra ska göra, utan att själv bli inbjuden. Empati och att sätta sig in i andras situationer och känslor är en stor del av mig och jag har svårt att förstå hur vissa inte verkar bry sig överhuvudtaget. Man kan inte bjuda alla, men man kan åtminstone ha tillräckligt med hänsyn för att inte vifta med det faktumet framför dem man inte bjuder.

Ta hand om andra så tar de förhoppningsvis hand om dig också. Själv tycker jag det är mycket lättare att ta hand om andra än mig själv, men motsatsen, att andra tar hand om mig... nä, jag får nog försöka ta hand om mig själv ändå.

Det är något visst med rött. Jag har nästan aldrig matchande underkläder och det har jag inte idag heller egentligen, men de är röda. Det är en speciell känsla att sätta på sig något man tycker är fint och trivs i, även om ingen kommer se det. De är inte där för andras skull, de är där för min egen skull. Man kan gå omkring med ett leende tänkandes på den hemlighet man bär under kläderna. Mycket gör man för psykologiska skäl, för att bli på bättre humör och ta hand om sig själv. Så är det till exempel med att sminka mig innan jag går ut för att dansa. Det är klart att jag inte behöver göra det, men det är en del av det som får mig på partyhumör, en del av att ställa in sig mentalt på det man ska göra.

Så de finns därunder. Jag vet det. Det räcker.

Så vad handlar det om? Röd är en färg som sticker ut. Som rödklädd på jobbet förlorade färgen länge sin mening för mig, men nu är det tillbaka. Jag gillar rött. Har länge letat efter ett rött partylinne, och nu har jag ett. På lördag går jag ut och dansar, kanske har jag det på mig då. Varför just rött? Det får symbolisera både kärlek och hat, starka känslor. Det skrivs sånger om "Lady in red" och handlar om något speciellt.

Det är likadant med blondiner. Såg ett program som tog upp fascinationen för blondiner förut. Att det för de flesta är så unikt att det blir speciellt, äkta blondiner finns det inte så många av. Antagligen har det en hel del att göra med utlänningars fascination över svenskar utseende, såväl som andra boende i Norden. De som väljer att blondera sig väljer att sticka ut. I programmet testade några tjejer hur folk behandlade dem som blondiner och ickeblondiner, och märkte att även deras eget beteende ändrades. Är det psykologiskt? Kanske. Men jag gillar mina blonda slingor. Om det gör något med min personlighet har jag ingen aning om. Utomlands anses jag vara blond, trots mina egna protester. Slingorna gör mig blondare, men blond? Nja.

Idag ska jag försöka komma ikapp med flera saker som hör till sekreterarposten. Så idag är jag en blond sekreterare med röda underkläder. Det låter som taget från någons fantasier.

Tog en promenad idag. Det var länge sedan jag kom iväg på sånt sist. Kände dock att det gjorde gott, få del av solen och den friska, klara luften. Det är något visst med solnedgångar, även om det är lite trist att de sker så tidigt så här års. Jag vill promenera mera, man får gärna ta med mig på promenader!

Tänk om Babar gick runt med rumpan bar. Och blev barbar! Tänk, hade inte det blivit en intressant barnbok?

Vad heter gylf i plural och varför envisas vissa med att glida ner hela tiden? Är de exhibitionister eller försöker de övertala sina bärare till att bli det?

Nackdelen med att titta på film på t.ex. SVT är att man aldrig får några kisspauser.

Den göteborgska humorn börjar synas i flera personer i min omgivning. Och jag påverkas också!

Överallt finns både bra och dåliga saker. De passerar hela tiden och inget går att undvika. Däremot kan man fokusera på olika saker och låta det andra ske i bakgrunden. Sen kan man också göra som mig just nu, som växlar ständigt. Det är inte meningen att man ska skratta och gråta samtidigt, eller är det? Med ljusglimtar i sorg är det en sak, men plötslig nedstämdhet i skrattet är en annan sak. När folk frågar hur jag mår kan jag välja vad jag svarar, vilket jag fokuserar på. Ibland vet jag inte själv svaret. Det går upp och ner, och det är oftast ett svar som passar bra in på frågan.

1. Peppar, lagerblad och liknande kan läggas i tekula vid kokning så är det lätt att plocka ur efter tillagningen.
2. Potatismos smaksatt med pepparrot passar bra till bland annat stekta fiskrätter.
3. Potatismospulver fungerar bra för att reda av en soppa något.
4. Ost rivs lättare om den första är i frysen, och hyvlas lättare om osthyveln doppas i varmt vatten först.
5. Halverade och urgröpta meloner blir fina serveringsskålar för fruktsallad eller liknande.
6. Pensla matolja på insidan av kastrullens övre del för att undvika överkokning vid pasta.
7. Smörj spett med matolja så lossnar köttet lättare efter grillning.
8. Spiralen från kollegieblock passar bra att göra en ring av och ha mellan gryta och spisplatta för att hålla värmen utan att maten bränns vid.
9. Pannkakorna blir extra goda om du river ner lite äpple i smeten.
10. Byt ut hälften av mjölmängden mot krossade cornflakes till pajdegen så blir det krispigare och gott.

Baka.

1. Med tjock ugnsfolie kan man göra egna muffinsformar genom att forma kring botten på ett glas
2. Bullar som börjar bli torra kan penslas med mjölk och ställas i varm ugn en stund för att återigen smaka som nybakat.
3. Smörj decilitermåttet med matolja innan du mäter upp sirap så fastnar det inte.
4. Pensla smält smör innan knäckformarna placeras ut så tippar de inte lika lätt.

Tipsen kommer från en tipsbok "1000  tips och idéer" från ICA bokförlag. Jag har sållat bland de två första kapitlen vad jag tycker ser smart ut, men jag har ännu inte testat någon av dessa idéer själv. Om ni gör det, berätta gärna!

Ikväll avnjöts min middag i form av stekt laxfile med pesto ihop med sallad på tomat, avocado, fetaost och couscous. Och det var verkligen gott, en sann njutning. Särskilt eftersom jag väntade alldeles för länge med maten idag.

- Har du också problem med gräsfläckar på din fru efter samlag i trädgården?

- Kan man inte testa att trycka på ON ändå?
- Man KAN göra så på den HÄR modellen.
- Men det är inte rätt.

- Men du lyssnar ju aldrig.
- Men du hör ju aldrig.

- Jag känner mina föräldrar väldigt väl, fantastiska människor.
- Musik som man inte hör.. och sen blir allting svart. Eller jag vet inte.
- Va förvånad han skulle bli.
- Nej, jag tycker inte han ska få en present, jag tycker han ska få ett straff.

- Samlag 150 kronor. Jag kan dansa också.

- Jag har ätit pannkaka!

- Rasta muttan zimmerlainen!
- Prominenta glutta.

- Livet går vidare, om en vecka är det ju måndag igen.
- Det var tråkigt att höra.
- Ingen fara, jag har varit med om många måndagar.

T-Röd - för dig som tänkt klart!

- Förlåt mig söta fröken men är detta möjligtvis banken?
- Banken?
- Ja, då får jag fråga någon annan, jag känner massa människor. Trevlig scarfs!

Sju saker om mig själv som ytterst få känner till har Therese utmanat mig till för någon månad sedan märkte jag nyss. Vet inte om det är särskilt obekant, jag tror det är historier jag kläcker ur mig ibland, men here goes.

1. På lågstadiet ville Ulf pussa på mig hela tiden men jag tyckte inte om det, det var ju kladdigt. Han tjatade även på mig att vi skulle bli ihop och till slut sa jag ok, på villkor att han slutade pussas. Sedan dröjde det tills jag var 18 innan jag fick min första kyss.

2. När vi flyttade in i en lägenhet i Sköndal bodde jag i ett rum med brandgul-brun-randiga tapeter och den första natten drömde jag att det kom in ett lejon i samma brandgula färg genom fönstret.

3. Mitt dåliga minne gör att jag ofta glömt och blandat ihop om det var min mormor eller min kompis mormor som dog av blodcancer medan den andra dog av skelettcancer, samt om det var en krokodil eller traktor jag lekte med när jag ramlade på vardagsrumströskeln och fick sy två stygn på hakan som fortfarande ser ut att sitta fast där. Den andra leksaken hörde ihop med en annan kompis och liknande händelser och ärr.

4. Jag var avundsjuk på uppmärksamheten Julia fick på mellanstadiet när hon var superhes och ville också bli hes, vilket jag aldrig blev på den tiden. Nuförtiden blir jag ofta hes vid förkylningar och har förstått att det handlar om halsens muskulatur. Då sjöng jag massor, med sju timmar musik i skolan per vecka. Nu är det inte alls lika ofta och med ett långt uppehåll eller två har jag tappat en hel del.

5. Med anledning av all sång på den tiden hade jag även grymma magmuskler. En sommar hade jag läst att hundra situps om dagen var bra och jag hade inte så mycket att göra i den isolerade sommarstugan, så jag testade. Tyckte dock att det var lite för lite, så jag gjorde 500 situps om dagen istället.

6. Den isolerade sommarstugan har även gjort att jag en sommar lyssnade så mycket på en skiva med Just D, som mina bröder hade med sig, så att jag fortfarande minns texten till flera av de där sångerna. "Pressa, bygga en nalle, klippa en kabel, tömma bunkern, brumma, amputera en snabel."

7. Jag älskar att plocka blommor, vilket ger mig ro. Till min pianolärare plockade jag ofta med skräpiga hundkexblommor på vägen. Vägen hem kantades av fantasifulla tankar och små äventyr som för det mesta gjorde den korta vägen lång att gå och drömmande utforska.

7 igen typ. Jag lärde mig att vänster är armen som klockan sitter på, men sen hade jag inte klocka ett tag och efter det sitter klockan på höger arm och jag är fortfarande förvirrad när det gäller höger och vänster.

Välja ut saker har aldrig varit min grej, böckerna med mina klasskamrater där man ska välja favoritfilm osv har alltid varit något jag har problem med. Hur som helst, där har ni några minuter av era liv ni aldrig får igen, på grund av information ni antagligen inte kan göra någonting med. Det är meningen att man ska fortsätta utmana vidare, men jag låter det vara, ifall ingen spontant känner för att fortsätta.

Och nu ska Anna sova i sin säng med fem kuddar, två täcken och en hund, tills jag vaknar av mig själv om 8-10 timmar eller så. Godnatt!

Jag är ledig. Jag är hemma. Jag är trött.
Det känns bra men jag är samtidigt medveten om sekreteraruppgifter jag behöver ta itu med.

Ledighet är inte helt enkelt - vad definieras egentligen som ledigt?

Nyåret var bra. 95 personer anmälda, knytkalas, trevligt, fyrverkerier på takvåning 14 våningar upp med fantastisk överblick över flertalet av Göteborgs fyrverkerier. Drack inte särskilt mycket och har därför mått bra idag och det gick bra att jobba. Ganska dött dock och jag kände mig lite överflödig, särskilt eftersom jag inte ens stod med på schemat av någon anledning. Ibland är det skönt att bara sitta och ta det lugnt, men idag såg jag till att aktivera mig med framförallt baklängesshopping. Lyckades hjälpa de flesta kunder som hade frågor och hade tid att vara ordentligt trevlig. Det kändes bra. Var lite fundersam till att börja det nya året med att jobba men det gick bra och det är 100% OB dessutom.

Men nu är jag trött. Hur blev klockan så här mycket? Det är dags att sova. Godnatt!