Näktergalning

- Jag tappar allt som oftast bort fjärrkontrollen någonstans i soffan.
- Jag är så naturlig att jag inte ens har hål i öronen.
- Jag är inte alls intresserad av sport, men vilken härlig känsla att se Sverige-Finland i ishockey-vm i Innsbruck!
- Jag blir ofta frestad att köpa nya lakan, fast jag redan har mer än tillräckligt.
- Jag tycker om att plantera en ny växt ibland, men suckar sedan en del åt att behöva vattna den.
- Jag är bra på undanflykter.
- Jag är dålig på att uppdatera mig på vad som händer i världen.
- Jag tycker inte om någon form av choklad.
- Jag har aldrig rökt.
- Jag har ännu inte lärt mig dricka kaffe, te eller öl.
- Jag kan roas av vissa tv-serier men följer inga, glömmer ändå att titta på dem regelbundet.
- Det enda varma jag dricker är nyponsoppa.
- Jag tycker om rena ytor men äger ändå förvånansvärt mycket saker.
- Jag är en sådan som går på erbjudanden och köper mer än jag behöver om det är billigare med två.
- Jag gillar att sparka i löv och bygga snögubbar, samt andra saker som tillfredställer barnet inom mig.
- Jag tycker om promenader i sommarregn.
- Jag gläds åt nostalgitrippar, särskilt eftersom jag har ganska dåligt minne.
- Jag har aldrig övningskört men planerar att skaffa körkort någon gång i framtiden.
- Jag gillar fjun och att leka med örsnibbar.
- Jag är allergisk mot katt, björk och dåligt språkbruk.
- Jag är öppen och gör det jag känner för, varför spela spel som inte är sällskaps- eller brädspel?

Det var fest i lördags och därför passade det bra med pizza i söndags. Den var god och det fanns massor av olika varianter att välja på, jag kan tänka mig att jag kommer återvända och pröva något annat än mina standardpizzor. Får dock syn på något som känns väldigt malplacerat medan jag sitter där och väntar:


Vad är det? Vad är det? Vad är det? - Jo, en personvåg!
Jag förstår inte. Har de viktkrav, måste man väga under 130 kilo för att få köpa pizza? Är det meningen att man ska avskräckas? Ska man komma tillbaka och se hur mycket man gått upp? Ska man väga pizzan innan man går därifrån?

Är det någon som kan lyckas klura ut den tankenöten?

Kan man ha det i sallad, så varför inte på smörgås?
...tänkte jag och blev glatt överraskad av hur gott det blev.

Hembakat bröd med äpple och avocado. Mmmm.


P.S. La till en bild i kycklingrecepten nedan.

Jag har en skuld hos CSN på 86 624 kronor. Det är inte särskilt roligt, men det kunde varit värre. Jag har använt 157 veckor hittills och har 83 veckors studiemedel kvar. En termin Praktisk Filosofi A och en termin Etnologi A (och ortnamn och personnamn som aldrig tentades av) i Uppsala, ett år Tyska AB i Innsbruck. Två år med fullt studielån och antagligen en högre ambitionsnivå. Jag köpte varenda bok vi skulle läsa, för jag trodde man var tvungen till det. Hur ofta kommer jag så här i efterhand läsa engelska 1800-tals filosofer? Jag har nu läst tre terminer av sju på lärarprogrammet, enbart på bidrag. Det är lite tråkigt att skulden fortsätter öka trots att jag inte tar studielån, räntan är inte särskilt rolig. Jag har inte köpt en enda bok än så länge, trots att jag antagligen kommer ha betydligt större nytta av dem nu än jag hade övriga kurser. Jag har lånat av andra och biblioteket framförallt, och det fungerar jättebra. Framförallt sparar man pengar.


En annan sak som sparar pengar är att vara väldigt upptagen, för då har man inte tid att gå ut och spendera pengar. Jag ser även till att ha med matlåda så ofta som möjligt. Innehållet i min frys har växt under sommaren, både av mat samt behovet av att frosta av den.

Usch för pengar. Tänk om man hade så pass mycket att man slapp bekymra sig. Jag lever mitt liv med buffert, vägrar leva i ångest över att landa på plus/minus noll i slutet av månaden. Kanske behöver jag ta studielån till hösten ändå. Jag har tackat ja till Didaktik med inriktning mot barns språkutveckling och Barns grundläggande matematiklärande. Nu är det dags att betala räkningar.

Sara är det närmsta en syster jag kommer få. Hon är ett år yngre än mig och vi har vuxit upp tillsammans, särskilt på somrarna. Jag åkte till henne och kom hem med östgötsk dialekt som mamma inte alls tyckte om. Hon åkte till oss på sommarstugan och badade i havet, lekte restaurang och så vidare. Vi åkte tillsammans till far-/morföräldrarna (Marmor och Marfar) i Luleå och sjöng sånger, lekte med minisynth i tvättstugan och hoppade över buskarna i trädgården.

Den fjärde juli gifte hon sig med sin Magnus, vid Stensunds slott där de först träffades. Kvällen innan bröllopet åkte Magnus hem till sina bröder och Sara sov med oss tjejer som kom på möhippa. De sågs inte förrän vid vigseln, mycket romantiskt. Möhippan var lugn, vi åt, pratade, spelade Barbro och hade trevligt tillsammans. Även om det var ett litet bröllop är det ändå trevligt att ha fått en chans att lära känna valda delar innan. Det var en speciell känsla att få vara med om förvandlingen innan. De tre brudtärnorna, jag och en till tjej sov över i huset brudparet precis flyttat till (som jag för övrigt blev lite kär i) och följde sedan med till frisören, sminket, hämtade brudbuketten (shit, va dyrt!), stoppade godis i bruden innan vigseln för att ge energi.

Jag fick ta hand om både min och brudens kamera, vilket förstörde känslan lite upptäckte jag för sent. Innan hade jag funderingar på hur rörd jag skulle bli, men jag upplevde det hela genom kameralinsen och på avstånd kändes det som. Jag var lite nervös över min sång innan, men jag verkade röra andra mer än mig själv. Sara såg rörd ut och när jag kom tillbaka till mitt bord efteråt så satt de och grät där. Det spelade tydligen inte så stor roll att jag kom av mig på slutet.

Det är farligt att planera utomhusvigsel i svensk sommar, man vet aldrig hur vädret kommer bli. De hade dock tur, trots gråa moln var det till och med sol under större delen av vigseln och det var fint under båtresan till Trosa Sjökrog där festen hölls, samt under champagneminglet utanför innan middagen. När vi satte oss till bords öste regnet ner men när det var dags att gå ut och mingla igen innan kaffet var det fint igen.

Tips till de som ska gifta sig:
- Såpbubblor istället för ris är fint, roande och bättre för fåglarna.
- Skaffa en fotograf! Det behöver inte vara en dyr, det kan vara någon ni känner. Andra kan koppla av mer, ni har någon som går in för uppgiften och ni vet vilken kamera ni ska titta in i för att få bra bröllopskort.
- Sminkning på MakeUpStore kostar 500 kronor och då får man ta med sig produkter för samma summa.
- Bryt av vardagen och se till att inte träffa varandra på något dygn innan.

Idag är sista dagen på semestern. Än så länge ser det förvisso ut som om jag kommer få fler lediga dagar innan skolan börjar, men det är inte säkert att det förblir så. Jag har ingen aning om hur mycket pengar jag har. Jag vet  hur mycket det är just nu, men jag vet inte hur mycket som kommer komma in och hur länge de kommer räcka. Kanske har jag slappat för mycket i sommar, kanske borde jag ha satsat mer på att tjäna pengar. Det har dock varit skönt att kunna strunta i att tänka på sådant ett tag. Vi får se om det kommer tillbaka för att bita mig i röven senare.

Jag har tagit med kusinen på Liseberg. Kände mig väldigt mammig där jag stod på marken och tittade på åken istället för att delta. Försökte ta många kort och hade dessutom med mig matsäck i väskan. Jag lämnade marken två gånger för att bli blöt, i Kållerado och Flume Ride. Jag har en åkkupong kvar, så jag borde väl ta mig dit någon mer gång. Kanske ska göra ett nytt försök på Lotta på Liseberg på måndag? Trots bingo och reklamer...

Jag vill sjunga mer karaoke, men samtidigt känns det lite trögt att försöka dra ihop folk igen. Kanske väntar jag lite, eller så blir det snart igen ändå.

Det var överlämningshelg i helgen i Alingsås. Vi i gamla styret ordnade för nya styret så att de får en bra start på sitt verksamhetsår. För att komma till Alingsås tog de sig i fredags från Chalmers, till Vasaplatsen, till 7-11, till Hemköp, till Kålltorp, till fd ordförandens lägenhet, till Korsvägen, till Landvetter, till Härryda, inte till Chalmersbastun, men väl till Alingsås, via Korsvägen och Kålltorp igen typ. De fick ta en till promenad och ledtrådsjakt på lördagen, som ledde till vinflaskor i ett skåp på ICA. En väldigt trevlig helg med god mat och trevliga människor. Jag tror de kommer få ett bra verksamhetsår och vara ett bra styre.

Sista dagen på semestern och jag har flera tråkiga saker som behöver göras. Ska skriva ihop en lista med information om hemsidan till de som gör ny hemsida åt kören, ska betala räkningar och svara på antagningsbeskedet från skolan. Jag borde ta mig in till stan och fixa nytt ID-kort eftersom mitt gamla gått ut och passet känns krångligt att ta med sig. En annan sak jag verkligen borde göra också är att attackera bajset på balkongen. Varje gång jag tänkt göra det går jag till balkongdörren, titar på bajset, suckar och går därifrån igen. Har eventuellt hittat en kandidat till sofflåda (MALM förvaringsmöbel) på balkongen nu dock, så kanske är jag lite mer motiverad nu till att få ordning på det, innan sommaren helt försvinner igen.

Jag brukar jobba torsdagar och när jag var i Stockholm/Trosa var det lite svårt att sjunga karaoke i Göteborg. Jag hade alltså sett fram emot gårdagen i flera veckor. Jag hade antagligen bytt dag om det inte var det här med jobbet. Det var inte så många som dök upp. Hade dock trevligt ändå. Först såg det ut som det bara skulle vara ett tiotal personer och karaokevärden var nog lite sen också. Sen blev det dock jättemycket människor, så man fick vänta två timmar på att få sjunga när man väl skrev upp sig på listan. Say a little prayer for you tänkte jag sjunga och det gjorde jag också, men vilken katastrof. Det var knappt någon text i refrängen och jag kunde den inte tillräckligt bra för att hitta på en egen version, så det kändes som jag inte sjöng så mycket alls.

Blev revansch-sugen och skrev upp mig på Black Velvet istället, men efter ett tag var det en annan tjej som hade bytt låt och sjöng den. Till slut strök jag mig helt, mitt sällskap blev trött och det var fortfarande lång väntan. Synd. Nästa gång blir det nog Penang istället i alla fall, man får fler chanser att sjunga där, så då kan man hinna sjunga både dåligt och bättre.

Nu ska jag packa och bege mig på överlämningshelg till på söndag. Är inte så laddad än så länge, men tror det kommer bli kul ändå. Jag ska dessutom få åka lastbil.

Trevlig helg!

Det kom så plötsligt. Så oväntat.

Jag bäddade nya lakan i sängen och var precis på väg att lägga mig. På morgonen hade jag duschat och satt upp håret i en bulle, som det oftast blir. Släppte ut det för att kunna vila huvudet behagligt på kudden och... poff! En underbar doft exploderar i min näsa. Det tar mig kanske tre sekunder att inse att det är mitt hår som luktar.

Jag förstår inte. Det är samma schampo jag brukar använda, som jag använt gångerna innan också. Jag fick använda en annan sort i Stockholm, men nu har jag varit tillbaka i snart en vecka och gått tillbaka till Fructis. Doften känns inte ens bekant, men den doftar underbart.

Jag klagar inte, men jag är förvånad. Vad har hänt med mitt hår och min näsa?

Skrev ner lite recept på kyckling till en kompis, tänkte jag skulle dela med mig det till fler, när det nu så påpassligt hamnat i skriftligt och digitalt format. Mycket nöje!

Det här lagade jag för att fira in det nya året 2005.
Nyårskyckling för fyra personer
Sätt ugnen på 225 grader. Lägg fyra kycklingfiléer (ev. lite förstekta) i en ugnssäker form. Krydda med 1/2 tsk salt och 1 krm vitpeppar. Blanda 2 dl creme fraiche med 50g finhackad rökt skinka, 2 msk hackad persilja, 1 msk fransk senap, ca 1 dl thai sweet chilli sauce och 2 dl lagrad ost. Bred blandningen över kycklingen. Stek i mitten av ugnen 20-25 minuter.



(Enkelt och gott. Tror dock att vi gjorde mer sås än i receptet, typ dubbelt så mycket kanske.)

Det här lagade jag för att fira in nästkommande nytt år, 2006.
Citronkyckling med vitlök, 4 portioner
3 stora vitlöksklyftor
1 citron
2 msk vegetabilisk olja
2 msk smör eller margarin
4 kycklingbröstfiléer à ca 150 g
3-4 msk hackad storbladig persilja
salt och peppar

- Skala och skiva vitlöken tunt. Strimla citronskalet fint med zestjärn och pressa juicen ur hälften av citronen
- Smält olja och smör, svag värme, vid tjockbottnad stekpanna. Stek filéerna ca 8 min på varje sida eller tills de är genomstekna. Lägg filéerna på en tallrik och håll dem varma.
- Stek vitlöken i samma stekpanna i 30 sek. Tillsätt 2 msk vatten, det strimlade citronskalet och persiljan. Rör om och krydda med salt och peppar. Låt puttra i någon minut och häll sedan skyn med vitlök över kycklingen. Servera.

(Minns att något brändes, tror det var vitlöken, som vi lyckades bättre med på andra försöket.)

Fetafyllda kycklingfléer i tomatsås, 4 portioner
4 kycklingfiléer
1 tsk salt
1-2 krm salt
100 g fetaost, max 16% fett (kan ersättas med soyabaserad hårdost)
1 förpackning (500 g) krossade tomater, gärna med basilika
0,5 tsk salt
1 krm peppar
1-2 pressade vitlöksklyftor

Lägg kycklingen på skärbräda. Krydda med salt och peppar. Lägg en bit fetaost på varje filé och rulla ihop. Fäst med små trästickor. Koka upp de krossade tomaterna och krydda med salt, peppar och gärna pressade vitlöksklyftor. Lägg i kycklingen och låt koka under lock 10-15 minuter. Servera kycklingen med sås, potatis, sallad och bröd.
Tips: Klipp färska kryddor över, som oregano, timjan eller basilika.

Hulken
Bred pesto på mjuka vetetortillas. Stek kyckling i små bitar och lägg i mitten på brödet. Tillsätt tärnad fetaost och sallad, främst salladsblad och tomat. Solrosfrön om så önskas. Rulla ihop brödet och klä in i folie så det blir lättare att äta. Går att ta med som matsäck, men pestons olja kan läcka så ta med papper att torka med!

Jag åt mycket kyckling när jag bodde i Uppsala och hittade på många egna recept som jag ibland skrev ner.
Annas ananas-kyckling, 2 portioner
Dela en (stor) kycklingfilé i små bitar och stek dessa. Blanda i en halv burk krossade tomater, 2-3 msk lätt creme fraiche, ca 2 msk thai sweet chilli sauce, lite soya, salt, peppar, lite grillkrydda, lite curry och ca 3 st ananasskivor delade i bitar. Låt koka några minuter.
Det blir en stark tomatsås vars styrka vägs upp av friskheten i ananasen. Serveras med fördel till färsk pasta och tomat.

Idag har jag tvättat, slängt sopor/källsorterat samt varit och handlat. Varje gång jag gått förbi har det fascinerat mig - varför ligger det ett fiskespö där på innergårdens bänk? Det låg där redan när jag kom hem igår kväll och det känns inte mer logiskt idag, trots regnet. Det spelar ingen roll hur många gånger jag går förbi det.

Barn som går ut på gården och leker med spö? Nä.
Försök att genom metning fånga in ohyra? Knappast.
Fiska upp ogräs? Troligen inte.
Öva på dansgolvsmoves? Nja...
Flyttande granne som försöker skänka bort ägodelar? Inte så smart.

Jag vet då inte.

Jag undrar lite hur Indiska tänkte här.



VARNING RULLTRAPPA!

Vet inte folk hur en rulltrappa ser ut?
Om det är en skylt för blinda som kanske inte ser rulltrappan, är inte det ganska dumt?
Är det en uppmaning till rulltrappan att skärpa sig och inte hitta på något bus?

Finns det en osynlig rulltrappa bredvid den stora, och är varningen i så fall till för att använda sig av den osynliga eller hålla sig borta från den? Vilka minimänniskor ska använda sig av den med tanke på hur smal ingången vore, om det inte satt en glasskiva för?

Kanske tror Indiska att en skylt är en rulltrappa, eller att glasskivan är det.
Konstigt är det i alla fall. Det är det.

Min cykel gör high five. Kanske är den glad, men det är inte jag, hur ska jag kunna cykla på den nu? Den går fortfarande att fälla men det är det här läget eller nerfällt mot marken som gäller, så den är i vägen för pedalerna oavsett. Har någon en metallsåg eller fiffig, portabel ingenjör att tillgå? Om någon vill rädda mig ur knipan så står cykeln utanför Artisten.

I Stockholm köpte jag kanelbulle.



På påsen stod det att den finns i min butik.
Men när jag köpte den tog jag med den hem.
Jag må jobba i butik, men jag bor inte i en.

Är det bullen eller påsen som finns i butiken?
Kanske är butiken ett mentalt tillstånd istället för fysisk plats.

Just nu finns jag i min soffa. Både fysiskt och mentalt.

Det går faktiskt. Man åker till sina föräldrars nya hus där det är så svalt i källarvåningen att man önskar det fanns en filt att tillgå framför tv:n och sover med dubbla täcken plus ett tunt överkast för att inte bli kall. Igår åkte jag luftkonditionerat tåg och bil. Det är lite surrealistiskt att gå upp till övervåningen och bli påmind om hur varmt det egentligen är.

Sydde kuddarna på övervåningen och då var det vart minsann, men då hämtade mamma en fläkt till mig och nu är kuddarna färdiga, hurra! Hoppas kusinen och hennes make kommer uppskatta dem.

Godnatt!

Nästan alla optiker verkar känna min optiker. Inte så konstigt kanske då han varit lärare på optikerutbildningen såpass länge. Nu har han dock gått i pension och det var dags att skaffa ny optiker, i rätt stad den här gången - det är ändå sex år sedan jag flyttade från Stockholm så det var väl på tiden. Lockades av den linstyp min kollega har, vilket motiverade mig till att äntligen komma till skott. Jag har numera linser man kan sova i. Hittills har det fungerat bra och det är ytterst fascinerande.

Jag fick mina första glasögon sommaren innan trean på lågstadiet. Jag var gissningsvis (vem orkar räkna?) åtta år och tyckte det var jättefina glasögon - stora, rosa och lila med en rosett prydd av glittrande stenar. Pappa tog med sig dem till sommarstugan när de var färdiga och när jag skulle hämta dem var det första jag gjorde att tappa dem i berget, dock utan skada. När jag satte på mig dem upptäckte jag saker jag inte ens visste fanns, som de små kvistarna som hängde ner på björken. Jag såg uppenbarligen ganska dåligt redan då med andra ord.

Jag tror det är mina fjärde glasögon jag är inne på nu. Länge har jag identifierat mig med mina glasögon, de har varit en del av mig och jag har blivit van vid dem. En klasskamrat fick försöka övertala mig ganska länge innan jag nappade på erbjudandet att pröva linser hos hennes far optikern. Vad skulle jag med linser till, tänkte jag, det gick ju så bra med glasögon. Jag vande mig dock snabbt och ville knappt visa mig offentligt med glasögon ett tag.

På senaste tiden har jag inte orkat hålla på med linserna särskilt mycket. Jag har fortfarande tänkt på mig själv med linser istället för glasögon, men faktum är att jag bara orkat sätta in dem kanske en gång i månaden eller i alla fall väldigt sällan. Optiker tittar på mina ögon och fascineras över i hur bra skick de är med tanke på hur länge jag använt linser, men det är inte så konstigt, så lite jag haft dem senaste året/åren.

Nu kan jag ha i linserna konstant. Det har gått tre veckor ungefär och jag har fortfarande inte riktigt vant mig. När jag visste var jag skulle sova här i Trosa såg jag en sittsäck bredvid sängen och tänkte "bra, där kan jag lägga glasögonen sen" - men det behövs inte. När jag har lagt mig i min säng och släcker lampan kommer reflexen att fortsätta nattproceduren genom att lägga glasögonen på nattduksbordet - men det behövs inte.

Det känns som en frihet. Innan jag skaffade dem föreställde jag bara hur det skulle vara att öppna ögonen efter sömnen och faktiskt kunna se någonting. Jag har -6,75/-7,25 på linserna tror jag och -8 på ena glasögat som även korrigerat lite brytningsfel (astigmatism). Det säger kanske inte så mycket, men jag ser väldigt dåligt. En av få fördelar med det, som det fortfarande känns lite konstigt att vara utan nu, är att kunna lyfta på glasögonen och studera något nära i detalj. Om det är priset jag får betala för denna frihet gör jag det dock gärna!

Jag befinner mig i Trosa - världens ända. Det var konstigt att komma hit. En väldigt stor villa, nio rum ungefär och jag undrar vad de ska göra med alla rummen egentligen? De verkar redan trivas dock, i småstadsmentaliteten där folk kommer förbi och säger hej och tittar in på en kopp kaffe lite spontant. Konstigt att gå husesyn i ett hus som är helt nytt, som jag aldrig sett förut, i en "stad" jag knappt varit i innan. Så många rum, var ska man gå, vad ska man se? De vanliga möblerna i främmande miljö. Vilket rum ska jag välja, var ska jag sova?

Det är ett fint hus, men det är inte mitt hem.

Imorgon ska jag utforska en del av staden, för att ta mig till Stadshotellet. Frågade om skjuts men det är tydligen nära, så man kan gå. Som med det mesta här, uppenbarligen. Spännande. Ska träffa han som ska kompa mig på lördag och sjunga igenom sången. Hoppas förkylningen håller sig borta. Det blir en slags bröllopspresent och om det bara blir krax, vad är det då? Utan ens rosett eller omslagspapper. Ska även försöka ge mig på mammas symaskin och eventuellt ta mig till Nyköping och träffa Christine.

Dagen börjar med sömn. Och jag ska inte klia!

Jag har pratat med Google och insett varför mina bett är helvetiska. Det är nässelutslag. Inte särskilt konstigt kanske med tanke på min urticaria, men inte desto mindre jobbigt. Bettet på baksidan av låret börjar sprida kliande rodnad omkring sig också och delvis för att jag smörjt med kylbalsam och delvis för att försöka undvika friktion går jag bredbent. Det känns lite som om jag bajsat på mig eller är på väg att föda barn. Roligt, roligt. Jag hoppas tåget har luftkonditionering. Pratade med sjukvårdsrådgivningen och ska testa salva och en annan sorts antihistamin som tillägg till Cetirizinet jag redan knaprar. Håll tummarna. Eftersom tåget går om en timme och jag inte har packat färdigt eller dammsugit och inte har minsta önskan att klä på mig så betvivlar jag att jag kommer hinna förbi något Apotek innan tåget går.

Att det alltid ska vara så tråkigt att packa. Det blir sällan särskilt mycket sömn innan jag ska iväg någonstans. Jag vet fortfarande inte vad jag ska ha på mig på bröllopet på lördag, jag hittar inte mina bikinibyxor så jag får väl ta ett par andra. Vissa saker verkar bara försvinna, min lägenhet måste vara hungrig. Det är nog dammråttorna som frös om rumpan. Får inte min symaskin att fungera, har ännu inte bestämt för om jag tar med tyg, kuddar och allt till mammas symaskin eller om jag får tänka om på presentfronten - fast vad ska jag då göra med allt jag redan köpt för detta ändamål?

Jag har uppenbarligen blivit biten av någon slags mördarinsekt från Helvetet, det kliar som bara den och en svullen rodnad har spridit sig så den nu är omkring en decimeter hyperkänslig hud som kliar som tusan så fort man kommer åt den. Därför är det extra härligt att det är precis i byxlinningen, så det är saker som kommer åt minsann. På jobbet ikväll kändes det konstant som om byxorna höll på att ramla ner, samtidigt som jag inte ville dra upp dem. Snodde lite aloe vera-kräm när det blev för outhärdligt. Visste inte om jag skulle kunna jobba hela kvällen, mådde inte bra - lätt illamående. Vet inte om det är hettan, att jag sover konstigt, att jag verkar ha en förkylning på gång, bettet, eller vad, men nu känns det lite bättre. Gick hem en timme tidigare dock.

Jag ska sova nu. Får packa och städa färdigt imorgon. Känner jag mig själv rätt ser det antagligen fortfarande ganska hemskt ut när jag åker. Vet inte om jag kan säga att jag ska åka hem, begreppet "hem" är ännu mer tilltrasslat än förut. Ska hem till mina förälrar som spontanflyttat till Trosa. Jag kommer även bo i Värmdö-huset som är tomt sånär som på en extrasäng, en Baden-Baden, en stekpanna, en kastrull och lite bönor, krossade tomater, tonfisk och jag vet inte vad. Kommer kännas jättekonstigt. Har laddat datorn med så många filmer som möjligt, vilket blev tolv stycken eftersom det är begränsat med utrymme.

Jag undrar hur de här två veckorna kommer bli. Var ska jag sova? Vad ska jag roa mig med? Hur kommer Trosa kännas? Kommer jag få gjort färdigt de där sista sekreterargrejerna nu när jag får mer tid över?

Kanske har jag tillgång till internet, kanske inte. Kanske ses vi i Stockholm, kanske inte. 15 juli återvänder jag.