Det räcker oftast med att säga hej - det borde inte vara så svårt.

Jag funderade på att köpa stora stickor och gick in i en tygaffär. Expediten höll på med en kund när jag klev in i det lilla rummet. Jag sökte ögonkontakt men fick ingen och ingen hälsning. Han var ju upptagen med den kunden så jag gick själv fram till stickorna och tittade lite. Kunden betalade och gick och där stod vi sedan. Stickorna fanns precis bredvid kassan, så vi stod sida vid sida med varandra. Jag funderade på om jag skulle köpa några och väntade även på att han nu skulle hälsa på mig. Så blev det inte. Han stod och tittade ut genom dörren och verkade tycka det var pinsamt, som om han försökte låtsas att jag inte var där. Det kändes väldigt makabert. Jag bestämde mig för att inte köpa några stickor och gick mot dörren. Det var jag som sa hej då när jag gick, vilket han svarade på. Det var de första orden vi utbytte med varandra.

Och nu funderar jag på detta. Om man jobbar i butik bör man ha en viss servicekänsla. Det är extra påtagligt för mig som själv jobbat i butik, och jag ser till att underlätta för kassören när jag handlar mat genom att själv söka ögonkontakt och hälsa. I min butik var vi tillsagda att hälsa på kunderna. Det bör vara en självklarhet. Det är det uppenbarligen inte. En del kunder var svåra att få kontakt med. De tittade inte på mig och de lastade på sina varor utan att ibland höra att jag sa hej tre gånger. Vissa av dem sa hej när de kom fram till kassan istället. Vissa sa ingenting. Tittade inte på mig.

Hur jobbigt det måste vara att vara så blyg, eller vad det handlar om. Socialt handikappad? Ointresserad? I sin egen lilla värld? Om man är en sådan person, varför söker man sig då till ett yrke som kräver en viss social kompetens? Hur kan man jobba i en butik och inte våga säga hej till kunderna? Om han hade hälsat på mig och frågat om han kunde hjälpa till med något så hade jag kanske köpt mina stickor. Nu bestämde jag mig för att gå hem och titta på mitt garn vad det är för stickor som är bäst till. Och jag känner mig ärligt talat så dåligt bemött där att jag inte är sugen på att gå tillbaka dit. När det är dags att köpa stickor till garnet så går jag antagligen någon annanstans. Jag hoppas att jag där känner mig välkommen och sedd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0