Tiden som går.

Tiden går och vi blir äldre.Det märks bland annat på kändisar man växt upp med.
 
Brad Pitt har blivit äldre.


 
Tom Cruise har också blivit äldre.
 
 
Och det borde ju betyda att jag också har blivit det?
 
 Mitt åldrande är dock inte lika offentligt.
 
 

Jag är unik som alla andra

Nya efternamn från 2012
 
Evangelietsson
Kofjäll
Gosare
Drömhjärta
Modersveasborg
Skogsvilde
Sinneslugn
Soljänta
Vargasjäl
Virrankare
Oxlord
Silverliv
 
(Språktidningen, februari 2013)
http://spraktidningen.se/artiklar/2013/02/farval-svensson
 
Jag köper att man kan vilja komma på egna efternamn, men frågan är hur de kom fram till dessa? Och om Skogsvilde och Sinneslugn möts i framtiden och får barn ihop, vad ska det barnet heta? Eller om de gifter sig och tar båda namnen.... "Hej, jag heter Anna Skogsvilde Sinneslugn."
 
Andra nya namn:
Tvetomte, Frostängel, Måntroll, Drömskog, Solklippa, Brandulv, Wallmokrans och Fridvinge.
 
Jag hoppas de som valt namn som Ciisaxaaji, Ugasyusuf och Asmmhel inte skyggar från att bokstavera sina namn, för det lär de behöva göra konstant.

Att ta med hem till mamma.

Köpte väska idag inför resan. Var på både Naturkompaniet och Femman Sport. Det är inte första gången jag tänker på hur trevliga, hjälpsamma och intresserade de är där. De vill gärna hjälpa till och de är kunniga. "Jag har den där väskan själv." Det känns genuint. Det känns mysigt. Det känns som sådana killar man tar med hem till mamma. Trevliga, friluftande, sportiga och snygga.

"Du känns lång. En och... sjuttio... två?" Ja, när jag sträcker på mig. Jag känner mig inte kort, men heller inte lång. Jag tror faktiskt snarare att urtypen av friluftande, sportig tjej är kort och hurtig. Mig tar man med hem till mamma av andra orsaker.

Brev från en mor till en dotter

"Min kära flicka, den dag du ser att jag börjar bli gammal, ber jag dig ha tålamod, men framför allt, försök förstå vad jag går igenom. Om jag upprepar samma sak tusen gånger, avbryt mig inte genom att säga: "du sa samma sak för en minut sedan" ... Lyssna bara. Och minns tiden då du var liten och jag skulle läsa samma saga kväll efter kväll, tills du somnade.

Bli inte arg på mig när jag inte vill ta mitt bad, och genera mig inte. Kommer du ihåg när du var liten och jag fick springa och jaga dig ifatt dig för att få dig att duscha?

När du ser hur okunnig jag är när det gäller ny teknik, ge mig tid att lära mig och se inte på mig på det där sättet ... Kom ihåg min älskade, hur jag varje dag tålmodigt lärde dig många saker, som att klä dig själv, kamma ditt hår och ta itu med livets alla möjliga frågor...Den dag du ser att jag börjar bli gammal, ber jag dig ha tålamod, men framför allt, försök att förstå vad jag går igenom.

Om jag tillfälligt tappar koll på vad vi pratar om, ge mig tid att minnas, och om jag inte kan, bli inte nervös, otålig och frän. Du skall veta att för mig är det viktigaste att vara med dig.

Och när mina gamla trötta ben inte låter mig gå så snabbt som tidigare, ge mig din hand på samma sätt som jag erbjöd min hand till dig när du skulle gå för första gången.

När den dagen kommer, var inte ledsen ... bara var med mig, och ha tålamod med mig, när jag färdas på resan mot slutet av mitt liv. Jag värdesätter så högt den tid vi delat tillsammans, där glädje och kärlek alltid varit det viktigaste för mig.
 
Med ett stort leende och den enorma kärlek jag alltid har haft för dig, vill jag bara säga, jag älskar dig ... min älskade dotter. "

Det räcker oftast med att säga hej - det borde inte vara så svårt.

Jag funderade på att köpa stora stickor och gick in i en tygaffär. Expediten höll på med en kund när jag klev in i det lilla rummet. Jag sökte ögonkontakt men fick ingen och ingen hälsning. Han var ju upptagen med den kunden så jag gick själv fram till stickorna och tittade lite. Kunden betalade och gick och där stod vi sedan. Stickorna fanns precis bredvid kassan, så vi stod sida vid sida med varandra. Jag funderade på om jag skulle köpa några och väntade även på att han nu skulle hälsa på mig. Så blev det inte. Han stod och tittade ut genom dörren och verkade tycka det var pinsamt, som om han försökte låtsas att jag inte var där. Det kändes väldigt makabert. Jag bestämde mig för att inte köpa några stickor och gick mot dörren. Det var jag som sa hej då när jag gick, vilket han svarade på. Det var de första orden vi utbytte med varandra.

Och nu funderar jag på detta. Om man jobbar i butik bör man ha en viss servicekänsla. Det är extra påtagligt för mig som själv jobbat i butik, och jag ser till att underlätta för kassören när jag handlar mat genom att själv söka ögonkontakt och hälsa. I min butik var vi tillsagda att hälsa på kunderna. Det bör vara en självklarhet. Det är det uppenbarligen inte. En del kunder var svåra att få kontakt med. De tittade inte på mig och de lastade på sina varor utan att ibland höra att jag sa hej tre gånger. Vissa av dem sa hej när de kom fram till kassan istället. Vissa sa ingenting. Tittade inte på mig.

Hur jobbigt det måste vara att vara så blyg, eller vad det handlar om. Socialt handikappad? Ointresserad? I sin egen lilla värld? Om man är en sådan person, varför söker man sig då till ett yrke som kräver en viss social kompetens? Hur kan man jobba i en butik och inte våga säga hej till kunderna? Om han hade hälsat på mig och frågat om han kunde hjälpa till med något så hade jag kanske köpt mina stickor. Nu bestämde jag mig för att gå hem och titta på mitt garn vad det är för stickor som är bäst till. Och jag känner mig ärligt talat så dåligt bemött där att jag inte är sugen på att gå tillbaka dit. När det är dags att köpa stickor till garnet så går jag antagligen någon annanstans. Jag hoppas att jag där känner mig välkommen och sedd.

Fly on the wings of brows...


Möt Clarence Crafoord. Det gjorde jag nyss på tv i ett reportage som berörde psykoanalys och Freud. Clarence är psykoanalytiker och det är två saker som slår mig när jag tittar på honom. Ögonbrynen! De där ögonbrynen! På tv förhöjdes dessutom effekten av glasögon som gjorde att de såg större ut. Lite som stora, håriga vingar i ansiktet. Jag tror det är så han kommer lämna den här världen till slut, genom att låta ögonbrynsvingarna växa tills han kan flyga iväg som en ängel. I reportaget verkade de uppta halva pannan och hela mitt fokus. Det är svårt att föreställa mig att ligga i hans soffa och rannsaka sig själv. Hur skulle jag kunna fokusera på orsaker i mitt beteende som härstammar från mina föräldrar med sådana ögonbryn hängande över mig? Om det är hårfobi man vill behandla bör man nog vända sig till någon annan.

Det andra jag tänker på är män, behåring och ålder. När män blir äldre försvinner hår från huvudet och dyker upp på helt nya ställen som i näsan eller i öronen. I det här fallet växer det till och med hår på näsan.

Och ändå... varför känns det lättare att acceptera hår på en manlig näsa, än en mörknande mustasch under en kvinnas näsa? Även kvinnors behåring förändras med åldern, men då blir den mer iögonfallande än männens.


Långa hårstrån får mig att tänka på morfar...

Hervor, who the fuck is Hervor?

Igår (1 april) hade Hervor namnsdag. Jag förstår inte varför. Är det någon som känner en Hervor? Eniro hittar 137 personträffar på Hervor. Det finns 365 dagar på ett år vilket borde betyda platsbrist på namn. Är det för att Hervor ska passa ihop med Harald? Det måste finnas ett mer vanligt namn än så. Mohammed? Jag vet inte ens om Hervor är ett tjej- eller killnamn. Nu har jag tagit hjälp av SCB: I sökningen ingår personer som var folkbokförda i Sverige den 31 december 2010 exklusive de personer som då hade skyddad identitet. Efternamn Det finns ingen person som har efternamnet Hervor. Förnamn Det finns 356 kvinnor som har förnamnet Hervor. Av dessa har 150 namnet Hervor som tilltalsnamn. Det finns 1 man som har förnamnet Hervor. Av dessa har 0 namnet Hervor som tilltalsnamn.

...det är en man med glatt humör.

- Det verkar som om någon tycker om stoppknappen lite för mycket så jag kommer inte stanna på någon hållplats på Tagenevägen. Vill ni gå av får ni komma fram och säga till. Jag satt långt fram och tänkte att han säkert hade rätt. Revolterande, busiga tonåringar antagligen. Men ett tag därefter såg jag att en väskrem på mitt ben låg så nära en knapp att det kanske var jag som tryckt omedvetet. Jag flyttade på benet och det verkade hjälpa. Kanske var det inte jag men eftersom möjligheten fanns och busschauffören lät så sur så gick jag fram och sa att det kunde ha varit jag som gjort det omedvetet. - Jag har varit med om så mycket, svarade han bittert och verkade helt utesluta att det kunde varit jag. Han var så inställd på att någon ville jävlas, tog det personligt och kunde inte släppa det. Hellre fria än fälla tycker jag. Ödsla inte energi på något du ändå inte kan göra så mycket åt och när någon erbjuder något tillbaka - ta emot det. Kanske dags att byta yrke?

Åtta tips för att bli lycklig.

Om en vecka är det tenta och i boken finns recept på hur man blir lycklig. Jag tänkte dela med mig. 1. Spendera tid med andra människor, framförallt vänner, familj och de du älskar. 2. Sök utmaning och meningsfullhet i arbetet. 3. Leta efter sätt att hjälpa andra. 4. Ta tid för dig själv; njut av aktiviteterna som skänker dig tillfredställelse. 5. Håll dig i form. 6. Ha en plan, men var öppen för nya erfarenheter. 7. Var optimistisk. 8. Låt inte saker bli oproportionerligt stora. Källa: Larsen, Buss, 2010. Personality Psychology: Domains of Knowledge about Human Nature (Fourth edition). Kapitel 13.

Förutsätt inte att du aldrig kommer behöva hjälp.

Jag blir glad när jag ser små saker som underlättar för de med särskilda behov. På handikapptoaletten finns krok både högt och lågt för jackan. På nya bussar och hissar finns det blindskrift på knapparna. Det finns många sådana saker, men hur mycket finns det inte? Saker ingen kommit på än eller som är för dyrt eller till för få? Och vilken hjälp erbjuds de med dolda handikapp?

Sprid kärlek istället för hat.

Metro skriver så som jag försökt tänka efter valet. Att Sverigedemokraterna fick så många väljare förvånade mig rejält. Jag vill ändå försöka tänka positivt. Invandringen behöver diskuteras för att det ska finnas bra lösningar. De stora partierna har svårt att våga ta i frågan, även om vissa anser att det räcker med att prata om burka eftersom han inte förstår folkets respons. Metro skriver att vi väl kan försöka förstå dem som röstade på SD. Det är så jag försöker leva, genom empati. Låt oss göra det bästa av situationen. Ge inte SD en offerroll. Satsa på att minska segregeringen istället. Eller som Damon Rasti uppmanar till: ha sex med en invandrare i helgen för att stödja dem. Metro: http://www.metro.se/2010/09/22/69345/kan-vi-inte-forsoka-forsta-sdvaljarna/

En fertil man kan lukta på liljekonvaljer.

Kvinnan producerar Bourgeonal som ett ämne som vid reproduktion guidar spermierna rätt med sin liljekonvaljdoft. Bourgeonal finns nämligen även i liljekonvaljer. Spermierna har luktreceptorer som en infertil man kan sakna även i näsans slemhinna. Om man vill hitta en fertil man ska man be honom lukta på liljekonvaljer, menade därför min lärare, för att se om ämnet kan uppfattas utanför kroppen.

Behöver vigselring på dansgolvet.

Att det ska vara sån köttmarknad ute på krogen. Kvällen var idag helt nykter och då finns där större risker att störa sig på folks beteenden. Jag lyckades undvika det för det mesta dock och bara dansade. Jag vet att det ibland finns armband som signalerar om man är singel, inte intresserad eller nånstans däremellan. Jag går ut för att dansa, inte för att bli antastad. Skulle behöva ett sånt armband ibland. Eller skaffa vigselring. Var på bröllop med mina bröder i somras och slog vad om vem som gifter sig först. Vi kunde dock inte bestämma vad som skulle hända då, har någon förslag?

Den blodiga mannen mår bra.

För några månader sedan skrev jag om mordförsöket utanför mitt fönster. Jag har flera gånger undrat hur det gick för honom men det enda som stod var att läget var "relativt stabilt" vilket inte säger någonting alls. Jag antog att jag aldrig skulle få veta, men det visade sig att en tjej på jobbet känner honom och han mår bra! Han fick en punkterad lunga men klarade sig ändå bra. Det känns smått otroligt med tanke på hur blodig han var och att inälvorna stack ut, men det glädjer mig! Det känns även bra att jag fick reda på detta.

Och nu vet ni det också, om nu någon fortfarande läser den här bloggen med ketchupeffekt.

Rumpor och handsprit.

Först kom en tjej i kort klänning och ryggsäck som gjorde att klänningen lyftes upp. Hennes trosor kikade fram och jag funderade på om jag skulle säga till, vilket säkert skulle vara generande men åtgärdande, eller vänta tills hon själv märkte det. Jag väntade och hon märkte. Efter ett litet tag i alla fall. Hade trosorna mer än bara anats hade jag garanterat sagt till.

Sedan kom en tjej i kort jeanskjol och när hon böjde sig ner i vagnen för att hämta upp sina varor såg jag hennes rumpa. Där bak var en liten slits och jag hoppas hon hade trosor men det var inte mer än string i så fall. Och jag funderar på om de här tjejerna inte brydde sig om att deras rumpor syntes, med eller utan trosor.

På väg hem efter jobbet såg jag en alkoholist som det putade på i jackan. Han tog fram en pumpförpackning av handdesinficering och drack med en grimas. Det fokuserades kring alkoholen i tvålar på toaletter som minderåriga utnyttjade, men glömdes bort i svininfluensatiderna då handspriten flödade. I ett sådant flöde fann han och tog med sig sådant och jag undrar vad det gör med honom.

Mordförsök utanför mitt fönster ikväll.

Jag hörde hotfulla rop i stil med "jag ska skjuta dig" utanför fönstret men såg ingenting och visste inte om det var skämt eller allvar, även om det lät hätskt. Strax efteråt hör jag tumult och skrik utanför och denna gången ser jag ett tiotal tjejer och killar i 20-årsåldern. Det går fort, så jag ser inte så mycket men en kille blöder i panna, mage och rygg. En annan kille verkar vara den som är mest aggressiv mot honom. Den blödande killen avlägsnar sig, gänget följer efter och jag ringer 112. Den aggressiva killen kommer tillbaka och är på väg in i en bil, följd av en annan kille. Båda har blod på händerna. Det har vissa fördelar att bo så nära polishuset för poliserna anländer strax och de får tag i killarna innan de hinner åka, såvitt jag ser. Flera personer är kvar som känner den knivhuggne Niklas. Jag hör en tjej prata i mobilen och berätta hur den skadades tarmar hade synts. Han lutade sig mot henne ett tag och hon har hans blod på sig. Polisen verkar få gott om vittnesuppgifter och spärrar av gräsmattan där han blev knivhuggen.

Han knivhöggs 21.35 och det är fortfarande en polis som bevakar avspärrningen, som nu har blivit större. Brottplatsundersökare anlände precis med ficklampa och kamera och ska fota sig fram där det hände. Jag ser på GP att det klassas som mordförsök och det förvånar mig inte så som han blödde. Jag antar att det var ett bråk på krogen som eskalerade. Det känns som dokusåpa och CSI direkt utanför fönstret, vilken dramatik!

Blev lite skakig av adrenalin precis när det hände, men jag såg inte så mycket så eftersom folk frågat kan jag säga att jag mår bra. Jag har dock lite svårt att koncentrera mig på att skriva färdigt hemtentan fortfarande...

Jag tänker dock på killen som blev knivhuggen, kommer han att klara sig? Och jag tänker på hans kompisar, de måste fortfarande vara chockade. Hur skulle jag själv reagera om något sådant hände en kompis? Och jag var där och såg allting? Jag hörde paniken i rösten på killen som ropade på polisen att "han ligger och förblöder här borta, ni måste komma fort! Ambulansen kommer ju inte, man måste svara på så många frågor - de måste komma NU!" Jag hörde önskan att ge igen hos killen som kom efter ett tag och byggde upp sin ilska i sitt "var det de där som gjorde det?! Var det de?!"

Jag hoppas han klarar sig.

Matchmaking - Vore det inte kul att hitta kärlek här?

Jag har trevliga vänner. En del av dem letar efter kärlek. Jag skulle vilja sammanföra dem. Tänk om kommenteringsfunktionen kunde bli kontaktannonsyta för ett tag. Men... ni är för få, kommenterar för dåligt och antagligen ovilliga till det hela.

Dåligt Gina Tricot!

I lördags gick jag in på Gina Tricot på Backaplan i Göteborg. Klockan var omkring 10-15 minuter innan fyra. Jag vet att affärer stänger tidigare på lördagar men visste inte om de stängde fyra eller fem. Strosade runt och plockade på mig en tröja i två olika storlekar och en jacka. Började känna mig färdig för provrummet. Då ropar tjejen i kassan: Vi stänger nu.

Min klocka var några minuter i fyra, men jag har förståelse för att de vill gå hem när de stänger. Eftersom klockan enligt mig inte var riktigt fyra än och jag visste att det skulle gå snabbt att prova så frågade jag en annan tjej vid provhytterna om jag fick pröva ändå. Hon tvekade, frågade tjejen i kassan vad klockan var, och hon sa att "den ÄR fyra" så jag fick inte pröva. "Men vi har öppet köp." Det spelar ingen roll, jag köper inte något jag inte prövat alls.

Jag jobbar själv i butik, jag förstår att man vill gå hem vid stängningstid. Det jag är upprörd över är beteendet. Vill man gå hem prick får man säga till lite innan att de stänger snart. När jag inte fick pröva var det totalt onödigt att gå runt där överhuvudtaget. De kunde inte veta att det skulle gå snabbt för mig i provhytten, men de kunde ha frågat.

Jag efterlyser lite service-känsla. Flexibilitet. En tanke på kunderna, inte bara att få komma hem så snabbt som möjligt. Det är ok att slänga ut kunder, men tänk efter lite före!

Dåligt Gina Tricot!

Hej Slask.

Jag har undrat var du hållit hus, Slask.
Det betyder inte att du behövde komma tillbaka.
Samtidigt känns vintergöteborg mer bekant nu.

Och halt.

Jag tror mamma skaffat dubbar under skorna.
Hon verkade känna sig lite tantig pga detta.
I denna halkan känns det snarare smart.
Alla går ändå runt som tanter på stela ben.
Det är hon som kommer gå rakryggad och självsäker.

Apoteket förändras.

I söndags rev jag morot och tumme på rivjärnet. Hoppsan. Nåja. Men ajdå, det blöder visst mer än jag trodde. Sköljde och insåg att det var ganska djupt. Satte på ett Mumin-plåster och kände mig lite ynklig. Plast är inte bra i längden och färgglada motiv glädjer mer om de inte blir vardag, så jag gick till Apoteket igår, för det känns som jag kommer få ha plåster ganska länge nu.

Visste ni att det finns plåsterspray? Jag kände mig lite skeptisk och det kostade 75 kronor (även om det var 50 appliceringar) så jag struntade i apotekarens tips. Köpte istället en vanlig familjeförpackning med olika varianter och en särskild för händer som var vattentålig. Trots att såret hade slutat blöda fick fingerplåstret det att blöda lite igen både igår och idag, dumt nog. Motsatt effekt än tänkt, enligt min mening.

Väl på apoteket tänkte jag hämta ut allergimedicin. Jag har i flera års tid ätit det varje dag och på receptet har stått Zyrlex, vilket alltid har bytts ut mot Cetirizin som är mycket billigare. Zyrlex kostar 300 kronor och Cetirizin kostar 80 kronor, och såvitt jag vet så är det i princip samma sak. Nu har tydligen reglerna ändrats dock, så jag fick inte byta ut det. Ringde vårdcentralen idag och bad dem ändra i receptet.

Det händer saker på Apoteket. Jag hänger inte med.

Tidigare inlägg
RSS 2.0