Jag har bestämt mig.
Igår fick vi lite information om det här med lärarlegitimation. Mycket är fortfarande inte bestämt och de flesta frågor vi hade blev hänvisade till Skolverket som borde ha koll. Det verkar dock vara bestämt att man efter examen ska tjänstgöra i ett år med en mentor innan man kan ansöka om legitimation, som även innebär en viss avgift. Under en överlappningsperiod kommer man dock inte behöva mentor eller betala avgift, men det ska då ske innan 1 juli 2011. Det är oklart ifall det gäller behörighet till examen eller själva examen som kan ta upp till två månader att få efter man har ansökt om den. Oavsett hur det blir så kändes det ändå som det är värt att ta examen nu.
Känslan förstärktes idag när en förskolechef jag mötte på rekryteringsdag på skolan för ett tag sedan ringde upp mig idag och vill träffa mig angående en tjänst. Det får mig att känna mig uppskattad och jag har antagligen bestämt mig nu för att ta examen nu till sommaren. Det betyder att jag igår hade vad som skulle kunna vara min sista föreläsning någonsin. Helt sant är det inte, men det är lite så det känns. Nu är det dags att skriva examensarbete och beslutet får mig mer motiverad.
Jag har inte ens börjat leta efter vilka slags jobb det finns och är inte säker på vad jag vill ha på en arbetsplats. Min diskussion med rekryterarna fick mig att få upp ögonen för vad jag kan bidra med på arbetsplatsen. Att jag har vikarierat ett år på förskola tidigare gör dessutom att jag har arbetserfarenhet. Jag känner hur jag mentalt börjar bygga upp anledningar till att anställa mig. Jag börjar känna mig färdig. Så färdig som jag kan bli under utbildningens gång.
Har inte fått något svar från studievägledaren ännu men det verkar som om man kan gå kursen även utanför lärarutbildningen och att det är platsgaranti. Jag får känslan av att den är inriktad på yrkesverksamma, så känner jag för att gå den senare har jag all möjlighet att göra det.
Det här känns bra.
Känslan förstärktes idag när en förskolechef jag mötte på rekryteringsdag på skolan för ett tag sedan ringde upp mig idag och vill träffa mig angående en tjänst. Det får mig att känna mig uppskattad och jag har antagligen bestämt mig nu för att ta examen nu till sommaren. Det betyder att jag igår hade vad som skulle kunna vara min sista föreläsning någonsin. Helt sant är det inte, men det är lite så det känns. Nu är det dags att skriva examensarbete och beslutet får mig mer motiverad.
Jag har inte ens börjat leta efter vilka slags jobb det finns och är inte säker på vad jag vill ha på en arbetsplats. Min diskussion med rekryterarna fick mig att få upp ögonen för vad jag kan bidra med på arbetsplatsen. Att jag har vikarierat ett år på förskola tidigare gör dessutom att jag har arbetserfarenhet. Jag känner hur jag mentalt börjar bygga upp anledningar till att anställa mig. Jag börjar känna mig färdig. Så färdig som jag kan bli under utbildningens gång.
Har inte fått något svar från studievägledaren ännu men det verkar som om man kan gå kursen även utanför lärarutbildningen och att det är platsgaranti. Jag får känslan av att den är inriktad på yrkesverksamma, så känner jag för att gå den senare har jag all möjlighet att göra det.
Det här känns bra.
Lyckad köttfärsgryta.
Jag gjorde en fantastiskt god köttfärsgryta igår. Därför stör det mig lite att jag inte är helt säker på hur jag tillagade den. Jag skriver ner vad jag minns i alla fall, som fick koka i minst en timme eller liknande i gjutjärnsgryta under lock.
ca 700 gram köttfärs
3 vitlöksklyftor
2 burkar krossade tomater
En halv burk pastasås med basilika
165 ml kokosmjölk
5 tärnade potatisar
4-5 rivna morötter
En burk stora vita bönor
0,5-1 dl thai sweet chilli sauce
Tacokrydda (1 msk?)
ca 1 msk basilika
ca 1 dl majs
ca en halv burk minimajs
ca en halv burk haricot vers
ca 1 tärnad tomat
1 grönsaksbuljongtärning
1-2 dl vatten
1 msk persilja
En skvätt tabasco
Jag var lite nervös över hur det skulle smaka eftersom jag blandade så mycket olika saker. Jag tog helt enkelt av vad som fanns. Det blev en balanserad smak trots allt och det förvånade mig att grytan smakade ganska sött och inte så starkt som jag oroade mig för. Jag har nu några matlådor över, men senare får jag göra ett nytt försök att återskapa detta!
ca 700 gram köttfärs
3 vitlöksklyftor
2 burkar krossade tomater
En halv burk pastasås med basilika
165 ml kokosmjölk
5 tärnade potatisar
4-5 rivna morötter
En burk stora vita bönor
0,5-1 dl thai sweet chilli sauce
Tacokrydda (1 msk?)
ca 1 msk basilika
ca 1 dl majs
ca en halv burk minimajs
ca en halv burk haricot vers
ca 1 tärnad tomat
1 grönsaksbuljongtärning
1-2 dl vatten
1 msk persilja
En skvätt tabasco
Jag var lite nervös över hur det skulle smaka eftersom jag blandade så mycket olika saker. Jag tog helt enkelt av vad som fanns. Det blev en balanserad smak trots allt och det förvånade mig att grytan smakade ganska sött och inte så starkt som jag oroade mig för. Jag har nu några matlådor över, men senare får jag göra ett nytt försök att återskapa detta!
Verkligheten närmar sig.
Jag har svårt att ta det där beslutet om min framtid. Är inne i examinering av nuvarande kurs och på fredag börjar nästa kurs, som innebär att skriva examensarbete. Jag kan ta examen till sommaren, bli färdig och vuxen, om nu det är möjligt. Det är antagligen det som spökar till viss del, lite ångest i att ta klivet ut i verkligheten. Men inriktningen känns långt borta och i höstas läste jag psykologi som specialisering. Det kommer alltid vara en merit när man jobbar med människor, men jag har funderingar på att byta ut den kursen mot en annan, mer pedagogiskt inriktad. Såg dock häromdagen att den kursen jag funderat på bara verkar gå kvällstid på 50%. Det skulle innebära att examen ligger ett år bort. En termin känns överkomligt, ett år är jag inte lika säker på. Jag skulle dock kunna vikariera samtidigt och få både lön och erfarenhet under tiden. Just nu har jag svårt att hävda mig professionellt och insistera på att någon borde anställa mig för att jag är bra, även om jag vet att jag har många bra kvaliteter för yrket.
Frågan är nu vilken väg som är rätt att gå. Antingen går jag den kursen eller någon annan för att bygga på min pedagogiska kompetens och därmed kunna hävda mig bättre på arbetsmarknaden, eller så tar jag examen och ger mig ut i verkligheten för att skaffa mig konkret erfarenhet. Jag har mailat studievägledare för att få mer information och hjälp med beslutet.
I torsdags var det arbetsmarknadsdag på skolan, där olika arbetsgivare var på plats. En stadsdel nära mig sökte vikarier till sin vikariepool, vilket kan vara bra om vikariat är vägen jag väljer. Anmälde även intresse till två andra deler, där framförallt den ena kändes väldigt inspirerande. Vi hamnade i pedagogisk diskussion och de ville ta ett kort på mig för att minnas mig ihop med min intresseanmälan. Det känns som om jag skulle kunna få jobb där och det gör det lättare att ta steget ut i arbetslivet. Överlag är det en bra arbetsmarknad för förskollärare just nu, så det borde inte vara så svårt att få jobb.
Jag tror att oavsett vilken väg jag väljer så kommer jag känna att jag inte har all kunskap jag behöver när jag kommer ut. Utbildningen fokuserar på det teoretiska, även om det hela tiden är verksamhetsförlagd utbildning invävd, så det kommer alltid finnas praktisk kunskap att skaffa sig. Därför är det synd att kårens första hjälpen-kurs i lördags blev inställd, men det blir fler tillfällen.
Man blir nog aldrig färdig. Om man känner sig färdig så är något fel, det finns alltid nya saker att lära sig.
Frågan är nu vilken väg som är rätt att gå. Antingen går jag den kursen eller någon annan för att bygga på min pedagogiska kompetens och därmed kunna hävda mig bättre på arbetsmarknaden, eller så tar jag examen och ger mig ut i verkligheten för att skaffa mig konkret erfarenhet. Jag har mailat studievägledare för att få mer information och hjälp med beslutet.
I torsdags var det arbetsmarknadsdag på skolan, där olika arbetsgivare var på plats. En stadsdel nära mig sökte vikarier till sin vikariepool, vilket kan vara bra om vikariat är vägen jag väljer. Anmälde även intresse till två andra deler, där framförallt den ena kändes väldigt inspirerande. Vi hamnade i pedagogisk diskussion och de ville ta ett kort på mig för att minnas mig ihop med min intresseanmälan. Det känns som om jag skulle kunna få jobb där och det gör det lättare att ta steget ut i arbetslivet. Överlag är det en bra arbetsmarknad för förskollärare just nu, så det borde inte vara så svårt att få jobb.
Jag tror att oavsett vilken väg jag väljer så kommer jag känna att jag inte har all kunskap jag behöver när jag kommer ut. Utbildningen fokuserar på det teoretiska, även om det hela tiden är verksamhetsförlagd utbildning invävd, så det kommer alltid finnas praktisk kunskap att skaffa sig. Därför är det synd att kårens första hjälpen-kurs i lördags blev inställd, men det blir fler tillfällen.
Man blir nog aldrig färdig. Om man känner sig färdig så är något fel, det finns alltid nya saker att lära sig.
...det är en man med glatt humör.
- Det verkar som om någon tycker om stoppknappen lite för mycket så jag kommer inte stanna på någon hållplats på Tagenevägen. Vill ni gå av får ni komma fram och säga till.
Jag satt långt fram och tänkte att han säkert hade rätt. Revolterande, busiga tonåringar antagligen. Men ett tag därefter såg jag att en väskrem på mitt ben låg så nära en knapp att det kanske var jag som tryckt omedvetet. Jag flyttade på benet och det verkade hjälpa. Kanske var det inte jag men eftersom möjligheten fanns och busschauffören lät så sur så gick jag fram och sa att det kunde ha varit jag som gjort det omedvetet.
- Jag har varit med om så mycket, svarade han bittert och verkade helt utesluta att det kunde varit jag.
Han var så inställd på att någon ville jävlas, tog det personligt och kunde inte släppa det. Hellre fria än fälla tycker jag. Ödsla inte energi på något du ändå inte kan göra så mycket åt och när någon erbjuder något tillbaka - ta emot det. Kanske dags att byta yrke?
