Näktergalning

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag gillar presenter. Egentligen gillar jag att ge dem också, men i år var det skönt att det mest var en klapp jag behövde bekymra mig om. Ville att moster (som föll på min lott) skulle få något som bara var hennes och som hon kanske inte skulle unna sig annars. Hittade lite snygga kläder på Lindex, så fick hon välja själv vilket av det hon ville ha. Övrig shopping har varit obefintlig. Hade jag behövt köpa många julklappar hade de nog inte blivit så lyckade. Fördelen med många är dock att de mindre bra kan smälta in i mängden på ett annat sätt än nu. Bytte julklapp med tjejgänget där sherry och knäck föll på min lott, det gav jag vidare till föräldrarna. På julafton fick jag en vattenkokare som fadern köpt. Mamma är lyrisk, det är nog hennes idé, det brukar vara hon som får komma på vad de flesta ska ge. "Det är så smart,  och du som inte har en kaffebryggare, och sparar miljö och el när man kokar vatten, du som kokar mycket pasta..." Jag tror jag misslyckades lite med att simulera glädje över min julklapp. Fick en namnsdagspresent när jag kom hem som jag frågade rakt ut hur hon tänkt med den och fick en stilla förmaning dold i en historia. Mamma är bra på det, att linda in saker i andra för att försöka styra utan att det märks. "Jag har sagt åt mina barn idag att när de öppnar julklapparna på måndag och även om de tror att det är ett playstationspel innan de har öppnat det att de ändå inte för visa besvikelse utan försöka se glada ut ändå." Poängen gick fram, jag borde ha varit gladare för mitt tofs-försedda krims-krams. Om jag sätter den på vattenkokaren kanske den blir roligare också.