Näktergalning

Iron Maiden är i stan.
Jag gick till Scandinavium.
Mamma Mia var fantastisk!

Iron Maidare är överallt.
Till och med mamma visade sig ha sett Iron Maiden.
Då var de förband till Kiss, men de är lite större nu.

Öl i skuggan är tydligen ett bra sätt att värma upp inför konsert.
Svart är populär klädsel i hettan. Eller barbröstad.



Eventuellt hör man konsertljud ända hit till Hisingen.

För övrigt är publikrekordet 64 312 på Ullevi.
Bruce Springsteen fick publiken att hoppa så arenan gungade.
På riktigt. Gungade. Nu är den förstärkt och maxantalet minskat.

Båt till Älvsborgs fästning med skådespelarguidning.
Räkmacka (eller kycklingsallad) högst upp i Gothia Towers.
Kringvandring på Liseberg och Evert Taubes värld.
En gnutta Carl-Einar Häckner innan värmen vann.

Sightseeingbuss utan tak som fläktade skönt.
Universeum där man kunde gissa snoppen.
Paddan med skränande Maiden-fantaster.
Den stora finalen: Mamma Mia på Skandinavium.

Nu är jag trött.
Man blir det av att turista.
Och värmen.







Imorgon börjar segelveckan!

Mor och far åker bil för att hälsa på sin dotter.
De åker förbi en husvagn.

Pappa: - Kommer du ihåg....?
Mamma: - Ja.

De har varit gifta i 27 år.
Märks det?

Min norrländske far gillar halva meningar.
Det är tur att mamma förstår honom så bra.

Mina föräldrar kom hit idag, så jag kommer turista mycket och tvingas till en mer normal dygnsrytm. Den behövs ändå nästa vecka på båten, så det må väl vara hänt. Jag har i uppgift att lära mig shanties. Den här ligger nära till hands, den är mest bekant.

Visste ni att det är en hel vetenskap att köpa regnställ?
Det jag har tål knappt något vatten alls, vilket liksom förstör poängen.
Idag har jag därför köpt ett nytt.

Jag började med att googla.
Hittade ett test och började försöka lära mig märken.
- Ok, Everest är bäst och sen North Bound.
Eeeeeeeeeeevereeeeeeeeeeeest.
Noooouuuuurth Booouuuuuund.
Kom ihåg det här nu, Anna!
Hur svårt kan det vara, liksom?

Hade tänkt ta mig till Stadium men råkade gå förbi Team Sportia.
Det positiva var att det var rea på regnställ.
Det jobbiga var att det fanns så många olika att välja på.
Jag försökte använda mig av en taktik sedd på tv.
Vi kan kalla det "Vem vill bli regnställsägare?".
Först prövade jag några och valde ut två stycken. Fifty-fifty.
Sen ringde jag en vän. Kändes lite bättre efter moraliskt stöd.
Publiken (eller fröken försäljare) frågade jag också.

North Bound, rutig, 499 kr, tål 4-5 timmar i ösregn.

          vs.

Didrikson Hurricane, svart, 799 kr, tål 2 timmar i ösregn.

Det var en svår match och det stod länge lika.
Till slut vann Didrikson mest på grund av bättre andning.
Jo, jag kan andas, och det är bra, men det kan Didrikson också.
Den kändes dessutom snyggare och hade fler finesser.
Vad det stod om de olika märkena i testet hade jag glömt för länge sedan.

När jag kommer hem tittar jag på facit.
Plockar fram testet igen och kollar olika märken igen.
North Bound! Det funderade jag ju på.
Vad det står om Didrikson? Dålig vattentäthet.
Även om det var en annan modell som testades.

Antagligen behåller jag den här ändå.
Den andas, så den är nog bättre när man cyklar.
Den är snygg, så snygg man nu kan bli iklädd regnställ.
Dessutom är jag lat och tycker inte om att köpa sånt här.
Jag tror jag kommer bli blöt oavsett hur jag gör.
Om jag mot förmodan misslyckas med det så får jag fixa det med ett bad.

Tänkte det kunde vara kul att kunna skicka in ett kort eller två från seglingen nästa vecka och har därför läst igenom FAQ om mobilbloggning och skickade iväg ett MMS nyss för att testa, men det verkar ju uppenbarligen inte gå så bra. Kanske inte funkar när man har Tre som operatör, eller så är jag bara sån som jag känner mig just nu - tekniskt inkompetent.

Får se om jag orkar göra ett nytt försök eller inte.

Upptäckte Weebl & Bob för ganska länge sedan.
Gillade humorn och tittade igenom alla avsnitten.
Kom dock att tänka på dem igen nu och tittade lite mer.
Det är flummig humor som ni klickar er fram till t.ex. här.
Jag har inget badkar, min vattenskada skapades inte så.

- Lo Bob.
- Lo.
- I got pie.
- I like pie.

I några avsnitt åker de till PIKEA för att köpa paj.

Haltade iväg till affären nyss.
Känner att jag har mer ont i foten än jag trodde.
Jag är ingen doktor, jag går knappt ens dit någon gång.
Det enda som ekar i min sjukdomsminnesbank är högläge.
Alltså får det väl bli en film nu då.
Så det kan bli.
Plåster?

---

En zombiefilm och fruktsallad senare.
Behövs nog mer än högläge för detta.

Men hur tänkte jag egentligen?
Zombie. Slafs, slafs. Pausa.
- Jag ska ta och göra en fruktsallad!
Slafs, slafs, slafs.                   Slafs.

King Elvis vill träffa mig.
18 år från London.
Haha!

Fråga mig inte hur man lyckas ramla i en trappa när man står nästan still.
Jag kan i alla fall berätta att man skäms lite efteråt. Och haltar.
Fick ont i foten och några skrapsår som knappt syns.
Känner jag min kropp rätt blir det väl rejäla sårskorpor av det ändå.

Det är inte så lätt att gå på allsång när man är tysk.
Det är svårt att sjunga med i de svenska sångerna då.
Man får med andra ord inte sjunga med särskilt mycket alls då.

Jag har sagt att jag ska göra en skiva med svensk musik till honom.
Måste utbilda i svenska sånger. Taube, Cornelis... eller?

Jag behöver hjälp - jag behöver tips på svensk musik!
Vad finns det för gamla klassiker man måste kunna?
Vilka sånger får man bara inte ha missat?
Vad tycker ni?

Hjälp en tysk, ge mig tips!

I min egen förvirrade värld förstår jag mig själv. Oftast.
Tydligen gäller det inte alltid min omvärld.
Antagligen är det i bloggen pga att man missat tidigare saker.
Alltså följer några förklaringar.

Jag sjunger i kör och har gått med i styret, där jag är sekreterare.
Idag fick jag en genomgång av föregående sekreterare.
Jag fick även överta den (tydligen) berömda, rosa sekreterarpärmen.
Skaparen (förr-förr-förra sekreteraren) hade tydligen en vision:
Att det i pärmen skulle finnas ett fotoarkiv på alla sekreterare.
Iklädda högklackat, skjorta, kort-kort kjol och posera på ett skrivbord.
Det har inte skapats än, och det är inget jag kommer göra heller.

Förra gången för två veckor sedan när jag var på Lotta på Liseberg för att sjunga allsång så regnade det hela timmen, vilket gjorde att Liseberg tjänade en hacka på att sälja sina blå regnponchos. Lotta (Engberg) kommenterade publiken och tyckte det såg ut som blå kondomer. Idag var vädret bättre. Solen sken och öppningstexten stämde bättre: "Nu är det äntligen sommar, sommar på Liseberg." Det hade tydligen en del göteborgare snappat upp, vilket gav ett publikrekord på 14 000 som var där. Det blev en del "iiiiiih" idag också för Brolles skull, men inte lika mycket som E.M.D. fick. Hur lyckas jag?

Vet ni vad som finns på Stora Nygatan 17½?




Det känns passande på något sätt.

- Jag ser syner, ibland är husen halva.
- Vi kan hjälpa dig, det är bara att komma hit.
- Var finns ni någonstans då?
- Stora Nygatan, vid kanalen. Sjutton och en halv.

Snooza.

Det är en del av mina morgonrutiner.
Det blir oftast omkring en timme som jag ligger och drar mig.
Har två alarm på mobilen som växlar om varandra.

Jag har vant mig vid det och jag tror inte längre att jag kan gå upp direkt.
Det är till och med så att jag planerar in snoozningstid när jag ställer väckarklockan.

Eftersom mitt dygn är något (för att underdriva lite) snedställt,
låg jag och snoozade behagligt i min säng imorse, vid ett ungefär.

- Shit, när var det man var tvungen att svara på antagningsbeskedet?!

Plötsligt är jag klarvaken.
Känner mig tvungen att genast logga in på studera.nu.
Jag upptäcker att jag hade en vecka kvar på mig att svara.

Men så länge snoozar inte ens jag.

Imorgon blir jag sekreterare på riktigt.
Ska dejta den senaste sekreteraren och överta ansvar och attiraljer.

För att fira går vi sedan på Lotta på Liseberg.
Det kommer säkert regna, precis som förra gången.
Då blir det massa blåa kondomer igen.

Jag tycker inte det borde finnas några frågetecken längre,
men jag får ändå ge en förklaring om det finns någon förvirring kvar.
IKEA-tummar är när man har skruvat möbler med konstiga mojänger
med tummen som hjälp så den blir öm och ändrar färg.

Jag har IKEA-tummar.

Det är inte ofta man storhandlar på Apoteket.
Det gjorde jag dock igår.
Kände mig väldigt mesig när jag kom fram till kassan.
Åksjuketabletter, åksjuketuggummin, och armband mot illamående.
- Nästa gång kan du ju pröva plåster också, sa hon.
Tydligen finns det plåster mot illamående som man kan få på recept.
Nu känner jag mig i alla fall förberedd.
Kvarstår bara att hålla tummarna.
Hur bra nu det funkar, jag hade ju vattenskada trots tummar.

Dermografism - "skrivurtikaria"

"Cirka 5% av befolkningen har denna variant av nässelutslag sedan unga år, medan andra plötsligt kan utveckla denna åkomma. Efter en lätt rivning av huden uppstår en röd eller vit svullen och kliande linje där man har rivit. Besvären pågår under ca 30-60 min och sedan ser huden åter normal ut. Ibland kan andra sorters nässelutslag förekomma samtidigt."

Wow. Jag tror jag har fått ett namn på det jag har.

Eftersom det påminde om nässelutslagen jag fick när jag hade köld-urticaria och jag visste att det fanns tryck-urticaria så föreslog jag det för läkaren en gång på telefon när jag skulle förnya mitt recept, och hon höll med. Nu när jag googlar lite på det efter Simones kommentar så känns tryck-urticaria uteslutet. Kronisk dermografism. Krångligt namn, jobbig åkomma. Det är inget jag kommer kunna slänga ur mig obekymrat på krogen. Gillar inte "kronisk"-biten i det hela, men det står att det kan gå över. Jag hoppas på det.

Det är tur att antihistaminer hjälper iaf. Tack Apoteket, för Cetirizin/Zyrlex!
 

Om ungefär en vecka bär det av.
Mot Uddevalla och T/S Britta.
Insåg att jag inte sett något kort på hur båten ser ut så jag googlade lite.

Aaaaaah! Stor båt!

Jag hoppas verkligen att jag slipper bli sjösjuk, måste till Apoteket och ladda upp!
.
Det är lite skillnad på olika väder på sjön.

Jag var på Apoteket igår, för att skaffa medicin för att slippa få seglingen förstörd av indianer i grottan. Hade jag varit lite smart hade jag köpt saker mot sjösjuka samtidigt. Om jag deppar ihop den här veckan finns det stor risk för att det är på grund av de hormoner jag ska stoppa i mig, från och med imorgon och framåt. Ni kan ju påminna mig om det i så fall.

Igår uppfyllde T mina sängbehov.
We screwed in bed.
Testjuckade lite också.

Idag ska jag bråka med och slå på Antonius.
Jag ska pilla och skruva på mina Rast.

Det blir så när man varit på IKEA.
Fast jag tror jag är lite trasig, för jag kände ingen lycka.
Jag orkade inte titta på så mycket, och struntade i en del jag hade planerat för.
Brydde mig inte heller när jag insåg att vi gått förbi badrumsmattorna.

Är det något fel på mig? Borde jag oroa mig?
Hur ska jag bota detta? Finns det påvänjningsprogram för sånt här?
Kanske lite terapi? Börjar med att skruva och banka, kanske funkar.

Sängen knarrar i alla fall inte längre, nu har den medar på sig.

På väg hem från IKEA såg vi en GDS.
Gör-det-själv för bilen.
Tyckte det var en ganska töntig förkortning tills vi insåg möjligheterna.

- Skaru me hem på lite... GDS?
- Gillaru maten? Det är GDS.
- Så du vill att jag går ut med soporna? GDS!

Den är lite mesig min kropp.

1. Om jag ligger på någon annans sträva lakan och stödjer mig på armbågen kan jag få lite skrapsår. Även om det inte blöder så får jag sårskorpa efter det och det tar tid att läka.
2. Jag får nästan alltid hångelhaka efter att jag... ja, gissa. Rosa med flagande hud, jättesexigt. Skäggstubb sticks och är inte särskilt nyttigt för min haka att gnida sig mot en längre tid. Det kan dock vara nyttigt på andra sätt.
3. Jag får lätt blåmärken och minns ganska sällan hur de har kommit dit.
4. Om någon idiot fått för sig att göra sugmärken på mig sitter det kvar i evigheter, så då blir jag verkligen sur på riktigt. Akta dig. Det är dessutom ganska lätt att göra på mig, tyvärr. (Plus att jag har problem med att hämnas och göra ett tillbaka.) Låt oss inte hålla på med sådana här fjortisfasoner, ok?
5. Jag får träningsvärk hur lätt som helst också, ibland utan att knappt ens ha rört mig. Jag har dessutom lyckats med bedriften att få träningsvärk i ögat, vilket jag inte kan rekommendera. Ni skulle bara veta hur svårt det är att bestämma sig för att titta med huvudrörelser istället för ögonrörelser. (Det går inte)
6. Jag får ont i rumpan (och ibland vissa andra saker i samma regioner) av cykelsadeln innan jag vant mig vid den, vilket tar några dagar, eller veckor.
7. Rumpan är lite känslig överlag, när man sitter på hårt underlag t.ex. så får den ont eller somnar, antagligen pga de ben som tydligen sticker ut genom rumpfläsket. (En bedrift i sig själv)
8. Till råga på allt har jag vad som skulle kunna vara tryck-urticaria (nässelutslag) som jag äter allergitablett för dagligen sedan några år tillbaka för att försöka förhindra att det kliar på mig. (Kliandet ger tillfälliga utslag som kliar ännu värre)

Vad min stackars kropp gör på ICA eller med att utbilda sig till förskollärare vet man inte, men den försöker att inte diskutera smartheten i detta särskilt noga med hjärnan. Dessutom förtränger den säkert en del annat nu, som de inflammerade armarna, problemen med ryggen, osv.

Är det någon som har något specialplåster för sådana här tillfällen?

Ett norskt flicklag och ett engelskt pojklag åkte samma spårvagn som mig igår.
De var väl runt 14 år gamla allihop, och oerhört rättframma och direkta.
En pratglad tjej med leende, kisande ögon var den som pratade mest med pojkarna.
Hon pekar på en annan tjej som sitter en bit bort i vagnen.

- She likes you.
Varken pojken eller flickan hör.
- She likes you. Visst liker du honom?
- Jo.
- She likes you. Do you like her?
Han tittar på henne.
- She's allright... but we prefer you.

Jag har svårt att föreställa mig att någon i min ålder skulle säga så.
Däremot kan jag inte bestämma mig för om det är bra eller dåligt.

---

När jag går av spårvagnen står det ett gäng unga killar vid en bil.
Strax bakom mig går ett fyllo som börjar prata med killarna.
De känner inte varandra,  men killarna svarar med skämtsamt tonläge.

- Jag tar din bil imorgon. Jag ska åka till Heden och ragga.
- Jaså du ska ragga på tjejer?
- Javisst serru, jag har varit där hela dan idag.

Han var gammal.
Gothia Cup:arna är unga.
För unga. Alldeles för unga.
Usch.

Igår blev jag så trött att jag tillät mig att bara släcka och somna, utan att borsta tänderna. Och herreminje, så busigt det kändes! Jag undrar om man någonsin kommer känna sig vuxen på riktigt. Både i egna ögon, men framförallt föräldrarnas ögon, eller kanske snarare i en kombination därav. I min familj är det bara mamma som går och lägger sig tidigt, resten av oss är vakna till mitt i natten någon gång, minst. Ändå känner jag viss skam eller skuld när jag är vaken sent. Jag minns alla gånger man läste en bok i smyg eller tittade på tv på rummet, och snabbt släckte lampan när man hörde någon utanför och låtsades sova, fast pulsen slog snabbt - skulle man bli påkommen?

Jag minns hur jag länge tyckte det var så tråkigt att borsta tänderna och ljög friskt - "jovisst har jag borstat tänderna!", till och med tog lite tandkräm i munnen för att kunna uppvisa en frisk andedräkt. Jag fick inga hål ändå, det var först efter att jag hade slutat med de fasonerna. Jag minns hur jag inte hunnit borsta tänderna innan skolfotograferingen i femman och trodde att det skulle synas på bilden. Det gjorde att jag försökte le utan att visa tänderna och således ser helt idiotisk ut.

När blir man vuxen? När kommer jag kunna dricka alkohol framför mina föräldrar utan att känna skuld, även fast de inte bryr sig, och bjuder på vin till maten om man vill ha. När kommer jag kunna vara vaken till morgonen utan att känna att jag behöver smyga med det? Kommer jag någonsin bli vuxen på riktigt? Går det?

Idag är jag också trött, men jag ska borsta tänderna.
Kommer nog inte sova på ett tag till ändå.
Ska försöka att inte känna någon skam över detta.

Förresten, skvallra inte för mina föräldrar, eller Petra.

Men hallå, tomaten! Hur tänkte du nu?
Det är ett tak där, sluta väx på höjden och börja tjocka till dig lite mer på bredden istället.
Och ge mig gärna tomater också när du ändå håller på.

Undrar om det går att få ut tomaterna och melonerna på balkongen fortfarande.
Jag behöver inreda den, skaffa mig den där lådan jag tänker på.
Men jag vet inte var den finns, och jag letar inte heller.

Vet inte om melonen är smartare, men eftersom den tvingas (av mig) att växa runt, runt, så kommer den nog inte nå taket i alla fall. Jag har nästan lite för många växter. Eller fel sorts växter. De behöver så mycket vatten, jag börjar tröttna, och de matchar inte så bra, även om grönt ändå är skönt. Jag borde börja om och tänka lite mer på vad det är jag skaffar. Den ena fikusen är minst 11 år gammal nu. Jag har bara så svårt att slänga.

Är det någon som vill ha en blomma? Jag har många ampelliljor man kan få.

Man ska inte skapa förväntningar om något utan att berätta det för involverade personer, då blir man lätt besviken. Om man tänker för mycket så övertolkar man lätt. Några gånger i mitt liv har jag försökt att låta den andra höra av sig först, men jag har försökt sluta med det. Det leder bara till att man själv sitter och tänker på det konstant och mår dåligt för att den andra personen inte ens märker att man har slutat höra av sig och ändå aldrig hör av sig. Timmarna blir till dagar, men dagarna hinner sällan bli till veckor, för man klarar inte av att hålla sig längre utan hör av sig ändå och poängen är försvunnen. Det blir sällan ett lyckat experiment med andra ord.

Men ändå, ibland vänder det helt plötsligt.
[Reklampaus: Triss - Plötsligt händer det.]

Jag vill inte spela ett spel, jag vill göra det jag känner för. Vill jag höra av mig till någon så gör jag oftast det, även om det kan anses opassande. Ibland försöker jag ändå låta bli. Ibland vinner förnuftet över känslorna och jag förstår att det gör mer skada än nytta. Till exempel när jag skulle skriva till ett ex i hans gästbok och hittade massa "pluttenutt älskling" från hans nya flicka, innan mitt sår hade läkt helt.

Jag har ambitioner och önskemål och jag vill att det ska fungera, men jag vet inte exakt hur man ska gå tillväga och jag vet inte om det kommer lyckas. Det är svårt att säga nej till något man både vill och får, men inte bör. Jag antar att det helt enkelt handlar om en vanesak, att skaffa sig nya vanor och mönster.

Vacker brud. Stilig brudgum.
Fin vigsel. De höll hand. De sa ja.
Prästen pratade ganska mycket.
Fotografering konstant och överallt.
Trevliga människor, trevlig fest.
Maten var god. Tårtan var fin.



När brudgummen gick skulle alla killar pussa bruden.
När bruden gick skulle alla tjejer pussa brudgummen.
När alla stampade fötterna i golvet skulle brudparet pussa varandra.

Det togs kort på alla gäster, som skrevs ut direkt och sattes i ett album där man fick skriva en personlig hälsning och ett minne om bruden eller brudgummen. Det fanns även en tavla som man kunde måla på. Bra idéer och fina minnen båda två.

Vissa grät, de flesta log, bruden log nog allra mest och måste ha fått ont i kinderna till slut. Om hon till fullo insåg att hon verkligen gifte sig är dock väldigt osäkert. Det var ett trevligt och lyckat bröllop helt enkelt. Inte ofta man får träffa en så blandad mängd människor, vi var 85 stycken totalt. Det vore intressant att leka med tanken på vilka jag skulle bjuda på mitt bröllop. Nu väntar jag på nästa bröllopsinbjudan, för nu har jag fått mersmak!

Vet ni vilka färger man inte ska ha på sig på ett bröllop?

Vitt - Bara bruden som ska vara vit.
Svart - Det ska inte finnas någon sorg.
Rött - Signalerar att man haft sex med brudgummen.

Vet ni vad jag hade på mig på bröllopet?
En rödvit klänning och svarta leggings.
Fast jag hade faktiskt fått brudens godkännande till det.
Och lovat att jag inte haft eller tänker ha sex med brudgummen.
Minst en till var rödklädd. Brudens mormor.

På det förra bröllopet jag var på var bruden rödklädd.
Hon hade sytt sin egen klänning och den var jättefin.

Dessutom är det kanske mer passande ändå.

Jag tvivlar inte på att hon hade haft sex med brudgummen.
Det är ändå inte så många som gifter sig som oskulder nuförtiden.
Man kanske skulle byta färg på alla brudklänningar?

Natten till onsdagen sov jag dåligt.
En mygga störde min nattsömn.
Bzzzzz, och man drar täcket över huvudet.
Det klarar jag inte särskilt länge.
Luften tar slut och det blir varmt.
Bzzzzz, den var högljudd dessutom.
Inser efter ett tag att jag måste agera.
Gnuggar sömnen ur ögonen,
tänder lampan och sätter på glasögonen.
Självklart varken ser eller hör man myggan då.
Ger upp, släcker, och satsar på sömn igen.
Bzzzzz, men bit mig nån gång och försvinn så jag kan sova!
Fast det blir ju lite svårt gömd under täcket.

Jag sov några timmar i alla fall.
Klarade mig ifrån bett.

Tills natten därpå.
Och nu kliar det fortfarande.
Minst fyra stycken.

Trodde det skulle bli festande grannar som störde min nattsömn inatt, men nu är det tyst. Att de stack är betydligt mer trevligt än att myggan gjorde det. Jag tror det blir fler myggbett inatt. Bara jag får sova så...

Betydligt tidigare än jag trodde, fintade jag bort alla "ska bara" och har nu gått och lagt mig. Det känns bra, för imorgon blir en lång dag. En trevlig dag, när Sarah och Jimmy kommer vara det vackraste brudpar jag har sett. Först tyckte jag det lät sent att bröllopet börjar klockan två, men när man tänker efter lite så är det nästan tvärtom. När jag börjar fundera på hur jag ska hinna med allting innan, hur är det då inte för dem?

I onsdags var det möhippa. Vi köpte mat och något att skåla med och tog oss in i deras lägenhet för att överraska Sarah. Iklädd tiara och ett band i skönhetstävlingsstil med "Möhippa" skrivet på tog vi oss ut till Ganletbadet för en picnic. Sarah visste inte vart vi skulle, men det visste knappt de som körde heller, så det blev några extra varv i rondellerna och grannskapet på vägen dit. När vi kom fram slutade det precis att regna, perfekt! Där tog vi det lugnt, tills en båt kom och överraskade, för nu var det dags för vattenskidor. Sarah övervann sin rädsla för läskiga saker i vattnet, men lyckades inte riktigt bemästra skidåkningen, och kom till slut iland mörbultad och trött, men stolt och glad.

Där trodde hon kanske att det var nog, och tyckte vi skulle in till stan och lämna bilarna så chaufförerna också kunde börja dricka, men där hade hon fel. Vi tog oss till en studio i Mölndal för att spela in en sång - Jimmy tycker om mig, och jag vet att det är sant, a-a-ant. För att börja våga sjunga gjorde jag henne sällskap i en genomsjungning. Det kändes lite jobbigt att höra sig själv, och jag har numera insett att det måste vara mycket svårare att spela in än man tror. Mikrofonen är inte överseende, men det är studiomannen som tur är. Han var dessutom väldigt trevlig.

Efter att ha bytt om hemma hos brudtärnan tog vi taxi ner på stan för att äta på Bliss, sen gick vi över gatan till Magnus&Magnus bakgård där det spelades reaggae. Vi gick även till Nivå för att dansa lite. Sarah kände sig lite uttittad, men så såg hon ju också ut som en prinsessa. Det var mest killar som kom fram för att gratulera och få sig en puss, även om det också kom fram en och beklagade sorgen. Efter att en man kramat på Sarah kom en kille och pratade med mig.

- Var tog Roland vägen?
- Jag vet inte vem det är.
- Vet du inte vem Roland är? Han var ju med i Let's Dance!
- Jaha?
- Bjöd han inte upp dig då?
- Nä.
- Han skulle ju ha gett dig en Let's Dance-upplevelse!
- Nä, jag kan inte dansa.
- Då får jag väl lära dig då.
- Nä, jag kan inte dansa. (hjälp)

Till slut nöjde han sig med ett "nästa gång istället".
Så Sarah, du har väl inga planer på att gifta om dig hoppas jag?



Roland gjorde tydligen en pinsamt dålig audition till So you think you can dance Scandinavia, och jobbar uppenbarligen fortfarande på att utnyttja detta och bli kändis.


Det var ingen av oss som hade varit med på någon möhippa tidigare, och bara en som hade överraskat någon innan för att kidnappa som vi gjorde. Trots detta fick vi högsta betyg av bruden, det var "den bästa möhippan någonsin"! Först oroade jag mig för hur dyrt det skulle bli, men insåg att det bara skulle förstöra dagen för mig, så jag struntade i det. Men dyrt blev det. Jag tror det fanns lite pengar i plånboken innan, jag tog ut 800 kronor på vägen dit, och de pengarna tog slut, plus 400 kronor på kortet för middagen. Jag tror inte jag vill kontrollera hur mycket pengar det finns på kontot just nu, tar det efter imorgon, då har det säkert försvunnit lite mer pengar. Och jag har ingen aning om hur jag kommer hem, sista bussen går vid midnatt, men det löser sig.

Avslutningsvis: Jag trodde det skulle vara fler som raggade på brudens tjejkompisar, särskilt ett gäng unga, blonda, snygga tjejer, och särskilt när en är fotomodell. De kanske insåg själva hur desperat det hade verkat.

Vet ni hur svårt det är att ta kort på såpbubblor?
Svårt. Väldigt svårt. Särskilt med min sega kamera - på mobilen.
Idag gjorde jag 27 försök. Det blev några ganska bra kort i alla fall.



Två av tjugosju. Fast inget som kan jämföras med verkligheten.

Det är nog tur att jag är singel.

Det här är just nu i "avdukat" skick.

Jag behöver skaffa mer plats för alla mina växter.

Det finns inte så mycket plats på mitt köksbord.



Eller ok, det får plats en till.

Parmiddag?




Ok, det är tur att jag inte har ett harem.

Det funkade inte.
Fan.

Lägga om mattan.
Torktid på några veckor.

Helvete.

---

Vatten har smugit sig upp under plastmattan i duschen på grund av ett stopp.
Och under min lägenhet droppar det ibland genom betongen.
De är inte glada, jag är inte glad.
It's a loose-loose-situation.

Och var ska jag duscha medan det torkar?
[Lägg till valfri upprörd svordom]

Idag har jag spenderat hela dagen med bland annat två flickor från Växjö.
Det hörs på mina R just nu, jag suger verkligen till mig dialekter alltså!

Rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr.
Lite gulligt är det allt.
Rrrrrrr.
Fast det låter så falskt när det kommer ifrån mig.
Rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr.

Lite sömn på det här, så kan jag berätta mer om den här dagen senare.
Klockan ett är det lägenhetsinspektion, håll kvar tummarna!
Lite nervös är jag, när jag inspekterat duschen lite mer noggrant.

Rrrrrrrrgodnattrrrrrrrr.

Idag slog jag på stort och gick på bio.
Det är inte ofta det händer nuförtiden.

Vi såg "Brudens bäste man" och jag blev överraskad.
Hade förväntat mig en hjärndöd komedi att fördriva tiden med,
men den bjöd på några hjärtliga skratt och en kul stund.
Till och med de få killar som vågat sig in skrattade gott.

Den kan jag rekommendera.

Fick en kommentar på ett inlägg från april.

Postat av: openarne
Hej!
Jag känner igen mig i att vara så kissnödig.Jag brukar också hålla mig väldigt länge.Undrar om blåsan kan spricka,ibland har jag hållit mig så länge att jag nästan inte kan kissa.Har du stor blåsa ,kan du hålla länge?Hur tyckte du att skoltoletterna var?Jag tyckte att de var ganska ok. Jag brukar också ha konstiga drömmar,det kan vara drömmar som käns overkliga.Ibland så brukar jag drömma att jag faller från en klippa och vaknar precis när jag ska slå i marken.Men det är mycket av vårat undermedvetna som spökar.


Arne, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Jag är nog inte så sugen att diskutera min blåsa
med någon som verkar vara lite väl intresserad.
Kanske finns det någon annan som har bättre svar?

Fast så mycket kan jag i alla fall säga, offentliga toaletter känns mycket fräschare när man bott i studentkorridor på rivningskontrakt precis innan en renovering, eftersom de oftast var fräschare än min egen toalett. Och ibland undrar jag var pojkars blåsa sitter, det kan vara bra att veta om man vill skynda på ett toalettbesök, så man vet var man ska klämma.

Det är en läcka under mig.
Finns risk det kommer från min lägenhet.
Nu är det dags att hålla tummarna igen.
På torsdag kommer de hit och tittar.

Teoretiskt vore det trevligt att få rören utbytta.
Men i praktiken verkar själva utförandet jobbigt.
Jag har redan bott med fuktskada alldeles för länge.
Jag orkar inte med den där fläkten igen.
Håller ni tummarna ännu?

Kanske får jag andra fel åtgärdade samtidigt dock.
Det skulle bespara mig lite krångel i så fall.
Håll tummarna nu då för bövelen!

Igår fick jag syn på dröm-kategorin och tänkte att det var länge sedan jag skrev något i den. Om det är slump eller ett undermedvetet val att jag precis vaknade från en stark dröm, vet jag inte.

Jag tror jag skulle hämta något och fick skjuts av pappa, men han körde inte hela vägen fram utan stannade vid ett bad, körde bilen vid sluttande klippor ända ner till vattnet. "Du kan ju bada, ring om det är nåt", men jag hade ingenting i fickorna, ingen mobil. Jag badade, och när jag simmade längsmed klippan slog jag handen i något, kikade och det såg ut som ett huvud. Tog luft och ner för att titta igen, fast jag var rädd för att tappa linserna i vattnet. Det var ett huvud, en hunds. Den verkade död, men intill låg en katt, som rörde på sig och blängde på mig. Tog en pinne för att försöka få upp katten, men det gick inge bra där jag flöt precis under vattenytan och den verkade sur på mig. Mjauade och ville inte komma upp, och jag fick inte upp den med bara en pinne heller, den bara ramlade av. Jag gav upp och den fick vara kvar där.

På land fanns några barn mest. Det kom en person, tror det var en kvinna. Mitt i samtalet visade hon upp något nära mitt ansikte, en rund ring med massa små mönster på i brunt. Jag såg att hon visade det för andra också, alltid väldigt nära ansiktet. Det kom en man som skulle befrukta alla, för att yngla av sig rejält och sprida sig över världen. Det hängde en prisma någonstans, och jag råkade få solen i ögonen genom den och insåg då att jag hade blivit hypnotiserad. "Precis som de gör med hundar" tänkte jag. Jag tog prisman och skulle vända tillbaka de andra också, men det var i ett rum med både persienner och gardin, det kom inte så mycket ljus, och jag tror att de onda närmade sig mig för det var bråttom i alla fall, solen var på väg ner. Den sista tjejen blundade och solen försvann, hade jag lyckats med alla? Jo, hon öppnade ögonen och trodde hon bara hade sovit. Någonstans fanns böcker över länder och städer, på alla ställen han hade tänkt sprida sig på. Det är mycket möjligt att han var djävulen, men jag stoppade hans plan. Det mesta av den i alla fall, precis som i filmerna fanns där känslan av att jag kunde ha missat någon och att han fått något barn nånstans.

Efter detta vaknade jag av mig själv, strax innan klockan. Men det är klart, det är väl ingen idé att fortsätta sova när drömmen tagit slut. Tänkte på det för ett tag sen, att jag bara verkar minnas drömmar där jag vaknar mitt i drömmen, men nu tror jag den trenden bröts. Det känns återigen som om jag har tittat på för många filmer, för hela drömuppläget känns som en film. Det kanske till och med skulle bli en bra film, fast det finns redan flera i samma stil.

Det vore dock intressant att få den här drömmen tolkad. Känslan av panik när jag känner huvudet med handen. Varför pappa lämnade mig för att leta själv, utan möjlighet att kontakta någon. Fast han sa att han skulle hämta mina kusiner och bikini och komma tillbaka sen. Varför körde han så nära vattnet? Varför levde katten under vattnet och varför var den sur? Var det där runda brunmönstrade en sån där jobbig 3D-bild som jag aldrig lyckats bemästra?

- Jag har varit och hjälpt till att flytta i närheten av dig och sen på systemet och nu är jag på väg hem. Det var så länge sedan vi sågs, så jag tänkte vi kunde ses imorgon om du har tid?
...
- Nej men jag var hemma på middag hos hennes ex Jonnie förut med några till, det var jättetrevligt. Robert skulle bara stanna fem minuter, men han hade så trevligt att han blev kvar han också.
...
- Vi bråkar ju så mycket annars, men när vi är med andra glömmer vi bort det, då bråkar vi inte.
...
- Han stack och jag packade ihop hans saker, så skulle han bo hos en kompis, men det funkade inte, så han bor ju hos mig igen. Det fungerar ju inte, vi bara bråkar. Han borde bo i sin lägenhet och jag i min lägenhet, så kunde vi ses ibland och se om det funkar. Jag kan ju inte sluta älska honom när jag är med honom hela dygnet.
...
- Men det vore kul att ses, gärna hemma, så du får träffa Robert också!


Alltså, finns det ingen gräns för hur personlig man är när främlingar lyssnar? Vad är det för poäng med att lätta sitt hjärta på telefon när man snart ska träffas öga mot öga? Men framförallt: Varför, VARFÖR?!, ett pluttenuttigt "jag vill så gärna att du träffar Robert" med en mening att både han och kompisen är så viktiga att hon vill att de ska träffas. Varför? Förhållandet verkar ju ändå inte vara särskilt bra, med bråk och flytt. Det räcker inte med att älska någon ibland.

Dumpa Robert.

Och tänk på vad ni säger på spårvagn och liknande, både i mobil och om ni sitter bredvid varandra. Hur vissa kan sitta så offentligt och diskutera grova problem i förhållandet är mer än jag förstår.

Idag var E.M.D. med på Lotta på Liseberg.
Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiihhhhhhhhhhhhhhhh!!
Ja, det var ungefär så det lät, från de små flickebarnen.

Lotta tyckte publiken såg ut som blå kondomer.
Det är ju ett skydd mot vätska, så helt fel är det ju inte.
Jag hade ingen blå kondom, men en nästan vattentät jacka.

Visste ni att man blir blöt av regn?

Snygg-Erik, Danny och... Mattias? Vem är det?
Jag tror det var han som fick en kexchoklad i pannan.
De flesta andra flickorna slängde gosedjur.
Jag såg inga trosor. Too bad.

Ok, vi tar det en gång ihop nu då:
Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiihhhhhhhhhhhhhhhh!!

"Anna, se till att göra backup nu!"
Det har varit lite ont om påminnelser.
Men not to worry, jag har gjort backup på mina kort nu i alla fall.
Det är det viktigaste.

I övrigt finns det vissa saker jag gärna har kvar.
Andra saker spelar mindre roll.

Till exempel detta.
En tysk främling mitt i natten på ICQ för några år sedan.
Berättar plötsligt att han varit och köpt kondomer.
Börjar ana oråd.
En följdfråga om jag äter p-piller bekräftar det hela.
Jag slutar svara.
Stoppar det tysken?
Nej, det tar över 20 inlägg i en monolog.
Men han står i alla fall för att han gillar stora bröst.


Count Marzo (01:21) :
Hallo Annchen, so spät noch ma PC?
Annchen (01:42) :
Eigentlich nicht bis jetzt...
Count Marzo (01:43) :
Wie kommts?
Annchen (01:43) :
I hab nur andere sacher gmacht...
Count Marzo (01:43) :
Hmmm..., welche da wären?
Annchen (01:44) :
sonnenbaden, essen und fernseh
Count Marzo (01:45) :
Sonnenbaden? Um die Uhrzeit? :-D
Annchen (01:47) :
Nein nein... 15-19 Uhr etwa. Naja, ich meinte nur das i net beim computer war. =P
Count Marzo (02:00) :
Hallo?
Annchen (02:00) :
Ja?
Count Marzo (02:01) :
Sorry, war gerade an der Tanke. Hab zigaretten, Kondome und Alk geholt!
Annchen (02:02) :
Öhhh.
Count Marzo (02:03) :
Nimmst du eigentlich die Pille?
Count Marzo (02:03) :
Ich weiß, da geht mich im Grunde nichts an. Aber ich wollt das mal klären, des interesses halber!
Count Marzo (02:04) :
Bist noch da?
Count Marzo (02:05) :
Hallo?
Count Marzo (02:06) :
Kannst ruhig was sagen. Musst nicht schüchtern sein.
Count Marzo (02:06) :
Ich beiße nicht, es sei denn du willst es!
Count Marzo (02:06) :
:-)
Count Marzo (02:06) :
:-D
Count Marzo (02:06) :
Ich schaue gerade Golden girls.
Count Marzo (02:07) :
kommt gerade auf RTL.
Count Marzo (02:07) :
Schaust du die auch?
Count Marzo (02:07) :
Wie alt warst du gleich wieder?
Count Marzo (02:07) :
Ist dein richtigerName Anne?
Count Marzo (02:07) :
Oder eher Anne Marie?
Count Marzo (02:08) :
Erzähl doch mal etwas von dir.
Count Marzo (02:08) :
Du warst also Sonnenbaden. Warst du dabei Nackt oder doch nciht?
Count Marzo (02:08) :
hallo?
Count Marzo (02:08) :
Bist du noch da?
Count Marzo (02:08) :
wie groß ist dein Busen?
Count Marzo (02:09) :
Ich mag große Busen.
Count Marzo (02:09) :
Keine Ahnung warum. scheint wohl genetisch so bei mir veranjert zu sein.
Count Marzo (02:09) :
jaja, jetzt schreit wieder eine weil einer auf große Busen steht.
Count Marzo (02:10) :
Aber ich stehe wenigstens dazu.


Ojdå.
Nu blev det ju en backup av det här också.
Hoppas ni kan tyska, varför har ni annars läst ända hit ner?

Vattenbesparande toalett.
Vilken smart idé.
Dessa japaner alltså.

Fast jag har hört att män ska ha svårt att göra flera saker samtidigt.
Men det blir i alla fall svårare att "glömma bort" att tvätta händerna efteråt.
För fler tips om vad man kan göra på toaletten, besök tjuvtittat.se.

Jag är inte bara tandläkare, jag är mamma också.

Nä.

Men det är inte bara skräckfilmer jag gillar, jag gillar dansfilmer också.

Tittade på Step Up 2 - The Streets ikväll. Det är inte den bästa film jag sett, men den var ganska bra. Lite töntig samtidigt, det känns som dansfilmerna har en sån trend, men det balanseras upp av dansen som jag gillar. Så den var väl söt. Första Step Up var bättre dock. Save the last dance är nog en av mina favoritfilmer, såg den på bio med Malin för länge sen första gången, och kom ut och var alldeles danssugen efteråt. Jag gillar Julia Stiles, fast om man ser för många filmer med henne är hon kanske något enformig. Honey är en annan film jag tyckte om, Jessica Alba ser bra ut. Hon är lite väl sockersöt i Honey och ler nästan konstant, men hon dansar bra och musiken ger ett starkt dans-sug.

Jag vill också dansa.
Jag vill också kunna dansa som de gör.
Jag borde börja dansa.
Kan inte någon släpa iväg mig på någon kurs?
Jag behöver motioneras.
Glöm inte att jag ska kissas ibland också.

Jodå.
Jag ska städa.
Ska bara...

Jag var lite sugen.
Det är ju kul att dansa.
Men jag hörde ingenting.
Tröttheten kommer smygande.
Börjar fundera på film.
Linserna torra.

Då ringer hon.
Midnatt.

Nu är frågan, hur ställer man om från sömn-läge till party-mode?
Och hur länge räcker energin om den infinner sig?
Är den tillräcklig för att väga upp nykterheten?
Särskilt när de andra två är ganska fulla?

Är det värt ett försök?

Äsch, sport som sport... egentligen.
Men ok, en rättning: Det var inte fotbollsmänniskor, det var handbollsmänniskor.
Gothia Cup är tydligen inte förrän nästa vecka, nu är det Partille Cup istället.
Hur nu Partille verkar ha hamnat på Heden.
Det är hur som helst mycket folk på stan nu.

Idag också.

Orkar inte tvätta bort sminket inatt.
Om det hade varit en film hade jag vaknat med perfekt makeup.
Det finns även en risk att jag ser ut som en panda när jag vaknar.
Jag väljer att tänka på det som ett experiment.

Mitt liv som film.
Scen 1, tagning 1.

Varför blir man förresten alltid piggare när man borstar tänderna?
Jag är trött, jag vill sova, därför borstar jag tänderna,
och då är jag inte längre lika trött. Ologiskt.

Ikväll var det inte bara två vimsiga flickor på stan.
Bruce Springsteen är här.
Och fotbollsmänniskor.
Och fans.

Vi var inte själva.
Det var inte spårvagn jag åkte hem i.
Det kändes mer som en sardinburk.
Inte visste jag att de gick på räls.

Här går jag och beklagar mig mentalt över att inte längre veta var man ska gå ut i Stockholm. Det spelar ju inte ens någon större roll, eftersom jag ändå aldrig går ut där längre. Värre är det med Göteborg. Jag vet ju inte här heller, egentligen. Så varning utfärdas härmed, för två vimsiga flickor på stan.

Jag är inte lika skräckfilmskåt längre. Inte som förr när jag var så desperat i min jakt på filmer som kunde skrämma mig att jag köpte billiga, dåliga, åttiotals B-skräckisar med värdelösa specialeffekter som skriker plastmasker och låtsasblod. De dagarna var inte många och är sedan länge förbi. Men jag letar fortfarande.

Jag blir sällan rädd och jag har länge letat filmer som lyckas göra mig rädd. Det är inte många som lyckas, de flesta gör mig besviken. Spänd av förväntan såg jag Exorcisten, Signs, The Village (Das Dorf) och tänkte: den här gången blir jag nog rädd. Alla har gjort mig besvikna. Ser hellre film utan att veta något om dem. Jag har sedan länge insett att när det gäller läskiga filmer är smaken väldigt olika, att vissa anser att The Shining är den läskigaste filmen någonsin är för mig ett ganska tydligt exempel på detta för mig. All work and no play makes Jack a dull boy. Det må så vara, men jag tyckte inte den var läskig.

Läskiga filmer ska ses på bio. Där blir effekten så mycket större. The Gift hade minst en scen som skrämde mig från den stora skärmen. The Ring lyckades också skrämma mig bra. Gick på premiären av Thirteen Ghosts  och blev där så rädd av den krypande stämningen och alla skrämskott (oj, där kom plötsligt ett spöke bakom glasväggen, buh!) att jag satt spänd under större delen av filmen och ett tag till och med tyckte det var så jobbigt att jag funderade på att gå ut ur salongen, vilket var en annorlunda upplevelse. Vissa filmer har ett slags dolt hot som smyger i bakgrunden och gör filmen intressant, även om jag kanske inte blir rädd på riktigt, som Dolt under ytan och Hide and seek. Kanske hade jag blivit mer rädd om jag sett dem på bio.

Jag har sett vissa filmer hemma som lyckats i sin läskighet, Kaïro, 1408, Silent Hill. Idag såg jag en till film som lyckades, The Orphanage. Tittar spänd och med en krypande känsla i magen, filmen lyckas bra och är en fin, spansk historia producerad av Guillermo Del Toro, belönad med flera awards och nomineringar. Om man gillar läskiga filmer kan jag verkligen rekommendera den. Låt oss se om du har samma smak för läskiga filmer som mig, för den här kommer stundvis nära den där gränsen där det blir för mycket läskighet, till och med för mig.

För 9 716 dagar sedan.

Måste försöka hålla koll på min tiotusendags-dag.
Vem vill agera matematiker åt mig?

1 - Skansenkö midsommar. 2 - Getherren på täppan, stånglekar.  3 - Bredablick, Skansen.
4 - Midsommarhimmel. 5 - Sommarösregn. 6 - Broöppning. 7 - Solnedgång över Stockholm.
8 - Turister söker skydd mot regnet i Gamla stan.


Först ser man bara ryggar. Tankar om besatta turister och älgskits-smycken.
Sedan ser man älgbebisarna. Förståelse över uppståndelsen.
Mamma Älg firar inte midsommar, hon vakar över sina söta mot Skansens besökare.




A - Kalla mig jultomten. B - Utsikt över Stockholm och de osmarta som ställt sig i längsta
kön till Skansen. C - Älgjuniorer. D - Midsommarhimmel. E - Sjöutsikt från Djurgårdsfärjan.
F - Parkteater Galärparken. G - Gröna Lund från Djurgårdsfärjan. H - Såpbubblor.
I  - Parkteater bland publiken. J - Såpbubblor. K - Regndroppar. L - Regnig buss i Slussen.

Bride and grooming på TV3.

"Rob och Tamara, ett ungt par från Isle of Wight
förbereder sig inför sitt bröllop med att skönhetsoperera sig."

De ser båda helt normala ut, normalt brittiskt par.
Bra förutsättningar för ett lyckligt äktenskap.
De måste ha riktigt dåligt självförtroende båda två.
Jag förstår inte att de har gått med på det här.
Det ska byggas på kärlek, inte silikon.
Tänk på riskerna! Det är inte värt det.

Bryta och fila ner näsan, silikon för att få manliga bröst?
Killen, gå hem och älska din fru istället. Och dig själv.

Den svenska sommaren sveper förbi mig i takt med tågets dunkande på rälsen när det tar mig från ett hem till ett annat. Solen sänker sig mot horisonten och kastar långa skuggor på marken samt värmer min kind. Trots att både min bok och datorns batteri tar slut när det fortfarande är över en timme kvar känns resan behaglig, även fast InterCity-tåget göder min nackes smärta. Jag har tid till eftertanke och inser att det känns bra.

Låter livet smeka mig. För första gången på väldigt länge känner jag mig glad, poetisk och tillfreds. Det är inte kärlek, den här gången kommer det inifrån mig själv. Jag behöver det här. Trassel, problem och funderingar finns kvar, det finns alltid någonting som kan störa perfektionen, men man väljer själv hur djupt ner i det man vill dyka. Kanske försvinner känslan snart igen, men just nu mår jag bra. Jag har en lång väg kvar att vandra, men jag är på god väg.

Tillsammans med upptäckten att jag har tappat mycket Stockholm kommer insikten att jag rotar mig mer och mer i Göteborg. Jag lär mig att leva mer för stunden, att njuta av allt omkring mig som är bra. Det här var nyttigt, för att leva på flera ställen samtidigt är för splittrande. Jag lämnar Stockholm och det som varit och återvänder till mitt liv i Göteborg. Den stabilitet jag längtat efter börjar infinna sig i livet och mig själv. Jag andas. Blundar. Jag finns till i nuet. För stunden behövs det inte så mycket mer än så.

Jag är hemma igen.