Same same, but different.
Sitter och sorterar lite bilder och noterar vissa likheter trots så skilda motiv. Bruna bollar och så lite orange. Vem kunde tro att harungar och pannbiffar kunde se så lika ut.
Kom ihåg mig.
Jag kommenterar ett inlägg och fyller i mina uppgifter. Till höger finns en ruta att kryssa i, följt av kommentaren "Kom ihåg mig?" och jag kan inte undgå att fundera över detta. Det känns lite tragiskt och ensamt, som en vädjan att minnas och en rädsla för att bli bortglömd. Tänk om vi kunde gå genom livet och kryssa i dessa rutor för folk vi möter. Med mitt minne kanske ännu hellre en ruta att kryssa för att komma ihåg andra. Dessa personer jag möter som kan göra intryck men ändå inte fastna i minnesbanken.
Jag väljer att inte kryssa i rutan den här gången.
Jag väljer att inte kryssa i rutan den här gången.
Falukorvswok.
Insåg att det var länge sedan jag experimenterade i köket men det var just vad som hände ikväll. Jag har länge funderat på hur jag ska tillaga falukorven i frysen och försökt komma ihåg hur jag gjort wok på det tidigare. Den här gången blandade jag ihop hackade bitar av falukorv, färsk gul lök, palsternacka, morot och potatis med kokosmjölk, soya, thai sweet chilli sauce, några droppar tabasco, ingefärspulver, vitlökspeppar, vitlökssalt och lite vatten. Som utfyllnad hade jag även i en burk wokgrönsaker. På slutet när jag kände att potatisen började bli färdig hade jag i delad zucchini. Jag bestämde mig för att äta det som det var, vilket var gott, men kommer även testa det som blev kvar ihop med bulgur eller nudlar till exempel.
Livets bok och bokens liv.
Vi jagar hela tiden framåt
utan att tänka på resans slut.
Att slukas av en bok är som livet.
Vi vill veta vad som händer
men sörjer när det tar slut.
Ikväll tog min bok slut. Jag rekommenderar starkt 19 minuter av Jodi Picoult och tänker leta upp fler av hennes böcker. Hennes bok Allt för min syster är nog den bästa jag läst. I båda böckerna växlar hon hela tiden berättarperspektiv och i 19 minuter är även kronologin bruten för att ge en djupare förståelse för de inblandade. Vad är det som gör att en mobbad pojke en dag går till skolan och skjuter ihjäl tio stycken? Vad tänker föräldrarna som bara försökt att ge kärlek och aldrig kunde föreställa sig detta? Jodi Picoult ger en djupare bild av skolskjutningar och berättelsen utmärks av en strävan att försöka förstå. Jag ska nog försöka se Bowling for Columbine efter detta.
utan att tänka på resans slut.
Att slukas av en bok är som livet.
Vi vill veta vad som händer
men sörjer när det tar slut.
Ikväll tog min bok slut. Jag rekommenderar starkt 19 minuter av Jodi Picoult och tänker leta upp fler av hennes böcker. Hennes bok Allt för min syster är nog den bästa jag läst. I båda böckerna växlar hon hela tiden berättarperspektiv och i 19 minuter är även kronologin bruten för att ge en djupare förståelse för de inblandade. Vad är det som gör att en mobbad pojke en dag går till skolan och skjuter ihjäl tio stycken? Vad tänker föräldrarna som bara försökt att ge kärlek och aldrig kunde föreställa sig detta? Jodi Picoult ger en djupare bild av skolskjutningar och berättelsen utmärks av en strävan att försöka förstå. Jag ska nog försöka se Bowling for Columbine efter detta.
