Näktergalning

I fredags var jag en av 18000 på Liseberg som såg Veronica Maggio. Väntade på Korsvägen och nappade på den smarta idén att köpa årskort till Liseberg på Pressbyrån, vilket gjorde att vi kunde gå förbi köerna som var gigantiska. Vi saknade ett kort i gruppen dock och upptäckte en kort kö bredvid den långa, med bara tio personer i max. Vi hamnade ganka långt fram och det var en härlig känsla och en bra konsert där Veronica verkade lite chockad över den stora publiken som fick henne att känna sig som Håkan Hellström.


http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.632915-anstallda-kritiserar-liseberg

Efter en snabb mellanlandning på en hemmafest fortsatte vi till Apéro Géant, en spontanfest vid Näckrosdammen med minst 1000 personer enligt GP, som verkar ha varit där tidigare under kvällen. Hela parken mellan Humanisten och Artisten var full av dansande personer vid DJ-båset och folk på picnicfiltar. På den här bilden tycker jag det ser glest ut jämfört med upplevelsen senare under kvällen, som visserligen var mörkare då.


http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.632636-spontan-fest-vid-nackrosdammen

På lördagen var jag inte en del av den stora folkfest som Göteborgsvarvet innebar. Istället höll jag mig för säkerhets skull inomhus för att undvika en demonstration mot moskén och två för. Polisen höll de olika grupperna åtskilda och gjorde ett bra jobb för att dämpa den hetska stämningen. Stundvis var det ändå lite oroligt och jag tyckte det var obehagligt med skanderingarna. "Inga muslimer på våra gator" möttes av "Inga nazister på våra gator". Mitt intryck var att det var fler som var där för att protestera mot rasism än för att protestera mot moskébygget.


http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.632699-fyra-gripna-vid-moskeprotest

Lördagkvällen fortsatte med inflyttningsfest med betydligt färre deltagare. Där spelade vi ölkubb. Ställ valfria ölburkar på två linjer med en öl (Kung såklart) i mitten. Vi slängde dansk öl i petflaska på varandras öl.

Bilderna kommer från GP.se

- I heard she met someone new. - Oh really? What's his name? - Kent Tell. - Oh come on, tell me his name! - Kent Tell! - What do you mean you can't tell?

Två brittiska damer tar sig hem till rejält smutsiga hem och hjälper dem att få rent. De delar med sig av tips som jag själv aldrig skulle komma att tänka på.

Putsa det sista på spisen med en skvätt mineralvatten så blir det skinande rent.

Putsa mörka skor med bananskal så blir de också skinande rena. Kalium/kalcium och olja i bananskalet får dem att skina och gnuggas sedan delvis bort med en tygtrasa.

Vem hade väl kunnat tro det?

För att rengöra kalkavlagringar i vattenkokaren, fyll den till hälften med vatten och en halv flaska ättika och låt stå över natten. Skölj sedan ur några gånger.

Tre korkar ättika i en skål med vatten rengör glas och speglar med hjälp av en tygtrasa. Stoppa sedan in handen i kaffefilter och torka av, då lossnar inga fibrer och pappret suger upp fukten.

Jag var på semester med min familj och upptäckte att vi ärvt huset vi var i. Hitler hade bott där. Det var fullt av föremål som vi funderade på att ta med oss. Vi bodde där ett tag. Där hängde fina kläder också, flera i samma storlek men även olika storlekar. De flesta i storlek 4 men en del upp till 7. Några tjejer från kören var också där och provade kläder, bland annat en lång, lila klänning. Det fanns plastbitar som skulle sättas ihop i små hus i något slags spel. I en korridor hängde en tredelad tavla som var vävda mattor. Konstverket hette Circus och var vävt av cirkusbröderna Bonnet eller vad de heter. Herrarna största möjliga tyssssstnad. Vi levde livets glada dagar såpass att pengarna började till slut så vi nog behövde sälja de tavlorna. Det fanns godis från Hitler också som vi kunde sälja, men ändå smakade vi. På slutet gick vi runt och funderade på vad vi ville ta med oss, för att sedan sälja huset. Ganska mycket färgrika detaljer. Hitler, godis, kläder och en lila klänning har jag nyligen tänkt på så det var väl därför det dök upp.

Sitter och tittar igenom en del böcker innan de måste lämnas tillbaka idag. En lekbokfrån 1993 beskriver namn på Kull. Det är det självklara namnet för mig och det vanligaste namnet i Stockholmstrakten säger boken, ihop med Ubban, som jag då aldrig hört. "I Skåne heter det Pjätt eller Plättgubbe, i Blekinge Sistan. Datten är ett uttryck som används mest i Mellansverige och Sur är mer norrländskt" (Godée, 1993, s.82).

Förutom Kull, som är vad jag kallar det, har jag även hört Datten. Vad har ni hört? Vad kallar ni ta-fatt-lekar? Har ni hört de här namnen? Ubban? Jag gissar att det dött ut...

Första semifinalen i Eurovision står på här i bakgrunden. Ingen melodifestival är komplett utan kommentarer, så här kommer det! Blir även ett sätt för mig att komma ihåg, så det gör liksom ingenting att det antagligen inte är någon som vill läsa det här :-) Feel your heartbeat. Schlagerhjärtat bultar med gomsegel i mitten.

1. Polen (Jestem): Sången överröstar musiken, vilket är synd när den är så falsk. Hyfsat snygg på scen, men låten var ingenting att ha. Intetsägande och skrikig.

2. Norge (Haba haba): Swahili på norska? Det var oväntat. Versen var inte så mycket att hänga i den stora guldfluffiga rumpan på dräkten. Fint budskap och skön refräng, men inte särskilt mycket njutning i att lyssna på låten. En inspelad version med lite mer sväng hade kunnat vara något dock.

3. Albanien (Feel the passion): Tilltalar mig från början med mystisk, spöklik stämning. Sedan blir den lite skrikig och även detta känns lite falskt. Synd på den smygrockiga början. Vad har hon på sig? Kunde tro att hon ville bli konståkerska, fast isen skulle nog inte må bra av all eld på scenen. Trots att elden passar hennes knallröda hår.

4. Armenien (Boom boom): Jag som alltid velat ha en stor boxningshandske som fåtölj. Den är inte dålig, vilket betyder bäst hittills, men den har inte heller särskilt mycket att ge. Falskt, än en gång. Det här börjar kännas lite plågsamt. Var är guldkornen? Boom boom chakka chakka.

5. Turkiet (Live it up): Turkisk rock. Hur ska man kunna headbanga utan hår? Svenssonrock är känslan jag får. Det är synd, för något jag brukar gilla med Turkiet är att det brukar låta nationellt. Det är ingen vidare kraft i sångarens röst, så intrycket blir inte särskilt starkt. Måste finnas mer oompf i rock om det ska vara något att ha. Men de har i alla fall mycket eld och en kvinna med vingar som kan slå knut på sig själv.

6. Serbien (Caroban): Blir det inte lite inavel om en man och hans två döttrar skriver alla bidrag? Det här känns som en låt som kan gå i bakgrunden utan att man reflekterar särskilt mycket på den. Den är väl helt ok.

7. Ryssland (Get you): Alexej har alltså svensk kör, koreograf och vad var det mer? Det är något i hans uttryck som får mig att tänka på Christer Sjögren, och det är aldrig bra. Tona ner slemmet, pysen. Den är väl helt ok. Jag börjar känna mig negativt inställd till hela kvällen. Om det här ska vara en stark vinnarkandidat, vad har kvällen då att erbjuda i övrigt? Han borde inte skrika så där i melodipauser, pojken blir ju hes. Gillar att de dansar lite efter låten tagit slut. Men gillar jag låten? Nja...

Ingenting känns särskilt schlager hittills.

8. Schweiz (In love for a while): Början påminner om en annan låt som jag tycker om, så det bådar gott. Glad, hurtig, pepp låt på något sätt. Det är bra. Något i hennes röst känns artificiellt, men annars är det ganska bra. Trallvänligt. Min favorit hittills, absolut. Såpbubblor! Den kan få gå vidare.

9. Georgien (One more day): Sångerskan borde vara bra om de dumpade sin gamla för att få en mer internationell och bättre. Det är inte riktigt dåligt, trots att de har så konstiga kläder. Får inte riktigt ett ärligt intryck dock. Sångerskan passar inte bandet tycker jag, de får nog fundera på sin framtoning ett varv till. Men jodå, den skulle nog kunna växa på mig.

10. Finland (Da da dam): Gillar anledningen att skicka in bidraget, för att kunna klaga när den inte kom in. Men söta lilla pojken, han strålar nallebjörn genom tv-rutan. Låten är också sockersöt. Fint, jag gillar det. Jag har svårt att lyssna på texter, men det låter som om den här har ett fint budskap. Både låten och pojken känns äkta. Hoppas den här går vidare till på lördag.

Vi har för närvarande ingen kontakt med våra kommentatorer. Det låter så... dramatiskt. Som om de blivit kidnappade och ingen riktigt vet var de är. Har ni letat under bordet?

11. Malta (One life): Malta får mig alltid att tänka på Malin. Äntligen en bra sångare! Men jisses vilket stort leende. Den här låten gillar jag. Jag kommer nog inte komma ihåg den särskilt väl efteråt dock och frågan är om jag skulle uppskatta den på dansgolvet, så osäkert vad man ska göra med den. Men den tilltalar i stunden. Schlagerhöjning också! Den här tycker jag också kan gå vidare.

12. San Marino (Stand by): Musik för efterfest. Fram med tändaren och digga. Då är det ju härligt att det finns en sådan app om man har iPhone. Vad man nu ska med en sådan till. iPhone alltså. Inte verkar det vara att ringa med i alla fall. Den här låten kan jag gilla som inspelning, för den är ganska bra, men hon håller sig inte till tonarten.

Eurovision utan kommentarer är som sagt inte komplett. Tur jag skapar mina egna kommentarer, men det är lite tyst och tomt utan dem faktiskt. Men leta bakom mikrofonerna då?

13. Kroatien (Celebrate): Diskodänga. Den är i alla fall på engelska. Vi gick ut för att dansa i Kroatien och det var en tjej där och sjöng som var ganska bra. Men alla sjöng med, utom vi, eftersom det var låtar och språk vi inte kunde. Kände mig lite utanför då. Bytte hon kläder nu när jag tittade bort? Den är inte tillräckligt glad för att sjunga om att celebrera. [Pip. Nu fungerar det.] Jag tror vi fått tillbaka kommentatorerna. Låten är inte dålig, men ganska intetsägande. Inte särskilt äkta.

Nej, det är fortfarande tyst från kommentatorsbåset. Fast de har funnit en lösning för telefon. För den ena av kommentatorerna i alla fall. [Hallå?] Hallå ja. Teknikens under.

14. Island (Coming home): Hurtigt. Lite Östen med Resten över dessa pojkar. Blir lite glad av låten och det kan vara tillräckligt. Jag tror jag tycker om den. Jo det gör jag. Det är ganska musikaliskt, glatt och de ändrar tempo och sjunger bra.

15. Ungern (What about my dreams?): En till bra början som är lite mystisk. Jag är svag för det. Må det hålla i sig nu då! Förutom de högsta tonerna, så är den bra. Kraft, svängig, medryckande. Freestyleavsnitten blev lite flummiga. Jag tycker det är en bra lösning att blanda sitt eget språk med engelskan, fast det var ju inte särskilt länge. De tyckte visst det var lite mörkt på scenen, bakgrundsfigurerna har med sig egna lampor i sina kläder. Stor favorit säger de, och jag kan förstå det.

16. Portugal (A luta é Alegria): De satsar mycket på det sceniska. Synd bara att man varken förstår vad de sjunger eller vad som står på deras skyltar. Får känslan av att de har ett budskap de vill få fram som försvinner i utstyrslarna. Vill de skämta eller prata allvar? Demonstrera eller underhålla? Har ingen aning om vad de sjunger, så jag vet i alla fall inte. Varför ska de vara så många? Alla kan ändå inte sjunga. Den låter lite upprepande men är väl helt ok. Framkallar inga allergiska reaktioner.

17. Litauen (C'est ma vie): Tävlat i opera och teckentolkar en del av sången? Spännande. Hon har i alla fall kraft i rösten. Jag gillar början. Hennes ögon försvinner i leendet och texten försvinner i artikuleringen. Udda med teckentolkning. Undrar om det var extra viktigt där? Nå, jag gillar den, men ballader brukar det väl inte gå så bra för. Var lite nervös att det skulle blandas in opera i sången, för vem vet vilket resultatet hade blivit då.

18. Azerbadjan (Running scared): En till låt med mycket svenskt i skapande, koreografi och kör. Man kan ju tro att vi är bra på schlager. Fast det har ändå inte gått så bra på sistone. Jag tycker refrängen är ganska bra men att versen mer är en transportsträcka. Jag vill också ha tomtebloss som vattenfall, snyggt! Men låten, ja, helt ok, fast gav mig väl inte så mycket.

19. Grekland (Watch my dance): Ska det föreställa rap eller sång? Det var ingen bra blandning i alla fall. Väntar på refrängen som skulle vara den snyggaste. Men var den så mycket att ha? Särskilt när "rappen" drar ner låten så mycket, nej tack.

Ja, det var inte så mycket som var värt att ha något ikväll. De ter sig något bättre i snabbreprisen. Det är nog både för att man vant sig lite och för att dosen blir lite mildare, hinner inte tröttna på den korta biten. Finland är nog favoriten faktiskt, eller Malta. Island, Schweiz, Ungern och Litauen kan också få gå vidare.

Kul att Australien tycker så mycket om Eurovision också.

England och Tyskland skulle kunna vara bra låtar, att döma av de korta snuttarna. Jag jobbar på torsdag och ska på bal på lördag, så kvällens schlager blir antagligen den enda. Om jag inte ser något i efterhand. Finalen är ju liksom egentligen det som är intressant, när krafset är bortrensat.

Finalister: Serbien (jo det är ok), Litauen (otippat säger han, men jag gillar den), Grekland (men varför?), Azerbadjan (lite intetsägande, men ok), Georgien (rockers ska kanske också ha någonting), Schweiz (hon visar nästan trosorna på köpet! men den tyckte jag ju om), Ungern (bra där), Finland (tjoho!), Ryssland (slemmet gick hem), Island (finfint).

Skönt att få resultatet direkt och slippa poänguppräkningen och väntan. Att Malta inte gick vidare är riktigt illa dock. Jag får väl heja på Finland istället.

Möt Clarence Crafoord. Det gjorde jag nyss på tv i ett reportage som berörde psykoanalys och Freud. Clarence är psykoanalytiker och det är två saker som slår mig när jag tittar på honom. Ögonbrynen! De där ögonbrynen! På tv förhöjdes dessutom effekten av glasögon som gjorde att de såg större ut. Lite som stora, håriga vingar i ansiktet. Jag tror det är så han kommer lämna den här världen till slut, genom att låta ögonbrynsvingarna växa tills han kan flyga iväg som en ängel. I reportaget verkade de uppta halva pannan och hela mitt fokus. Det är svårt att föreställa mig att ligga i hans soffa och rannsaka sig själv. Hur skulle jag kunna fokusera på orsaker i mitt beteende som härstammar från mina föräldrar med sådana ögonbryn hängande över mig? Om det är hårfobi man vill behandla bör man nog vända sig till någon annan.

Det andra jag tänker på är män, behåring och ålder. När män blir äldre försvinner hår från huvudet och dyker upp på helt nya ställen som i näsan eller i öronen. I det här fallet växer det till och med hår på näsan.

Och ändå... varför känns det lättare att acceptera hår på en manlig näsa, än en mörknande mustasch under en kvinnas näsa? Även kvinnors behåring förändras med åldern, men då blir den mer iögonfallande än männens.


Långa hårstrån får mig att tänka på morfar...

Jag har en tanke om att någon gång dekorera en vägg med citat. Hade tänkt måla, men inser nu att jag skulle kunna göra en tavla. Då är det faktiskt genomförbart i en snarare framtid. Nu blev jag lite inspirerad! Jag har haft de här tankarna sedan gymnasiet tror jag och ibland tänk på vissa citat som skulle passa. Det som fick mig att tänka i de banorna var "små stjärnor lyser också i mörkret" och nu när jag googlade på det för att eventuellt finna en källa så fann jag att det redan går att köpa som väggdekoration. Tycker dock inte att den var så snygg och skulle hellre göra det på en tavla.


Små stjärnor lyser också i mörkret.

När jag älskar mig själv har jag inte långt till att älska andra. - Anne Wilson Schaef

Glädje är som ett ljus. Tänder du det för andra, faller skenet tillbaka på dig själv - Carit Etlar


Det som kommer från hjärtat, går till hjärtat. - England.

Det finns bara bra väder - vare sig det är bra till att vara utomhus eller inomhus.

I drömmar och kärlek är ingenting omöjligt. - Ungerskt ordspråk

Den som fruktar döden gläder sig inte åt livet. - Spanskt ordspråk


Jag kommer fortsätta samla citat och hoppas att jag vet var jag har samlat dem när det är dags att använda mig av dem. Har du något bra citat eller ordspråk att bidra med? Det kan handla om livet eller ge tröst och mening i tillvaron och påminna om det som är viktigt. Eller vad tycker du är bra? Hjälp mig gärna.

I Österrike gick jag till frisörskola och bad dem klippa topparna. Innan hon började klippa sa hon att jag inte skulle bli rädd om det försvann mycket hår där bak, på tyska. Nej då, sa jag, innan jag hann uppfatta vad det egentligen var hon sa. Det blev väldigt uppklippt och det gjorde underverk för mitt självfall. Hon gjorde inte alls som jag sa, men det var den bästa frisyren jag har haft. Jag har försökt återskapa den frisyren efteråt, men så som jag förklarat den så har frisörerna visat sig skeptiska. Jag klipper mig ganska sällan, det blir bara en eller två gånger per år.

Nu har jag klippt mig igen. Jag tog med en bild den här gången på frisyren från Österrike. Frisyren är nog egentligen helt ok, men upplevelsen var riktigt jobbig, så jag har svårt att vänja mig vid den.

Jag fick lite dåliga vibbar när jag gick in för att boka tid. Det var litet och tomt i både lokal och kalender såg det ut som. Det låg dock bra till för mig och var billigt, så trots viss fundering så gick jag dit.

När jag kom satt hon och åt och frågade om jag bokat tid. Det kändes inte som om hon var beredd på min bokning. Jag visade min bild och hon började klippa innan det kändes som om jag fått förklara färdigt. "Jag ska visa" sa hon, men det går ju inte att ångra sig då. Hon tvättade inte håret, sprayade lite med en flaska men klippte det i stort sett torrt. Jag kände mig varken trygg eller hörd. För mig kändes det som om hon klippte för kort och med för mycket hår. Jag funderade på att gå därifrån, men hur kan man göra det mitt i en klippning? Hela tiden stod det en kvinna vid sidan av och tittade på utan att säga någonting. Jag tror det var en manikyrist, men det kändes väldigt konstigt. Efter 20 minuter kom det in en kvinna och då kändes det som om frisören Mehri bara ville bli av med mig. Hon blev själv nöjd med frisyren och tyckte den blev bättre än på kortet, att jag blev en ny kvinna.

Jag fick min uppklippning som gör att självfallet kan skapa lockar i håret som jag tycker om, men det finns detaljer i frisyren jag inte tycker om och jag tror jag måste glömma frisören innan jag kan tycka om frisyren ordentligt. Jag kommer absolut inte gå tillbaka dit och kan inte alls rekommendera Kvilletorgets Hårvård. Jag tycker snarare att ni ska hålla er borta därifrån.

Jag hoppades att det skulle vara bra så jag kunde få mig en frisör att återvända till, som jag inte gjort sedan jag var liten, men jag får fortsätta leta efter någon som är värd att återkomma till.